Vad säga? 2-0.Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba gjorde det igen. Med sina två mål sänkte han laget han älskar att sänka. Det är bara att vara ödmjuk i studen och lyfta på hatten. Han är snabb, han är grymt fysisk, och han han är en tekniker av rang. Av alla dessa "motsåndare" som komit och gått genom åren så har Drogba min respekt. Till skillnad då mot spelare som Nistelrooy, Ronaldo eller för den delen Tevez.
Uppenbarligen har Arsenals spelare mer än respekt föer Drogba. Man räds detta spöke. Något enormt. Jag vet inte om felet sitter inbränt i hjärnbarken eller om Wenger missuppfattat instruktionerna inför dagens match - men alla borde ha haft det glasklart för sig att Drogba är den ende spelare man inte släpper för en nanosekund i ett sådant viktigt möte. Men det gjorde man. Och det kostade.
Ett något rörligare Arsenal än i matchen mot Manchester United. Men oerhört ineffektivt. Två måls underläge redan efter 23 minuter pressade fullständigt ned självförtroendet i skosulorna hos Arsenal, och skapade dessutom ett stressat lättläst spel som ett tryggt och tight Chelsea hade noll problem att hantera.
Vad gäller Arsenals insats finns inte så mycket i övrigt att säga. Laget, som är så ofysiskt och som dessutom inte har förmåga att åka bort och spela ett defensivt grisspel räckte inte till mot ett topplag. Denna gång heller.
Wenger har själv skaffat det lag han förfogar över. Han kan inte tjura på spelarna. Jag undrar mest bara hur han tänkte när han startade med Walcott? Inte för att Bendtner är så mycket vassare. Men han är betydligt större och kan buffla sig fram genom köttmurar.
Arsjavin slet och slet men den lille ryssen desarmerades lätt av två till tre spelare från Chelseas backlinje eller mittfält.
Så kan inte Arsenal spela. Tyvärr.
Återigen var man alldeles för svaga i att pressa mostsåndarnas bollhållare. Återigen bjussade man på dåliga markeringar som ett kontringsmål.
Nio poäng upp till Chelsea nu. Och återigen bjuder februari på ett faktum:
Inte i år heller!
Kvällens underhållning stod gästande Arsenalklacken för som med bengaler och sång stundtals överröstade Chelseas supportar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar