torsdag 30 april 2009

Efter första rundan: Fördel vem?

Champions League, semfinal I:II
Manchester United: 1

Arsenal: 0

Burp. Förstår inte att vissa fotbollsmatcher ger orolig mage och en otroligt irriterande huvudvärk. Nu kanskedet inte var fotbollen. Det kan vara bieffekter kring var och hur matchen sågs...eller vad som inmundigades under matchen.

Sportbarer och goda gooner-vänner i all ära. Men en nyttig påminnelse i sådan typiskt knökfull sportbarsmiljö om att alla gamla fördomar om Manchester Uniteds svenska supportar, oavsett var de bor, är som de är!
Makes me sick.
Dock var i slutänden många av dem som ändå var lätt bleka om nosen när matchen blåstes slut, och de mest ölstint dryga och dumma kommenatrerna uteblev från unga- som medelålders män med fula halsdukar, pins, hoods eller matchtröjor.

Matchen då?
Kan inte annat än att hålla med Peter Wennman på Aftonbladet idag. manchester United spelade Arsenalspel mot Arsenal. Passning och attack i ett furiöst tempo. Som alla vet så räddades matchen - och semifinalen - av en Almunia i yppersta högform.

Oh, how he denied, them mancs!

I övrigt en märklig startelva vald av Sir Alex The Rednoose. Flera defensiva spelare, som ändå spelade på som om det glödde inne skorna. Det var först i slutet som han mönstrade ett lag som jag trodde han skulle starta med.
Mindgames!

Arsenal då?
Att komma till "Old Goldford" och regera var väl knappast att vänta. Men hualigen vad tamt och förlamat det var de första trettio minutrarna. I andra halvlek började Arsenal rulla boll, som om de haft ledningen med 5-0. Nu låg man under med ett mål, men så mycket framåt blev det inte. Sannolikt var wenger nöjd med 1-0 inför returen. Men det är ett ytterst bräckligt resultat.

Det måste bli ett SNABBT Arsenalmål i returen.
1-1.
Sedan får man se...

Gissar för övrigt att Ferguson kommer till London med Ronaldo på topp. Livsfarlig blixt att spela kontringar på.

Samtidigt måste Wenger låta det egna laget spela ut. 4-4-2 tack, våga!
Många var de som försvann igår. Walcott på högerkanten. Nasri, felplacerad. Diaby... Det räcker väl med att se hur han agerade vid Mancs billiga mål. En fet markeringsmiss som föregicks av felbeslut och otajming.

Song stabil. Nye Flamini?
Vad har egentligen hänt med karln? (Wenger knows!)
Gibbs, kunglig. Vilken framtid har inte denne engelsman?

Alla saknade Arsjavin igår. Med "alla" menar jag vi som höll på "rätt rött".
Nåvä, hoppet lever inför returen - trots att Arsenal var utspelade stora stunder.

Valborg på er Gooners!

måndag 27 april 2009

Fabregas show mot M'boro

Premier League omgång 34:
Arsenal: 2
Middlesbrough: 0


Skulle Arsenal vara ett tanspritt gäng med fokus på onsdagens första CL-semimöte mot Mancs?
Vara litet sega i avslutet och upploppet av årets ligaspel?
Bjuda på ett kryss?

Svaret blev nej!
Det blev "Fabregas show" på Emiraten, North London, som på söndagen badade i sol. Två halvlekar, två mål, och målskytten var densamme: Lagkapten Fabregas.

Inte någon match som går till fotbollshistorien. Men en viktig generalrepetition inför onsdagen och semifinalen i Champions League. Almunia tilbaka i mål, och han såg till att hålla nollan. Stabilt. Det blev på så sätt spanjorernas match under söndagen.

Middlesbrough skapade inte mycket farligheter. Arsenals försvar fungerade även bättre än uppe i Liverpool. Ex-Gunnern Jeremie Aliadiere brukar gilla att få visa Wenger som laget att det var ett stort misstag att släppa honom från Arsenal. Den här söndagen var han närmast av gästerna att göra mål. Men Almunia var bättre.

Kalla kårar rann sannolikt utmed många Arsenalvänners ryggrader när Fabregas linkade runt tio minuter in i matchen. En skada NU, inför CL-spelet skulle vara ödesdigert. Som bekant så fortsatte spelet, och tända Cesc, som nu gjorde en fullkomligt lysande match.

Det här var sannolikt matchen där Arsenal i praktiken säkrade fjärdeplatsen. Aston Villa spelade kryss igen i helgen. det skiljer 10 poäng mellan lagen. Det "krävs" nu att Arsenal förlorar samtliga sina återstående fyra ligamatcher - samtidigt som Aston Villa vinner sina.

Men det är teori.
Det lär inte bli så.

fredag 24 april 2009

Återhämtad från årets match, nya saker väntar

Har varit i Hufvudstaden. Smält årets match. Tänk om lille store Arsjavin fått spika igen 3-4 på Anfield. Det hade varit en för vacker saga. Anfield -89 i repris. Fast utan ligatitel. Nåväl, matchen utgör ett nytt starkt fotbollsminne. Dock dags att blicka framåt.

Först stundar fortsatt viktigt ligamöte mot M'boro.
På skadefronten är det fortfarande litet comme ci, come ca.
Slog hakan i bordet så att det blev ett rejält blåmärke när jag läste att Wenger nu berättat att Rosicky INTE kommer att spela något denna säsong. jag repeterar: Det blir ingen Rosicky!
Nej. ska inte ironisera.

Hur det går mot Middlesbrough?
2-1 till The Gunners.
M'boro brukar av någon anledning gilla att göra många mål på just Arsenal.

Men ändå har de inte vunnit i London sedan 2001.

De flesta, spelare som supportar, har nog redan tankarna på onsdagen och Manchester.
(Det kan förvisso tala emot tipset i ligan ovan)
Veckans "den-slapp-jag-så-gärna-läsa" nyhet är självklart att Robin van Persie inte är med på Old Trafford. Unleash Eduardo!
Fergie och hans röda djävlar har inte sett mycket av Eduardo denan säsong av förklarliga skäl. Är svårläst. Kan bli ett trumfkort när Arsjavin saknas.

Dagens larv (tyvärr inte "garv") är att FA går viadare i "spitgate" efter mötet Arsenal-Hull 17:e mars i år. Både Fabregas OCH Hulls manager Phil Brown misstänks för osportsligt uppträdande. Hoppsa att Brown som farit i media kring domarinsatsen fälls. Fabregas lär gå fri. I alla fall enligt Le Boss som nser att FA borde ägna sig åt annat:

"I am very positive that there was enough evidence in what I have seen that the case should have been dropped."

Om några vittnen träder fram, eller om någon, typ News Of The World, hittar videon som inte finns , där Fabregas "spottar" väntar lång avstängning....

Det var väl det hela i stunde. Jo, Arsenals youg Guns pulveriserade Man City i FA_cupen. 4-1. vackert.

Fredagens tittartips hittar du i övrigt här; (Flamster-Flamin)
http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/a/arsenal/8010235.stm

Cheers!



tisdag 21 april 2009

Säsongens match!?

Premier League omgång 33
Liverpool: 4
Arsenal: 4

Någon Eduardo fick vi inte se. Tyvärr. Ska inte fördjupa mig i Bendnters insatser. Han gjorde ju ett ett mål, onside, fast linjedomaren såg fel. Dömde fel. Men ett Arsenal i brygga lyckades stänka in 4 mål på Anfield. Phu!

A R S J A V I N!

Mästarklass lile tsar. Vilket tempo, vilken (stundom totalt nervbitande) press, vilken spänning.
Matchen skulle kunna refereras i en högoktanig thriller.
Det blir bara några direkta rader, med hög puls.
Detta måste vara säsongens match!?
Ja. Det känns närmast så.

DET FETA RÖDA KORTET GÅR TILL ERIK EDMAN, FD-SPURSLIRARE, SOM FÖRSÖKTE SNACKA SIG TILL EN PLATS I POOL!? Skärpning Canal Plus!

Eduardo på Anfield

Laddad. Vill se Eduardo på Anfield. Cutting in. Känner folk, sanna Arsenalsupportrar, som i två dagar talat om att "kryss är okey", till och med att "en förlust är okey" (!)

Varför? Enbart därför att de inte mäktar med att se Manchester United som ligasegrare senare i vår. Igen.

Sådant kan man inte bry sig om. Jag skulle ha lika svårt att se Liverpool ta sin första PL-titel. Ungefär så storsint är jag. I alla fall vad gäller Premier League. Arsenal ska spela sitt spel efter egen agenda. Ska slita för att säkra fjärdeplatsen. Slippa flåset från Aston Villa. Gunners ska ha ambitionen att gå mot en tredjeplatsen. Det skulle smaka!

Bring on the London Reds!
Come on Arsjavin, Nasri.
Shine on Eduardo!

söndag 19 april 2009

Åskväder i huvudet

Efter snöpliga förluster och nedåtpekande mungipor brukar man hämta nya krafter och insupa litet nya perspektiv. Idag är det tvärtom. Det har inte varit ett sådant blygrått åskmoln uppe i huvudet sedan säongen 2002-03, när Arsenal "hade titeln i en liten ask", men lyckades sumpa 11 poäng under vårspurten till Manchester Uniteds stora glädje.

Inte för att tiden eller läget har några större gemensamma nämnare med en semifinal i FA-cupen sex år senare. Men jag kände samma ilska då som nu. Sämst när det gäller.
Och i år gäller det som gällas kan. Ligatiteln försvann ur fokus redan under oktober 2008, sedan har laget ramlat ur Carling Cup och nu den klassiska FA-cupen.

Det som är mest störande är att NÅGOT måste väl ändå en "vinnarskalle och tjurgubbe" som Wenger satsa på att söka ro hem efter några år av fullständig titeltorka?

Hur kan han då ställa upp en sådan märklig startelva mot Chelsea?
Hur har han dessutom mage, eller orken, att gnälla på gräsets kvalitet på Wembley?
Det var inte gräsets kvalitet, eller jordlagret därunder, som avgjorde den här matchen.


Chelsea är inte Villareal. Medges. Men om man ska rotera spelare, varför välja göra det i en FA-cupsemifinal?
Laget som slog Villareal hade en alledeles lysande som utmärkt Song på mittfältet, han fungerade lysande med Fabregas. Nyckeln till vinsten. Men nu var plötsligt Denilson och den evigt så ojämne Diaby på planen. Cesc försvann helt, bollar tappades, och något konstruktivt offensivt spel var det aldrig tal om från The Gunners.

Som konstaterades igår: Chelskis seger var rättvis.
Men Arsenal bjöd dem på det.
Och Hiddinks lagtänk överglänste Wengers "taktiska snille". En Wenger som lät Arsjavin och Nasri vila.

Förvisso krymper antalet matcher poäng att spela om i ligan snabbt nu. Aston Villa fick enbart kryss hemma mot West Ham igår. Men inget är säkert (apropå säsongen 02/03) förrän sista match är spelad. Och detat Arsenal har nu att möta de tre övriga "storlagen". Liverpool borta på redan på tisdag.

Sedan återstår förvisso semifinalspel i Champions League. Jag trodde tidigare i veckan att Arsenal faktiskt kan hantera Manchester United. Men efter gårdagens insats får jag kraftigt revidera mina tankar. Söndagen ägnas följande upplyftande tankar:

2006 - Final Champions League, förlust mot Barcelona, 2-1
2007 - Final Carling Cup, förlust mot Chelsea, 2 -1 (en karbonkopia på gårdagen)
2008 - Lysande i ligan, fram till mötet i Birmingham, tack och adjö...
2009 - ??

lördag 18 april 2009

Rub this one in Wenger/Arsenal

Så var Arsenal ute ur FA-cupen. I semifinal på "nya" nationella storarenan. Det är inte ens citrus. Det är ren besk opressad grapefrukt i hjärnbarken. Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba tilläts sänka Arsenal återgen.

Repeat: Å-T-E-R-I-G-E-N.

Har inte Arsenal/Wenger lärt sig någonting alls om att hålla kontroll på vissa spelare?
Svaret synes: Uppenbarligen inte alls!

Inte ett ***** något.

För 1 000:e gången (...eller vad det nu var...) så fick, eller snarare "tilläts" just Didier Drogba, av alla, att sänka Arsenal.
Ut ur ett viktigt cupspel, och nu ännu en bruten svit.

Jag, bitter?
Jovars.
Hyffsat, rejält!


Inte för att Arsenal skapade ett enda konstruktivt något efter andra halvleks start. Produktionen framåt slutade laget med redan efter att Walcott gjort sitt första mål. Så den "Ryska rubelsegern" var inte ett dugg orättvis i sak. Inte ett dyft.

Bitterheten som supporter ligger i hur Wenger, i en sådan viktig semifinal. lyckades med att så fullkomligt "miss-coacha" laget. Spela på 1-1, huh?

(- start liten parentes- Chelski var varken mer/mindre slitna än Arsenal efter CL-veckan. Så inga konstiga bortförklaringar om sådant nu! - slut liten parentes -)


Berg-och-dalbanan, herr Diaby, varför spela på?
Varför låta Arsjavin sitta och nöta bänk i 80 minuter?
Varför Wenger?

Fabianskis omognad / orutin i den här typen av avgörande matcher lyste upp hela
Wembley, London, Världen, med en så fullkomligt okylig som misslyckad idiotutrusning. Och Silvestre, så klen, inte ens ha axlar nog att möta upp Drogba...
Tyvärr förtjänas inte ett bättre öde för Gunners med sådana trista faktum.

Det hade tänts någon form av (naivt) hopp i mig kring avslutet av denna säsong. Verkligheten kom dock ikapp idag. Som en fet fyllesmocka. Rubelgänget i London, med hemort sydväst, vann helt rättvist och fullkomligt fair!

De var först, och de var bäst. På varje boll, på mittfältet och på kanterna, och inte minst: kallast mentalt. Och så var de på tå via sin inköpta ryske landslagstränare när det nu väl gällde: lukten av en glänsande troffé inom räckhåll. Gunnners var mest...eh...segt tandlösa?

Just to rub it in!
Tufft. Bara att svälja.
Gulp!

Mouahahahaha!!

Det drar ihop sig. Cahley söker sympati...

"Ashley Cole has revealed that he hopes Gunners fans can recognise what he achieved with the club"
Right on. We love you!

onsdag 15 april 2009

Rött Ville rätt på Emiraten

Champions League kvartsfinal II:
Arsenal: 3
Villareal: 0


Det ville sig inte för Villareal. Men för Arsenal. Vårkvällen var kanonjärernas i London, och de påskgula spanjorerna fick veta att påskfesten verkligen är över. Arsenal startade i ett rasande tempo, och starten fick sannolikt gästerna ur större balans än de själva planerat. Någon matchrapport följer inte här. Inte nu. Här är endast lyckorus. Ett slags sirlande spirande lättat sinne. Med undantag av 10 minuter ett stycke in i den andra halvleken så producerades energifotboll som fått vetenskapsgänget på Duracellfabriken att avundas Gunners.

Det var inte kliniskt framåt, men det var framåt. Walcott och Gibbs (!) gjorde makalöst riviga löpningar. Att Walcott noterades tidigt i målprotokollet kändes som en rättvis upprättelse för en halvknackig säsong som präglats av skador.

Bakåt var tryggare än jag någonsin vågat tro. Riktigt avväpnande. Fabianski såg pressad ut i starten, men "växte in i matchen" som det heter i sportklyschornas ibland så vedervärdigt torftiga värld.

Ska inte slösa pixlar och punkter med idel patetiska lovord. Men en semifinal mot Manchester United blir stort. Big. Och en kväll som denna tror jag inte att det blir slutet på Europaresan!

Ännu en gång: Gibbs var stor. Walcott detsamma. Adebayor kylig (efter många chanser) Men planens, kvällens, Londons, Världens utropstecken stavas denna kväll Alex Song. Trodde aldrig att sådant skulle skrivas.

Klockan 19:48

En inte helt behaglig nervositet sprider sig i kroppen. In från verandan, lät trädgårdsredskapen stå i kvällssolen. "Videoproducenten" ringer på mobilen från London. På väg till Emiraten. I detta nu. Han hann med Stamford Bridge igår. Jodå, det VAR en match. Men det är ikväll det gäller. Vinna. Försvinna. Så "Radio-Johansson" som ringer på hemtelefonen från Stockholm. Jag pallar inte tala just nu. Väntan. Spänd sådan. Ingen startelva ute ännu. Letar runt. Var inne på en bettingsajt, loggade in, loggade ut. Satsatde inget. Spela aldrig med hjärtat. Försökte spela med hjärna igår. 0-3. Startade bra vid 0-2. Men det blev som bekant helt andra siffror. Vilka nummer gäller i kvällsmörkret?

tisdag 14 april 2009

Anskrämligt Nike!



Den har florerat på nätet någon månad nu. Kommande säsongs bortaställ. Jag trodde att det var ett taskigt skämt. Någon som lekt i Photoshop. Kanske inte helt spik nykter, dessutom. Om nu inte The Daily Mail har tagit helt fel på datum, och missat att den förste april redan varit, så är detta illa. Tidningen hävdar på fullt allvar att bilden ovan VISAR det som ÄR Arsenals bortaställ för kommande säsong.

Anskrämligt Nike!

Tröjan skall vara "retro" (som det mesta numera) och syfta till tröjorna säsongen 1982/83. Den är vedervärdig. Grön och blå.

Mycket gnäll och gråt bland de egna supportrarna har det varit kring Arsenals "kit" senare år. Minns att det var ett eländes liv kring de vita bortatröjorna med "redcurrant" i. Förövrigt den sista Arsenaltröja Henry lät sig fotograferas i, blott 14 dagar senare var han klädd i Barcelonas klassiska röd-blå ställ. Låt mig påtala att den vit/vinröda tröjan var ytterst smakfull jämfört med eländet ovan.

Jag vet inte vad de går på hos Nike. Crackpipor? Det absolut hemskaste jag sett är Manchester Uniteds tröja för säsongen 2009/10. Men den känns mer passande i sin fullkomligt groteska fulhet:



* * *
Nya numret av "Kanonmagasinet"
hade hittat till postlådan idag. Den Svenska officiella supporterklubben Arsenal Swedens styrelsemedlemmar har alltför mycket att göra, men ansenligt med pengar i kassakistan: 1,5 miljoner kronor (!!)
Man funderar på nu att anställa någon för att jobba med supporterkluben.
Drömjobbet i en lågkonjunktur?
Annars kunde det bli en F-E-T medlemsresa...









måndag 13 april 2009

Skön helg, tuff vecka

Premier League omgång 32:
Wigan: 1

Arsenal: 4

Till kära släktens stora glädje rusades med jämna mellanrum från påskbord till Text-TV:n under Påskaftonen. Wigan - Arsenal: 1-0. W.T.F?
Så stod det länge. Vad var detta? Och målgörare: Mido. Såklart. Den gamle spursaren. Hmpf.
Lämnade resultatet och såg först senare under kvällen att Arsenal vänt och vunnit med 4-1 borta på JJB.

Och trots Tottenhamvinst mot West Ham inföll så St Totteringhams Day. Påskdagen bjöd sedan på kryss mellan Aston Villa och Everton. En skaplig fotbollshelg, f'låt, påskhelg.

Väl åter i "civilisationen" har jag via Arsenal TV sett samandraget av Wigan-mötet, och det syntes mig som att Arsenal var under STOR press de första 45 minuterna. Osäkerhet, eller orutin, hos Fabianski gav Wigan ledningen. Kanske kunde de gjort 2-0 och en helt annan match när Gibbs drog ned Antonio Valencia som sprintat fri mot Fabianski. Av någon anledning klarade sig Gibbs med gult kort. Egentligen skulle han fått lämna planen.

Det som skedde i andra halvlek såg betydligt trevligare ut. Framförallt Arsjavins raket som gav 1-3. Mindre kul att få Djourou skadad. För nu väntar en tuff vecka:
Retur i Champions League mot Villareal. Marcos Senna, målskytt för de gula senast, är borta med skadat ben efter ligamötet mot Malaga. Men det ger ingen fördel per automatik. Silvestre och Touré måste jobba tight som mittlås. Villareal kommer at gå för avancemang. Gibbs på flanken känns som ett ytterst osäkert val i en sådan match av vad jag sett från Wigan-mötet. Kanske får Eboué ta plats på vänsterkanten?

Och därefter är det dags för semifinal i FA-cupen mot Chelsea.

Vilken ödesvecka.
Vilken fotbollsvecka.

Vilken vecka för Gunners att inte dra på sig fler skador.
Nageflisor kommer att ryka.

fredag 10 april 2009

Glad Påsk på JJB Stadium?

Är mitt liv ett enda resande?
Fa'n trot.
Ursäkta ordvalet på långfredagen av alla dagar. Har tagit påsklov några dagar. Då kompenseras en resande arbetsvardag med en resande ledighet. Ostkust blir Västkust. Precis hemma från Göteborg. Packa ut, in, och om. Imorgon ut till ostkusten och fira påsk. Lägga i båt. Äta ägg. Ont om paraboler ute i S:t Anna. Eller fungerande kort till andra boxar. Kan sannolikt inte se ligamötet mot Wigan. Kanske via någon laggande taiwanesisk stream på laptopen.


Oerhört viktig match när fyran möter åttan. Sex av sina senaste nio ligamatcher har Wigan som just nu jagar West Ham och sjundeplatsen vunnit. Lurig match. Med 21 poäng kvar att spela om bör minst 3 stycken tas med hem i detta bortamöte. På tre år har Wigan inte lyckats besegra Arsenal. Låt inte påskafton 2009 bli en trendbrytare.

Sött, surt och salt i påskägget.
På skadefronten, litet skakigt bakåt: Gallas saknas för Gunners resterande del av säsongen. In med Djourou. Fabianski får ta sig an Premier League när Almunia vårdar sig. Jag tror på Fabianski. På väsnterflanken får Gibbs ta plats när Clichy skadat ryggen. Månne får vi se Robin van Persie, och kanske Eduardo (mindre troligt)

* * *
Vilken match Barcelona gjorde mot Bayern München.
Kross. Detta Barcelona är redan i Champions Leaguesa final i Rom i mitt huvud. Oavsett om sedan Guus Hiddink ställer tio man i eget straffområde och alla tjongar bollen på ensam Drogba uppe på topp. (Sorry pool-scousers, ni går inte till semin, om det inte blir "domarhjälp" i år igen)

Vad sägs om en repris av finalen i Paris 2006, men med omvänt slutresultat?

* * *
Lassana Diarra, den lilla primadonnan, som kom från Chelski, grät och snyftade sig ut ur Arsenal "i brist på speltid" redan efter knappa halvåret, fortsätter att tjuta och tuta som ett spädbarn över sin minimala tid i Arsenal. Det lipas i media:

"If people do not remind me of them (Arsenal), I forget about them. It's erased from my memory."

Ey, det är cool, mannen! Ingen kommer ihåg dig på den här sidan staketet! Vagt minns vi ditt skojiga namn. Får oss att tänka på spurs + matförgiftning.

* * *
Om förlorar i Londonderbyt mot West Ham hemma imorgon och Arsenal åker som segrare från
JJB Stadium så kan vi fira St Totteringham's Day på påskaftonen. Det vore det mumsigaste av påskgodiset. Bara att spetsa till påskmusten med några styrkande droppar och lyfta på mungiporna, riktning uppåt!

* * *
Statistik angående sportårets riktigt stora festdag:
http://jeremyp.blogspot.com/2009/03/st-totteringhams-say.html

tisdag 7 april 2009

Kung Cesc och en bicakleta

Champions League - kvartsfinal 1
Villareal: 1

Arsenal: 1

En kväll att minnas. Men det startade med omen om en kväll att snarast glömma. Racerpress på högsta varvtal av Villareal, 1-0 av Marcos Senna efter knappt tio minuter. En rejäl markeringsmiss av Song och ett praktskott bakom en chanslös Almunia. Kvartsfinal i Champions League och det var svettigt värre i Spanien. Läget förbättrades knappast av två tunga skadeavbräck: Först Almunia av (fot), sedan Gallas (knä).

Skulle Fabianski, som förvisso spelat stabilt i FA-cupen, palla den här sortens cupspel?
Och skulle, den ibland något valpige Djourou fylla ut för långt mer rutinerade Gallas?


Det såg ut att vara Villareals match helt och hållet de första fyrtiofem minuterna. Skador och byten fick om intet annat Arsenals spel att bli ryckigt, hamna ur egen balans. Kvicka djupledsstick gjorde Villareal ständigt farliga. Livsfarliga. Och 2-0 hade inte varit något lyckoläge för en retur.

Men Gunners nötte på, Fabregas dominerade mittfältet som en kung och hänförare i andra halvlek, och plötsligt var pressen rödvit. Och utdelningren kom som ett påskägg av skimrande guld. Fabregas (förstås) till Adebayor som tar ned bollen på bröstet med ryggen mot Villareals Diego López, för att sedan vända i luften och slå in kvittering via en klassisk bicakleta!

Ett cirkusnummer i en kvartsfinal.

Villareal tog åter kommandot under de sista 10 minutrarna, där bland andra Robert Pires dirigerade från sin vänsterflank. Men 1-1 stod sig.

Fördel Arsenal i returen?
Tja, inte kan det ha varit en nackdel att ta med sig ett mål från Spanien...
Och till returen önksar vi alla att Nasri vågar mer (och tänker mindre)!

måndag 6 april 2009

Håller formen?

Helgens ligarevansch mot Manchester City blev ett fint påskägg. [2-0] Det var en comback med stil. smak och finess av såväl Adebayor som den (alltför) länge saknade mittfältsgeneralen; Fabregas. Att båda hade huvudrollen i segersiffrorna säger också något.

Tre viktiga poäng i ligan i jakten på att stärka greppet om fjärdeplatsen. Det kunde till och med ha blivit riktigt spännande, och fokus på en högre placering i slutspurten, om nu inte Liverpool, med det flyt som utmärker deras säsong, lyckades få in en boll borta mot Fulham på stopptid i 92:e minuten.

Ett skadedrabbat Manchester United gjorde en stundtals tam som blek hemmainsats mot gästande Aston Villa under söndagen, men på sedvanligt "united-manér" lyckades laget (självklart) vända ett 1-2 underläge till tre fräscha poäng och vinst med 3-2. Segermålet av manc italienska 17-åring, Macheda, förvisso en delikatess.

Och om man inte är en sjukligt sjuk optimist, utan lever i tron att det fortfarande finns chans på ligaseger för Gunners, då sved månne de röda djävlarnas triumf. Annars får man väl tacka för att Villa tappade samtliga poäng.
...å andra sidan...om Villa har ett tufft spelschenma nu, så återstår några riktigt tuffa möten för Arsenal i ligan mot topplagen...

Den senaste förlusten ligger ett stycke bakåt i tiden nu, 2-0 borta mot FC Porto den 10:e december 2008. Europeiskt motstånd. Och nu är det dags igen. Champions League och kvartsfinalspel. Visit hos kanariegula Villareal stundar under tisdagen. Håller Gunners formen?

Villareal saknar mittfältaren Santi Cazorla. Arsenal saknar Robin van Persie.
Gamla bekantingar som Robert Pires lär skådas. Arsenal får spela försiktigt, med klok defensiv, och snabba kontringar när tillfälle ges. Jag har skrivit det förr: mål på bortaplanen lär bli avgörande för utgången i detta kvartsfinalmöte.

Marksända TV6 levererar matchen. Det tackar man för om man är på inhemska breddgrader och inte är kund hos Viasat i övrigt.

onsdag 1 april 2009

Tyvärr - inga aprilskämt

Fyra saker som inte är aprilskämt. Tyvärr:

Diaby - Skadad (höft)
van Persie - Skadad (ljumske)
Bendtner - Skadad (knä)
Walcott - Skadad (axel)

Nu var förvisso Walcott skadad innan landslagsuppehåll. Men dessa landskamper ställer till med problem. Mer regel än undantag. Detta i en "slutspurt" där mycket står på spel.

Dagen i övrigt bjuder endast dumma transferrykten. De platsar inte en som "skämt". Det var länge sedan första april var riktigt rolig. Annars är det väl jag som bara blivit gammal och grinig.

Kryssfeeling mot Man Cite-h.
Nä. Det är inget skämt.
Inte ens ett försök.