torsdag 30 december 2010

Lee Probert - James Mc Arthur - Samir Nasri

Att dra bort bollen med handen i eget straffområde är okey, tyckte Wigans James Mc Arthur. "Helt enligt regelboken" tyckte FA:s domare Lee Probert.
Samtidigt på Stamford Bridge, gjode John Terry i Chelsea samma sak. Och Bolton förvägrades straff. Handboll är den nya fotbollen. Defend with your hand. FA likes it!

onsdag 29 december 2010

Glädje och vrede går omlott

Segt på bloggen. December har varit späckat av andra göromål, och på det litet julledighet. När året 2010 närmar sig sitt slut konstateras att euforisk glädje och vrede går omlott. It's a roller-coaster being a Gooner...


Att Arsenal äntligen lyckades slå Chelsea (med Drogba i laget) var ett trendbrott som var årets fetaste julklapp. Så mycket har analyserats kring den matchen på annat håll, att det räcker med att nämna att det gav en innerlig glädje, som då, i stunden, ett visst hopp om ett riktigt trevligt avslut på året.

Men...

Efter en sådan insats hade man litet darriga vibbar. Förstås. Och tvi vale att de skulle besannas.

Wigan borta borde vara tre poäng. Borde. Ett bottenlag mot ett lag som nu hade en delad förstaplacering att slåss om. Wenger hade möblerat om fullkomligt i laget sedan Londonderbyt. Märkligt må tyckas med tanke på hur startelvan mot Chelsea jobbade på.

Å andra sidan väntar nu hårt matchande. I Premier League, i Carling Cup och inte minst i FA-Cupen.

Och det var litet av en chokstart på bortaplanen. Wigan kämpade och Arsenal spelade "pass-och-stopp". Inget flyt och ingen fart. Mittfältsgeneral för dagen skulle vara Diaby. Han kom in och gick sönder (För 104:e gången, och sedan linkade av.
Sorry, och det är omskrivet här förr; Diabys karriär gick om intet redan våren 2006)

Domare Lee Probert, iklädd rosa mundering a la Italia, var onsdagskvällens stora clown. Men knappast någon som gav behållning i ett hjärtliga skratt. Tvärtom.

I 17:e matchminuten hittade han en straff åt Wigan efter att Wigans Charles N'Zogbia börjat med att trilla på ovan nämnde Diaby utanför straffområdet.
1-0 på DW Stadium.

Arsenals spel var långt ifrån imponerande och det kändes i magtrakten som i hjärnbarken att det inte skulle bli någon särskilt trevlig kväll. Arsjavin och Bendnter lyckades ändra på saken (tillfälligt) där Arsenal så fick tryck på Wigan och de båda herrarna lyckades kvittera som ta ledningen innan vilan.

Vad som sades under paus vet bara gudarna, Wenger och laget. Men uppenbarligen beslutades att man inte skulle ta med sig spelet från slutet av första halvlek, utan istället börja om på ruta ett.

Det blev en tafatt, blek och riktigt trist tillställning. Det kunde blivit en direkt livsfarlig sådan. Ety hälsenor och skankar var fria för varje sko och dobb, vilket bekymrade domare Probert föga. Istället uppvisades en lärobok i fullkomlig inkonsekvens där frisparkar utömdes per pur slump.
Kanske när Probert mest var sugen på att se om pipan fungerade.

Ut åkte i alla fall N'Zogbia via rött kort sedan denne, på bäste Zidane-manér, skallat ned Diabys ersättare Jack Wilshere. Arsenal hade nu chansen attt spela elva mot tio i tretton minuter av ordinarie matchtid.

Istället för att säkra segern fick Wigan kvittera på hörna. Syndabock blev Sebastien Squillaci som störtade fram och stötte in bollen i egen kasse. Men om han så förångats hade målet ändå kommit via Rodallega som fick husera fritt framför buren.

Man funderar på om Djourou gjort någon skillnad här. Jag vill tro det. Med tio minuter kvar var läget sådär lagom "Arsenal-desperat". Wenger lyfte av Arsjavin och Wilshere och kastade in Walcott och Nasri. Föga hjälpte det denna onsdagkväll. Nasri spelade utåt kanterna istället för inåt boxen - och klockan tickade snabbt. En frispark från Nasri togs bort av en blå arm.
Men det var inget som Probert, eller kollegorna på sidan bekymrade sig över.
Se själv:
http://dai.ly/iiAu0b

Så blev det enbart ostrukturerad stressjakt där Wigan lyckades dra ned på tempot med all upptänklig kraft. Hemmalaget hann till och med att plåstra om som städa öronen på den i första halvleken närmast döende Thomas...
...och uret rusade obönhörligt mot slutet.

Och det var - tyvärr - det "dåliga" av Arsenal vi fick se de sista minuterna av fotbollsåret 2010. Ett lag som hade svårt att organisera sig, att forcera, att "grinda" ned motståndare.


En skitmatch. Efter en stormatch. Det känns alltför typiskt.
Jag hoppas slippa läsa om att Wenger skyller på planen eller annat under torsdagen.

Arsenal har det svårt i norr. Och grannarna i Manchester var de lyckligaste när året slår igen. Uppenbarligen hade FA hörsammat sir Alex Fergusons klagomål om domarkåren från tisdagen.

Jag antar att Fergie var nöjde med regeltolkare som Probert på planen där konkurrenterna spelar.

fredag 17 december 2010

Snabba tankar efter CL-lottningen

...det finns åtmintsone "revansch" att utkräva, men...

Så var UEFA:s CL-lottning i Nyon, Schweiz avklarad, och inte blev det "önskemotstånedet" i Schalke 04. Det blev Barcelona. Igen.
Ser vi något mönster här?


Final 2006 - och förlust. Kvartsfinal 2010 - och förlust. Nu "nere på" åttondelsfinal 2011. Arsenal - Barcelona.
Personligen fruktade jag Real Madrid värst. Inte för att laget synes mig vara så mycket bättre än Barcelona (eller Bayern München, för den delen) utan enbart för att de nu har den utpräglade super-taktikern i "The Special One", mr. Mourinho.

Vill hävda att Inters CL-vinst i våras var lika mycket Mourinhos egna triumf som Inters samlade spelartrupps.

Om man kunde tänka positivt som logiskt så borde varje förlust vara ett steg närmare en seger. Ungefär som varje Tottenhamsupporter gick och tänkte i sjutton års tid...

Men det finns något oroande här, som jag tar med i huvudet från ligaspelet mot Manchester United i måndags. Återigen förlorade Arsenal mot Manchester United.

Inte för att Manchester United spelade i en annan form av fotbollsdivision.
Utan enbart för att de spelade så mycket mer taktiskt och smart.
Och nu har lagen mötts så många gånger att Wenger borde ha lärt sig Fergusons taktik utan och innan. Men uppenbarligen gör han inte det. Någonsin.

Wengers filosofi är att "det egna laget sak spela det egna spelet". Det kan vara underhållande. Men det är också riskabelt och inte alls särskilt strategiskt.
Wenger kan Barcelona. Han vet hur de spelar, vilka de är. Han har fått känna på det nu. Med litet olika spelarmaterial. Men har han något att lära? Något att ändra?

Tveksamt.
Jag tror att han förlitar sig helt på vad Arsenal gör eller inte gör. Inte hur man möter ett lag som Barcelona. Därmed blir Champions League sannolikt en kortvarig historia för Arsenal kommande vinter. Tyvärr.

Cesc Fabregas möter "sitt" katalanska lag. Igen. Om han är frisk. Eller inte alls. Om han är såld.
Vilket jag förvisso betvivlar.

* * *
Noteras i övrigt vad gäller de Engelska konkurrenterna att Man Utd och Chelsea fick två lätta resor vidare. Åttondelar blir bara ett hopp på väg mot fortsatt avancemang. Kanske rättvist då de i alla fall mäktade bli gruppsegrare.

Ärkerivalen no 1, Tottenham fick dock AC Milan av lotten! Jag är inte säker på att vare sig Bale eller van der Vaart mäktar med den uppgiften. Men fotboll är fotboll.


måndag 13 december 2010

Arsenal mäktade inte ManUtd

Ett sanslöst flaxmål, en löst snurrad volleynick från Ji-Sung Park plockade ned Arsenal på jorden och laget nedåt i tabellen.

Att rubba hittills obesegrade Manchester United, i deras egen hemmaborg, blev tyvärr ett fullkomligt mission impossible. Igen.

Wojciech Szczesny var Gunners burväktare för en höftskadad Fabianski. Men Szczesny gjorde inte något "grovt fel" på 94 minuter, trots att starten vibrerade av viss nervositet. Må det vara skrivet och noterat!

Den tjugoårige polacken var helt och fullkomligt chanslös på en boll som vinglade sig in i mål från Parks huvud. En boll som kom dit när Clichy försökt rensa. Ett mål som blir just ett mål en gång på hundra. Kankse på tusen. Men sådan är fotbollen. Och just sådant gör Manchester United till vinnarmaskinen.

Det började avvaktande. Mittfältsdrabbning helt utan ytor. Det kändes trots allt som att Arsenal hade viljan men ManUtd, som knappast spelade på toppnivå, ändå hade den defensiva kapaciteten att lätt plocka undan Arsenal.

Först i andra halvlek pressades hemmalaget och en kvittering kändes inte helt omöjlig. Men spelet var omständligt och inte rakt. Något som passade Man Utd fullt ut.

När Rosicky, Wilshere och en ojämn Arsjavin bytts ut till förmån för Van Persie, Fabregas och Walcott, så hade Wenger de facto mönstrat det bästa han har att tillgå just nu. Men samspelt var det inte. Och pressen mot Van der Sars mål ökade inte. Tvärtom.

Arsenal kan uppenbarligen inte slå Manchester United!

Skulle kunna slänga in ett långt brandtal mot domare Howard Webb. Mannen som tillåter sig bli knuffad av en övertänd Fletcher, som ytterst dömde larvstraff på Clichy (uselt slagen av fortsatt formsvage Rooney) och dessutom tillåter Rio Ferdinand att använda karatespark mot Sagna så det blev reva i matchtröjan...

Hur usel Webb än må vara:
Arsenal mäktade inte att ta ned Manchester United.

När det bästa Arsenal har att tillgå inte uträttar "ett jävla något" av anfall, attack eller försök till farlighet under hela sista kvarten, och ManUtd har förste man på varje boll, då är det bara att lyfta på hatten - och återigen konstatera att spelstrategi från norra London inte rår på Fergusons taktik.

Om alla spelare i Arsenal hade Alex Songs attityd så vore det k a n s k e ett vinnarlag.


Men när rädslan att förlora är större än viljan att vinna hos Arsenal när man möter "storlag" så följer de resultat som förtjänas.
Statistiken stärker även en sådan kliché.

Tyvärr.

Lussevaka

Ljus eller mörker under Luciakvällen 2010?
Det blir en annorlunda lussevaka på de svenska breddgraderna under måndagskvällen.


I England väntar "stormöte" i fotboll. Hittills obesegrade Manchester United tar emot Arsenal som för tillfället leder ligan. Efter den gångna helgen en ren målskillnadshistoria sedan det andra stora Manchesterlaget slagit West Ham med 3-1.

I bakhuvudet bör man också ha faktumet att Manchester United har en match mindre spelad.

Kvällens match är en tungviktare. Inte minst sedan Chelsea åter tappat poäng under söndagen. 1-1 borta mot Tottenham var ett resultat som satt som handen i handsken vill jag påstå.

Vilket lag Wenger ställer på planen på "Theatre of Dreams" [sic] mörkas på i det längsta. Med eller utan Fabregas är huvudfrågan.

Tror dock inte att Wenger vågar chansa med ett fullständigt galet spelschema de kommande två månaderna. Inte mindre än 15 matcher ska laget orka. Och gärna med resultat.

onsdag 8 december 2010

Mot Åttondelen - Schalke 04 tack!

Helvete!
Vad svettigt. Trots rådande yttertemperatur.

Magknipen inför onsdagkvällens sista - och för Arsenal, helt avgörande - gruppspelsmatch i Champions League, satt i. Det blev inte lugnare när Arsenal spelade "gå-fotboll" i ett kylslaget London där Partizan Belgrad gästade.

Gunners hade kniven på strupen, vinna eller försvinna, och ett avancemang i egna händer (fötter). Att försvinna ur Chanpions League direkt efter gruppspelsslutet hade varit en grymt smärtsam förlust efter en tioårig svit.

Uppenbarligen var Wengers mannar lika nervösa. Någon tight anfallsfotboll bjöds inte mot ett redan avsågat Partizan. Gästerna höll en tät defensiv och pressade varje Arsenalsspelare helt enligt strategiboken.

En förlösande straff, slagen av en fälld Robin van Persie, som själv slog bollen i mål kändes förlösande. Dessvärre tycktes inte målet tända laget ytterligare.

När drygt fem minuter av andra halvlek gått, och Squillaci gick bort sig helt mot Partizans Cleo som tryckte in 1-1, blev det riktigt tungt att andas. Samtidigt stod det 0-0 i Ukraina mellan Sjaktar Donetsk och Braga...

Viktiga byten gjorde skillnad. Arsjavin, som är mister "berg-och-dal-bana" var inte med i matchen alls, och in kom Walcott. Med speed revs nya ytor upp och engelsmannen fick själv göra viktiga 2-1. Mer tempo i Arsenal och Nasri kunde fastställa resultatet till 3-1.

Sjaktar vann sin hemmamatch, och därmed gruppen på 15 poäng framför Arsenals 12.

Det innebär ett tuffare utgångsläge när lotten ska dras om åttondelsmotståndet fredag den 17:e december. Om det inte vore för Mourinho, så hade jag gärna sett Real Madrid. Nu känns det som sämsta tänkbara lottning. Värre än Barcelona, och värre än Bayern München.

Man hoppas på att lotten visar Schalke 04, som är formsvaga i Bundesliga just nu.
* * *
Nästa stora som viktiga match infaller redan när vi firar Lucia här hemma i Sverige.
Old Trafford nästa.

måndag 6 december 2010

Top Of The Table - tuffaste veckan väntar

Top Of The Table. Underbart att få skriva det. Nasri, bäst i Arsenal denna säsong säkrade segern med dubbla mål (och vilka mål) i Londonderbyt mot Fulham. 2-1.
samtidigt som Chelsea spelade nytt kryss. Och Man Utd spelade inte alls, så månne att tabellen ljuger litet.

Men just Man Utd väntar borta - när vi firar Lucia här hemma. Vill varna för man Utd. Trots att de inte upplevts ha haft någon kometsäsong, so far. Mycket fokus på skador och Rooney. Men observera att laget är obesegrat. Det enda i ligan som är det.

En annan hård nöt som väntar är kvalet till Champions League. Allt hänger på en match. Partizan Belgran hemma under tisdagskvällen. Seger är ett måste. Tuffaste veckan väntar.

tisdag 30 november 2010

Arsenal vidare till semi

En annorlunda rapport. 2-0, så var matchen via liveblogging;

FÖRSTA HALVLEK - Avspark
Det snöar i London, vita tunga flingor fladdrar över den gröna mattan på Emiraten/Förväntat uppställ av laget, Vela på vänsteryttern något otippad/van Persie ska få mer match i kroppen och har förärats kaptensbindeln/Nu kör vi/Första chansen, Bendtner missar nick i mål på inlägg/Ingen rytm i spelet/Publiken ser kylslagen ut/Eboué ställer till det, passar Moses som kan kontra/Djourou reder ut/24 min och 0-0, bollen rullas på mittfältet/Arsenalpass till Wiganspelare igen, farligt!/Walcott väger lätt på högerkanten och plockas bort igen/Vela in från vänster försöker nå van Persie - misslyckas/VAD GÖR VELA? MISSAR ÖPPET MÅL PÅ LYXPASS FRÅN RVP. DAMN!/Wilshere är stabil/Eboué fulspelar, slipper kort/Wigan pressar, slår bort läget på Offside/Walcott stoppas återigen på kanten, domaren talar med Thonas utan att lyfta fram kortet/Hej vilka feta snöflingor/Djourou missar markering men Wigan är inte samlat sin offensivt/Arsenal har svårt att ta sig fram, Wigans taktik är köttmur och kontring/Moses vrider sig i smärtor efter kollision med Walcott men Eboué såg ut att trycka till först? In med bår ut med Moses efter 37 minuter/Spel igen - lär bli tillägg/Inspel van Persie - hands? Straff? Nej!/N'Zogbia in efter Moses/Vela missar - IGEN/Gibbs till Bendtner ut till andra hörnan/Walcott slår Bendtner når INTE bollen men låser luftrummet Å VI HAR MÅL - ONE NIL TO THE AESENAL!! 41MIN/Kontring Wiganhörna och OJ VAD NÄRA SNABB REPLIK/Gibbs får ut bollen/Ny Arsenalhörna - inget/4 minuter tillägg/Chants och hafsigt spel/van Persie vilken passning till Vela som... gör en dålig match!/48:24 Djourou till hörna som slås undan/

HALVTIDSPAUS 50 MIN
ingen toppfotboll

ANDRA HALVLEK

10 sekunder van Persie går på nick och stupar i straffområdet. Nej! Ny skada? Reser på sig, joggar i tilltagande snöväder/Bendtner springer in i hela Wigans backlinje/Grötigt på mittfältet, Wigan i anfall.../Det halkas på gräset, är det snön?/Gibbs perfekt inlägg till vem?/Bendtner nick utanför mål 51 min/Taskig kommunikation mellan Eboué och Djourou/Djourou får jaga N'Zogbia ut till hörna/Szczesny boxar ut/Walcott skjuter boll i famnen på Al Habsi/62 min LAGG PÅ STREAMING/MÅL Bendtner 2-0 66 min/Walcott och Vela sågar sig igenom ska 3:an komma? Vela missar igen/Och igen/Byten; van Persie ut och Craig Eastmond in, Wilshere ut och Nasru in 72:17/Vad rörlig han är, Nasri/Wiganattack - de kör hårt på kontring få egna uppspel nu/Walcott fri sprintar slår bollen... Precis utanför/
Thomas stämplar Nasri, nu kommer det gula kortet!/59 000 biljetter sålda men många har stannat hemma, Jotack inget är som rå London-kyla!/81 min Eastmond sliter på mittfältet/Bendtner ut JET in/Wigan slår tjongbollar, en slutforcering att vänta?/Walcott tar sitt tionde avslut, men alltför lamt, plockas enkelt/Tre minuter kvar av ordinarie tid/Mer fysiskt spel på mittfältet nu, Walcott slår bort chans nummer hundra/Nasri fri mot mål och räddas!! HUR GICK DET TILL?/Fyra minuter tilläggstid/Läktarna töms snabbt i kylan trots en minut kvar, men vi är VIDARE NU/Sista försöket Eastmond Offside/93:31 NYTT LAGG/Slår av/
ARSENAL VIDARE TILL SEMIFINAL!!




Vinna / Försvinna

Wigan. Bara blotta namnet ger mig rysnmingar numera. Med numera menas tiden efter april under den gångna säsongen, 2009/10. En viktig trepoängare var på väh att bärgas på bortaplan när Arsenal fortfarande hade häng på ligatiteln. På 10 minuter vändes en ledning, 0-2, med en horibel förlust om 3-2.

Och vi har sett det ånyo i höst. Fast då hette motsåndarna Totenham. Och var gäster.

Dags för kvartsfinal i Carling Cup och ett London som är lika snöigt som Svea Rike. Ska Gunners lyckas övervinna troll och spöken som tydligen slagit rot i Carling Cup senare år? Ska Gunners bevisa att Emiraten är en hemmaarena som man tar vinster på?

Intressanta frågor kommer att besvaras under kvällen.

Tyvärr sänder inte svensk TV från mötet. Det kan vara problem med ful-stream också. Arsenal sänder själva matchen via sin officiella webb - i erfterhand. Så TV-kameror är på plats.

Som bekant har Wenger mönstrat ett A-lag i det stora hittills i Carling Cup. Vi kan utgå från att det blir samma visa ikväll. Men med Wojciech Szczesny som burväktare. Och Djourou som Gibbs på plats i backlinjen. Kanske van Persie och Bendntner (som har en del att bevisa) framåt.

Svettigt för spelarna som har Fulham i ligan, som måste avgöra hemma i Champiosn League mot Partizan Belgrad, och som snart tar klivet in i FA-Cupen mot Leeds United. Förvisso på andra sidan årsskiftet, och med en räcka tunga möten i ligan på vägen. Typ Manchester United borta och Chelsea hemma... (och så Wigan igen. I ligan)

Go Gunners!
Revanschera ligatappet i våras i denna Cup - ett halvår senare.

Wigan, då?
På nedflyttningsplats och med stryk 3-1 mot jumbon West Ham färskt i bagaget.
Kanske sparar man på krutet för att äta sig in i ligan.
Kanske är det Wigan som söker revansch mot ett Londonlag efter förlust mot ett annat.

söndag 28 november 2010

Underbar vinst efter en kolsvart vecka

Han heter Jack Wilshere, är blott arton år, och stängde matchen borta mot Aaton Villa på Villa Park på stopptid. Liggandes. Vertikalt i luften. Skalklen-bollen: 2-4.
Under en och en halv timme placerade det Arsenal "Top Of The Table".

Men det var innan Berbatovs urladdning på Old Trafford där Blaclkburn massakrerades med ofattbara 7-1.

Men vi backar några timmar, till lördagens tidiga eftermiddag. Något som måste liknas vid kollaps mot Tottenham i ligan. Hemma. Sedan tvåmålsförlust i Champions League borta mot Braga i Portugal.
Vad att vänta?

a) Hängiga huvuden, slöa ben?
b) Revanschlusta och ett väloljat lagmaskineri?

Det startade enligt modellen "b".
Nu ska i ärlighetens namn påtalas att Aston Villa inte tycktes ha någon vidare ordning på det egna spelet, och Arsenal lyckades pressa tillbaka hemmalaget riktigt rejält.

Piggast på planen, den under senare tid av supportrarna så utskällde Arsjavin. Han for som ett skott, slet, tog varje löpning som det gällde liv och död. Det var den Arsjavin man vill se!
Och det var samma Arsjavin vi såg mot Tottenham, men som fick stanna hemma mot Braga.

Och slit gav utdelning. Omringad av fyra motspelare lyckades den lilla Tsaren pricka in ledningsmålet till vänster om Brad Friedel. Fem minuter innan paus. Och sedan slog säsongens Arsenalspelare till innan vilan, Nasri drog på en hård volley och ändrade resultatet till 0-2.

Men vem vågade luta sig tillbaka med lugn puls?
Inte jag.
Just orolig för att fler skulle göra detsamma.
Ta det lugnt. Chilla och anta att "allt var i hamn".

Och visst, det tog bara minuter i andra halvlek innan Aston Villa reducerade till 1-2. Carew som lagt sig för att vila i Arsenals straffområde, reste plötsligt på sig, skymde Fabianski på hockeymanér a la powerplay, och Ciaran Clark kunde bekvämt dundra in bollen i en bana som var omöjlig för poacken den äldre att se.

Det blev snabbt svettigt i tröjkanterna. Men så bjöds en snabb replik av Chamakh, 1-3 och matchen borde väl vara i hamn, eller?

Nejdå!
Samme Clark höll sig framme på hörna i 70:e matchminuten och Villa fick återigen närkontakt med 2-3. Med tjugo minuter plus stopptid, så blev det att börja tugga nagelband igen. Man börjar bli van. Ingen kan klaga på "spänning".
Eller snarare "anspänning".

Nu gjorde så Wenger två viktiga som taktiska byten. Ut med båda spetsarnna Arsjavin och Nasri och in med defensiva Denilson och en extraback i Gibbs. Matchen skulle stängas med tänkbar kraft från bänken. Och denna gång lyckades det, trots att Villa hade blodvittring och Arsenal fick slå långa "tjongabollar" till andra sidan planen för att rensa undan.

På stopptid kom så läget i en kontring där unge Wilshere satte spiken i kistan. 2-4.
Vilken oerhörd lättnad efter en så totalt kolsvart fotbollsvecka.
Och plöstlisgt var Arsenal i topp, om än för bara några timmar.

* * *
En ny kollaps på Villa Park och jag törs påstå att det varit en mental smäll som suttit i länge. Mycket länge. Hoppas nu att det går att suga på karamellen. På rätt sätt. Inte bli bekväm, men känna att man klarade att stänga en match som återigen var på väg att rinna iväg och vända.

* * *
Robert "Bobby" Pires fick 45 minuter i Aston Villas matchkit. Det var kul att återse honom. Det är dock tveksamt om den numera 37-årige fransosen, kommer att tillföra Aston Villa med nya managern, landsmannen Gérard Houllier några avgörande insatser.
Time will tell.

* * *

Så avslutas november med cupspel, Carling Cup. Wigan kommer till Emiraten. En arena där Arsenal har en trend att vända. En Cup där samma Arsenal också har en trend att vända; Kvartsfinal har varit slutstation senare år.

* * *
Edit - söndag kväll:
Newcastle-Chelsea 1-1 var ett resultat som var lika skönt som ManUtd:s lördagsslakt var oskön.
Hey!
It's Football.

onsdag 24 november 2010

Wenger och Fabregas

Innan tisdagens bortamatch mot Braga talade Wenger om Cesc Fabregas. Hans skada var rehabiliterad, och att formen inte varit på topp (vilket alla har kunnat se) låg "på det mentala planet". Det var frågan om att träna bort det. Det låg i knoppen - inte i kroppen.

Dagen efter Braga-torsken, där Fabregas ånyo skadade sig, säger Wenger på att han tog en chansning som plockade med Fabregas till Portugal:

"Arsenal boss Arsene Wenger was despondent after Tuesday's loss, saying he had contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Vänta nu...
..."contemplated leaving Fabregas out of the line-up"

Han tänker en sak, menar en annan?
Ungefär som det här med "det bästa laget någonsin", "Mental styrka" - för att sedan tala om att laget brustit i fokus, att det brustit i defensiven, eller offensiven.

Jag ägnar inte alla rader åt att förfölja Wenger, kräva huvuden på fat.
Men något brister tydligt i ledarskap och kommunikation.
Utnaför på lanen - men även på planen.

Fabregas har sett trött och missnöjd ut en längre tid.
Kanske är det återkommande smärta, kanske har han tappat tron på laget, på ledaren Wenger, på det egna ledarskapet?
Kanske vill han bara hem?

Kanske riskerar han bli ännu en van Persie/Rosicky/Diaby/ med ständigt återkommande skador. Risken fanns från sommaren om hur han överhuvudtaget skulle trivas då han mer eller mindre spelar under tvång då Arsenal vägrade sälja.

Principiellt rätt - Ja!
Proffs ska vara proffs och inte gråta sig bort från befintliga kontrakt till nya.
Men i det enskilda fallet kanske det vore bäst att släppa Fabregas.
Rent krasst går det att casha in storpengen redan efter jul.
Det skulle kunna inbringa summor som ger dubbla mittfältsgeneraler. Månne inte så nätta, inte så perfekt passande. Men några som passar laget bättre.
Fabregas är för kvick i tanke som handling i laget Arsenal utgör anno 2010-11.
Borde wenger överväga att anpassa det material han själv valt till en annan typ av spelare/mittfältsmotor? Mer fyisk och mer defensiv?

Cesc skulle saknas - men mer hos supportar än på planen, vill jag hävda.
Och man får tacka för de gångna åren samt inse att ingen är oersättlig.

tisdag 23 november 2010

En ny svit att bryta efter Braga?

Wenger möblerade om rejält i laget efter den första Tottenhamförlusten i ligan på 17 år. Begav sig mot Portugal för att byta liga mot cup, spela mot Braga i
CL-gruppspelets näst sista match.

Det kostade 3 poäng och innebar förlust med 2-0. Bendnter fick chansen från start och bevisade snart att det råder viss skillnad mellan den egna självuppfattningen - och de egna prestationerna.

Övrigt matchfacit: Fabregas, skadad. Återigen. Eboué ut på bår och Jack Wilshere får tacka sin lyckliga stjärna att även inte han hamnade som ännu en i lagets eviga skadeträsk. Detta efter en regelvidrig "behandling" av Bragas Miguel Garcia. Ett vansinnesdåd som skulle fått en normalbegåvad domare att lyfta det röda kortet.

Nu hade matchen inte förärats en sådan domare alls, utan en ungrare vid namn Viktor Kassai. Kassai hittade kort emellanåt. Bland annat det gula när Carlos Vela klipptes ned i Bragas straffområde, en klassisk saxning utförd av Bragas Rodriguez i 77:e minuten.

Så mycket mer klockren kan inte en straff bli. Utan för Kassai, då. som dömde Vela för filmning och berövade Arsenal en straff.

Nu skapade inte Arsenal mycket av värde i övrigt. Det var en sömnig, sönderryckt och fullständigt sönderblåst tillställning. Arsenal lyckades/mäktade inte skapa vare sig mycket till spel eller några som helst farligheter framåt - överhuvudtaget.
Ett kryss och 0-0 hade ändå räckt för att säkra avancemang från gruppspelet. Det blev istället en riktig stjärsmäll där Matheus kom fri i såväl 83:e som 92:a minuten. Ridå Arsenal!

* * *
Då har vi följande scenario:
Sjaktar Donetsk - som nu är klara för avancemang, och som då har absolut INGET att spela för i den allra sista omgången när Braga kommer på besök. Samtidigt som Braga, med vittring och hopp, har precis ALLT att spela för.

På andra hållet har vi Partizan Belgrad som kommer til London. De är så avkapade att de kan åka dit och spela ut helt helt utan någon som helst press. Och Arsenal, som varit långt ifrån tighta och övertygande på hemmaplanen denna säsong, har all press på sig.
Är det helt omöjligt att tänka sig att Braga tar chansen, och tar samtliga poäng borta i Ukraina?
Är det fulständigt omöjligt att Partizan, om inte tar samtliga tre poäng, så åtminstone kniper ett poäng i London?
En ny svit har då brutits.
Arsenals säsong i Champions League tar slut i och med gruppspelet.

Tabellen skulle kunna sluta;

1. Sjaktar Donetsk - 12 poäng
2. Braga - 12 poäng
- - - - - - - - - - - - - -
3. Arsenal - 10 poäng
4. Partizan Belgrad - 1 poäng.
Smaka på den i vinterkylan när snön och nordanvinden smeker husknuten!

måndag 22 november 2010

Fokus Champions League kval

Näst sista omgången i höstens CL-kval för Gunners i Portugal. Vinst och klubben är definitivt vidare. Trots stabil målskilnad (+11), bland annat byggd på just första CL-mötet för hösten mot Braga, med en hemmavinst 6-0, så vet ingen vilken match som väntar på bortaplan. Inte heller i vilket mentalt skick laget är efter helgens råsop.

Med på resan är vare sig van Persie, Clichy eller Arsjavin.
Samtliga i trion "hemma" i London och vårdar mindre skador.

Om Arsenal åker på däng, samtidigt som Sjaktar Donetsk bortaslår Partizan Belgrad blir tabellen onödigt intressant. Efter tisdagskvällen skulle det kunna innebära:
Sjaktar 12 p,
Arsenal 9p,

...och Braga 9p

Jag kan räkna. Jag vet att Braga har en hel del måpl att äta in på de två återstående matcherna för att det ska kännas riktigt, riktigt, risky.

Men konstigare händelser har inträffat förr. Som att tappa 17 åriga vinstsviter mot Tottenham genom att slarva bort 2-0 till 2-3 efter en kvarts paus.
Jo.
Den är svårsmält, som märks!

Dagens rekomenderade läsning; Arseblog, med krönikan
"This Team Is Not Right In The Head".

http://bit.ly/9ReDmr

söndag 21 november 2010

Mental baksmälla

Det är söndag och den mentala baksmällan från gårdagens flopp sitter i. Tungt. Ut i Europa och spöa Braga borta på tisdag i CL-kvalet och allt är gott igen. Nej. Så "enkelt" är det inte denna gång. Vem vet hur det går i Portugal, förressten?
Kanske fler lider av en tung och ihållande mental baksmälla?

Man City knaprade för övrigt in i ligatabellen idag när målskyttet lossnade för Tevez på Londonbesök hos Fulham. Vilken skithelg.

lördag 20 november 2010

Smärtsamt när 17 årig svit bröts


Tom. Fullständigt tom i skallen.

Nivas artikel i Aftonbladet kändes som ett ont omen. En analys av sjutton år av misslyckanden för Spurs på temat North London Derby, mellan de båda ärkerivalerna och grannarna. Arsenal och Tottenham.

Niva, själv inbiten Tottenhamsupporter, och avlönad fotbollsnörd vet att alla sviter och epoker har ett slut. Idag tog så en slut. (och vad han nådde i TV-studion) Detta när "grannarna" kom, vände ett 2-0 underläge, och vann. 2-3.

Det började "så trevligt".

På puben. I goda vänners lag, och ett snabbt ledningsmål av Nasri. En omöjlig häl-klack som skulle blivit ett stycke fotbollshistoria, men som nu sannolikt snabbt kommer att glömmas bort. För detta blev I N T E matchen någon "Fellow Gooner" vill minnas och återuppleva via den biologiska hårddisken.

Med 2-0 till paus kändes läget uppåt och stabilt. Så fel man kan ha. Emiraten har verkligen inte varit hemmaborg med stabila trepoängare denna säsong. Tvärtom.
2-0 blev 2-1 ,blev 2-2, blev 2-3!

Kollaps?
Lättja?
Falsk trygghet?
Övertro på "traditionens makt"?

Avser inte, eller orkar inte, gå på djupet kring enskild spelarkritik. "Hela laget bör bytas och Wenger avgå per omgående", det står att läsa på varje Arsenalforum som finns.

Själv funderar jag mest kring följande;
1. Lagkaptenen Fabregas (som jag tycker varit ur form en längre tid) ...hur tänkte han, med all sin rutin, när han inne i straffområdet sträcker ut armen för att stoppa boll när Spurs fick sin frispark? Det var att skänka rivalerna en kvittering.

2. Wengers coachning. Nasri, bäst på planen -> ut, och den omtachtränade van Persie som ende utpräglade forward i reserv utöver (den i andra halvlek helt osynlige) Chamakh.

Är Bendtner på väg bort när han inte ens får plats på bänken efter sin frispråkighet om för litet speltid? Hade inte den fysiske dansken varit en bättre avbytare?

3. Hur kan laget ö v e r h u v u d t a g e t tillåta att en tvåmålsedning i edtt prestiderby, men häng på ligaledning i bonus, förvandlas till en uddamålsförlust?

Det är onekligen en av de absolut tyngsta förlusterna på många, många, måmga år. En svit är bruten.

* * *
Thierry Henry var på plats och tittade på sin gamla klubb. Undrar vad han tänkte?

* * *
Att Birmingham lyckades slå Chelsea känns mest som en mycket klen tröst när Arsenal praktföll hemma mot Spurs. Vilken osmaklig pannkaka på Emiraten!

* * *
Blir det nu en tioskivors DVD-box från matchen?
Producerad av Cock-spurs, lagom till julhandeln. Intäkterna ska finansiera ersättningen till fallfärdiga White Hart Lane.
Med sin fanbase kanske de får ihop till några stolsrader.



fredag 19 november 2010

Arsenal till Sverige - Linköping!

Champions Leaguespel. Med Arsenal. I Linköping. Ja. det är sant. Efter lottning i Scweiziska Nyon idag står klart att Linköping FC möter Arsenal i kvartsfinalen av damernas Champions Leaguespel säsongen 2010/11.

Matcherna spelas 16/17 mars med returnöte 23/24 mars.

Aldrig har väl Folkungavallen i centrala Linköping haft finare besök?
Sannolikt spelas matchen i grannstaden, på Nya parken i Norrköping.

tisdag 16 november 2010

Köp, köp, köp!

Robert Pires förväntas göra comeback i Premier League vid 37 års ålder. Efter att ha tränat med sin gamla Londonklubb en tid, så synes det som att nästa adress blir Birmingham och Aston Villa. Kan inte annat än att önska en "gammal hjälte" lycka till. Intressant att se om de kvicka löpningarna och luriga ruscherna finns kvar. Nasri är dagens Pires.

Köphysterin hos köplagen gör mig alltmer illamående. Låt mig påpeka att det i n t e är av avund. Det handlar enbart om att osunda krafter tillåts förstöra en världssport. Fotbollen, den globala, har levt i ett ohälsosamt tillstånd en längre tid. Klubbar har blivit leksaker för miljardärer med för stora egon som plånböcker.

Det kommer att urholka sporten.

Nu ska Man City, som redan handlat för 3,5 Miljarder, köpa nytt för ytterligare 1 miljard under vinterns transferfönster. Sinnesrubbat. Jag önskar dem all olycka i samtliga serier och cupspel. Fotbollsförstörare.



söndag 14 november 2010

Tabellen börjar snygga till sig

Sådär, ja!
Vilken "wonderfull" fotbollsöndag det blev såhär i mitten av november 2010. I skrivande stund börjar ligatabellen att "snygga till sig". Det lär ge en god natts sömn in i ännu en arbetsvecka där man far till jobb i kompakt mörker och sedan lämnar detsamma med lampa på den tomma och urblåsta skallen för att överhuvudtaget hitta hemåt.

Godis på Goodison Park.
Bortmatchen kan summeras i tio punkter:


1. Avvaktande
2. Everton

3. Bacary Sagna 0-1 (andra målet i Gunners)
4. Arsenal
5. Fabregas 0-2
6. Stök

7. Arsenal rullar boll
8. Evertonpress och 1-2
9. Fabianski
10. Tre poäng

Och nej, befarad nagelbitare uteblev inte när Everton fick riktig blodvittring i slutet. Men Arsenal lyckades hålla undan, stänga, vinna, segra!

Ögonfröjd: Samir Nasri!
Årets Arsenalspelare. Som en högoktaning racerbil rundar han motståndarna som om det vore stillastående koner. Här talar vi "The Beautiful Game"

* * *
På Stamford Bridge i London var de svarta katterna på besök i borgen. Pansarvärnet Stamford Bridge. Tre enkla för Chelsea som hållt nollan hemma i nio matcher.
Nähädå. Sunderland kommer och gästar och förstör kalset med 0-1, 0-2 och 0-3.
Man får tacka.

* * *
Pulsen i skön rytm nu. den lär stiga under veckan. På lördag väntar hemmaderby mot grannarna i vitt. Kanoner mot tuppar.

Dags för nästa nagelbitare?

Höll på att bå att bokstavligt talat bita tumnaglarna till DNA-spån och flis under onsdagens bortamöte mot Wolves. Ja, inte den första kvarten. Här var det attack och speed som gav utdelning med bortamål efter rekordtidiga 39 sekunder när Chamakh fick bollen på huvudet serverad av Alex Song.

Sedan blev det en synnerligen pressad som svettig tillställning, dör Fabianski gjorde tre räddningar i absolut världsklass. Spelet hos Gunners sjönk på något sätt ihop när Wolves pressade och pumpade på med sin attackfotboll med hemmapubliken som mäktigt stöd.
Och Rosicky, som tog ett oerhört defensivt ansvar under hela matchen, rensade boll på mållinjen.

Varefter matchuret tickade så kändes läget alltmer nervöst hos Arsenal. Med domare Mark Halsey på planen minskades inte oron. Fysiskt spel gav idel hemmafrisparkar. Skulle han hitta straffpunkten åt Wolves?
Den grövsta domarmissen var dock inte mot Arsenal. Fabregas satte i slutet in en sanslös, tanklös, tackling mot Stephen Ward. Kortet skulle ha varit mörkrött, men blev gult.

Chamakh blev tvåmålsskytt på stopptid och på kontring efter att Wolves parkerat hos Arsenal.
Tre poäng. Rättvisa sett över matchbild?
Knappast.
Viktigt?
Enormt.

Söndagen bjuder ånyo ligaspel för Gunners. Mot Everton borta i Liverpool. Statistiken senare år ger vid handen att det skulle kunna bli en komfortabel resa. Lägg därtill att snubben med PL:s skönaste frissa, Marouane Fellaini, saknas på Merseyside efter veckans match mot Bolton.

Men - Everton är i form!
Tillskillnad från Arsenal där spelet inte känns 100 procentigt just nu. Liverpoolalget har inte en förlust under de senaste fyra matcherna. David Moyes dessutom utsedd till "Barclays Manager of the Month" för Oktober. Har han hittat den taktiska lösningen på hur revanschera sig mot Wengers mannar?

Med tabke på att de båda Manchesterlagen kryssade under lördagen skulle tre nya poäng vara av yttersta vikt för Arsenal. Just nämnda faktum gör att man undrar om söndagen bjuder på nästa nagelbitare?

* * *
Bendtner har gnällt offentligt över för litet speltid. Kanske kommer Arsenals egen "Pölseman" ut en väbda på gräset under eftermiddagen och (be)visar att han verkligen är i sitt 22-åriga livs absoluta form?

onsdag 10 november 2010

Tunnare på backsidan

Arsenal beslutade överklga Koscielnys röda kort i matchen mot Newcatle till det Engelska fotbollsförbundet, FA. Beslutet blev inte någon upphävning - utan ett hårdare straff. Orsaken till straffskärpningen motiveras med att det var säsongens andra röda kort.

Koscienly blir nu avstängd i två matcher, dels mot Wolves under onsdagen och match nummer två innebär att det inte blir något spel i nästa tuffa bortamatch, mot Everton på söndag.

Djourou lär bli mannen att ta Koscienlys plats.

* * *
Ett annat tungt besked på backsidan är att Thomas Vermaelen, som var redo för comeback, råkade på ett bakslag under måndagens träning. Nya undersökningar och ny rehabiliteringsrunda väntar nu för "Verminator" och det är oklart när han kan vara åter i spel. På andra sidan årsskiftet hävdas det i media.
Låt oss invänta undersökningarna. Men ett trist besked likafullt.

* * *
"Grannarna i vitt" spelade kryss hemma mot Sunderland under tisdagskvällen. Vi tackar forne Arsenalbacken William Gallas som kolliderade med Younes Kaboul, vilket gav Sunderlands Asmoah Gyan fritt läge att peta in kvitteringen 1-1 på "The Lane".

tisdag 9 november 2010

Helt utan gråskala

November är en riktig skitmånad. Fakta. Idag har dessutom vinterstormen kommit runt husknuten hemmavid. Det är vitt ute. Men lär snart bli till ett enda grått slask. November är den gråa månaden. Jag tänker på det när jag nu läst otaliga reflektioner efter söndagens loja insats mot Newcastle. I supportervärlden existerar inga gråskalor, om jag generaliserar aningen.
Allt är svart.
Eller vitt.

Just nu är det ånyo ett enda avgrundsmörker bland Arsenalsupportrar som bloggar och twittrar. Oktober har aldrig inträffat. Segrarna mot Sjaktar, Newcastle och Man City är redan glömda.
Och så krävs åter Wengers huvud på ett fat. "Snåljåpen som inte köpte när pengar uppenbarligen fanns". Trots att Gunners har gjort 22 mål i ligan på 11 matcher, enbart i offensiv skugga av Chelsea och Man Utd, så är "Allt värdelöst framåt", "Backlinjen är kass", "Fabianski visade sitt rätta jag" efter söndagens utrusning - som gav Newcastle mål...
Så enkelt kan allt vara. Redan nu finns de som vet att hoppet om ligan är helt över. Detta med 27 matcher kvar att spela. Eller 81 poäng kvar att fördela.
Detta samtidigt som det skiljer 5 poäng till topplacerade Chelsea.


Riktigt i så mörka paletter vandras här icke ännu. En torsk mot Wolves på onsdag gör knappast läget muntrare i den egna sfären, men att räkna ut Arsenal redan synes mig onekligen litet tidigt.

Faktum är att Arsenal ställde upp med det bästa man hade under söndagen. Att det inte fungerade må vara en nyttig väckarklocka. Det kan också vara en vanlig formsvacka. Sådana kommer och går, Och även konkurrenter drabbas över tid.

Vi vet att Fabregas spelar med återkommande problem med sin ljumske. Kanske var det därför han gjorde sin sämsta insats för säsongen i söndags?
Vi vet att skade-eländet påverkar truppen. Vem räknar med att Robin van Persie med 30 minuters matchträning i kroppen ska komma in och dominera?


Vi saknar Vermaelen, men var det bakåt det brast?
Ja. Vid ett tillfälle. Ett.

Men det var inte som så att Newcastle öste fram chanser som blev till en förnedrande kross.
Det var det offensiva spelet som klickade.
Och alla tillgängliga varianter provades. Utan resultat.
Vem vet att säga att detta från och med nu är ett permanent problem?

Det är klart att det svider när hemmaspelet lämnar så mycket mer att önska. Och att det svider extra när ligans nykomlingar är på besök och bärgar full pott.
Men det är sport, och det är fotboll. Det är idrottens hela väsen.
Live with it!


Att åka till Molineux Ground och sno åt sig tre poäng är inget som låter sig göras på sparlåga. Det är en tuff uppgift som väntar. Det vet laget. Vi får hoppas att man lever som man lär, när Squillaci tar till orda:

"But when you play for a team like Arsenal, after two defeats you need to respond. A great team doesn’t concede three consecutive defeats"

* * *
Apropå skador: Blir Diaby någonsin återställd?

Det finns inget officiellt datum för återkomst. Läget verkar synnerligen osäkert. Han kommer in, spelar en bra match, han kommer in, spelar en usel match. Linkar av, och hamnar på skadelistan.

Sannolikt fick en lysande fotbollstalang i Diaby hela sin karriär förstörd. Detta redan våren 2006 av Sunderlands Dan Smith. Att Boltons Paul Robinson fick in en ny smäll under hösten förbättrade sannolikt inte Diabys framtid på planen. Det är sjukt. Så sjukt.

* * *
Aaron Ramsey på väg tillbaka. Efter en liknande händelse. Frågan som inväntar ett svar är vad det nu blivit för spelare av denne unge talang. Detta efter lång konvalecens och rehabilitering.

söndag 7 november 2010

Håglösheten i November

Det är november. Inte någon personlig favoritmånad. Tillika en månad där det brukar gå tungt för Gunners.

Det satt långt inne med segern mot West Ham (då var det dock fortfarande oktober i kalendern...), det var segt och trötta ben som huvuden i förlusten borta mot Sjaktar Donetsk. Och det var fullkomligt...håglöst... när formstarka Newcastle kom på Londonbesök.

Förvisso två bollar i virket och en makalös målvaktsräddning. Men det var allt som Arsenal lyckades skapa under 94 minuter. (Hur många hörnor man inte lyckades förvalta tappade jag räkning på.)

Newcastle tog ledningen via en fast situation och ett märkligt ingripande där Fabianski sprang rätt ut i banan, lämnade buren, för att defacto förbättra läget åt Andrew Caroll. Nick i mål och 0-1.

Man hade hoppats på ett annat spel och en annan attityd av Arsenal i andra halvlek. En uppsträckning och en taktisk uppgradering. Men icke. Wenger gjorde de byten han kunde. Comeback för Robin van Persie. Ut med en för dagen bedrövligt seg Chamakh och in med Bendtner. Nasri mot Arsjavin. Det senare sannolikt som tyvärr på grund av skadekänningar
från den första halvleken.

Men tre byten gjorde ingen skillnad i spelet. Ingen som helst. Skatorna gjorde det bra. Stod högt på mittfältet, samlade försvaret, drog ut på tiden. Alles om Alles en sönderblåst och ryckig historia.

Arsenal försökte transportera bollen luftvägen centralt in mot Newcastles box, en metod som gav noll i utdelning. En metod som snarare uppskattades av gästernas backlinje där boll efter annan lätt nickades bort, bort och bort.

Arsenal vare sig fick, eller kunde, dra igång något snabbt passningsspel utmed kanterna eller på gräset. Man kom ingenvart. Kreativiteten lös med sin frånvaro på ett i övrigt soldränkt Emirates.

Att matchen avslutades med rött kort, säsongens andra, på Koscienly, när Nile Ranger skulle stoppas i ett friläge, kändes närmast bara trist som logiskt i denna typ av match.

Tre oerhört viktiga poäng förlorade på hemmaplan. Ett Arsenal på soppatorsk mäktade inte mer, såg oroväckande loja ut. På det stora hela ett rättvisande resultat.

* * *
Edit:
1. Ett engångstack till Torres som satte stopp för Chelsea

2. Åtvidabergs FF:s säsong i den svenska Allsvenskan blev bara ettårig. Trist. De små lagen med genuin fotbollskultur behövs här hemma.

onsdag 3 november 2010

Eduardo sänkte Arsenal på hemmaplan

Sjaktar Donetsk hemma på Donbass Arena, är inte samma lag som var på besök i London för fjorton dagar sedan. Det Ukrainska mästarlaget hade inte förlorat en match i sin hemmaborg på 48 spelade, och när ett lätt reservbetonat Arsenal kom besök, så bjöds inte något trendbrott.

Det började bra med sprintern Theo Walcott och 0-1 efter 10 minuter. Sedan var det Sjaktar som spelade ut. Snabba kontringar, giftiga avslut och ett tätt försvar fick Arsenal att halta.
November var månaden, för övrigt.

Efter en parad av livsfarliga chanser var det mest en fråga om när kvitteringen skulle komma, och den kom via höran där (i sammanhanget orutinerade) Eastmond var sist med huvudet på bollen. Fabianski chanslös.

Spelet klickade inte riktigt för kanonjärerna, där det var svårt med bolltransporter samtidigt som Sjaktar pressade hårt och var kvicka i brytningar som omställningar.

Eduardo Da Silva satte tvåan, tillika segermålet efter en slarvig, eller snarare missad rensning, från Clichy.

Gunners hämtade aldrig upp sig, tryckte på och tycktes få energi först i 70:e minuten, men lyckades aldrig få till ett kryss.

Fem raka segrar blev inte en sjätte. Arsenal kvar som gruppledare på bättre målskillnad. Kanske känns avancemaget lugnt. Men vem vet hur skador och andra oförutsedda händelser kan ställa till det. Resan till Portugal och bortamötet mot Braga blir ingen "walk in the park".

Ett batteri av viktiga spelare var hemma i England och vilade. Det signalerar att Wenger satsar på ligaspelet. Som tidigare nämnts; Newcastle i ligan på söndag är inte Newcastle i Carling Cup.

Hatten av för Nasri, återigen. Fransosen är i sitt livs form och underbar att skåda även i en förlustmatch. Återigen var Fabianski oklanderlig i målet. Walcott och Djourou får övriga hedersomnämnanden på sin resa i österled.

Några verkade trötta. Vi får hoppas att Bendnter är piggare på söndagen.

måndag 1 november 2010

Efter en makalös tid


Efter en makalös tid, oktober 2010, kanske den starkaste som mest betydelsefulla på länge, med viktiga segrar i PL, CL som Ligacupen, rekomenderas litet kloka rader. Krönika signerad Piers Morgan:

http://bit.ly/aXmrB8

Blytung seger mot West Ham, som satt 88 minuter långt inne fick Emirates att fullkomligt explodera. Clichy till Song som kastade sig raklång gav 1-0. Många hade nog redan bitit av nagelbanden och inkasserat ett kryss.

Målfesten borta mot Newcastle bevisade att Wenger tar Carling Cup på allvar. Nu väntar Wigan i cupspelet den siste november. Hemma. kan Arsenal klara "förbannelsen" kring den fente omgången?

November brukar inte vara Arsenals lyckomånad och spelprogrammet är fortsatt tight. Hur är det fatt med Fabregas?
Inte följer han med till Ukraina för onsdagens retur mot Sjaktar Donetsk. Fler spelare lär vilas, och yngre få chansen. Avancemanget i Champions League kan klaras med en bortaförlust.

Tuffare att möta Newcastle borta på söndag. De lär inte ställa samma lag på planen som i Carling Cup. Att skatorna fullkomligt pulveriserade ärkerivalerna Sunderland den gångna helgen bör tas som ett styrkebesked.

Att Jack Wilshere skrivit på nytt kontrakt för Arsenal är veckans gladaste nyhet.
Det skriker "framtid" om den killen. Nutid också. Förvisso.

måndag 25 oktober 2010

Den nödvändiga vinsten

Ljusblått mot rödvitt. Nyrikt spenderande mot sparsamt och långsiktigt satsande. Manchester mot London. Full fight om platserna i toppen. Söndagen gav alla förutsättningar för samtliga ingredienser som utmärker en toppmatch. Toppmatcher blir ofta avslagna. Det blev inte denna.

0-3 borta mot Manchester City, och kanske var detta en av de viktigare vinsterna på flera säsonger. Kanske var det en av de viktigaste vinsterna för resterande del av innevarande säsong.

Ett Arsenal som inte vek ned sig, inte spelade naivt, inte bjöd på några ytor, kom, såg, spelade och segrade. Att man fick spela 11 mot 10 i drygt 85 minuter påverkade möjligtvis matchbilden - men, so what?
Den lär ha höjt Arsenals lagmoral.
En vinst i en grym prestigekamp mot "uppstickaren" som Arsenal plötsligt haft sådana problem med senare år.

Poäng borta var ett önskemål. Kanske nöjd med ett och ett kryss. Men, nej, så spelar äntligen Arsenal årgång 2010/11.

Aggressivt, snålt och hårt. Det var Wengers drag mot Mancini. Och det gav full pott. Laget verkade lika taggade som under CL-mötet. Hårt arbete, press på bollhållare, kamp om mittfält, skära av motståndarnas passningsled. Och det fungerade.

Ett sådant spel vi alla längtat, hungrat, så länge efter att få se!

Länge (och inte minst här) så utskällde Fabianski spelade med ett självförtroende som gick från tånaglar till örsnibbar. En makalös räddning i tredje minuten blev sannolikt mer matchavgörande än något annat. Här anslogs den omutlige tonen. Och för första gången hölls det undan ända in till slutsekunderna.

Nasri som är i hejdlös form, tillsammans med en stenhårt slitande Alex Song tål att lyftas litet extra. Att lagkapten Fabregas var med från start ska inte underskattas, trots en bränd straff.

I väta, mörker och kyla, svart oktober. Årstiden fick plöstligt en ljusare aura!

onsdag 20 oktober 2010

Favorit i repris



(Noterar att det går tungt fgör de blå-vita hönsen i Italien såhär dagen efter)

tisdag 19 oktober 2010

Återkomsternas afton

Det finns många anledningar att bli rörd i sinnet efter tisdagskvällens CL-möte i norra London. Lagkapten Fabregas åter, och högljutt hyllad av publiken med ramsor och banderoller när han klev in. Dessutom fick han göra mål per omgående i sin återkomst.

Att se Arsenal spela ut, riktigt kvick propagandafotboll mot fjolårets UEFA-cupvinnare, 5-1, var också konst att röras över.

Men kanske var fotbollens väsen som allra vackrast när det sjätte och sista målet kom. Sjaktars tröstmål, signerat Eduardo da Silva. Hela arenan svarar med stående ovationer för den spelare som hade allt, men råkade så illa ut. Nu tillbaka som motståndare från annan liga. Likafullt älskad och hyllad. Gåshuden sitter i ännu.



söndag 17 oktober 2010

Poäng på fusk smakar illa

Så var det dags för litet ligafotboll igen efter landskamper och EM-kval och en "skön fotbollslektion" för de svenska i Amsterdam mot ett av VM:s finallag.

Birmingham som inte vunnit borta mot Arsenal på över 50 år på spelschemat. Gamla bekantingar som Sebastian Larsson och Alexander Hleb på besök. Och så den "särskilda stämning" som rått mellan klubbarna sedan Martin Taylors "kapning" av Eduardo i februari 2008.

Med en skadelista lång som ett helt lag så skulle Arsenal ut och revanschera de egna insatserna efter ännu en Chelsea-smäll. Och tre poäng bärgades när resulatet skrevs till hemmaseger och siffrorna 2-1.

Det finns dock ett övergripande faktum som lämnar en riktigt sur eftersmak. Arsenal vann på fusk. Chamakh dök likt Ruud van Nistelrooy och gav Arsenal en straff.

Detta då Arsenal sedan 34:e minuten var i underläge, 0-1, sedan Djourou helt missat att markera Birminghams 2-metersman Zigic som var framme med huvudet så att bollen visslade till i nätmaskorna bakom Fabianski.

Nasri klipper in bollen och kvitteringen. En kvittering som egentligen inte borde ha skett. Chamakh är en begåvad fotbollsspelare. Han har dock fallit lätt flera gånger under säsongen, och under lördagen var det rent skådespeleri. Jag vill inte se sådant.

Jag minns fortfarande hur Eboué en gång i tiden höll på med liknande dumheter. Jag hoppas att Weger tar ett allvarligt samtal med sin landsman. Sådant agerande lär självklart inte ligga till Arsenals fördel eller favör framöver.

* * *
I övrigt var det en match som tyvärr påminde om alltför många matcher senare år:
Bollinehav - check!
Snabba kontringar - check!
Omständliga avslut - check!
Usla hörnor - check!

Samma gamla problem som ligger kvar. Diaby är en märklig spelare. Han kan ta sig igenom fyra, fem. sex spelare, men sedan tar det stopp. Det ska bromsas upp, överarbetas och potentiella chanser rinner bara iväg. Ut i intet.

Förvisso borde Diaby få mer hjälp, mespelare som hänger med på ruscherna och möter upp. Ett exempel på någon som inte alls tog det jobbet under lördagen var Arsjavin, som gjorde årets blekaste insats.

* * *
Årets insats fram til stopptid stod Jack Wilshere för. Denne yngling lär bli en världsspelare av rang. Men här krävs fortfarande litet mognad. Och som av en händelse så avslutas en lysande match och insats, med ett "major-error", en horribel bentackling mot nämnde Zigic.

Helt huvudlöst och i klass med sådana ageranden som Wenger själv suttit och fördömt om och om igen. Nu blev det rött kort och denna mittfältsmotor blir borta från spel de kommande tre matcherna. Mindre klokt, inte minst med tanke på skadelistans längd.

* * *
Dansken, eller Bendtner, som han heter, gjorde entré som ligapremiär och det såg lovande ut. Det händer saker kring Bendnter. Killen hann visa att han är hungrig och han vill under sitt korta inhopp. Den tågan vill man se mer av. Från andra.

* * *
Med tre poäng avancerade Arsenal till en andraplats i ligan. Den placeringen kan vara borta redan under söndagen när Man City går till spel. Observera att Arsenal därutöver har Man Utd som Tottenham i hasorna med samma poäng, om än bättre målskillnad.

Det lär bli tight i år. Att Chelsea kan förlora poäng visade sig ånyo under lördagen. Om Arsenals trupp kan få hålla sig friska och skadefria, och man slutar att fuska, som tar och jobbar som ett lag, övar på avsluten - så kan det bli en intressant säsong. Men då måste laget höja sig rejält och putsa på bristerna som var så uppenbara som i spelet mot Birmingham.


måndag 11 oktober 2010

Danskens återkomst

Landslagsuppehåll, träningar och EM-kval. Säsongen hinner knappt få upp styrfart innan det är dags för ett "break" i form av landslagasspel. Klubbfotbollen går in in dvala. Vi kan läsa om lagets spelares insatser för sina hemländer, om ssegrar och skador och så en radda av junk.

Junk och nonsensartiklar av arten som lätt känns igen redan på rubrikerna. Exempel:
"Vi kan vinna ligan", "Vi har god noral i laget", "Det är dags för titlar nu"
Någon journalist skapar klubbjournalistik från en skitnödig kommentar från en lika skitnödig fråga.

Reportern:
- Okey, när jag ändå har dig här (för att jag ändå är här för att rapportera om ännu en träning), tror du att ni kan vinna [något] med klubblaget i år?

Spelaren:
- Ja.

Vad ska stackar'n svara?
Vips har vi en artikel med rubrik lik de ovan-
Gäsp.

* * *
Det enda vettigt Arsebalrelaterade material som publicerats senaste veckan är rapporter om Nicklas Bendtner - Arsenals egen Pölseman. Nu är han bokstavlig talat på banan, eller, nja, på planen - och i full träning.
Fjorton dagar till comeback tror han sjäöv. Några träningsmatcher i kroppen, så...
Vi får väl se.
Men det vore grymt att testa Chamakh och Bendtner på topp.
Två rejäla skallar på långa kroppar.
Stångar sig fram.
Det vill jag se.


Tydligen gör det danska landslaget, när nu sådana lag är på tal, en annan bedömning. Bendtner passar inte i spel under Danebrogen under detta år.

Tänk om vi får en "omvänd situation" ?
Klubblag som får sina nyckelspelare skadade i landslagen brukar begära ersättning.
Om Arsenal spelar kontraktsbundne Bendtner för tidigt, vad säger Morten Olsen då?

* * *
Skador, ja. De brukar annars tilkomma under dessa "uppehåll". Tydligen har Sagna lyckats med att hamna på skadelistan. Tre veckors frånvaro enligt preliminära rapporter.
Är det nu en annan skandinav ska få sin chans?
I norske Håvard Nordtveit?

En omtalat ombnytlig kille som kan variera mellan mittback/ytterback, och gärna testar mittfältet.

Kanske inte läge i ligaspel. Men snart kan det vara dags för premiär i större sammanhang. Kanske redan borta mot Newcastle i Carling Cup.

måndag 4 oktober 2010

Wilshere vs Montenegro

Det är "dgaen efter". Många trötta hängiga gooner-huvuden efter ännu en Chelseatorsk. Många påpekar att Chelsea lyckas vinna på exakt samma sätt. Ännu en gång.

Får mig att tänka på Fabregas uttalande under sommarens VM. Där han sade att man i Spaniens VM-trupp alltid noga gick igenom kommande motstånadres matcher och lagens spel. Något han inte var van vid i sitt klubblag.

Inte kan man väl tro att Wenger aldrig tittat på hur Chelsea spelar?
Om inte annat bör han numera kunna det utantill.

Jag förstår besvikelsen. Även om förlusten var "hedersam" och Arsenals skadebänk var längre än...vanligt.

Men det är SJU matcher spelade. Det återstår trettioen ligamatcher. Det återstår nittiotre poäng att spela om.

* * *
Nu tar klubbfotbollen paus för EM-kval. Jack Wilshere tar plats i den Engelsjka truppen mot Montenegro. Hoppas på speltid!


söndag 3 oktober 2010

Underhållning med fel resultat

Återigen blev det spöket Didier Drogba, som alltid stortrivs mot Arsenal, spelaren som fick huvudrollen när Chelsea och Arsenal möttes på Stamford Bridge.
Som befarat.
Men matchen i sig blev inte som jag tänkt mig.


Långt ifrån trist och tätt. Det blev tvärtom, en i långa stunder öppen historia, med ett grymt tempo från båda håll. Ytor öppnades eller stängdes och händelsderna avlöste varandra som
i en riktigt tät actionfilm.

2-0 till hemmalaget som redan nu rycker rejält i tabellen, och den nya tvåan heter Manchester City, trean manchester United. Och sedan är det "tjockt" med ett knippe lag som har spelat ihop 11 och 10 poäng.

Det finns ingen enskild spelare eller händelse att klandra extra i Arsenal efter söndagen. Tvärtom. man gjorde så gott man kunde med de spelare som var friska och krya. Stundtals var det Arsenal som höll den riktigt tuffa pressen. Att Chelsea kan spela tight, få hela mittfältet att agera extra backlinje är väl känt. Att de sedan har styrkan att gå, som slå, på snabba kontringar var heller inte nytt för dagen.

Arsenal får problem att dyrka upp ett lag som Chelsea. Och det blir avgörande när en nick rullar över stolpen, eller om foten och ögat inte är i hundraprocentig synkromitet när chansen ges eller skapas.

Det positiva från matchen var att se att man offrade sig, och slet i Arsenal. Det var hög press på Chelseas bollhållare, och de möttes tufft som hårt på mittfält som på kanter.

Fabianski går inte att lasta för något av de båda målen.
Det är mest bara "sååå typiskt" att just Drogba lyckas få in en sådant osannolikt mål som 1-0. Självklart litet hjälpt av Mr Cashley.
Grymt starkt forcerade han in från kanten och lyckades på det mest märkliga sätt hitta ungefär tre decimeter för att klacka bollen i mål.


Tvåan var årets hårdaste paket av Alex, efter en frispark som Koscielny vara tvungen att ta på sig när Anelka ensam kom rusande i en mönstertypisk Chelseakontring. Vilken spark. Årets raket.

Arsenal förlorade mot ett bättre som fysikt mer "tungt" och rutinerat lag. Punkt.

Samtidigt finns det flera att hylla, även om det inte blev några mål. Arsjavin kämpade och var ettrig som en terrier, vågade ta skott och hemföll inte åt "handbollsspel" runt Peter Chechs straffområde.

Clichy var på rätt humör, och Jack Wilshere kommer att bli en av Englands stora spelare - om han nu inte får benen lemlästade.


Förlusten i sig är självklart ingen höjdare. Inte minst när man nu ser hur tight det lär vara kring de första fyra platserna. Men det kunde vara värre.

Jag tror att det måste vara tyngre att ha hjärtat hos de röda i Liverpool just nu. Ett "storlag" som numera är på nedflyttningsplats, och som fick sig en hyfsad näsbränna hemma mot årets nykomling Blackpool.
Y.N.W.A?

torsdag 30 september 2010

Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag

En märklig match i Belgrad. En skön seger. Tre viktiga poäng i Chanpions League. Gibbs gjorde det mesta rätt, innan han orsakade en av de tre straffarna. Och Fabianski - plockade straff och växte 100,000 megaton. Mentalt. Får man hoppas.
Arsjavin var grym. Trots en missad straff. Det bjöds litet godis i veckan.

På söndag väntar... vad?
Didier Drogba.
Arsenals värsta spöke.
"Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag" säger Drogba inför söndagens derby.

Klart att han gör. Han brukar ju aldrig glänsa så mycket som när han får runda Arsenals backar.
Kan en kille som Sébastien Squillaci ändra på onda traditioner?

Vi avslutar september mest med övervägabde glädje och ett rejält bottennapp. i hemmamötet mot West Brom.Oktober bjuder ett tuffare spelschema. Chelsea, Shakhtar Donetsk, Manchester City och Newcastle borta.

Det måste bli friskare snabbare i Arsenal.

måndag 27 september 2010

Som av en slump?

Almunia följer inte med till Belgrad inför andra omgången av gruppspelet i Champions League. Den spanske keepern har skadat armbågen rapporteras från London. Slum?
Tveksamt. Det finns en historia av att "skador" dykt upp hos målvakten i Arsenal precis efter att vederbörande gjort en tveksam insats i matchen innan.

Det har drabbat Almunia förr. Men även Jens Lehmann.

Nu blir det Fabianski som ska vakta buren i den förväntat tuffaste bortamatchen i gruppspelet. Känns som att pest bytt av kolera, för att uttrycka sig något hårt.

Ge Mannone chansen!

Även på vänsterbacken kan bli förändringar att vänta. Clichy, vars spel -tyvärr- blivit alltmer av ett frågetecken, kan bli utbytt mot Gibbs, vars fot nu är återhämtad.

Från ett cupspel till ett annat. Ännu en bortamatch, och mot ett PL-lag, i Carling Cup. Återvändarna Newcastle, Newcastle som spelade bort Chelsea från cupen blir nästa motstånd. St James Park är en grymmare som tyngre arena än Old Goldford. Dit går inte att anlända halvsömnig. Det riskerar bli en iskall väckning utan Snooze.



lördag 25 september 2010

Title Contenders?

Först ska framhållas: Jag såg inte matchen. Kanske var det bäst så. West Brom anno 2010 gjorde vad West Brom gjorde 1983, men inte däremellan:
Bortaslog Arsenal. Och det hann bli 0-3 innan någon i Arsenal började jobba. Det var så dags efter 73 minuter.

Det blev lördagshockey live. Tänkte se fotbollen senare på DVD spelarens hårddisk. Känns som om det kvittar.

I en pub i ishallen ramlar det in SMS i mobilen från när och fjärran från fotbollsfränder som undrar (vill påtala) vad som står på. Jag förstår att läget är illa när rapporter talar om både 0-1 och 0-2, och när tredje perioden maler på i isladan hinner det bli 0-3 i London.

Jag förstår att hemmalaget gjort en bedrövlig insats med en bedrövlig inställning mot ett väl spelande WBA. Jag får också veta att Almunia är Almunia, och att det var dags för en parad av tabbar.

Vad som kanske än mer bekymrar är rapporter om ett lojt och slarvigt Arsenal. Hur kan de kliva in på planen med skev attityd efter att precis fått kunskapen i att Chelsea förlorat tre poäng?

Nasri gjorde vad han kunde, friserade resultatet till 2-3, men vad hjälpte det?

Skadelistan är lång, truppen trött efter CL, PL och derby i Carling Cup. Den som vill hitta ursäkter kan sannolikt göra det om man nu somnar lättare.

Efter vad jag läst mig till från goda vänner, okända supportar i cyberrymden och artiklar i media infinner sig en bedrövad känsla:
Nytt år, ny säsong - Same Old Arsenal since -05.



December 1983

December 1983, det är drygt 27 år sedan. Det är senast som West Brom lyckades vinna mot Arsenal borta. Resultatet skrevs då till 0-1 för West Brom.

Om vi förflyttar oss till nutid konstateras att West Brom inte lyckats ta någon bortaseger på 18 spelade i Premier League.

Trots rådande skadeläge, eventuellt med Diaby på ingång, och Song åter efter att ha tjänat sitt straff efter det röda kortet mot Blackburn, bör Gunners säkra tre viktiga poäng under lördagseftermiddagen.

På pappret en av höstens enklare matcher. Men sport och ligor följer ingen enkel logik. Underskattning eller avgörande domslut kan aldrig förutses.



fredag 24 september 2010

Rekordvinsten


När Arsenal summerat och offentliggjort räkenskaperna för verksamheten fram till och med den 31 maj 2010 så framkommer att klubbens ekonomi är dess minsta bekymmer.

Trots global finanskris, så har man i förtid lyckats sälja av 90 nya bostadsrätter som uppfördes kring Higbury vilket medför att man nu betalat av lånen, och slipper räntekostnader. Pengar som nu kan gå till annan verksamhet. Främst följa avbetalningsplanen av Emirates som beräknas vara betald år 2031.

Totalt redovisar klubben ett resultat på + 61 miljoner pund efter skatt.
Det är siffror som sannolikt får skuldtyngda konkurrenterna att blekna.

Omsättningen har ökat från 313 miljoner pund till 379 miljoner pund.
Intäkterna från ligaspel som Champions League ökade som klubbens vinst på spelarförsäljningar.

Mer här:
http://bit.ly/a4AUeR

Den missnöjde må fråga sig varför inte fler spelare köptes in för säsongen, främst då en ny keeper. Uppenbarligen är Wengers tilltro till den egna truppen så stor att han inte fann det mödan värt, eller att han inte hittade rätt man till platsen.

* * *
A propos målvakter:

Wojciech Szczesny är missnöjd med att han får för litet speltid i Arsenal, och har öppet filosoferat kring ett eventuellt klubbyte för att komma vidare i karriären.

Själv förstår jag inte varför Fabianski nu går före Szczesny.
Vad jag än mindre förstår är varför inte Vito Mannone, som gjorde några habila insatser i ligan förra hösten, ges ett större utrymme.


Uppenbarligen har Wenger någon egen turordning bland målvakterna. Han manar till lugn för den yngre polske målvakten, och söker gjuta olja på vågorna med tal om
att chansen kommer, och erbjudanden om nytt kontrakt. Men före Szczesny finns tydligen nämnde Mannone, enligt Le Boss:

"He is right, he deserves a chance but the keeper is in front of him, Vito Mannone, deserves a chance as well"

Mannone I mål när Carling Cup går vidare!?

torsdag 23 september 2010

Marcus "Vasa" Svensson från Fårbo

Det har kommit en ny svensk til Arsenal. Handplockad i konkurrens med 376 sökanden.
Marcus "Vasa" Svensson, 33 år, från Fårbo utanför Oskarshamn. Svenssons uppgift blir att hålla i A-lagets dagliga fysiska uppbyggnad.

Trots sin tämligen "unga ålder" har han redan jobbat tretton år med fotboll i England. Och då för klubarna Preston, Derby, Rochdale och Notts County.

Ett längre reportage om Arsenals nya svenska tiollskott hittar man i tidningen Barometern. Läsvärt för den intresserade.

http://bit.ly/c0sPry

Törs vi hoppas på gedigna insatser med en mindre skadedrabbad trupp efter Svenssons intåg?

onsdag 22 september 2010

Gibbs obruten

Smolket i bägaren under tisdagskvällen var att se Gibbs halta av planen i förlängning.

Gibbs som var en god kandidat till en av matchens lirare mot Spurs, och som på allvar lär ta upp kampen med Clichy. Om han nu får hålla sig skadefri.

Den gångna säsongen kostade Gibbs frånvaro och rehabilitering från allt spel under sex månader efter ett benbrott i foten. Oron var påtaglig kring att skadan slagits upp på nytt.

Röntgenundersökningar som utförts i London under dagen visar dock att inget ben i foten skadades allvarligt på White Hart Lane.

Den officiella propagandawebben låter meddela att Gibbs kommit undan med blåmärken och väntas vara borta från spel "en kortare tid".

Nyheterna kunde varit sämre!

Ska vi ge ut en DVD nu? [4rsena1]

Ett derby är ett derby, och ett lokalderby som innebär cupspel och dessutom mot närmsta grannen och ärkerivalen, är alltid speciell!

Atmosfären, spelet, tempot, känslorna. Aldrig svider förlusten hårdare och sällan är segern sötare.

Carling Cup tillhör det minst prioriterade cupspelet, och har varit de unga talangernas arena. Men efter dessa titellösa år, och med en start mot just Tottenham, så tänkte Wenger om.
Rätt!

För kvällen straffad av FA för sin frispråkighet, fick nämnde Wenger följa matchen från läktarplats medan Pat Rice skötte arbetet vid sidlinjen. Bilder visade dock att Wenger tycktes ha fullt upp med mobiltelefonen. Vi får hoppas att han undslipper sig rehabilitering för SMS-tumme.

Laget han plockat ut bjöd, som här tidigare påpekats, huvudsakligen bekanta namn och ansikten. Men först ut att sätta sitt avtryck på White Hart Lane blev en av de kommande unga männen, Lansbury 0-1.

Arsenal trummade på med frenesi och fantasi och efter den gångna säsongens insatser mot just Spurs så var det godis för ögat och balsam för själen.

När Robbie Keane kom in i andra halvlek så var det för att höja moralen i Spurs, och visst kvitterade mister Tottenham trots misstänkt offsideläge.

Riktigt underhållande fotboll av bästa snitt bjöds sedan från båda lagen. När Arsjavin och Chamakh plockades in med mindre än 20 minuter kvar att spela var signalen tydlig: Arsenal var inte på besök för att förlora utan åtminstone att spela om saken med bästa tillgängliga material.

Något avgörande segermål på ordinarie tid mäktade ingen av kombattanterna. Men i cupspel ska ett lag slås ut, förlängning väntade. I värsta fall straffavgörande. Spänningen på topp.

Och straffavgörande blev det, men kanske inte som tänkts. Arsenal tilldömdes två straffar efter individuella vårdslösheter. Nasri tog båda, och stängde matchen med kliniska skott.

Ridå på The Lane!


Arsjavin, som vanligt ur snäv vinkel, satte spiken i kistan med Gunners fjärde mål. De vitklädda fick nog, reste på sig och gick hem med mörka, tomma, blanka ögon.

Avancemanget i sig känns nästan mindre angeläget än vinsten och revanschen. En grå tisdag och mörk höstkväll bjöd litet värmande ljus för varje vän av Arsenal.

Många som bör prisas för insatserna efter match, men om jag "tvingas" plocka man of the match - så får det bli Kos. Eller Gibbs. Lansbury? Nasri? Eller...

Nåväl. 1-4. Bye-by Spurs.

Läge att ge ut en DVD nu?
Kalla den, litet "skämtsamt" för 4rsena1.
Nej. Vi ska aldrig plagiera grannen och David Bentleys vänner.

tisdag 21 september 2010

Wenger går mot egna principer?

Starkast möjliga lag ska ställas på planen i kvällens match i Carlig Cup borta mot Tottenham.
Detta med "ett par" yngre spelare i truppen. Det låter lovande. Tror inte att Wenger vill ha en ny "supporterstorm", att tvingas försvara on laget åker ut mot just ärkerivalen Tottenham med ett rent ungdomslag.

"We want to win the game because we feel since the start that we are on a strong run", säger Wenger

Kritiken vid en (stor) förlust kommer annars att bli massiv från de egna leden.
Detta tidigt på säsongen.

Samtidigt är några av de mer etablerade spelarna, som inte finns på skadelistan, litet slitna.
Men spelschemat har varit exakt detsamma för Spurs.
Spel i Champions League och Premier League den gångna veckan och helgen.

Jay Emmanuel-Thomas, är en av "de unga" vi kommer att få se ikväll. Och Gibbs på vänsteryttern. Den sistnämnda förhoppningsvis inget dåligt val, då det fortfarande finns vissa frågetecken kring Clichys form. Bänknötare från Sunderlandsmötet lär också ingå i startelvan, som Eboué och äntligen plötsligt hyfsat heta Carlos Vela

Att Wenger låter Fabianski vakta målburen ger litet fjärilar i magen.
Killen gör mig nervös. Via TV-ruten sprutar vibbarna. Scary.
Att vakta buren på White Hart Lane kräver sin man.
Är Fabianski verkligen "rätt person på rätt plats" ikväll?

Harry Redknap gnäller i pressen inför mötet på den sedvanliga valsen om hur få Engelsmän det finns i Arsenals lag. Bäste Redknap, vi såg alla hur bra det gick på ett Tottenhambaserat Engelskt landslag under sommarens VM.

* * *
Fabregas aviseras nu som skadad / frånvarande i upp till tre veckor. Det skulle innebära att vår lagkapten missar Londonderbyt mot Chelsea. Jag tror att han är i spelbart skick till dess.

Detta är besked med ett avsiktligt syfte, adress Londons sydvästra delar, och en del av fotbollens alldeles särskilda psykologi.

måndag 20 september 2010

Samma gamla FA

Domaren dömer, Och räcker inte det så finns alltid det Engelska Fotbollsförbundet, FA som rycker ut och skyddar sina män på och runt plan. Nu talar vi inte om skydd från tokstollar och huliganer. Nej skydd för syrliga påpekande. Domarkåren - The untouchables. Tränare med avvikande åsikter ska straffas.

"Arsenal manager Arsene Wenger has been charged with using insulting and/or abusive language and behaviour amounting to improper conduct. The charges relate to Wenger's conduct towards match officials at the conclusion of Arsenal's match against Sunderland on 18 September.

Under The FA's new fast-track procedures, Wenger has until Thursday 23 September to respond to the charge and he has been offered a standard sanction of a one-match touchline ban and an £8,000 fine should he accept the charge. If he denies the charge, the case will be heard by a Regulatory Commission."

* * *
Imorgon är det dags för Cupspel, Carling Cup, mot Spurs.
Prestigematch.
Rapporter talar om Fabianski i mål...

lördag 18 september 2010

Phil Dowd - vilken clown!

Rubriken får illustrera vad många Arsnalsupportrar sannolikt kände under och efter lördagens femte PL-möte, borta mot Sunderland. Song spelade inte vackert, stundtals vårdslöst på ett sätt som Wenger gärna är första man att påtala om andra lags spelare.

Veckan bjöd Champions League-spel och storvinst med tennissiffror. Arsenal åkte sedan till svårspelade Stadium of Light för att ställa om. En tuff uppgift väntade, och ändå var det nästan förvånande att se att Sunderland dominerade bollinnehavet så påtagligt.

Fabregas mål lär redan kandidera till säsongens mest osannolika. Uppenbarligen tog det några mikrosekunder innan han själv förstod att den flacka volleybollen som sakta seglade genom luften drog in i nätmaskorna bakom Simon Mignolet. 0-1.

Sedan försvann Fabregas från matchen. Vristskadad.
In med Rosicky.

Arsenal sattes inte under någon större press trots att bolltempot var högre hos det mer fysiskt spelande Sunderland. Koscielny och Squillaci agerade glädjande stabilt som mittlås, och "Kos" slog som nickade undan bollar på bästa Tony Adams-manér.

I mitten av andra halvlek plockade Dowd med kortleken igen och Song fick lämna planen. Gult kort nummer två, inte något gult kort. Men kanske hade det kommit förr eller senare ändå. Tillhör saker vi aldrig får veta. Denilson gjorde sedan en mer än fullgod insats på mittfältet i Songs frånvaro.

Halvtimmen kvar att spela och tio man på en erkänt tuff bortaplan.
Varning för uppförsbacke.
När Arsenal fick sig sen straffspark tilldömd med knappa kvarten kvar att spela var det just inbytte Rosicky som stegade fram med chans att stänga igen matchen.
Bollen slogs hårt, och högt, träffade inte ens virket. 0-1.

När skulle kvitteringen komma, tänkte man nervöst, vis av de tre senaste säsongerna, och för evigt påmind av vårens skräckmöte mot Wigan.

Så kom den. På stopptid plus. Av Darren Bent. Clichy fumlade med en rensning när Sunderland pressade. Klockan hade tickat förbi 94 minuter och borde varit slut. Men det struntade linjedomare som huvuddomare i.

Ett snöpligt slut, som fick Wenger att rasa. Många att sjunka ihop.
Efter fem matcher är två kryss inkasserade och skadelistan växer till sig.
Det enda som istället krympte, var tabelkgapet till Manchester United, och till det under säsongsinledningen så oerhört formstarka Chelsea.

* * *
Nytt Cupspel i veckan. Mot Tottenham.
Ungdomar mot män.
Vilka är hungrigast på seger och cup-avancemang?

lördag 21 augusti 2010

Helgen efter premiären

Okey, första hemmatchen mot nykomlingen Blackpool som inledde sitt deltagande i Premier League med ett riktigt målkalas på botaplan mot Wigan.
0-4.


Om Arsenals premiär borta på Anfield mot Liverpool är väl det mesta uttömt som skrivet. Massivt bollinehav under första halvlek - men inga avslut. Fördel av att vara en man mer på planen - men ingen utdelning. Ett evigt sidledsrullande istället för attack, och så en sedvanlig försvarsmiss. 1-1 får väl ändå ses som godkänt i "sjukstugan AFC".

Förvånande nog så har inte matchbilden fått Wenger att reagera på transfermarknaden. I alla fall inte med (defensiva) spelare in. Istället såldes jättelöftet Jay Simpsom till Hull, Fimpong (med en lyckad försäsong) adderas till gänget i sjukstugen (långtidsrehab) och Nasri har opererat minisken...

* * *
Själv har Wenger hunnit plita på nytt kontrakt till och med år 2014 och de värsta pessimisterna hävdar att fyra titelösa år därmed väntar. Kanske har de rätt. Tas inga initiativ till att förstärka truppen innan månadsskiftet så är jag beredd att tro detsamma.

Fokus är på defensiv, och målvaktsafrågan har blivit nya följetongen. Är tveksam till 37-årige Schwarzer, och detta apropå upprepade skador - men nytt blod i någon form behövs till truppen.
Är världen tom på duktiga målvakter som vill till ny miljö och få chans att spela Chanpions League?

Backlinjen är för övrigt nu så tunn att man börjar bita på nagelbanden redan dagen innan match. Just nu har vi Djourou (!) och Vermaelen tillgängliga som mittlås. Två personer.

* * *
Gallas till Tottenham. Vad säga?
En egocentriker som inte verkar nämvärt intresserad av laganda. Rutin försvann, men personligheten är inget som lär saknas. Han lär på älskad på The Lane. Tål att påminna sig om att Gallas var en del av Les Blues slutgiltiga kollaps i sommarens VM. Intrigmakare och tjurskalle.

* * *
Men är det bara bakpt det behöver tätas?
Med tanke på spelet mot Liverpool, där nyförvärvet Chamakh, gjorde en hyfsad insats, så har vi Bendtner borta, sålt av Eduardo och nu senast Jay Simpson...



* * *
"Arsenal årets Liverpool" - inte helt osannolikt. Låt oss se första hemmavinsten idag!

måndag 9 augusti 2010

Liverpool Away - och det läcker bakåt

Så drar det äntligen igång. En ny säsong. Liverpool away - söndag klockan 17:00. Svensk tid.

Här har lättja och dvala fått råda. Nu så dags att vakna till igen. Evighetssagan om Cesc och alla dessa sinnesrubbade turer har jag tagit en välbehövligt lång semester ifrån. Den som tror att denna såpa är över ställer sig upp och skriker "Jo, jag ÄR född idiot"

Var det rätt att att han blev kvar?
Barcelonakillen.

Ja och nej.

Ja - för att ett kontrakt är ett kontrakt och bör vara något värt.
Nej - därför att Fabregas på ett närmast övertydligt sätt visat vad han tycker om kontrakt, och därmed Arsenal (eller den envise Wenger) kunde pressat skuldtyngda Barcelona på en slant som hade gett världens finaste fotbollsklubb en handfull intressanta alternativ till motiverade, och rutinerade, spelare.

Det kommer bara att tjafsas, gläfsas, tjatas, nötas, stötas och blötas fram till nästa transferfönsters öppnande. Förresten, Xavi har väl redan börjat att yla?

* * *
Emirates Cup och generalrepetitionen mot Legia Warzaw gav - tyvärr - alla de svar man inte ville ha. Det läcker hyfsat bakåt. Det är jag knappast den ende som noterat.

Vårens obehagliga Wigan-vibbar på Celticmatchen, någon?
Och Polenbesöket och elva mål... (Hockey, eller?) varav fem i baken.
Jo. Jag s å g att det var litet Carlking Cup-uppställ på planen.
Men inte i backlinjen.
Och inte i mål.

* * *
I skrivande stund är det sex dagar kvar till dess att poäng räknas. Wenger har också ögon. Så varför väntar han?
Shwarzer, Given, Hart, Reina?
Ska någon - oavsett namn - komma efterhand?
När man redan spelat om tolv poäng.
Var det inte "på ett tidigt stadium" Wenger skulle ha truppen klar?

Och samtidigt pratar Sagna om Spahic. Så att det framstår som en värvning. På den egna propagandawebben. Men nu har man lyft bort artikeln. Minsann.

* * *
Nej, jag tillhör inte falangen "Le Grove". Men Wengers sista (?) år kan bli hans sämsta. Ingen oro framåt, men ack, bakåt. Topp fyra?
Mycket tveksamt.

I övrigt orkar jag ungefär läsa rubriker om att "I år ska vi ta titeln säger XX" med samma intresse och engagemang som jag fördjupat mig i turerna kring Barcelona och Fabregas så talande tystnad.

* * *
N5!

måndag 19 juli 2010

Ingen Cole - Hur tänker Wenger i Österrike

Det bidde ingen Joe Cole till Arsenal. Han hamnade i Liverpool. Hos kompisen Gerrard. Och gamle bekantingen, tillike nya tränaren Roy Hodgson.

Efter den traditionsenliga träningsmatchen mot Barnet, sade Wenger att det var slutdiskuterat kring Cesc Fabregas framtida klubbtillhörighet. Med framtid avses den kommande säsongen.

Det synes som att Wenger har en synpunkt och Barcelona (som aldrig kan låna för mycket pengar) inte delar samma syn. Jag är fortfarande högst osäker på om Fabregas någonsin spelar i London mer.

Vad har Wenger för reservplaner?
Hur tänker han nu när han tar med /delar av/ truppen på träningslägret i Österrike?
Om Cole inte är ett alternativ och Cesc försvinner. För Ivan Gazidis kan tala med Barcelonas representanter.

Vad är Plan B, och vad är Plan C?

Eduardo på utgång, frågetecken kring målvakt, Sol, Gallas och Silvestre bort.
Vad är det för Arsenal vi får se om någon månad, i ligapremiären mot "Joe Coles" Liverpool?

Två nyförvärv har det blivit. Det försvinner fler än vad som hittills tillkommit.
Vilka spelar när Nasri, Rosicky, van Persie och Arsjavin ligger i sjukstugan?

söndag 18 juli 2010

King of Fuck!

""I think Arsenal need to respect his class and show the same class by giving the guy who has given so much to them the move that he and his family want"


tisdag 13 juli 2010

VM är över

Tänk om någon klätt upp Pique i en Real-tröja. Under ett guldfirande.
Funny, huh?

onsdag 7 juli 2010

VM feber - men iskall Silly Season

Här konsumeras fotboll. VM i Sydafrika har bjudit minnesvärda höjdare som riktiga lågvattenmärken. Robin van Persie har varit tämligen blek i ett Holland som nu är redo för finalspel. Ändå är han den Arsenalspelare som lyckats bäst i ett VM där mängder av fotbollens stora ikoner varit blekare än kalkpulver.

Ikväll blir det respass för Spanien när de möter kvickt attackerande Tyskland. Borde bli. Spanien 2010 är David Villa. Tyskland är ett lag.

Silly Season är så trist att jag gett upp. Har det ryktats hundratalet namn under senaste månaden? Sannolikt.

Följetongen Cesc har jag gett upp. Helt. Sälj honom. Varför ska han spela i ett lag som han inte är motiverad att spela för? Bättre att casha in vad man kan från skuldboet Barcelona och köpa 2-3 klassspelare. Men det går oerhört långsamt för Wenger att handla. Det är också något tröttande. Eller märkligt.
Fler ut än in.


Man får vänta. Eller njuta av en spelare som aldrig någonsin kommer att spela i Arsenal, Tysklands mittfältsgigant Bastian Schweinstieger.

Annaras kan man softa till The Away Boyz och deras softa "Live and Breath". Litet sköna ska-takter med små trumpetstötar. Betydligt trivsammare än Vuvuzelor.

onsdag 16 juni 2010

Skrällen

Jesus vad här konsumeras fotboll. Snackas fotboll, sms:as fotboll, mailas fotboll, Facebookas fotboll, läses fotboll, lyssnas fotboll, twittras fotboll, glos på fotboll. Ett VM är ett VM, och det är alltid kul. Även utan vuvuzelor.

Och idag: Wow!
VM:s första och största skräll sommaren 2010 blev ett faktum!

Schweiz slog favorittippade och så otroligt überhajpade Spanien med 1-0
(en stolpe ifrån ifrån 2-0)
Så går det när man låter Fabregas nöta bänk!
Och deasutom fick ett desperat pressande Spanien gott om tillägsstid. Detta från FA:s egen ManU-lakej på plats i Sydafrika, Mr Howard Webb.

Gökhan Inler & Eren Derdiyok, vilka sköna lirare!
Minns för två år sedan när Inler var "ett hett rykte" till Arsenal.
Så hamnade han i Udinese, och förlängde.

Phillipe Senderos är världens olyckligaste man. Det blir fel så ofta att jag tycker synd om honom. Tacklar egen spelare, och linkar skadad av planen...

Just nu spelar Uruguay ut värdnationen. Men det kan se helt annorlunda ut i nästa halvlek.
Det är en av anledningarna till att det är fest med fotboll.