Snabba tankar efter CL-lottningen

...det finns åtmintsone "revansch" att utkräva, men...

Så var UEFA:s CL-lottning i Nyon, Schweiz avklarad, och inte blev det "önskemotstånedet" i Schalke 04. Det blev Barcelona. Igen.
Ser vi något mönster här?

Final 2006 - och förlust. Kvartsfinal 2010 - och förlust. Nu "nere på" åttondelsfinal 2011. Arsenal - Barcelona.

Personligen fruktade jag Real Madrid värst. Inte för att laget synes mig vara så mycket bättre än Barcelona (eller Bayern München, för den delen) utan enbart för att de nu har den utpräglade super-taktikern i "The Special One", mr. Mourinho.

Vill hävda att Inters CL-vinst i våras var lika mycket Mourinhos egna triumf som Inters samlade spelartrupps.

Om man kunde tänka positivt som logiskt så borde varje förlust vara ett steg närmare en seger. Ungefär som varje Tottenhamsupporter gick och tänkte i sjutton års tid...

Men det finns något oroande här, som jag tar med i huvudet från ligaspelet mot Manchester United i måndags. Återigen förlorade Arsenal mot Manchester United.

Inte för att Manchester United spelade i en annan form av fotbollsdivision.
Utan enbart för att de spelade så mycket mer taktiskt och smart.
Och nu har lagen mötts så många gånger att Wenger borde ha lärt sig Fergusons taktik utan och innan. Men uppenbarligen gör han inte det. Någonsin.

Wengers filosofi är att "det egna laget sak spela det egna spelet". Det kan vara underhållande. Men det är också riskabelt och inte alls särskilt strategiskt.

Wenger kan Barcelona. Han vet hur de spelar, vilka de är. Han har fått känna på det nu. Med litet olika spelarmaterial. Men har han något att lära? Något att ändra?

Tveksamt.

Jag tror att han förlitar sig helt på vad Arsenal gör eller inte gör. Inte hur man möter ett lag som Barcelona. Därmed blir Champions League sannolikt en kortvarig historia för Arsenal kommande vinter. Tyvärr.

Cesc Fabregas möter "sitt" katalanska lag. Igen. Om han är frisk. Eller inte alls. Om han är såld.
Vilket jag förvisso betvivlar.

* * *
Noteras i övrigt vad gäller de Engelska konkurrenterna att Man Utd och Chelsea fick två lätta resor vidare. Åttondelar blir bara ett hopp på väg mot fortsatt avancemang. Kanske rättvist då de i alla fall mäktade bli gruppsegrare.

Ärkerivalen no 1, Tottenham fick dock AC Milan av lotten! Jag är inte säker på att vare sig Bale eller van der Vaart mäktar med den uppgiften. Men fotboll är fotboll.

Årets vackraste fotbollshändelse

AC Milan: 0
Arsenal: 2 (Fabgregas 84', Adebayor 92')

Vad säga?
"Ungt" vs "gammalt"
"Fräschör" vs "rutin"
Laborera efter behag.

Tisdagskvällens fotbollsmöte, åttondelsfinal i Champions League på San Siro, bjöd den vackarste och den mest spännande match jag skådat på mycket länge.
Var det samma Arsenal som håglöst lallade runt mot Aston Villa i lördags?
Snacka om attitydförändring. Matchbilden blev som förväntat. I åtta minuter. Sedan tog Arsenal intiativet. Kämpade sig till det. Flamini, som han slet, tillsammans med Hleb som lyckades hitta luckor där det inte fanns några. Magi på flera sätt. Cesc skott i ribba, Senderos boll på smalbenet som läggs mitt i famnen på Kalac...
Det krävdes stundtals stora munnar starkt kaffe, vilket i sig ökade pulks och hjärtrusning.

Diaby var omständlig och överarbetade.
Domarteamet generande usla.

Theo Walcott kom in, och tog chansen.
Och utgången var förlösande. Underbar.
Avancemanget är en karamell att suga på. Men matchen i sig ett nytt fotbollsminne att lagra och bevara. Det var en kylig kväll, och ett nytt "italienskt jobb" som man inte kommer att glömma.

..."Give him the ball and he will score?"

Arsenal: 0
AC Milan: 0

Adebayor. Give him the ball and he will score?

Nick i ribban i 93:e minuten. Talande. Inget mål av Adde. Ingen seger. "Det är ensamt på toppen" brukar det heta. Det var tydligt idag. 0-0 mot regerande CL-mästarna Milan, som förvisso går halvknackigt i Serie A denna säsong, är inte ett resultat att skämmas över. Inte ett resultat som sänker allt hopp om fortsatt europaspel denna vår. Men Arsenal borde ha tagit en skalp på hemmaplan. Initiativ och energi fanns onekligen. Men avsluten lämnade en (hel) del att önska. Brist på skott, exempelvis. Sju skott slogs (jag räknade) rakt på Zelko Kalac! Sådant påminner om riktigt dålig ishockey (ingen jämförelse sporterna emellan i övrigt) Fjösigt raka bollskott mitt i famnen fick mig att tänka på fjuttpuckar mitt i bröstet på en hockeygoalie.

Milan gjorde sitt jobb helt enligt förväntningarna. Spelade ut hela sin defensiv. Förtog sig inte. Och Arsenal lyckades inte knäcka den taktiken. Nu tillhör jag sannolikt minoriteten av optimister, men att Milan inte fick med sig något mål från Emiraten värmer något. 0-0 ger ett betydligt bättre utgångsläge inför returen på San Siro än vad 1-1 skulle ha givit.

Sedan kan man grunna kring bristen på FLERA skarpa avslutare i truppen, och vad det kostar Arsenal innevarande säsong. Om ett år är dock Eduardo ett år äldre. Det finns alltid ett nytt år. Men innan dess kan man alltid hoppas på ett nytt "Italian Job".
Siktet främst detta år för egen del: Ligan.

2 x Spurs och CL-lottning

Londonderby i helgen mot frejdiga grannarna Spurs. Och repris på fjolårets semifinalsmöte i Carling Cup!

Arsenal börjar hemma den 9:e januari och retur på "Shite Hart Lane" den 22:e januari. I fjol gick Arsenal vidare med totalt 5-3 i dessa möten och de unga kanonerna ställdes som bekant mot CSKA London i finalen. Repris i år att vänta? Chelsea möter Liverpool i semifinalen, och det känns onekligen som att en revansch finns att utkräva. Om allt går vägen fram.

Innan detta bjuder så helgen på litet julgodis i ett nytt derby!
Trots tabellavståndet så lär det bli en tuff och tät tillställning. Matcherna mot Spurs brukar alltid bjuda det lilla extra. Taggat till tänderna från båda håll. Van Persie summerar intrycket av känslorna på propagandawebben:

"When I see the fans in the street, they tell me that the Tottenham game is the one they want us to win."

Under Wengers era har Spurs endast mäktat med att besegra Footballs Finest en gång under tjugosex tillfällen…

På sjuklistan finns nu enbart Theo Walcott som inte återhämtat sig helt från en vinterförkylning.

18-årige mexikanen Carlos Vela lånas ut till spanska Osasuna för att få mer speltid. Samtidigt kallas Johann Djourou hem från Birmingham till nyåret. Wenger söker säkra i backlinjen när Touré och Eboué ska iväg på African Nations Cup. Räcker det, eller kommer transferfönstret att bjuda på någon överraskning?
Ingen vet.
Wenger vet.

Vad man med säkerhet vet (utöver att julen lär bli grågrön på de egna breddgraderna) är att fredagen bjuder lottning i Champions League.
Lottningen startar klockan 12:00 i Nyon, Schweiz.

http://www.uefa.com/competitions/ucl/news/kind=1/newsid=640504.html

Den som vill följa lottningen live via TV bör bänka sig till Eurosport.
Vilka Arsenal får möta i åttondelen?
Barcelona!
(Jag har "tjyvtitat")

Kolo inför lottningen:

"We are prepared for any team that we come up against. We have done so well since the start of the season. There is no team that will think they can beat us and it will be easy."

Mot åttondelsfinalen!

Ett reservbetonat Arsenal fixade andraplatsen i Champions Leagues kvalgrupp H efter att ha lyckats besegra Steua Bukarest med 2-1 på Emiraten. Det var chans på gruppseger under halva matchen, men sedan satte Sevilla, som hade avgörandet i egna händer fart i Prag.
där man vann med 3-0 mot Sparta.

Åter Emiraten:
Första halvlek såg trivsam ut. Nu bjöd heller inte Steua något bländande spel. Mål av Diaby redan i matchens femte minut sedan drygt 35 minuters väntan innan Bendtner satte tvåan. Såg betydligt mer flexibelt och levande ut på ett mittfält som startades med Diaby, Denilson, Song och Walcott, än det vi såg i ligamötet mot 'Boro. Nypremiär för Robin van Persie, som får godkänt, men som förväntat, inte dominerade och som även fick spela måttligt i 64 minuter innan Eduardo Da Silva byttes in.

Andra halvlek och Steua växte in i matchen. Wenger fick så, förvisad till läktarplats efter Sevillamötet, se Lehmann, som inte haft allt för mycket att göra under kvällen, plötsligt vittja nätet när Dorelo Zaharia fixade en reducering i 68:e minuten. Kändes som att Arsenal nästan darrade och att en kvittering låg och lurade. Option dock på 3-1 under stopptid, men "talangen Theo" har uppenbarligen samma problem med att skjuta boll som Hleb hade under delar av fjolåret. Fri i 92:a minuten mot Bukarests målvakt Ròbinson Zapata lyckades Walcott med det märkvärdiga konststycket att missa mål då han hellre tog en dribbling för mycket än att kicka bollen i nät...

En halvmedioker tillställning där Bendnter var en av de bättre, åtminstone vad gällde kämpaglöd och jävlaranamma. (Fick för övrigt plikta med gult kort) Lehmanns återkomst blir svår att bedöma då han över hela matchen inte ställdes på några riktigt svåra prov.
Skönt att ha van Persie åter i spelbart skick. Tycker också att Diaby är en oslipad pärla, som Wenger borde kunna få ut ytterligare en hel del av.

Den 21 december lottas motståndaren i åttondelsfinalen. Då Arsenal inte kan möta ett Engelskt lag, eller lag från den egna grupen, i åttondelen kan motståndet heta;
Inter,
Barcelona,
Real Madrid,
Porto ,
eller Milan.
Inga lätta pjäser!
Men den glädjen den dagen.

Nu sikte på söndagens Londonderby då vi till stor del har en helt annan startelva på planen.