Arsenal: 3 - Aston Villa: 0 En av ligasäsongens hittills absolut viktigaste segrar blev ett faktum först sedan lagkapten Fabregas kommit in som avbytare. Utöver två producerade mål bidrog han även med en rejäl energi-injektion i hela laget. Vilken underbar lirare som ledare!
Att det så endast blev 27 minuter spelade ställer en del oroliga frågor om hur pass skadad Fabregas verkligen är.
Här har varit tystnad och stiltje. Totalt jullov. Inte en rad om Nasri , FA och efterspel att vänta efter ligamötet mot Hull. Inte en rad om rykten om eventuella nyförvärv, om Wengers julchatt med supportrarna, om Chelseas poängtapp, om Kroenkes fortsatta aktieköp, om bråket med Barcelona, om... you name it.
Bara tomt och tyst. Inte ens årliga fiktiva klappar till olika spelare som lag.
Men nu vaknas det till. Åter vardag. Efter klappar, snöskottning, stress som vila, umgänge och plock. Matfat ut, matfat in. Kalla drycker och varma drycker.
Idag spelas en synnerligen viktig match på Emiraten. Arsenal 35 poäng mot Aston Villa 35 poäng. Ingen har glömt hur det gick i novmber i fjol när Birminghamlaget var på besök. En neslig förlust. En kostsam förlust. Hur hantera ett formstarkt Villa i år?
Ett av årets absoluta utroppstecken spelar för övrigt också i Birmingham. Hos Villas ärkerivaler Birmingham City. Sebastian Larsson är på väg att bli stor i världens tuffaste liga. Det finns sannolikt sämre skolor att fostras och slipas i än hos Arsenal.
Kan nu när succén är ett faktum inte låta bli att fundera på hur det månne gått om denne svensk fått vara kvar och mogna till i The Gunners.
Porto vs Arsenal? Knappast en "drömlottning". Kanske den allra tuffaste lottningen. För båda lagen.
Går Gunners vidare från åttondelen i CL mot Porto? Ytterst tveksamt med nuvarande form, kommande spelschema och ständiga skador.
Vilka vinner Champions League? Chesea går hela vägen om Drogba är hel och frisk.
Många "speciella möten", är lottningen riggad? Fotboll korrupt? Nähä...
Skrällen? Bordeaux går till semi!
Spelar Arsenal Champions League hösten 2010? Det får vi hoppas. Det avgör den kommande månaden.
Ligahelg igen. Så kommer Hull City på besök. Mins vi alla deras senaste visit? Ja. Det var en mycket pinsam hostoria för Phil Brown. Men annars njöt vi i stora drag.
Kommer Arsenal att klara sig utan Cesc Fabregas? Ja. Men det blir med nöd och näppe mot Hull. Men det gick bra senast. Även om Cesc fick huvudrollen efter en match på bänken...
Blir det en bättre insats idag, än det vi såg av laget mot Burnley i onsdags? Ja, något. Wenger har varit arg och rutit hela veckan.
Kommer Silvestre fortsätat spela vänsterback? Tyvärr.
Och kommer Walcott att få spela från start? Ja. Vilka val har Wenger?
Är Walcott verkligen en ny Francis Jeffers? Risken finns. Våren lär ge oss alla svaret.
Hur slutar då lördagens match? En nagelbitare som ger poäng. Ett eller tre.
Blir det något nyförvärv i transferfönstret? Ja.
Vem? Wenger måste främst förstärka mittfältet med eviga skador och därtill Songs redan kända frånvaro i Afrikanska Cupen. Om man kan få Rafael van der Vaart till ett hyfsat pris blir det affär.
Vem försvinner? Phillipe Senderos som är längst in i Wengers frysbox. Ett öde han inte är värd.
Är det förvånande att Adebayor har bråkat med lagkamraterna i Man Citeh efter förlusten mot Spurs? Nej. Inte ett dugg. Vi har alla bara väntat på någoty sådant.
Hur tufft blir december/januari för Arsenal, för spelare som supportrar? Betydligt tuffare än vad någon vågade tro i mitten av oktober.
Hur mycket saknas Robin van Persie? Oändligt mycket mer än vad någon kunde förutse.
Vad har egentligen hänt med Eduardo? Han kom tillbaka efter skadan, spelade bra, men lyckas nu missa öppna lägen? Han är i en tung mental svacka. Främst efter alla skriverier och allt tjafs om "dykningen" mot Celtic. Självförtroendet och det psykiska välbefinnandet blir en oerhört tuff nöt att återhämta.
Om man har "mage" att kritisera Arsenal efter en förlust, eller tappade poäng så är man en patetisk medgångssupporter. Det vet vissa att döma. Vad vet jag? Jo. Här skrivs enkom sanningen. Arsenal i sitt vedervärdiga vita bortaställ mot Burnley kunde väl inte sluta väl?
Nej! Det kunde inte det. Och enbart högre makter vet om det beror på Nikes groteska dress "a la lillytwhite style" eller på att ett hårt skadedrabbat lag inte mäktar matcher mot lag som Burnley.
Och onsdagskvällen bjöd den absolut sämsta insats jag genomlidit med Arsenal, sett dem prestera, sedan CL:s semifinalsretur hemma på Emiraten mot Manchester United i våras!
Genomuselt och underkänt. Det finns inget att berömma efter en sådan match. Därför stoppar jag snart här. Hemsk match. Att inte Burnley vann var egentligen sportslig orättvisa. Tyvärr. Så förbannat illa var det, trots resultatet 1-1. I backlinjen, på mittfältet som framåt. Detta trots att Arsjavin sprang en dubbel marathon.
Och här Arsenal tappade allt det man "kom i kapp" efter segern på Anfield.
Berg och dalbana. Fler utförsbackar i december? Fritt fall, att vänta?
Walcot? Almunia? passningsspelet i sidled? Avsluten? Silvestre? Punkt var det, ja. Nu.
Med flera lördagsresultat som gav vattnad mun, poängtapp för Chelsea, förlust för Manchester United och Spurs, så inväntades högtiden under Lucia. Den som kom att avgöras på Anfield i Liverpool.
Det brukar alltid vara synnerligen spännande tillställningar när dessa två kontrahenter gör upp på planen. Men det var oroligt i magtrakten när Liverpool deklarerat att man nu "startar om", och med målfarlige Fernando Torres åter i startelvan. Detta samtidigt som sjukstugan är fortsatt full hos världens vackraste Londonlag.
Och inte startade man bra. Läs: Arsenal. Liverpool startade dock alldeles ypperligt med högt tempo som hög press på bollhållare. Frågan var så inte om Liverpools ledningsmål skulle komma, utan när. De kändes giftiga vid varje fram- som inspel, medan Arsenal var så uddlösa att man funderade på om det bara var Song som var villig att arbeta hårt i blåstället man spelade i för dagen.
1-0 av Kuyt i minut 43 efter att Almunia fumalt (!) och tappat boll efter frispark. Trodde ärligt talat att det var den matchen, och sannolikt även den säsongen.
I paus fick spelarna sig en rejäl uppsträckning av Wenger. ("Ni är inte värda tröjan ni spelar i" - enligt Vermaelen, efter matchen) Kanske hörde även Glen Johnson detta utbrott då han 5 minuter in i den andra halvleken blev så stressad av Walcott och Nasri att han rullade in bollen i eget mål.
1-1 och en vän ängel flög över Anfield. Eller kanske var det Lucia som spred sitt ljus. Arsenal fick bättre fart på passningsspelet och här serverades en synnerligen jämn drabbning. En nagelbitare till peparkakan. Så kom Arsjavin fri, och gjorde det jag trodde man glömt under november, nämligen konsten att skjuta. Och med ett praktskott gick bollen i mål.
Sedan väntade 36 minuters jakt där Liverpool fick på en oerhört tuff press. Men Arsenal lyckades hålla undan, och resultatet stod sig matchen ut. Vermaelen gjorde ett hästjobb. Men även unge Traore ute på vänsterkanten.
Ljus i decembermörkret. Arsjavin gjorde det mot Liverpol igen, och äntligen tog Gunners chansen som bjöds när andra lags resultat öppnat för en fortsatt spännande säsong.
Kniven på strupen i varje match nu. Så även mot gäng som... Burnley!
Hade knappast förväntat mig målfyrverkeri. Inte från Arsenals sida när Wenger plockade ihop ett lag av reserver och juniorer för att åka till Aten. Sista gruppspelsmatchen i Champions League hösten 2009 och motståndarna långt mer erfarna Olympiakos.
Måste ändå tillstå att detta unga Arsenal stod emot väl så bra. Skapade stundtals press under första halvlek, ägde bollinnehavet men skapade inga riktiga farligheter framåt. Det blev ett misstag som kostade Arsenal den första förlusten i Europaspel sedan semifinalen i våras.
18-årige Kyle bartley missade i en tackling högt uppe i planen vilket gav fri lejd för Olympiakos Leonardo. Fabianski i målet chanslös. Detta tre minuter in i andra halvlek. Fabianski annars stabil med undantag av en sådan där märklig utrusning som även Almunia och Mannone kan bjuda på.
Men ett mål var det enda som Olympiakos bjöds på. Det kunde varit sämre. Bartly och Gilbert får annars godkänt sett över matchen.
Av Calos Vela och Walcott hade jag kanske förväntat mig något mer. De chanser som gavs, eller skapades, lyckades båda bränna litet väl enkelt. Orkar inte med någon djupare analys av detta faktum för kvällen. Fran Merida ser jag gärna mer av. Ruggigt snabb som teknisk i vissa moment. Men allt måste inte överarbetas...
Man of the match från The Gunners: Alex Song. Mannen gjorde tre personers jobb i Aten. Jag börjar plötsligt fasa för hans frånvaro i vinter.
Liverpool borta från avancemang. Som befarat. Återstår att se vad lotten ger de övriga tre engelska lagen i åttondelarna.
I övrigt, ingen match att minnas. Blev mycket "stumt och trubbigt" mittfältsspel. Nu laddas för söndag vad gäller fotboll. Lucia och nyss ovan nämnda Liverpool. Får Wenger ihop någon trupp?
Gäsp. Mobilen står på 04:50. Imorgon upp och ut och resa en sväng. Julsemester snart. Tack och bock.
Det blev det unga gardet, The Young Guns, som får åka till Grekland för att spela sista gruppspelsmatchen mot Olympiakos i Champions League. En klapp på axeln från Wenger då äventyret i Carling Cup redan tagit slut. En otrolig chans för så unga spelare att spela lagfotboll på internationell nivå. Dessutom i en otroligt tuff bortamiljö. Och så Tom Cruise mot Olof Mellberg. Spännande i sig.
Arsenal har råd att göra så. Avancemanget är redan färdigt. Visst kan man, som andra, fråga sig hur pass sportsligt lagvalet är för belgiska Standard Liege, som också har allt att spela för. Men vad hade Wenger för alternativ? Spela ett halvtrasigt lag som har idel tuffa ligamöten, med Liverpool borta på söndag, och riskera åka på än fler skador?
Låt domen komma efter kvällen. Ynglingarna (med ålderman Silvestre som lagkapten) kanske får en glad kväll i Aten?
* * * Såg hur Micheal Owen lyckades göra hat-trick under tisdagskvällen när Manchester United bortaslog ett Wolfsburg som också hade chans på avancemang. 3-1 var knappast rättvisande siffror. Wolfsburg pressade hårt, hade inte marginalerna helt på sin sida och spelade litet väl vådligt och öppet i matchens sista del. Det straffde sig snabbt.
Läste att förlusten för det tyska mästarlaget som även går halvknackigt i Bundesliga, borde öppna för ett transferköp av Edin Džeko. (Förövrigt Wolfsfurgs målgörare för kvällen)
Tror inte det. Wolfsburg begär 25 miljoner Euro och Džeko får inte spela Champions League för något annat lag innevarande säsong. Å andra sidan värvades Arsjavin i januari. Också då portad från CL-spel för Arsenal.
Men är Arsenal/Wenger beredda att lägga den suman? Och blir det överhuvudtaget någon värvning, även om Wenger sagt sig vara öppen för det?
Tror tyvärr det är tveksamt.
* * * Läste också att Real Madrid ska sälja av en startelva efter att nyligen ha shoppat loss för 2,7 miljarder i svenska kronor.
Vad kan prislaapen vara för Rafael van der Vaart? Ingen utrpräglad striker, och en spelare som tappat tempo och speltid på grund av skadebekymmer. Men ändå. Till rätt pris kan holländaren inte vara annat än en förstärkning som mittfältskraft när Song försvinner till afrikanskt cupspel, och Diaby fortsätter att skada sig, Rosicky är på rehabilitering och Walcott och Denilson spelar var tredje match.
* * * Wenger kan tänka sig att låna ut Wilshere för mer speltid. Blandade känslor. Mer speltid är bra. Fler skador i Arsenal och de krafter som finns behövs hemma.
Viktiga poäng i ligan när Stoke slogs med 2-0 hemma. Detta efter två kännbara "käftsmällar" i november mot Sunderland och Chelsea. Skadeläget fortsatte precis innan matchstart med en ospelbar Eduardo som hastigt fått en en muskelskada. Så fick Le Boss snabbt möblera om framåt. Platsen som central forward till Arsjavin, som skötte uppgiften lysande.
En del märkligheter hanns med under lördagen, såsom en svagt slagen straff av Fabregas (tänka sig, Arsenal fick en straff...) och Eboué stod ivägen för en boll i ett öppet mål.
Nåväl. Det blev 3 poäng. Och det var väl hyfsat när Chelsea tappade litet mark i "The Clash of Cash". Men jag förhåller mig tillräckligt småsint för att inte någonsin tacka Man Citeh för den saken.
Hurusom syntes matchen mot Stoke ha blivit en kostsam historia. Tomas Rosicky, som nyss slussats in i spel efter 18 månaders frånvaro, skadade ljumsken och förväntas vara borta minst en månad. Det smärtar att skriva, men bör Wenger satsa mer på tjecken efter säsongen?
Eboué, Traoré och Gallas linkade också av planen. Finns nu ens någon backlinje att ställa upp i sista CL-kvalspelet mot Olympiakos på onsdag? Matchen är av ringa betydelse, så varför inte mönstra juniorerna?
Det är så oskönt med dessa skador när man vet hur tufft spelschemat i sig är i december, och strax efter nyåret.
Liverpool borta 13/12, Burnley borta 16/12, Hull hemma 19/12, Aston Villa hemma 27/12, Portsmouth borta 30/12, West Ham bort i FA-cupen 2/1, Bolton hemma 6/1 och så Everton hemma 9/1.
Åtta matcher, exklusive CL-kvalet, på fyra veckor! Då kan inte sjukstugan vara proppfull. Nu ser den ändock ut att vara det.
Veckans snackis ur ett snävt Arsenalperspektiv blev ett uteblivet handslag. Att wenger inte tog Mark Hughes i hand efter förlusten i Carling Cup har ältats till förbannelse. Enligt någon outtalad gentelemannaregel "måste" tydligen coacherna ta i hand efter spelad match.
Wenger anser att han är fri att handhälsa på vem han vill. Hughes tillsammans med brittisk media - blåser upp bilden kring Wenger som den arrogante fransosen. Så kom uppgifter om vad Hughes kallde Wenger under matchen. "F***ing wa**er".
Sandlådenivå.
* * * Från händer till fötter. Robin van Persie har nu opererat sin skadade fot i Holland. De läkarraporter som Arsenal fått sig tillsända pekar på en lyckad operation. Återstår nu 4 månader av läkning, rehabilitering. träning, övning. Så kan van Persie spela fotbolls-VM i Sydafrika och bli skadad på nytt... (hopas man inte)
* * * Arsjavin är frispråkig. Arsenal saknar än det ena, än det andra vet han att berätta i media. Nu misstänker den rykse stjärnan att han håller på att bli utbränd. Sjukstugan nästa?
* * * Blir Theo Walcott någonsin frisk, eller tillhör han den överreprsenterade gruppen i Arsenal som ständigt drabbas av skador? Nu är han skadad. Igen. En halvlek mot tre matchers vila. Inget framgångskoncept.
* * * Efter Wengers tal om nyförvärv i januari så spekuleras det fritt kring diverse anfallsspelare. ´ Igår skrev Wenger av tre, eller möjligtvis två namn: Edin Dzeko och Mario Balotelli.
Sommarens förväntade värvning, Maroune Chamakh, går för fullt i Bordeaux. I ligan som i Champions League. Vem tror att Wenger lägger pengar på honom nu? Han kan komma efter säsongen. Gratis.
* * * Det får inte bli förlust idag när Stoke kommer till Emiraten. Det blev det senast i fjol. Utgår från att Gunners håller bättre koll på när Rory Delap tar inkasten i år.
* * * Så går inte veckans stora fotbollshändelse att undvika: lottningen till gruppselet i VM i Sydafrika 2010. Bland många iaktagelser förmedlas två: England och Italien måste fått de absolut lättaste lottningarna i något mästerskap på flera decennier.
Förstår knappt seedningssystemet när sådana totalt ospännande grupper kan skapas. Allt annat än vidare avancemang för de båda länderna innebär per automatik 2010 års största sportfiaskon.
Det kändes (tyvärr) knappast spännande på förhand. Miljardbygget Manchester City, med hemmaplansfördel, skulle sätta A-laget på planen i kvartsfinalen av Carling Cup.
Kompromisslöse Wenger, som anser att Carling Cup är ungdomarnas tillställning lät i enighet med sin envishet vara konsekvent att spela just ungdomarna. Med undantagen Rosicky, Song och ålderman Silvestre.
Och de stod emot. I en halvlek och 5 minuter in i den andra. Sedan lät man investeringen Tevez (som inte gjort mål på decennier) få fritt spelrum i eget straffområde. Pang och upp i krysset och 1-0. Inget som Fabianski kunde lastas för.
Tvåan kom i minut 69 när kvicke Shaun Wright-Phillips kom på Arsenals vänsterflank och smällde in tvåan på skott. Det var spiken i kistan, men Citys unge Weiss fick sätta trean i minut 89. Åter var det öppna fält i den egna försvarslinjen.
Arsenal, de kom sällan till några avslut. Men väl när, då sköt inte alls. De unga har tydligen lärt sig att när chanser uppstår - då ska det gås in på mål. En taktik som sällan brukar fungera. Inte heller på Man Citys tunga backlinje. Känslan från start besannades så.
Manchester City och Mark Hughes känner sig sannolikt pressade att prestera troféer redan i år efter att ha börjat slira litet i ligan.
Uppenbarligen känner inte Wenger alls det trycket, utan anser att det finns titlar som kan missas. Detta med tanke på valet av eget lag vs förväntat motsånd.
Så nu är Arsenal ute ur Carling Cup och får inte spela någon fjortonde semifinal, occh inte någon final på "nya" Wembley.
Avslutningsvis några rader om... ...hur fyllkomligt fysiskt illamående Ade-BUY-ors blotta väsen gör mig. Faktiskt långt värre än Ashley Cole (!).
Detta trots att Cole var fostrad i klubben och gick till en stadsrival för pengar, och Ade inte är annat än en simpel legoknekt som spelar för mset pengar. En som kom - och försvann - i Arsenal.
Med tanke på den tidiga höstens dubbla incidenter med överdrivet firande och stämplingen av Robin van Persie, så blev man knappast bättre till mods när Adebayor skulle spela "goa gubben" och gå runt och krama på sina forna lagkamrater. Silvestre som Eboué gjorde miner som sade mer än tusen ord.
Sex gula kort hann ett ungt Arsenal, oförmögna att skapa något riktigt farligt, med att dra på sig under matchen. Måste vara någon notering för rekordböckerna.
Arsenal: 3 - Aston Villa: 0
Porto vs Arsenal?
