Wigan. Bara blotta namnet ger mig rysnmingar numera. Med numera menas tiden efter april under den gångna säsongen, 2009/10. En viktig trepoängare var på väh att bärgas på bortaplan när Arsenal fortfarande hade häng på ligatiteln. På 10 minuter vändes en ledning, 0-2, med en horibel förlust om 3-2.
Och vi har sett det ånyo i höst. Fast då hette motsåndarna Totenham. Och var gäster.
Dags för kvartsfinal i Carling Cup och ett London som är lika snöigt som Svea Rike. Ska Gunners lyckas övervinna troll och spöken som tydligen slagit rot i Carling Cup senare år? Ska Gunners bevisa att Emiraten är en hemmaarena som man tar vinster på?
Intressanta frågor kommer att besvaras under kvällen.
Tyvärr sänder inte svensk TV från mötet. Det kan vara problem med ful-stream också. Arsenal sänder själva matchen via sin officiella webb - i erfterhand. Så TV-kameror är på plats.
Som bekant har Wenger mönstrat ett A-lag i det stora hittills i Carling Cup. Vi kan utgå från att det blir samma visa ikväll. Men med Wojciech Szczesny som burväktare. Och Djourou som Gibbs på plats i backlinjen. Kanske van Persie och Bendntner (som har en del att bevisa) framåt.
Svettigt för spelarna som har Fulham i ligan, som måste avgöra hemma i Champiosn League mot Partizan Belgrad, och som snart tar klivet in i FA-Cupen mot Leeds United. Förvisso på andra sidan årsskiftet, och med en räcka tunga möten i ligan på vägen. Typ Manchester United borta och Chelsea hemma... (och så Wigan igen. I ligan)
Go Gunners!
Revanschera ligatappet i våras i denna Cup - ett halvår senare.
Wigan, då?
På nedflyttningsplats och med stryk 3-1 mot jumbon West Ham färskt i bagaget.
Kanske sparar man på krutet för att äta sig in i ligan.
Kanske är det Wigan som söker revansch mot ett Londonlag efter förlust mot ett annat.
Visar inlägg med etikett kvartsfinal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kvartsfinal. Visa alla inlägg
tisdag 30 november 2010
tisdag 6 april 2010
Messi pulveriserade sargat Arsenal
Tredje gången gillt. 1999, 2006 och 2010. Utan att hemfalla åt klichéer som "traditionens makt", så konstateras att Arsenal inte heller under dessa möten lyckades slå det katalanska storlaget. I April 2010 kom dessutom den största förlusten av dem alla.
Man kan fundera (om man nu inte är i klicken av "sportexpertisen") länge kring hur årets båda möten sett ut med friska spelare som Arsjavin, van Persie, Fabregas, Song och Gallas. Eller kanske en avig Ramsey, eller varför inte en Eduardo i matchform och med självförtroende.
Men vad hjälper det. Ett sargat Arsenal åkte till Camp Nou och fick på pälsen in på bara huden av lille store argentinaren Lionel Messi, född 1987.
Arsenal i ledning borta efter att Bendtner lyckats trycka in bolen på en skev pas från Walcott i 18:e matchminuten. Sedan kom repliken. Messi med assist av Silvestre, endast fem minuter senare.
Vad gjorde för övrigt Silvestre i mittlåset? Om Sol Campbell var så illa däran, varför startade inte Le Boss med Eboué på högerkanten och Sagna i mitten?
Det kommer nya frågor som egentligen inte spelar någon logisk roll att ställa. Frågor som inte har, eller ger, några svar.
När inte Barcelonas spelare föll som käglor så spelade de alldeles utmärkt.De hade backlinje, mittfält och anfall. De hade farten, tekniken och Lionel Messi.
Ingen hade koll på Messi. Han trollade sig fram som han ville. Om han inte fick hjälp av Silvestre.
Det var lätt för Barcelona att komma snabbt. De hade det lätt på mittfältet. Denilson var ett rundningsmärke och kvällens mittlås var som i klister. 1-1 blev 2-1, blev 3-1 innan halvtidsvila. Mycket kan inträffa i fotboll. Men uppförsbacken blev ett stup. Eller var det avgrunden som väntade?
Arsenal höll i bollen litet bättre i andra halvlek men förmådde inte skapa några riktiga farligheter. Istället spelades det stressat och själviskt. Sannolikt pressade av underläget.
Rosicky brände skott, Walcott sprang offside, Clichy brände skott...
Clichy annars frisk fläkt och stor vilja. Kanske Arsenals bästa spelare i konkurrens med Diaby, som dock slarvade vid 2-1.
När Arsenal var lagom slutkörda så fick Messi göra sitt fjärde mål. I en kvartsfinal i Champions Leauge. 4-1 är stora siffror.
Så var denna saga slut för året. Kvar är nu ligaspel. Vet inte hur många spelare som förvärrade sina småskador ytterligare. Sannolikt Rosicky. Kanske Nasri.
Och här väntar Totttenham borta och Manchester City hemma. Gladast ikväll var man nog inte enbart på Camp Nou, i Viasat-studions partygäng, eller på kvällspressens sportredaktioner.
Gladast var man nog i Manchester, och i den västra delen av London. Ett sargat lag som nu jagat ut sig helt på sista sparlågan utgör inget hot kring inhemska ligatitlar...?
Man kan fundera (om man nu inte är i klicken av "sportexpertisen") länge kring hur årets båda möten sett ut med friska spelare som Arsjavin, van Persie, Fabregas, Song och Gallas. Eller kanske en avig Ramsey, eller varför inte en Eduardo i matchform och med självförtroende.
Men vad hjälper det. Ett sargat Arsenal åkte till Camp Nou och fick på pälsen in på bara huden av lille store argentinaren Lionel Messi, född 1987.
Arsenal i ledning borta efter att Bendtner lyckats trycka in bolen på en skev pas från Walcott i 18:e matchminuten. Sedan kom repliken. Messi med assist av Silvestre, endast fem minuter senare.
Vad gjorde för övrigt Silvestre i mittlåset? Om Sol Campbell var så illa däran, varför startade inte Le Boss med Eboué på högerkanten och Sagna i mitten?
Det kommer nya frågor som egentligen inte spelar någon logisk roll att ställa. Frågor som inte har, eller ger, några svar.
När inte Barcelonas spelare föll som käglor så spelade de alldeles utmärkt.De hade backlinje, mittfält och anfall. De hade farten, tekniken och Lionel Messi.
Ingen hade koll på Messi. Han trollade sig fram som han ville. Om han inte fick hjälp av Silvestre.
Det var lätt för Barcelona att komma snabbt. De hade det lätt på mittfältet. Denilson var ett rundningsmärke och kvällens mittlås var som i klister. 1-1 blev 2-1, blev 3-1 innan halvtidsvila. Mycket kan inträffa i fotboll. Men uppförsbacken blev ett stup. Eller var det avgrunden som väntade?
Arsenal höll i bollen litet bättre i andra halvlek men förmådde inte skapa några riktiga farligheter. Istället spelades det stressat och själviskt. Sannolikt pressade av underläget.
Rosicky brände skott, Walcott sprang offside, Clichy brände skott...
Clichy annars frisk fläkt och stor vilja. Kanske Arsenals bästa spelare i konkurrens med Diaby, som dock slarvade vid 2-1.
När Arsenal var lagom slutkörda så fick Messi göra sitt fjärde mål. I en kvartsfinal i Champions Leauge. 4-1 är stora siffror.
Så var denna saga slut för året. Kvar är nu ligaspel. Vet inte hur många spelare som förvärrade sina småskador ytterligare. Sannolikt Rosicky. Kanske Nasri.
Och här väntar Totttenham borta och Manchester City hemma. Gladast ikväll var man nog inte enbart på Camp Nou, i Viasat-studions partygäng, eller på kvällspressens sportredaktioner.
Gladast var man nog i Manchester, och i den västra delen av London. Ett sargat lag som nu jagat ut sig helt på sista sparlågan utgör inget hot kring inhemska ligatitlar...?
Decimerad trupp behöver mer än tur
Att Alex Song skulle försvinan från retutren i Spanien, f'låt Katalonien, var väl det absolut sista som "behövdes". Men så är det i sjukstugan Arsenal Ltd. Jag vill inte ens kolla oddsen för Barcelona idag. Inte för Arsenal heller.
Det talas om mirakel om Arsenal skulle kunna rubba Barcelona ikväll. Jag är beredd att hålla med. Med förra veckans matchbild i tydligt som färskt minne så är det svårt att få hjärna och hjärta att komma överrens.
Förvisso skador och avstängningar i FC Barcelona. Men det är även faktum i Arsenal. Det känns som att ett lag som åker iväg med ett lag som hade svårt att få hål på Wolves kommer få det mer än riktigt svettigt ute på planen på Camp Nou i kväll.
Jag är den förste att medge att jag skulle hamna i någon form av glädjechock om jag får fel. Just nu hoppas jag mest att ett fall ur Champions League inte skrivs i för stora siffror...
Det talas om mirakel om Arsenal skulle kunna rubba Barcelona ikväll. Jag är beredd att hålla med. Med förra veckans matchbild i tydligt som färskt minne så är det svårt att få hjärna och hjärta att komma överrens.
Förvisso skador och avstängningar i FC Barcelona. Men det är även faktum i Arsenal. Det känns som att ett lag som åker iväg med ett lag som hade svårt att få hål på Wolves kommer få det mer än riktigt svettigt ute på planen på Camp Nou i kväll.
Jag är den förste att medge att jag skulle hamna i någon form av glädjechock om jag får fel. Just nu hoppas jag mest att ett fall ur Champions League inte skrivs i för stora siffror...
tisdag 30 mars 2010
Svenskt fokus på Zlatan
Onsdagen närmar sig och med den följer första kvartsfinalen i Champions League för Arsenal.
Mycket har skrivits , och mycket skrivs om att just två offensiva lag som Arsenal och Barcelona, som dessutom råkat på varandra i en final för fyra år sedan, nu möts igen.
Bläddrade som vanligt i DN till morgonkaffet och noterade att svenskt fokus ligger på Zlatan. I anglosaxisk press skrivs inte mycket om Sveriges största fotbollsstjärna. Desto mer om att Andrés Iniesta saknas, och att Xavi förväntas samtidigt spela efter att ha gjort comeback i Barcelona mot Mallorca.
Att Iniesta saknas talar för att Zlatan får spela i ett tremannaanfall, resonerar DN.s skribent Göran Bolin. Och spelar Zlatan så skulle det gynna Arsenal blir resonemanget.
Varför?
Därför att Arsenals backlinje har lättare att håll ordning på en stor och fysisk spelare som Zlatan, än de små och kvicka.
Ungefär som att Arsenals vassaste vapen framåt är de korta och kvicka i Arsjavin, Nasri och Fabregas (om han nu kan spela...)
Kanske ligger något i saken. Sol Campbell är heller definitivt inte Arsenals snabbaste i mittlåset. Men Zlatan lär som bekant inte ligga ensam på topp. Det finns fler att hålla koll på och sno boll från i Barcelona.
Man kan glömma det. I detta land.
* * *
Gissar att även Arsenal ställer upp med sin störste pjäs framåt. Danske Bendnter som ska kötta sig fram mot Alves, Puoyl och Pique...
Han får bana väg för de kvicka.
* * *
Matchen då?
Kanske är förväntningarna så stora på att två lag med liknande spelfilosofier drabbar samman, att det blir vad man minst väntar sig. Tror dock inte det. Arsenal vet att mål på hemmaplan är ett måste. Barcelona vet att mål på bortaplan kan vara helt avgörande.
Man får sudda ut minnesbilder som när Manchester United var på Emiraten i fjolårets semifinal. Det här är en annan match, ett annat år, och ett annat lag.
Fördel och favoritskap Barcelona. Men jag vill inte hävda att detta är en kvartsfinal utan chanser.
Jag vill gärna se fysiske Eboué ges plats. Hemma som borta.
Jag vill definitivt inte se Almunia fumla. Vill någon röd-vit, det?
Några anser kritiken efter den gångna helgen orättvis. Spanjoren hade ju räddat en straff mot West Ham helgen innan. Men Almunia känns instabil och oberäknelig. Och Victor Valdéz ÄR den långt bättre målvakten av de två.
Mycket har skrivits , och mycket skrivs om att just två offensiva lag som Arsenal och Barcelona, som dessutom råkat på varandra i en final för fyra år sedan, nu möts igen.
Bläddrade som vanligt i DN till morgonkaffet och noterade att svenskt fokus ligger på Zlatan. I anglosaxisk press skrivs inte mycket om Sveriges största fotbollsstjärna. Desto mer om att Andrés Iniesta saknas, och att Xavi förväntas samtidigt spela efter att ha gjort comeback i Barcelona mot Mallorca.
Att Iniesta saknas talar för att Zlatan får spela i ett tremannaanfall, resonerar DN.s skribent Göran Bolin. Och spelar Zlatan så skulle det gynna Arsenal blir resonemanget.
Varför?
Därför att Arsenals backlinje har lättare att håll ordning på en stor och fysisk spelare som Zlatan, än de små och kvicka.
Ungefär som att Arsenals vassaste vapen framåt är de korta och kvicka i Arsjavin, Nasri och Fabregas (om han nu kan spela...)
Kanske ligger något i saken. Sol Campbell är heller definitivt inte Arsenals snabbaste i mittlåset. Men Zlatan lär som bekant inte ligga ensam på topp. Det finns fler att hålla koll på och sno boll från i Barcelona.
Man kan glömma det. I detta land.
* * *
Gissar att även Arsenal ställer upp med sin störste pjäs framåt. Danske Bendnter som ska kötta sig fram mot Alves, Puoyl och Pique...
Han får bana väg för de kvicka.
* * *
Matchen då?
Kanske är förväntningarna så stora på att två lag med liknande spelfilosofier drabbar samman, att det blir vad man minst väntar sig. Tror dock inte det. Arsenal vet att mål på hemmaplan är ett måste. Barcelona vet att mål på bortaplan kan vara helt avgörande.
Man får sudda ut minnesbilder som när Manchester United var på Emiraten i fjolårets semifinal. Det här är en annan match, ett annat år, och ett annat lag.
Fördel och favoritskap Barcelona. Men jag vill inte hävda att detta är en kvartsfinal utan chanser.
Jag vill gärna se fysiske Eboué ges plats. Hemma som borta.
Jag vill definitivt inte se Almunia fumla. Vill någon röd-vit, det?
Några anser kritiken efter den gångna helgen orättvis. Spanjoren hade ju räddat en straff mot West Ham helgen innan. Men Almunia känns instabil och oberäknelig. Och Victor Valdéz ÄR den långt bättre målvakten av de två.
fredag 19 mars 2010
Och i kvarten väntar Barcelona...
Såg lottningen live på Eurosport. När de två franska ligakonkurrenterna ställdes mot varandra när de första lott-bollarna drogs, så tänkte hjärnan: "vilken otrolig slump"...
Nu blir det Man Utd för Gunners, då.
Men den snabba lottningsprocessen visade att så icke blev fallet. Det blev regerande CL-mästarna Barcelona för Arsenal i kvarten. Phu! Den absolut tuffaste lotten.
Arsenal startar hemma. Hade personligen hellre sett att Arsenal fått returen på hemmaplanen i CL:s tredje kvartsfinalgrupp.
"Ingen ville ha Barcelona, men den lotten måste falla på någon" säger Arsenals representant på plats i Nyon via TV-skärmen nu. Han ser inte alltför nedstämd ut. Han har ett stort leende över munnen.
Men är det inte nu revanschen ska komma?
Revanschen för finalförlusten i Paris 2006.
30/31 mars är det första mötet. I London.
Returen 6/7 april i Barcelona.
Lottningen:
Lyon - Bordeaux
Bayern München - Manchester United
-----
Arsenal - Barcelona
FC Inter - CSKA Moskva
Om nu Arsenal överlever kvarten återfinns motsåndet i semifinalen av vinnaren av Inter-CSKA.
Helengelsk final i Madrid, Spanien, den 22:e maj, då!?
Nu blir det Man Utd för Gunners, då.
Men den snabba lottningsprocessen visade att så icke blev fallet. Det blev regerande CL-mästarna Barcelona för Arsenal i kvarten. Phu! Den absolut tuffaste lotten.
Arsenal startar hemma. Hade personligen hellre sett att Arsenal fått returen på hemmaplanen i CL:s tredje kvartsfinalgrupp.
"Ingen ville ha Barcelona, men den lotten måste falla på någon" säger Arsenals representant på plats i Nyon via TV-skärmen nu. Han ser inte alltför nedstämd ut. Han har ett stort leende över munnen.
Men är det inte nu revanschen ska komma?
Revanschen för finalförlusten i Paris 2006.
30/31 mars är det första mötet. I London.
Returen 6/7 april i Barcelona.
Lottningen:
Lyon - Bordeaux
Bayern München - Manchester United
-----
Arsenal - Barcelona
FC Inter - CSKA Moskva
Om nu Arsenal överlever kvarten återfinns motsåndet i semifinalen av vinnaren av Inter-CSKA.
Helengelsk final i Madrid, Spanien, den 22:e maj, då!?
onsdag 15 april 2009
Rött Ville rätt på Emiraten
Champions League kvartsfinal II:
Arsenal: 3
Villareal: 0
Det ville sig inte för Villareal. Men för Arsenal. Vårkvällen var kanonjärernas i London, och de påskgula spanjorerna fick veta att påskfesten verkligen är över. Arsenal startade i ett rasande tempo, och starten fick sannolikt gästerna ur större balans än de själva planerat. Någon matchrapport följer inte här. Inte nu. Här är endast lyckorus. Ett slags sirlande spirande lättat sinne. Med undantag av 10 minuter ett stycke in i den andra halvleken så producerades energifotboll som fått vetenskapsgänget på Duracellfabriken att avundas Gunners.
Det var inte kliniskt framåt, men det var framåt. Walcott och Gibbs (!) gjorde makalöst riviga löpningar. Att Walcott noterades tidigt i målprotokollet kändes som en rättvis upprättelse för en halvknackig säsong som präglats av skador.
Bakåt var tryggare än jag någonsin vågat tro. Riktigt avväpnande. Fabianski såg pressad ut i starten, men "växte in i matchen" som det heter i sportklyschornas ibland så vedervärdigt torftiga värld.
Ska inte slösa pixlar och punkter med idel patetiska lovord. Men en semifinal mot Manchester United blir stort. Big. Och en kväll som denna tror jag inte att det blir slutet på Europaresan!
Ännu en gång: Gibbs var stor. Walcott detsamma. Adebayor kylig (efter många chanser) Men planens, kvällens, Londons, Världens utropstecken stavas denna kväll Alex Song. Trodde aldrig att sådant skulle skrivas.
Arsenal: 3
Villareal: 0
Det ville sig inte för Villareal. Men för Arsenal. Vårkvällen var kanonjärernas i London, och de påskgula spanjorerna fick veta att påskfesten verkligen är över. Arsenal startade i ett rasande tempo, och starten fick sannolikt gästerna ur större balans än de själva planerat. Någon matchrapport följer inte här. Inte nu. Här är endast lyckorus. Ett slags sirlande spirande lättat sinne. Med undantag av 10 minuter ett stycke in i den andra halvleken så producerades energifotboll som fått vetenskapsgänget på Duracellfabriken att avundas Gunners.
Det var inte kliniskt framåt, men det var framåt. Walcott och Gibbs (!) gjorde makalöst riviga löpningar. Att Walcott noterades tidigt i målprotokollet kändes som en rättvis upprättelse för en halvknackig säsong som präglats av skador.
Bakåt var tryggare än jag någonsin vågat tro. Riktigt avväpnande. Fabianski såg pressad ut i starten, men "växte in i matchen" som det heter i sportklyschornas ibland så vedervärdigt torftiga värld.
Ska inte slösa pixlar och punkter med idel patetiska lovord. Men en semifinal mot Manchester United blir stort. Big. Och en kväll som denna tror jag inte att det blir slutet på Europaresan!
Ännu en gång: Gibbs var stor. Walcott detsamma. Adebayor kylig (efter många chanser) Men planens, kvällens, Londons, Världens utropstecken stavas denna kväll Alex Song. Trodde aldrig att sådant skulle skrivas.
tisdag 7 april 2009
Kung Cesc och en bicakleta
Champions League - kvartsfinal 1
Villareal: 1
Arsenal: 1
En kväll att minnas. Men det startade med omen om en kväll att snarast glömma. Racerpress på högsta varvtal av Villareal, 1-0 av Marcos Senna efter knappt tio minuter. En rejäl markeringsmiss av Song och ett praktskott bakom en chanslös Almunia. Kvartsfinal i Champions League och det var svettigt värre i Spanien. Läget förbättrades knappast av två tunga skadeavbräck: Först Almunia av (fot), sedan Gallas (knä).
Skulle Fabianski, som förvisso spelat stabilt i FA-cupen, palla den här sortens cupspel?
Och skulle, den ibland något valpige Djourou fylla ut för långt mer rutinerade Gallas?
Det såg ut att vara Villareals match helt och hållet de första fyrtiofem minuterna. Skador och byten fick om intet annat Arsenals spel att bli ryckigt, hamna ur egen balans. Kvicka djupledsstick gjorde Villareal ständigt farliga. Livsfarliga. Och 2-0 hade inte varit något lyckoläge för en retur.
Men Gunners nötte på, Fabregas dominerade mittfältet som en kung och hänförare i andra halvlek, och plötsligt var pressen rödvit. Och utdelningren kom som ett påskägg av skimrande guld. Fabregas (förstås) till Adebayor som tar ned bollen på bröstet med ryggen mot Villareals Diego López, för att sedan vända i luften och slå in kvittering via en klassisk bicakleta!
Ett cirkusnummer i en kvartsfinal.
Villareal tog åter kommandot under de sista 10 minutrarna, där bland andra Robert Pires dirigerade från sin vänsterflank. Men 1-1 stod sig.
Fördel Arsenal i returen?
Tja, inte kan det ha varit en nackdel att ta med sig ett mål från Spanien...
Och till returen önksar vi alla att Nasri vågar mer (och tänker mindre)!
Villareal: 1
Arsenal: 1
En kväll att minnas. Men det startade med omen om en kväll att snarast glömma. Racerpress på högsta varvtal av Villareal, 1-0 av Marcos Senna efter knappt tio minuter. En rejäl markeringsmiss av Song och ett praktskott bakom en chanslös Almunia. Kvartsfinal i Champions League och det var svettigt värre i Spanien. Läget förbättrades knappast av två tunga skadeavbräck: Först Almunia av (fot), sedan Gallas (knä).
Skulle Fabianski, som förvisso spelat stabilt i FA-cupen, palla den här sortens cupspel?
Och skulle, den ibland något valpige Djourou fylla ut för långt mer rutinerade Gallas?
Det såg ut att vara Villareals match helt och hållet de första fyrtiofem minuterna. Skador och byten fick om intet annat Arsenals spel att bli ryckigt, hamna ur egen balans. Kvicka djupledsstick gjorde Villareal ständigt farliga. Livsfarliga. Och 2-0 hade inte varit något lyckoläge för en retur.
Men Gunners nötte på, Fabregas dominerade mittfältet som en kung och hänförare i andra halvlek, och plötsligt var pressen rödvit. Och utdelningren kom som ett påskägg av skimrande guld. Fabregas (förstås) till Adebayor som tar ned bollen på bröstet med ryggen mot Villareals Diego López, för att sedan vända i luften och slå in kvittering via en klassisk bicakleta!
Ett cirkusnummer i en kvartsfinal.
Villareal tog åter kommandot under de sista 10 minutrarna, där bland andra Robert Pires dirigerade från sin vänsterflank. Men 1-1 stod sig.
Fördel Arsenal i returen?
Tja, inte kan det ha varit en nackdel att ta med sig ett mål från Spanien...
Och till returen önksar vi alla att Nasri vågar mer (och tänker mindre)!
tisdag 17 mars 2009
Och så var det en annan vecka... FA-cupen
FA-CUP KVARTSFINAL:
Arsenal: 2
Hull: 1
...Efter en god vecka, väntade?
Shite, huh!
Att Hull besegrat Arsenal på Emiraten trodde jag var en engångshändelse. En sådan där som inträffar när en kaxig nykomling kommer på besök. För Hull klev fram och tog sina skalper under hösten. Sedan började lagen i PL ta dem på allvar.
Cupspel är inte ligaspel, som tidigare påpekats. Det ska gudarna veta. Och var Arsenals attityd och skärpa i en kvartsfinal, i en cup, som dessutom kan vara den enda där laget kan ha något att hämta denna säsong, det är inte en fråga för gudar. Det är ett svart hål av kompakt mysteriemassa.
Rätt startelva. På pappret. Bedrövligt spel. I trettonde minuten rinner Hulls Nick Barmby igenom, drar på ett skott från vänster, Djourou skickar ut foten varpå bollen går i volleybåge in i målets högra kryss. Fullständigt otagbart för Fabianski. 0-1. Hick! Väckarklockan borde ha börjat tjuta.
Inväntades således: en snabb replik. Men icke!
Arsenal spelade hellre på gulsvart, gulsvart och gulsvart än på rödvitt. Bollinnehav de första 45 minuterna; Arsenal 80%, Hull 20%.
Antal farligheter skapade; noll.
Däremot idel konstiga inspel snett in i en box där Hull nöjt parkerat, och segade så slött möjligt när chans gavs.
En månadslön för att hör vad Wenger hade att säga i paus...
Vad det nu än må ha varit så spreds en sällsynt otrevlig känsla i kropp i själ varefter matchuret tickade. Samma spel. Gul-svart först på bollen när passningsspelet fortsatte att klicka. Robin van Persie loj, ofokuserad i sina avslut, poff, och en nick i ribban. Pust. In med Pölseman Bendtner och ut med Vela... Tveksamt om det kunde ge något?
Och så. Pang!
Kvitterat.
Pölsemannen till Arsjavin till Robin van P i mål
Hustaket lyfte 2 decimter.
Barn vaknar och skriker av skräck.
Hustru ringer akuten. Strupen vrålar.
Snälla, inget slippa omsspel. Vill vi ha mer. Knappt tio minuter senare, Gallas på nick i en märklig situation som blev till upphävd offside då Hulls backar staplade in mot mållinjen och keepern Boaz Myhill tappat bollen i luften.
Hull lyckades sedan flytta upp hela laget, dra på sig ett hav av gula kort. I don't care. när Mike Riley blåste i sin pipa inför "pinsamt få" åskådare (drygt 55 000) på Emiraten, så är Arsenal i semifinal i FA-Cupen.
Arsenal: 2
Hull: 1
...Efter en god vecka, väntade?
Shite, huh!
Att Hull besegrat Arsenal på Emiraten trodde jag var en engångshändelse. En sådan där som inträffar när en kaxig nykomling kommer på besök. För Hull klev fram och tog sina skalper under hösten. Sedan började lagen i PL ta dem på allvar.
Cupspel är inte ligaspel, som tidigare påpekats. Det ska gudarna veta. Och var Arsenals attityd och skärpa i en kvartsfinal, i en cup, som dessutom kan vara den enda där laget kan ha något att hämta denna säsong, det är inte en fråga för gudar. Det är ett svart hål av kompakt mysteriemassa.
Rätt startelva. På pappret. Bedrövligt spel. I trettonde minuten rinner Hulls Nick Barmby igenom, drar på ett skott från vänster, Djourou skickar ut foten varpå bollen går i volleybåge in i målets högra kryss. Fullständigt otagbart för Fabianski. 0-1. Hick! Väckarklockan borde ha börjat tjuta.
Inväntades således: en snabb replik. Men icke!
Arsenal spelade hellre på gulsvart, gulsvart och gulsvart än på rödvitt. Bollinnehav de första 45 minuterna; Arsenal 80%, Hull 20%.
Antal farligheter skapade; noll.
Däremot idel konstiga inspel snett in i en box där Hull nöjt parkerat, och segade så slött möjligt när chans gavs.
En månadslön för att hör vad Wenger hade att säga i paus...
Vad det nu än må ha varit så spreds en sällsynt otrevlig känsla i kropp i själ varefter matchuret tickade. Samma spel. Gul-svart först på bollen när passningsspelet fortsatte att klicka. Robin van Persie loj, ofokuserad i sina avslut, poff, och en nick i ribban. Pust. In med Pölseman Bendtner och ut med Vela... Tveksamt om det kunde ge något?
Och så. Pang!
Kvitterat.
Pölsemannen till Arsjavin till Robin van P i mål
Hustaket lyfte 2 decimter.
Barn vaknar och skriker av skräck.
Hustru ringer akuten. Strupen vrålar.
Snälla, inget slippa omsspel. Vill vi ha mer. Knappt tio minuter senare, Gallas på nick i en märklig situation som blev till upphävd offside då Hulls backar staplade in mot mållinjen och keepern Boaz Myhill tappat bollen i luften.
Hull lyckades sedan flytta upp hela laget, dra på sig ett hav av gula kort. I don't care. när Mike Riley blåste i sin pipa inför "pinsamt få" åskådare (drygt 55 000) på Emiraten, så är Arsenal i semifinal i FA-Cupen.
Efter en god vecka väntar?
Straffdramat borta och avancemang i CL.
Arsjavins presentation i Premier League, vilken tvåmålsskytt mot Blackburn.
Ett haltande Aston Villa som tar spö av Spurs på hemmaplanen.
(Some Tottenham fans said to me, "I hope we don’t win at Villa", revealed Redknapp. I have never heard such c**p in all my life." )
En ligatabell där Arsenal återigen är på fjärde plats - och nu har allt i egna händer för att behålla positionen säsongen ut.
Det var en god vecka. Förra veckan.
Nu är det dags för kvartsfinal i FA-Cupen. Hemma mot Hull City. Vinst med 3-1 borta senast i ligan. Detta för exakt två månader sedan. Något för numerologen?
Men liga är liga och cupspel är cupspel. Där fungerar sällan logik och förhandsfavoriter. Vi ser det varje år.
Inför den stundande kvällen har Arsenal ändå ett annat utgångsläge än senast lagen möttes. Framförallt fler friska spelare. Och förhoppningsvis ett peppat självförtroende. Och en Arsjavin. Om han nu spelar. Tre (kanske två) faktorer att räkna in i högen "fördel Arsenal"
Hull har tagit sig förbi Newcastle, Millwall och Sheffield United FC inför kvällen.
Arsenal har mött Plymouth Argyle FC, Cardiff och Burnley.
Hull har haft det tuffare cup-programet.
Men ikväll räcker de inte till.
Bör de inte göra.
I potten ligger en semifinal mot Chelsea.
Någonstans, länge bort, finns en final på Wembley...
Wouldn't that be sweet?
Avslutningsvis dagens "stora överraskning" i väntan på match. Rosicky...
http://www.arsenal.com/news/news-archive/rosicky-s-return-delayed-by-two-weeks
Arsjavins presentation i Premier League, vilken tvåmålsskytt mot Blackburn.
Ett haltande Aston Villa som tar spö av Spurs på hemmaplanen.
(Some Tottenham fans said to me, "I hope we don’t win at Villa", revealed Redknapp. I have never heard such c**p in all my life." )
En ligatabell där Arsenal återigen är på fjärde plats - och nu har allt i egna händer för att behålla positionen säsongen ut.
Det var en god vecka. Förra veckan.
Nu är det dags för kvartsfinal i FA-Cupen. Hemma mot Hull City. Vinst med 3-1 borta senast i ligan. Detta för exakt två månader sedan. Något för numerologen?
Men liga är liga och cupspel är cupspel. Där fungerar sällan logik och förhandsfavoriter. Vi ser det varje år.
Inför den stundande kvällen har Arsenal ändå ett annat utgångsläge än senast lagen möttes. Framförallt fler friska spelare. Och förhoppningsvis ett peppat självförtroende. Och en Arsjavin. Om han nu spelar. Tre (kanske två) faktorer att räkna in i högen "fördel Arsenal"
Hull har tagit sig förbi Newcastle, Millwall och Sheffield United FC inför kvällen.
Arsenal har mött Plymouth Argyle FC, Cardiff och Burnley.
Hull har haft det tuffare cup-programet.
Men ikväll räcker de inte till.
Bör de inte göra.
I potten ligger en semifinal mot Chelsea.
Någonstans, länge bort, finns en final på Wembley...
Wouldn't that be sweet?
Avslutningsvis dagens "stora överraskning" i väntan på match. Rosicky...
http://www.arsenal.com/news/news-archive/rosicky-s-return-delayed-by-two-weeks
onsdag 2 april 2008
Felapterad dansk dynamit
Arsenal: 1
Liverpool: 1
Kvartsfinal mot Liverpool i Champions League. Hemmaplan och det borde varit upplagt för fest!
Istället bjöds en osannolikt tråkig förstaperiod helt utan nerv och helt utan puls.
Eboué på högeryttern var Wengers startval, och det sade något skumt om upplägget. Liverpool spelade som förväntat. Det kunde varit vilket italienskt lag som helst på besök. Tre eller fyra personer på Arsenals bollhållare. Sju man runt eget straffområde, Torres, Babel och Gerard var "kontringsspets". Ändå var det Arsenal som gjorde mål på fast situation (!) och Liverpool som skapade spelmål efter en tafflig backmiss. Det var konstigt och det var trist.
Med andra halvlek började Wenger att rätta till ett av de egna misstagen. Hleb flyttades in från vänsteryttern till mitten. Och.. Tada.. Vips såg man mer av Hleb under andra halvlekens första 5 minuter än vad man sett under de första 45. Det vet vi alla - var Hleb passar bäst. Walcott in på kanten med Hleb inne i banan. Bort med Robin van Persie som hellre letade svåra avslut än tog dem själv. Nu blev det plötsligt liiitet fart i spelet. Men att dyrka upp Liverpools defensiva köttmur kräver ett Arsenal i helt annan form än vad laget befinner sig i just nu.
En mycket "misstänkt straff" blev till en hörna när Hleb fälldes. Märkligt. Men inget förvånar vad gäller domslut längre. Vilket är illa i sig. Men så är det.
Bendtner heter killen som bör sova sämst inatt. Och nästa natt. Och nästa. Öppet mål och plötsligt virrvarr i Liverpools försvar borde gett Arsenal seger och 2-1. Istället lyckades Bendtner klacka UT bollen från mållinjen. En outstanding performance som han, och flera, sent lär glömma. Dansk dynamit med rejält felapterad tändhatt!
Ett SMS i mobilen efter match:
"Sälj dansken till tottenham. Alla bud över 1 pund bör beaktas"
Fördel vem i returen?
Liverpool. Självklart. Hemma på sitt Anfield är INTE Liverpool ett italienskt lag i Serie A, som man låtsades vara ikväll. Bäst i Arsenal (laget med ständigt nykomponerad backlinje) idag, då?Flamini och Walcott.
Trött. Gonatt.
Liverpool: 1
Kvartsfinal mot Liverpool i Champions League. Hemmaplan och det borde varit upplagt för fest!
Istället bjöds en osannolikt tråkig förstaperiod helt utan nerv och helt utan puls.
Eboué på högeryttern var Wengers startval, och det sade något skumt om upplägget. Liverpool spelade som förväntat. Det kunde varit vilket italienskt lag som helst på besök. Tre eller fyra personer på Arsenals bollhållare. Sju man runt eget straffområde, Torres, Babel och Gerard var "kontringsspets". Ändå var det Arsenal som gjorde mål på fast situation (!) och Liverpool som skapade spelmål efter en tafflig backmiss. Det var konstigt och det var trist.
Med andra halvlek började Wenger att rätta till ett av de egna misstagen. Hleb flyttades in från vänsteryttern till mitten. Och.. Tada.. Vips såg man mer av Hleb under andra halvlekens första 5 minuter än vad man sett under de första 45. Det vet vi alla - var Hleb passar bäst. Walcott in på kanten med Hleb inne i banan. Bort med Robin van Persie som hellre letade svåra avslut än tog dem själv. Nu blev det plötsligt liiitet fart i spelet. Men att dyrka upp Liverpools defensiva köttmur kräver ett Arsenal i helt annan form än vad laget befinner sig i just nu.
En mycket "misstänkt straff" blev till en hörna när Hleb fälldes. Märkligt. Men inget förvånar vad gäller domslut längre. Vilket är illa i sig. Men så är det.
Bendtner heter killen som bör sova sämst inatt. Och nästa natt. Och nästa. Öppet mål och plötsligt virrvarr i Liverpools försvar borde gett Arsenal seger och 2-1. Istället lyckades Bendtner klacka UT bollen från mållinjen. En outstanding performance som han, och flera, sent lär glömma. Dansk dynamit med rejält felapterad tändhatt!
Ett SMS i mobilen efter match:
"Sälj dansken till tottenham. Alla bud över 1 pund bör beaktas"
Fördel vem i returen?
Liverpool. Självklart. Hemma på sitt Anfield är INTE Liverpool ett italienskt lag i Serie A, som man låtsades vara ikväll. Bäst i Arsenal (laget med ständigt nykomponerad backlinje) idag, då?Flamini och Walcott.
Trött. Gonatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)