Marouane Chamakh och annat

Wenger talade häromdagen om vikten av att värva tidigt.
Att värva innan VM, detta då spelarpriser riskerar stiga efter enorm exponering och några spektakulära insatser.

Wenger vill ha sitt lag komplett så tidigt som möjligt.
Det talades om flera värvningar. Att han för samtal med spelare (pluralis).
Idag lät Wenger meddela att han kommer att presentera ett nyförvärv innan VM.


ETT nyförvärv.
Av tidigare uttalanden att döma så är det marockanen Marouane Chamakh som avses.
Han känns liksom redan "intecknad". Han kommer gratis, men får sannolikt en hyfsad lön som belastar budget. Så hyfsad man nu kan få i Arsenal.



Frågan är om detta blir Wengers enda värvning?


Om laget ska vara klart före VM så borde Le Boss sagt att han avsåg presentera flera nya namn.
Ett var ordet.


Så kommer tillägget: Om Gallas lämnar, så köper vi en back.
Åh, fan!?
Funkar det inte med "Sylvester" ?
När Wenger säger "om" så betyder det väl i övrigt att Gallas kommer att lämna!



* * *
Vilket högljutt tjafs om Arsjavins frispråkighet. En intervju i en rysk tidning har förvandlat honom till "svikare" och "Baecelonaälskare". Finns det ingen hejd på interna "slag och sparkar" ?

Gooners - divided!



* * *
Att Barcelona skulle åka ur Champions League var lika säkert som amen i kyrkan.


Varför?
För att "The Special Twat" är såååå ooootroooligt smart och taktisk?
För att Italiensk fotboll är på sådant uppåtgående?
Nej, därför att Zlatan bytte klubb!


Svensk medias kelgris numero uno bytte tröja och emblem. Detta för att vinna Champions League.
Självklart vinner man nu inte om man byter klubb från A till B, eller i detta fall från Inter till Barcelona.

Det finns som bekant naturlagar som reglerar sådant.

* * *
Inter vs Bayern München i final. Det måste vara det största sömnpillret sedan Juventus vs Milan 2003. Fick avgöras på straffar efter en mållös match med förlänging. Minns du?
Zzzzz!



* * *
A propå AC Milan, de kommer till Arsenals hemmacup i sommar, liksom Celtic. Cup på Emiraten. Jag är mest nyfiken på hur Arsenals startelva ser ut vid den tiden på året.

Med eller utan Eduardo?

Zzzzzz!

Arsenal-Man City. Zzzzzz. 0-0. Zzzzzz. Hälften av publiken gick i paus. Zzzzzz. Var det något avslut alls? Zzzzzz. Ville någon ta poäng? Zzzzzz. Kämpa in i det sista? Zzzzzz. Citeh försvarde sig nöjt mot en poäng. Arsenal mäktade två avslut och en frispark på mål av Robin van Persie. Zzzzzz.

Sol Campbell, trettiofem, årets "nyförvärv, var bäst på planen i Arsenal. Vieira applåderades men spelade gris mot en saknad Song. Ade-Buy-or fick komma in, och hade pippilotter i håret.
Folket buade. Som förväntat. Snart är säsongen slut.
Zzzzzz!

* * *
Chelsea slår Stoke med 7-0.
Blått eller rött mot titeln?
Pest eller kolera?

Veckan då vallarna sprängdes

Det har varit en märklig vecka. I livet som allmänt. Lämnar privatliv och arbetsliv åt sidan och fokuserar på "All Things Arsenal":

Den märkliga förlusten mot Wigan, eller snarare "totalkollapsen" öppnade alla fördämningar. Det var veckan då vallarna sprängdes. Världens Gooners är ingen unison samling. Tvärtom går de enkelt att dela upp i två huvudläger: Pro-Wenger och Anti-Wenger.

Falangen "Anti-Wenger" har aldrig någonsin tidigare varit så högljudd och full av "nog är nog". Det har stormat hårt i blogosfären som i traditionell media. Sättet på hur Arsenal på 11 minuter tappade en tvåmålsledning till en förlust har fått symbolisera hur Wengers lagbygge och envisa ungdomsfilosofi under senare år nu fullkomligen som slutligen exponerades som avslöjades in på bara skinnet.

"Titta på Monaco!", ett lag Wenger lyckades förstöra på samma sätt, skriker pessimisterna som nu hungrigt kräver fransmannens huvud på ett silverfat. Inte bara Wiganmatchen tas upp som exempel på ett haveri, utan även hur oklokt coachat laget och spelarmaterialet skulle vara efter Inters taktiska insats mot ett Barcelona som hade lekstuga mot Arsenal.

Kritiken är i viss mån berättigad. Men om det är Wengers besatthet i att söka övertyga omvärlden om att det går att bygga lag på unga talanger istälet för dyra och rutinerade världsstjärnor, eller om det är en styrelse som låtit bygga en arena för miljarder och som håller gårt i pengapåsen som är att skylla, är omöjligt att avgöra utan insyn.

Det finns plötsligt inga nyanser. All världens elände är i det närmaste Wengers fel.
Den andra hälften har varit osedvanligt tyst, men pekar ändå på forna framgångar och glansdagar.

Jag bekänner mig inte riktigt till någon axel i detta märkliga drama som nu sannolikt skakar om klubben rejält i dess grundvalar. Wenger har varit tyst i en vecka, men har tagit bladet från munnen kring det extrema flöde av rykten kring olika namn som nu ska värvas.
- Jag titttar inte på någon spelare alls, sade Wenger, som därmed avfärdade varenda namn som cirkulerat i media och press.

Ett uttlanade som sannolikt inte för någon part klokare om vad framtiden har att bjuda. Wenger, nu med ett år kvar på kontraktet, och tre viktiga matcher på denna säsong, har nu att fokusera fullt ut på i första hand besöket av Mancester City. Det lär bli en vild tillställning impregnerad och klädd i ett lager av olika känslor.

Spalt (kilo)meter har redan skrivit när Adebayor ska göra retur på Emiraten. När forne lagkapten Vieira kommer i ljusblått. När Touré, som nu öppet berättat att det var Gallas attityd som fick honom att lämna klubben, ska äntra planen. Det är mer än poäng att spela om under lördagen. Det blir ett extraordinärt prestigemöte där Arsenals eviga skadeelände knappast lär vara hemmalaget till gagn.

Det är nerver. Litet av vinna/försvinna kring en tabellplacering bland ligatoppens fyra platser.
Vinst, eller kryss, och stormen kanske bedarrar för stunden.

En ny förlust, och orkanstyrkan lär slita upp rejäla revor i Arsenals nu redan så trassliga segeldukar.

Gammal humor

Att blicka nedåt - matematik

Edit efter matchen mot wigan. Eller, "Att blicka nedåt - matematik"
Arsenal kan nu få max 9 poäng till.
(71 + 9 = 80 poäng)

Men lek med tanken att Arsenal tappar tre raka matcher nu. Man City blir erkänt tufft, Blackburn borta är ingen lek (jämfört med Wigan), och i ett avslutande derby räcker vi inte till. Fulham har slagt oss förr.
Gunners slutar då ligan med poängen man har idag, 71 poäng.

Manchester City vinner sina matcher mot Arsenal (3p), samt mot Aston Villa (3p) och West Ham (3p)
De spelar kryss mot Tottenham (1p) +10p.
De slutar då på 72 poäng.

Tottenham kryssar mot Man Utd (1p), vinner mot Bolton (3p), Kryssar mot Man City
(1p) och vinner mot Burnley (3p). +8p
De slutar då också på 72 poäng. (Tar de tre poäng mot ManUtd slutar de på 74 poäng)

Smaka på den!

Kollaps på slutspurten

Fabianski istället för Almunia, efter en räcka tvivelaktiga ingripanden i år. Senast minns vi spanjoren i Londonderbyt mot Spurs. Kändes som pest bytts mot kolera. Detta med tanke på Fabianskis mer än märkliga uppträdande i bortamötet mot Porto. På bänken satt Vito Mannone. En grabb som efter vad han visade i höstas, känns stabilare än dessa båda tillsammans.

Lördagens matchresultat hade ånyo ställt denna märkliga säsong på ända ännu ett varv. Detta då Tottenham lyckats besegra serieledande Chelsea. Det fanns därmed alla tänkbara skäl i världen för Arsenal att ta matchen mot Wigan, ett lag man aldrig tidigare förlorat mot i PL, på högsta allvar.

Och det såg ut att bli en halvseg men komfortabel resa. Och nämnde Fabianski sattes inte på några svårare prov sedan såväl Campbell och Sagna agerat hyfsat stabilt i defensiven.
0-1 av Walcott i första halvlek blev 0-2 i andra då Silvestre (av alla) nickat in mål på hörna.

Svenska Spel tog nu bort oddsen på Arsenalvinst och skruvade upp Wiganseger till 25 gånger pengarna. Och det verkade logiskt. I 79 minuter och 48 sekunder.

Ben Watson fick då en boll av Wigans sent inbytte säsongsförvärv, Victor Moses. Snabb pass snett infrån högerkanten. Det gav skott på mål där Fabianski på något märkligt sätt snubblar
i sidled efter bollen. Wigan hade reducerat.

Sedan kom den mentala kollapsen. Wigan fick upp fart och ånga. Kände vittringen på det som kunde garantera fortsatt spel i Premier League. Arsenal satte nerverna långt utanpå matchtröjorna. Det kändes helt plötsligt bara som en tidsfråga när en kvittering skulle kunna komma. Nasri räddade först genom en rensning direkt på mållinjen efter en hemmahörna när matchuret stod på 87:19.

Men vad hjälpte det?
Bara 30 sekunder senare kom 2-2 sedan Fabianski lyckats tappa/tippa in bollen i eget mål!

Bedrövligare ingripanden beskådas knappast i de svenska gärsgårdsserierna.

Ett desperat försök från Wenger i att slänga in Robin van Persie, som fått sitta på bänken istället för att hoppa in och försöka hjälpa upp målskillnaden för ett då ledande lag, hjälpte föga mot ett nu fullkomligt heldarrigt Arsenal.

Istället kom spiken i kistan som innebar första förlusten mot Wigan på stopptid då Charles N'Zogbia fick "ren motorväg" centralt och kunde ladda, sikta och skotta.
3-2.
Pang.
Stolpe in.
Super-duper-f**king-ridå!

Kollaps eller härdsmälta?
Välj själv!
Att tappa en tvåmålsledning på tio minuter talar helt för sig själv.
Punkt.

* * *
Behöver följande påtalas? (Nej. Det är att slå in vidöppna dörrar)
Wenger bör verkligen fundera på vilka målvakter som nu ska plockas till laget inför kommande säsong. Almunia och Fabianski har båda bevisat att de utgör en ren säkerhetsrisk. Något som inte enkom går att skylla på en svag backlinje.

* * *
Behöver följande påtalas? Ja. Definitivt.
Efter förlusten mot Barcelona har följt två raka förluster hemma i ligan. Med tolv poäng kvar att spela om så kan såväl Tottenham som Manchester City chanser att att båda passera ett formsvagt Arsenal.

När vittringen på titeln har varit målet blir det nu att söka skärpa sig trots att den chansen är borta. Nu är det bara att se till att man inte halkar nedåt, ur "topp fyra" och mot en femteplacering.

Just Manchester City står kvar att möta. Liksom Blackburn. Och avslut i ett Londonderby mot Fulham.

Arsenal har endast nio poäng kvar att spela om. City och Tottenham tolv. Och nu skiljer endast sju poäng till ett formstarkt Tottenham och just nio till City som också har en match tillgodo...

Ett trendbrott att ogilla

Förlust med 2-1 hos hönsen på The Lane. Fy fan! Första ligaförlusten mot spurs på 11 år. En fin svit bruten, knäckt likt Ramseys ben, mot grannpacket.
Ett trendbrott att trycka på "ogilla knappen" för, samtidigt som vi nu högt och definitivt kan säga "over and out" för även denna säsong.

En säsong där nu inget längre finns att vinna för The Gunners som laddat inför kvällens derby med riktigt blött och surt krut.

Det var utnötta och synligen slitna kanoner som uppenbarligen inte hade någon kraft eller fart kvar i ben eller huvud. Att tidigt i matchen få ytterligare en skada på Vermaelen signalerade mest bara om ett elakt grin kring hur kvällen skulle sluta.

Att gå runt på nya startelvor med en ständig sjuktuga har sitt pris. Tyvärr blottades allt i detta "avgörande derby" mot just ärkerivalen. Detta i något som under stora delar av matchen liknade en mindre kollektiv kollaps.

Jag skulle i detta upprörda tillstånd lätt kunna excersera i sågningar av enskilda spelare från min slitna bekväma fåtölj. Men jag nöjer mig med en stilla, stilla önskan om att Almunia och Silvestre må ha gjort sitt i rött och vitt när säsongen slår igen.

Även om hönorna höll i taktpinnen så var det upprepade enkla idiotmistag som bjöds bort av Arsenal. Det smärtade att se hur avsaknaden av ett lagspel gav de vita oceaner av utrymmen, eller hur diverse individuella utflykter resulterade i återkommande "ingenting".

Man skule kunna klia bort litet navelludd och drömma OM hur det KUNDE ha blivit denna säsong när van Persie så äntligen äntrade planen och gjorde comeback. För lötsligt glimrade små strålar av ljus. Men tyvärr inte så att det räckte för kvällen eller säsongen.

Den typen av drömmar, de som bygger på diverse "OM" och "MEN" , får tillhöra spurssuporterns vardag även fortsättningsvis. Den avser jag inte att anamma eller adoptera till eget sinne.

Med litet galghumor får man nu tänka sig hur de utsvultna som komplexfyllda grannarna nu går man ur huse för att få köpa matchen på DVD. Den får titeln "Glorious Derby League Victories In North London" och innehåller en match.

Kvällens.

Sist det begav sig var VHS på modet. Sannolikt släpps den även på Blu-Ray och USB.

* * *
Vi vet att Canal Plus är i fritt (för)fall sedan TV4 köpte upp dem. Och de vet att de inte kommer att sända så mycket mer av Premier League under översådlig tid. Är det ändå acceptabelt mot den ännu betalande, men snart lämnande abonnenten, att dra igång detta Londonderby sju minuter in i match?

Mot avgörande på flera fronter

Då var det dags för en av ligans återkommande höjdpunkter. Det är sällan så sött vid seger, och surt vid förlust. Prestigederby mellan de mest rivaliserande Londonlagen i Premier League.

Tottenham vs Arsenal!

Optimismen tycks vara hög bland de flesta gooners. Robin van Persie åter i truppen. Om han får spela är tveksamt. Men kanske kan det ge laget en moralisk boast.

Tottenham utan en radda nyckelspelare ibland andra Palacios, Krancjar och Jenas. Sannolik omeback för Ledley King.

Även Arsenal saknar å andar sidan som bekant en del tungt som rutinerat manskap i Fabregas, Arsjavin, Galls, och under tisdagen aviserades även Song.

Det finns inga lätta derbyn, och detta absolut ett av de tuffare. Startelvor och spelarnamn får liksom en underordnad betydelse. Det blir ofta känsla, energi och motståndarens misstag som avgör ett derby.

Båda lagen har kniven på strupen. Arsenal i att söka jaga det som nu jagas kan i loppet mot slutfinish. Chelsea ser onekligen ut att ha nära till ligatiteln nu. (De bör för övrigt tacka domarkåren för de tre poängen hemma på Stamford Bridge mot Bolton, som borde haft minst en straff.)

Tottenham kommer att göra allt som står i deras makt för att söka greppa den åtråvärda fjärdeplatsen som innebär kvalspel till Champions League. Laget nu hårt pressat av Manchester City om platsen.

Det är också två revanschsugna lag som möts under onsdagskvällen. Arsenal efter utskåpingen i Barcelona, och Tottenham efter helgens semifinalförlust mot Pompey i FA-Cupen.

Tottenham kommer inte att bjuda på något, att se Arsenal ha minsta chans på ligatitelns kan inte tillåtas. Arsenal (och dess supportrar) vill fira St Totteringham's day så snart möjligt, vilket kan bli ikväll.

Det är variabler av alla de slag som bäddar för en mycket sevärd drabbning.

Om Arsenal får däng ikväll så är titeldrömmen definitivt borta. Den känns litet avlägsen redan. Var ska Chelsea tappa? Inte mot Liverpool, som de spelar. Sannolikt inte mot Tottenham. Dessutom har Chelsea en målskillnad som inte är helt lätt att äta in på det matchantal som återstår av ligan 2009/10.

* * *
En slag av helt annat slag pågår nu bakom kulisserna. Och det handlar återigen om Arsenals framtida ägarskap. Sakteligen har den tysta jänkaren, Stan Kroenke, köpt in sig i klubben. Med 29.9 procent av aktierna var det mest en formalitet kring när han skulle knipa de sista 0.1% och därmed kunna lägga ett bud på hela klubben.

Men scenariot kan nu ändras drastiskt. Detta sedan forna storägarinnan, Lady Nina Bracewell-Smith, nu gjort sig redo att sälja av sitt ansenliga innehav om 15.9% av sitt aktieinnehav.Gissa om oligarken Usmanov lurar runt hörnet med våta läppar. Detta trots att han under tisdagen lät deklarera att han är nöjd med de 26% han just nu besitter.

Kronke har samtidigt fullt upp på annat håll hemma i USA. Han håller just nu på att slåss i liknande affär om att ta över det amerikanska NFL-laget St Louis Rams.

Var ligger hans fokus och energi?
Hur mycket pengar har Kroenke till dessa köp?
Är det en medveten plan att bli storklubbsägare på båda sidor Atlanten?

En spännande framtid väntar.
Otäckt spännande, vill jag hävda.

* * *
Det babblas och tuggas om Fabregas och Barcelona. Har nästan slagit dövörat till. Men av någon anledning har Wenger tagit till orda. Le Bos, som brukar köra med attityden att spelare som vill flytta bör få göra det, viftar plötsligt med kontraktet som säger 2014 och säger att Fabregas inte är till salu.

Frågan är om Fabregas ens gör klokt i att flytta kommande sommar, även om det blir ännu ett titellöst år. Jag kan inte se vems plats han ska ta i Barcelona just nu. Och kanske vill han verkligen vinna något med Arsenal innan han slutligen flyttar hem.

Övriga rykten handlar mest om Arsjavins framtid i Arsenal. Ryssen anses snacka för mycket och för öppet och producera för litet. Skitsnack tycker jag. Ryssen, som inte kommer att spela sönder sig i Sydafrika, ska vara kvar.

Kanske bör Wenger däremot ta sig en funderare om Eduardo. En utmärkt fotbollsspelare som kanske skulle lyfta i ny miljö. Inte försvinna, sm många som lämnat Arsenal senare gjort.

* * *
Come On You Reds!

Måndagshumor inför onsdagen

Come On You Reds!

* * *
Knepiga rykten om Arsjavin... Går i sommar?

Tappet

Hatten av för Blackburn som lyckades sno Manchester United på två poäng i under söndagen i ett mållöst ligamöte. Vi vänder, vrider och spekulerar kring varje matchminut som återstår av säsongen nu. Detta tapp hade jag nog inte räknat med. Men vad är det värt ur ett snävt perspektiv för Gunners, om man inte lyckas ta full pott i det stundande Londonderbyt på "The Lane" ?
Kniven på strupen. Hela tiden.

* * *
Såg West Ham ta sina första hemmapoäng på länge mot Sunderland på Upton Park. Goda vänner var på matchen och såg sitt lag ta tre viktiga poäng. Hoppas själv Hammers klarar nytt kontrakt. Premier League skulle vara litet fattigare utan Londongrannen västeröver.

Laget hade verkligen inte domaren med sig. Det är onekligen litet enögt att hävda att det alltid är Arsenal som råkar illa ut.

Men vilket mittfältsspel. Riktigt risigt från båda håll. Stundtals taffligt.

* * *
Lördagen avslutades med Den i förväg så sönderhajpade matchen kring den Spanska ligatiteln. Inte heller det någon spelmässig stormatch. Barcelona slog Real Madrid i deras hemmafästning tämligen enkelt. Real,och miljardförvärvet "Cristina" skapade inga riktiga farligheter i en match som domaren lyckades blåsa sönder. Barcelona spelade som ett lag och Real som ett gäng individer.

Det finns inte så mycket nytt att tillägga kring spelare som Messi och Xavi. De låter spelet sköta snacket. Men de borde hålla sig för goda för att stundtals trilla likt käglor.

* * *
Rafa Benitez kräver 60 miljoner fräscha pund att handla för i sommar. Detta samtidigt som Liverpool håller på att gå under av skulder i mångmiljardklassen. Hicks och Gilette verkar villiga att sälja av hela klubben. Vem blir näste Shejk att köpa sig en engelsk leksak i en anrik klubb?

0-0 mot Fulham idag, och jag förstår att Benitez vill shopa. Frågan är om han ens är kvar i England till försommaren?

Robin van Persie - på väg tillbaka!

På väg i full träning!
Matchotränad som få. Splar han verkligen på The Lane kommande onsdag?
Välkommen åter, oavsett, what!!

Bra eller Anus ?

Så åkte även Manchester United ut ur Champions League. På hemmaplan mot Bayern München. Inga engelska lag kvar. Decennier av rivalitet och en viss portion av skadeglädje för ständigt skränande "supporters" till Manure borde medföra att Robbens dräpare på Old Trafford var "bra".

Men nu kan de röda djävlarna som Arsenal och som Chelsea lägga all återstående kraft på ligan. Det är som bekant tätt där. Med femton poäng kvar att spela om. Rooney tillbaka. Det sorterar under kategorin "anus".

* * *
Wenger hintar om förstärkningar efter gårdagens utskåpning (4-1).
"We have to add something, for sure, but we have some time to think about that."
Är "something" EN spelare?
Är "something" Marouane Chamakh?
Sedan är det stopp?

Börja med att rekrytera en ny fysioterapeut. Något är sjukt i upplägget med säsong efter säsong erfter säsong md dessa eviga långtidsskador. Eller fyll på med flera (pluralis) rutinerade spelare, så att det finns kraft och power när olyckorna är framme kommande säsong.

* * *
Läk och hela nu - you reds!
Om en vecka väntar Spurs borta. Det kan vara årets sista stora godbit som återstår.
Eller mardröm.
Att vara torsk på boll är en farlig drog. En tuff berg och dalbana.

Messi pulveriserade sargat Arsenal

Tredje gången gillt. 1999, 2006 och 2010. Utan att hemfalla åt klichéer som "traditionens makt", så konstateras att Arsenal inte heller under dessa möten lyckades slå det katalanska storlaget. I April 2010 kom dessutom den största förlusten av dem alla.

Man kan fundera (om man nu inte är i klicken av "sportexpertisen") länge kring hur årets båda möten sett ut med friska spelare som Arsjavin, van Persie, Fabregas, Song och Gallas. Eller kanske en avig Ramsey, eller varför inte en Eduardo i matchform och med självförtroende.

Men vad hjälper det. Ett sargat Arsenal åkte till Camp Nou och fick på pälsen in på bara huden av lille store argentinaren Lionel Messi, född 1987.

Arsenal i ledning borta efter att Bendtner lyckats trycka in bolen på en skev pas från Walcott i 18:e matchminuten. Sedan kom repliken. Messi med assist av Silvestre, endast fem minuter senare.

Vad gjorde för övrigt Silvestre i mittlåset? Om Sol Campbell var så illa däran, varför startade inte Le Boss med Eboué på högerkanten och Sagna i mitten?
Det kommer nya frågor som egentligen inte spelar någon logisk roll att ställa. Frågor som inte har, eller ger, några svar.

När inte Barcelonas spelare föll som käglor så spelade de alldeles utmärkt.De hade backlinje, mittfält och anfall. De hade farten, tekniken och Lionel Messi.
Ingen hade koll på Messi. Han trollade sig fram som han ville. Om han inte fick hjälp av Silvestre.

Det var lätt för Barcelona att komma snabbt. De hade det lätt på mittfältet. Denilson var ett rundningsmärke och kvällens mittlås var som i klister. 1-1 blev 2-1, blev 3-1 innan halvtidsvila. Mycket kan inträffa i fotboll. Men uppförsbacken blev ett stup. Eller var det avgrunden som väntade?

Arsenal höll i bollen litet bättre i andra halvlek men förmådde inte skapa några riktiga farligheter. Istället spelades det stressat och själviskt. Sannolikt pressade av underläget.
Rosicky brände skott, Walcott sprang offside, Clichy brände skott...

Clichy annars frisk fläkt och stor vilja. Kanske Arsenals bästa spelare i konkurrens med Diaby, som dock slarvade vid 2-1.

När Arsenal var lagom slutkörda så fick Messi göra sitt fjärde mål. I en kvartsfinal i Champions Leauge. 4-1 är stora siffror.

Så var denna saga slut för året. Kvar är nu ligaspel. Vet inte hur många spelare som förvärrade sina småskador ytterligare. Sannolikt Rosicky. Kanske Nasri.

Och här väntar Totttenham borta och Manchester City hemma. Gladast ikväll var man nog inte enbart på Camp Nou, i Viasat-studions partygäng, eller på kvällspressens sportredaktioner.

Gladast var man nog i Manchester, och i den västra delen av London. Ett sargat lag som nu jagat ut sig helt på sista sparlågan utgör inget hot kring inhemska ligatitlar...?

Decimerad trupp behöver mer än tur

Att Alex Song skulle försvinan från retutren i Spanien, f'låt Katalonien, var väl det absolut sista som "behövdes". Men så är det i sjukstugan Arsenal Ltd. Jag vill inte ens kolla oddsen för Barcelona idag. Inte för Arsenal heller.

Det talas om mirakel om Arsenal skulle kunna rubba Barcelona ikväll. Jag är beredd att hålla med. Med förra veckans matchbild i tydligt som färskt minne så är det svårt att få hjärna och hjärta att komma överrens.

Förvisso skador och avstängningar i FC Barcelona. Men det är även faktum i Arsenal. Det känns som att ett lag som åker iväg med ett lag som hade svårt att få hål på Wolves kommer få det mer än riktigt svettigt ute på planen på Camp Nou i kväll.

Jag är den förste att medge att jag skulle hamna i någon form av glädjechock om jag får fel. Just nu hoppas jag mest att ett fall ur Champions League inte skrivs i för stora siffror...

Bendtner årets Påskhare!

Det såg ut som en repris av onsdagskvällens Champions Leaguemöte på Emiraten under Påskafton. Fast denna gång var det Arcelona som var Barcelona, och Wolves som var Arsenal.

Trots att (dessa eviga) skador fått Wenger att möblera om i truppen rejält jämfört med onsdagen så tog Arsenal kommandot, höll bollen och passade runt. 65-35 i bollinnehav mot slutet av första halvlek men 0-0 på resultattavlan.

Det tog för övrigt Wolverhampton tjugofem minuter att få in en spelare i Arsenals straffområde. Sagna försökte, Song försökte, Walcott försökte, Eduardo försökte, Rosicky försökte, men amerikanen Marcus Hahnemann var fullkomomligt omutlig som Wolves burväktare. Samtidigt var avsluten inte av de mer precisa slagen.

Riktiga farligheten kom i slutet av första halvlek när Wolves fick sin första hörna, skruvade den hårt mot närmsta kryss, men här var Almunia vaken.

I andra halvlek fortsatte trummandet mot Wolves mål, men varefter matchuret tickade så syntes att även frustrationen växte. Inte minst hos Wenger som fick citronminen. Spelare som skulle sparas till den spanska returen byttes in efter hand; Bendnter, Nasri och Carlos Vela.

Och det var först med Nasri på planen som spelet fick ytterligare flyt. Men inte blev det mål...

Det såg ut att bli en mörk påskafton.
Att Chelsea (förvisso felaktigt på ett offsidemål av Drogba) slagit Manchester United på deras hemmaplan gjorde inte spänningen mindre, inte heller behovet mindre av en trepoängare för Arsenal.

De sista tjugo minuterna fick Arsenal dessutom spela en man mer sedan Karl Henry fått rött kort för en ful stämpling av Rosicky. Men Wolves häll tätt.

Det var först fyra minuter in på stopptid som Påskharen dök upp med sitt välfyllda ägg av tre sköna poäng. Och Påskharen kom i Bendnters gestalt. Den unge danske fick huvudet på en kross av Sagna och Arsenal lyckades rädda påsken, ligaspänning och litet av äran för dagen.

Rättvist? Ja, definitivt.
Men varför så svårt att göra mål?

Walcott startade vasst, lyft av onsdagen (?) men tappade i andra. sagna gjorde en lysande match, liksom Rosicky. Men det lyfte först med Nasris intåg. Eduardo tycks tyvärr vara så lånt under isen som bara kan vara möjligt. Litet speltid har väl knappast ökat självförtroendet.

Nu är det täta drabbningar - och dags att ladda om mot Cl.
Vinna eller försvinna.

* * *
Skvallertabloiderna drar med Påskhelgen igång nya rykten om Fabregas sommarflytt till Barcelona. Den historien kommer nu varannan vecka.
Samma tabloider hävdar att Marouane Chamakh, Bordeaux ÄR klar för Arsenal.

man kan välja att tro på det ena, inte det andra, både och, eller ingetdera.

* * *
Håll Påsken Röd & Glad!

En osannolik drabbning

Att det skulle bli något att minnas, oavsett resultat, låg åtminstone i förväntningarna när Arsenal tog emot Barcelona på hemmaplan i det första kvartsfinalmötet i Champions League.

Att se Arsenal så totalt och fullständigt utspelade, som under matchens första halvlek, hade man kanske inte väntat sig.

Det var en sannslös fotboll som Barcelona spelade, som om det vore en magnet i bollen. Arsenal så fullständigt tillbakatryckta, och uppsnurrade. Det spelades nog i chock. Samtidigt ramlade Gallas (som mönstrats in i comeback) samman, och därefter Arsjavin.

Två tidiga byten, och två nyckelspelare borta som vi inte lär se under överskådlig tid.

Världens mest ojämne keeper, Manuel Almunia, blev mannen att hålla kvar Arsenal i matchen under första halvlek. Barcelona kunde gått till vila med minst fem mål på bortaplan.
Nu stod där 0-0 på resultattavlan.
Det kändes fullkomligt overkligt.
Kanske skulle Barcelonas furiösa spel bedarra?
Kanske skulle Arsenal visa att även de kan kriga till sig boll, och spela med densamma, istället för att bara jaga och jaga?

Ut klev istället en annan Almunia. Och "Svenskarnas kelgris numero uno", Zlatan, fick sig en boll serverad som Almunia rusade ut mot. Retfullt l-o-b-b-a-d-e-s bollen över Almunia och ramlade i båge in i mål. som i slow motion. Jag har sätt snyggare mål och sämre målvaktsmisstag inom juniorfotbollen.

Tretton minuter senare kom tvåan. Vermaelen som i denna match ständigt hamnade på efterkälken var fortfarande inte riktigt vaken när Zlatan åter slog in bollen.

Uppförsbacken kändes enorm.
Men sport är sport.

Med en man kvar att byta så slängde Le Bposs in Theo Walcott. Skulle den unge engelsmannens speed kunna riva upp några ytor hos Barcelona?

Svaret som leverardes efter två minuter var inte bara litet yta, utan även en kvittering till
1-2. Det kändes i stunden som ett segermål i en avgörande cupfinal. Strupen skrek och hjärnan fick plötslig tilt.

Barcelonas "totalfotboll" kom så litet i svaj, och knappt tio minuter senare fick Zlatan lämna plats åt Thierry Henry. En man som haft sådan ruvelse inför denna match. Han mottogs som den evige hjälte han är av publiken. Inte ens den mest skicklige dramatiker hade luckats få med ingridienser av den här arten i ett skådespel. vad skulle hända nu? Henry ur form denna ssäong, men skulle han vara mannen att sätta spiken i kistan mot sin gamla klubb?

Det blev inte så. den store Messi bleknade också något varefter matchuret tickade. När Fabregas kom igenom och drev mot mål mot den klubb som fostrat hobnom, så satt den gamle försvarsräven ut ett långt ben. Domare Massimo Busacca pekade på straffpunkten.

En märkbart tagen som pressad Fabregas hämtade lång anda. Såg nästan besvärad ut, när han sedan klev fram och klippte in 2-2. Jag antar att det hördes över större delen av norra London denna sista marskväll år 2010. Jag tyckte att det svajade till i tygsjoken bland diverse klubbflaggor i taket på sportbaren där jag själv satt med sällskap.

Hälften av de församlade i total lycka, den andra halvan i snabb förstämning.

Vilket slutresultat och vilken osannolik drabbning. Det blev också en kostsam sådan. Fabregas drog på sig en skada i samband med straffen, ännu oklart hur allvarlig. Med rådande otur så förvånas jag föga om han blir borta när ligan ska avgöras. I övrigt fick han under kvälen ett gult kort som ändå innebar att han inte skulle få äntra camåp Nou, om så i det bästa av skick.

Arsjavin ett annat tungt avbräck. Att Gallas inte spelar på ett tag (mer i år?) må vara lättare att acceptera. Han var inte i matchform efter sin frånvaro, och varför Wenger startade med honom är litet av en gåta.

Hur det funderas i Arsenal nu skulle man gärna vilja höra. Först är det ligamöte mot Wolves i helgen, sedan väntar en retur på Camp Nou.

Har Arsenal något chans till avancemang med två mål insläppta på hemmaplan?
Vet ej. OM barcelona startar som i London lär det bli snabb respass.
Samtidigt kommer både Pique som Puyol att vara avstängda. sannolikt kommer så Iniesta åter.

Det blir mycket "om" och "men" och "kanske".
Här krävs hårdare spel av framförallt Song och Diaby.
Definitivt en kvickare Vermaelen.

Arsenals gigant under onsdgaskvällen var Samir Nasri. Han tog ett enormt ansvar hemåt som framåt. Sprang han två marathon?
Jag tror det.
Sådan "spirit" är ett måste om en vecka i Spanien.