(Ursäkta taskig uppdatering senaste tiden. Orsakerna stavas jobbresor och så en släng av OS-feber när kvällar kommit)
Det finns flera som hävdar att lördagens möte borta mot Stoke är den tufaste matchen som Arsenal har kvar under återstoden av säsongen. De värsta dysterkvistarna påstår att en ny förlust mot laget som tar en halv match på sig att torka boll, innebär slutet för toppstriden med Arsenal som iblandad part.
Efter denna hittills så oförutsägbara säsong är jag inte alls beredd att hålla med om att Arsenals säsong i Premier League avgörs mot Stoke. Däremot vill jag hävda, på ett närmast sport-klyschigt manér, att varje match nu är just en så kallad måstematch. Sedan må motståndet ha vilka namn, färger och klubbmärken som helst.
Som vanligt är det skador i Arsenal, Arsjavin och Gallas är ännu inte redo för spel, och till dagens match saknas även Diaby. Men en ständigt roterande startelva är numera en vanesak.
Hur mycket den mentala påverkansgraden av årets uttåg ur FA-Cupen på just Britannia Stadium, som det faktum att Arsenal här även fått spö i ligaspelet de senaste fyra gångerna lagen mötts, återstår att invänta med viss spänning. Man kan tycka att detta är faktorer som borde utgöra explosiv tändvätska. Dags för revansch, eller stopp på en tråkig svit.
Om Arsenal hade förmåga att spela ett tätt defensivt grislir med kvicka kontringar så skulldet kunna vara ett recept på vägen mot poäng. Mer sannolikt är att det blir full gas från start som ytterst gynnar Stoke.
* * *
Arsenal har i veckan aviserat att ekonomin (under pågående lågkonjunktur) förbättrats ytterligare. Plus 130 miljoner kronor i slutet av november 2009 jämfört med samma tidpunkt 2008. Skulden på Emiraten har betats av med över en miljard (!) kronor.
Domedagsprofeterna på Arsenal (?) bloggen Le Grove tolkar detta nu som att Ivan Gazidis är en lakej till Kroenke, vars enda syfte är att är att städa undan skulderna så att den otäcke amerikanen kan komma och köpa de sista aktierna för att sedan belåna klibben än mer och kasta den i skuldträsk, elände och en nära förestående död.
Konspirationsteorier kan stundom vara rent komiska, och ibland mest tröttsamma.
* * *
Clichy har inte gått att känna igen sedan han kom åter till spel. Därför blir man inte förvånad att den officiella propagandawebben i veckan haft särskilt fokus på den franske ytterbacken och proklamerat hur bra han är. Klubbens webb är mer förutsägbar än den senaste tidens svenska vinterväder.
* * *
Kanske är skadeglädjen, om inte den enda sanna glädjen, så en källa till muntra leenden. Nyheten om att Adebayor återigen stängs av, ny i fyra matcher, fick i alla fall inte mig att gråta. Heller inte nyheterna om de sängkammarglada gossarnas framfart i Chelski, och effekterna därikring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar