The Clean Sheat - Seger på Anfield

Det skulle vara en lögn att påstå att det inte fanns en viss oro efter den mållösa matcen mot Stoke. Men Stoke är ett svårt bortalag. Det som oroade efter den gångna helgen var självklart bristen på egna mål som vassa målchanser hos ett i stora delar nykomponerat Arsenal.

Att målen kommer betvivlades inte. Frågan efter den andra mållösa matchen var mest hur lång tid det skulle ta. Att spela ihop ett lag av något som bara för en vecka sedan mer såg ut som ett knippe individer som inte var helt synkade med varandra. Och ett gäng som slog alldeles för många bollar i sidled tillika hade svårt att gå framåt i någon riktigt ordnad form.

Bakåt var dock tätt!
Och det var gott så.
Sannolikt har Steve Bould hunnit att nöta in ett och annat under en splittrad försäsong.
Det tål dessutom att påtalas att Mannone vaktade buren och att Metesacker och Jenkinsson fanns i backlinjen i brist på "Kos" och "Bac". Ändå var det tätt. Inte helt oävet att ta med från Britannia Stadium, trots allt.

Veckan som gick blev sedan till en traditionsenlig nagelbitare i väntan på att förutsättningarna för årets säsong skulle vara tydliga.

Skulle någon förstärkning anlända?
Så blev det inte. Och jag, som andra, skakade nog aningen på huvudet. Litet uppgivet trots nya ansikten i Podolski, Giroud och Cazorla.

Samtidigt så slöts något märkligt förbund med Theo Walcott som uppenbarligen inte alls vill stanna kvar i klubben. "Han stannar - till nästa transferfönster" (För att njuta bänk i Wengers kylskåp?)

Efter en lottning till Champions Leagues gruppspel, som kunde varit betydligt sämre och detta stora "ingentng" under transferfönstrets sista dag, så var det åter dags att ställa om fokus helt på befintligt lag och årets säsong!

Liverpool borta.
Av media utnålat som "krismatch".

Efter att ha sett Liverpool och Manchester City, som var en långt mer fartfylld tillställning än Stoke - Arsenal, och där hemmalaget höll de regerande mästarna i brygga och ett enskilt misstag av Martin Skrtel blev avgörande för delad pott (2-2), så vandrade funderingarna fram och åter inför dagens möte.

Och visst var det fart och tempo från start på Anfield!
Fotbollsunderhållning av första klass. När sedan Podolski fick göra sitt första mål för sitt nya lag så skrek strupen av sig själv. Rätt ut.
Islossning?

Och trots anstormning och ett stundtals oerhört hårt tryck från hemmalaget så fick vare sig Suarez eller någon annan fråm LFC bollen i nät bakom Mannone som återigen vaktade buren.

Det fick dock ett annat nyförvärv, detta när Cazorla på närmast "gammalt Arsjavinskt manér" slog in bollen från vänster och ur nästan ingen vinkel alls. Ett litet tack på vägen till herr Reina som inte gjorde en helt klanderfri räddning. Islossning 2?

Mentalt måste detta sätta sina goda spår. Öka självförtroendet. Det går att göra mål i en annan liga och ett nytt land.

Matchen kunde spelas av utan några större dilemman och en oerhört viktig skalp var tagen när Howard Webb blåste av.
Diaby (offensivt) och Arteta (defensivyt) gjorde båda storverk på mittfältet.
Vet inte om jag någonsin sett Diaby göra en sådan match?

Varför Diaby är så ojämn är frågan som snurrar upptill, i sina stunder är han helt outstanding. Att skador ären bidragande orsak till detta ojämna spel då speltiden varierat har självklart medfört att det inte blivit någon kontinuitet för vare sig Diaby som hans lagkamrater.

Det ska bli intressant att se om detta var en "undantagsmatch" eller om denna så av skador så drabbade och ofta olycklige mittfältare äntligen kan få en säsong man väntat på sedan han kom till klubben.

Och så:
För exakt ett år sedan hade Arsenal släppt in tio mål efter sina tre första matcher spelade.
I år noll.
Smaka på den!

Kan detta lag få en defensiv av gammalt klassiskt Arsenal-snitt så är det framsteg att verkligen glädjas åt. Steve Bould lär onekligen ha en del av egna erfrarenheter att lära ut. Och det synes som att han börjat sitt jobb på allra bästa sätt.

Up The Gunners!

Lördag 5 februari 2011 - dagen då ligatiteln försvann?

Aldrig förr har ett lag i Premier League tappat en fyramålsledning till kryss eller förlust. Aldrig tidigare har Arsenal fått så många utvisade under en säsong. FA:s domare Phil Dowd var delaktig i hur ligan 2010/11 skulle skrivas i fotbollens rullor.

Det finns alltid avgörande datum och tillhörande avgörande matcher. Förvisso är en matchvinst, eller förlust, i september lika mycket värd när ligan summeras i maj som någon annan tid under säsongen.

Men, ju färre matcher som återstår, desto mindre chanser att reparera egna misstag som hoppas på andras "hjälp".

Arsenal på besök på St Jamse's park mot ett Newcastle som besegrade Arsenal hemma under hösten. Spelaren som då avgjorde, Caroll, har sedan dess hunnit vara handelsvara och bytt klubb till de som hävdar att "du aldrig vandrar ensam".

Och det såg så "bekvämt ut" med 0-2 efter nio minuter och 0-4 efter tjugofem. Skatorna var fullkomligt utspelade, hemmapubliken lämnade den egna arenan och med kniven ånyo på strupen skulle väl Londons stolthet få åka hemåt med tre viktiga poäng.

Nä!

Efter att Diaby i det närmaste fått benet avslaget av Joey Barton så rann sinnet över. Psyke och förstånd borde självklart varit kyligare. Men inte hos Diaby som sannolikt bär djupa ärr efter lemlästningen 2006. En övertänd och vansinnig Diaby knuffades och vevade på och fick lämna planen med ett rött kort.

Fullkomlig idoti med tanke på mittfältsläget i övrigt och matcher som väntar. Men visst borde väl en fyramålsledning ändå kunna säkras trots en man mindre?

Nä!

Phil Dowd, den störste clownen av dem alla iklädd domartröja, och den i denna blogg den enskilt mest omnämnde sedan år 2007, hade mer i fickan än ett rött kort.

Straffar exempelvis. Två straffar hittades åt hemmalaget varav nummer två var ett oerhört grymt skämt i en vanlig nickduell.

Vid 2-4 var Arsenal lika fulla av självförtroende som när Spurs reducerade i ligaderbyt på Emiraten under hösten. Nerverna låg plötsligt kvar i spelarbussen. Och vad som än hände på planen så dömde Dowd för Newcastle.

Så kom det sig att 0-4 blev 4-4 och Arsenal fick kliva av med en poäng, nya skador (Djourou) och en avstängd mittfältare.

Drömmen om ligatitel försvann?
Med en ständigt påfylld sjukstuga. Och med svaga matchnerver. Och ramförallt när en tredje motståndare på planen kallas domare och avlönas av..? (djävulen allena, röd som han är, månne veta)

Det var en grådaskig, blöt och isig lördag hemmavid som blev till ett kännbart kompakt mörker under lördagens tidiga kväll. En vinter i vintern - den 5 februari 2011.

[EDIT 2: WOLVES BLEV FÖRSTA LAGET ATT BESEGRA MAN UTD DENNA SÄSONG SENARE UNDER LÖRDAGEN MED 2-1! VISST HOPP TÄNDES!]

Om man inte kan blicka uppåt så blir nu att blicka nedåt.
Det nafsar i hasorna, och det kommer att fortsätta så!

* * *
[Edit 1] Wilshere twittrade, men tog (tyvärr) snabbt bort sitt inlägg;
"Inconsistent refereeing needs to stop. It's killing the game. If Diaby goes, what's the difference between that and Nolan on our keeper?"

Glädje och vrede går omlott

Segt på bloggen. December har varit späckat av andra göromål, och på det litet julledighet. När året 2010 närmar sig sitt slut konstateras att euforisk glädje och vrede går omlott. It's a roller-coaster being a Gooner...

Att Arsenal äntligen lyckades slå Chelsea (med Drogba i laget) var ett trendbrott som var årets fetaste julklapp. Så mycket har analyserats kring den matchen på annat håll, att det räcker med att nämna att det gav en innerlig glädje, som då, i stunden, ett visst hopp om ett riktigt trevligt avslut på året.

Men...

Efter en sådan insats hade man litet darriga vibbar. Förstås. Och tvi vale att de skulle besannas.

Wigan borta borde vara tre poäng. Borde. Ett bottenlag mot ett lag som nu hade en delad förstaplacering att slåss om. Wenger hade möblerat om fullkomligt i laget sedan Londonderbyt. Märkligt må tyckas med tanke på hur startelvan mot Chelsea jobbade på.

Å andra sidan väntar nu hårt matchande. I Premier League, i Carling Cup och inte minst i FA-Cupen.

Och det var litet av en chokstart på bortaplanen. Wigan kämpade och Arsenal spelade "pass-och-stopp". Inget flyt och ingen fart. Mittfältsgeneral för dagen skulle vara Diaby. Han kom in och gick sönder (För 104:e gången, och sedan linkade av.
Sorry, och det är omskrivet här förr; Diabys karriär gick om intet redan våren 2006)

Domare Lee Probert, iklädd rosa mundering a la Italia, var onsdagskvällens stora clown. Men knappast någon som gav behållning i ett hjärtliga skratt. Tvärtom.

I 17:e matchminuten hittade han en straff åt Wigan efter att Wigans Charles N'Zogbia börjat med att trilla på ovan nämnde Diaby utanför straffområdet.
1-0 på DW Stadium.

Arsenals spel var långt ifrån imponerande och det kändes i magtrakten som i hjärnbarken att det inte skulle bli någon särskilt trevlig kväll. Arsjavin och Bendnter lyckades ändra på saken (tillfälligt) där Arsenal så fick tryck på Wigan och de båda herrarna lyckades kvittera som ta ledningen innan vilan.

Vad som sades under paus vet bara gudarna, Wenger och laget. Men uppenbarligen beslutades att man inte skulle ta med sig spelet från slutet av första halvlek, utan istället börja om på ruta ett.

Det blev en tafatt, blek och riktigt trist tillställning. Det kunde blivit en direkt livsfarlig sådan. Ety hälsenor och skankar var fria för varje sko och dobb, vilket bekymrade domare Probert föga. Istället uppvisades en lärobok i fullkomlig inkonsekvens där frisparkar utömdes per pur slump.
Kanske när Probert mest var sugen på att se om pipan fungerade.

Ut åkte i alla fall N'Zogbia via rött kort sedan denne, på bäste Zidane-manér, skallat ned Diabys ersättare Jack Wilshere. Arsenal hade nu chansen attt spela elva mot tio i tretton minuter av ordinarie matchtid.

Istället för att säkra segern fick Wigan kvittera på hörna. Syndabock blev Sebastien Squillaci som störtade fram och stötte in bollen i egen kasse. Men om han så förångats hade målet ändå kommit via Rodallega som fick husera fritt framför buren.

Man funderar på om Djourou gjort någon skillnad här. Jag vill tro det. Med tio minuter kvar var läget sådär lagom "Arsenal-desperat". Wenger lyfte av Arsjavin och Wilshere och kastade in Walcott och Nasri. Föga hjälpte det denna onsdagkväll. Nasri spelade utåt kanterna istället för inåt boxen - och klockan tickade snabbt. En frispark från Nasri togs bort av en blå arm.
Men det var inget som Probert, eller kollegorna på sidan bekymrade sig över.
Se själv:
http://dai.ly/iiAu0b

Så blev det enbart ostrukturerad stressjakt där Wigan lyckades dra ned på tempot med all upptänklig kraft. Hemmalaget hann till och med att plåstra om som städa öronen på den i första halvleken närmast döende Thomas...
...och uret rusade obönhörligt mot slutet.

Och det var - tyvärr - det "dåliga" av Arsenal vi fick se de sista minuterna av fotbollsåret 2010. Ett lag som hade svårt att organisera sig, att forcera, att "grinda" ned motståndare.

En skitmatch. Efter en stormatch. Det känns alltför typiskt.
Jag hoppas slippa läsa om att Wenger skyller på planen eller annat under torsdagen.

Arsenal har det svårt i norr. Och grannarna i Manchester var de lyckligaste när året slår igen. Uppenbarligen hade FA hörsammat sir Alex Fergusons klagomål om domarkåren från tisdagen.

Jag antar att Fergie var nöjde med regeltolkare som Probert på planen där konkurrenterna spelar.

Helt utan gråskala

November är en riktig skitmånad. Fakta. Idag har dessutom vinterstormen kommit runt husknuten hemmavid. Det är vitt ute. Men lär snart bli till ett enda grått slask. November är den gråa månaden. Jag tänker på det när jag nu läst otaliga reflektioner efter söndagens loja insats mot Newcastle. I supportervärlden existerar inga gråskalor, om jag generaliserar aningen.

Allt är svart.

Eller vitt.

Just nu är det ånyo ett enda avgrundsmörker bland Arsenalsupportrar som bloggar och twittrar. Oktober har aldrig inträffat. Segrarna mot Sjaktar, Newcastle och Man City är redan glömda.

Och så krävs åter Wengers huvud på ett fat. "Snåljåpen som inte köpte när pengar uppenbarligen fanns". Trots att Gunners har gjort 22 mål i ligan på 11 matcher, enbart i offensiv skugga av Chelsea och Man Utd, så är "Allt värdelöst framåt", "Backlinjen är kass", "Fabianski visade sitt rätta jag" efter söndagens utrusning - som gav Newcastle mål...

Så enkelt kan allt vara. Redan nu finns de som vet att hoppet om ligan är helt över. Detta med 27 matcher kvar att spela. Eller 81 poäng kvar att fördela.
Detta samtidigt som det skiljer 5 poäng till topplacerade Chelsea.

Riktigt i så mörka paletter vandras här icke ännu. En torsk mot Wolves på onsdag gör knappast läget muntrare i den egna sfären, men att räkna ut Arsenal redan synes mig onekligen litet tidigt.

Faktum är att Arsenal ställde upp med det bästa man hade under söndagen. Att det inte fungerade må vara en nyttig väckarklocka. Det kan också vara en vanlig formsvacka. Sådana kommer och går, Och även konkurrenter drabbas över tid.

Vi vet att Fabregas spelar med återkommande problem med sin ljumske. Kanske var det därför han gjorde sin sämsta insats för säsongen i söndags?
Vi vet att skade-eländet påverkar truppen. Vem räknar med att Robin van Persie med 30 minuters matchträning i kroppen ska komma in och dominera?

Vi saknar Vermaelen, men var det bakåt det brast?
Ja. Vid ett tillfälle. Ett.

Men det var inte som så att Newcastle öste fram chanser som blev till en förnedrande kross.
Det var det offensiva spelet som klickade.
Och alla tillgängliga varianter provades. Utan resultat.
Vem vet att säga att detta från och med nu är ett permanent problem?

Det är klart att det svider när hemmaspelet lämnar så mycket mer att önska. Och att det svider extra när ligans nykomlingar är på besök och bärgar full pott.
Men det är sport, och det är fotboll. Det är idrottens hela väsen.
Live with it!

Att åka till Molineux Ground och sno åt sig tre poäng är inget som låter sig göras på sparlåga. Det är en tuff uppgift som väntar. Det vet laget. Vi får hoppas att man lever som man lär, när Squillaci tar till orda:

"But when you play for a team like Arsenal, after two defeats you need to respond. A great team doesn’t concede three consecutive defeats"

* * *
Apropå skador: Blir Diaby någonsin återställd?

Det finns inget officiellt datum för återkomst. Läget verkar synnerligen osäkert. Han kommer in, spelar en bra match, han kommer in, spelar en usel match. Linkar av, och hamnar på skadelistan.

Sannolikt fick en lysande fotbollstalang i Diaby hela sin karriär förstörd. Detta redan våren 2006 av Sunderlands Dan Smith. Att Boltons Paul Robinson fick in en ny smäll under hösten förbättrade sannolikt inte Diabys framtid på planen. Det är sjukt. Så sjukt.

* * *
Aaron Ramsey på väg tillbaka. Efter en liknande händelse. Frågan som inväntar ett svar är vad det nu blivit för spelare av denne unge talang. Detta efter lång konvalecens och rehabilitering.

Messi pulveriserade sargat Arsenal

Tredje gången gillt. 1999, 2006 och 2010. Utan att hemfalla åt klichéer som "traditionens makt", så konstateras att Arsenal inte heller under dessa möten lyckades slå det katalanska storlaget. I April 2010 kom dessutom den största förlusten av dem alla.

Man kan fundera (om man nu inte är i klicken av "sportexpertisen") länge kring hur årets båda möten sett ut med friska spelare som Arsjavin, van Persie, Fabregas, Song och Gallas. Eller kanske en avig Ramsey, eller varför inte en Eduardo i matchform och med självförtroende.

Men vad hjälper det. Ett sargat Arsenal åkte till Camp Nou och fick på pälsen in på bara huden av lille store argentinaren Lionel Messi, född 1987.

Arsenal i ledning borta efter att Bendtner lyckats trycka in bolen på en skev pas från Walcott i 18:e matchminuten. Sedan kom repliken. Messi med assist av Silvestre, endast fem minuter senare.

Vad gjorde för övrigt Silvestre i mittlåset? Om Sol Campbell var så illa däran, varför startade inte Le Boss med Eboué på högerkanten och Sagna i mitten?
Det kommer nya frågor som egentligen inte spelar någon logisk roll att ställa. Frågor som inte har, eller ger, några svar.

När inte Barcelonas spelare föll som käglor så spelade de alldeles utmärkt.De hade backlinje, mittfält och anfall. De hade farten, tekniken och Lionel Messi.
Ingen hade koll på Messi. Han trollade sig fram som han ville. Om han inte fick hjälp av Silvestre.

Det var lätt för Barcelona att komma snabbt. De hade det lätt på mittfältet. Denilson var ett rundningsmärke och kvällens mittlås var som i klister. 1-1 blev 2-1, blev 3-1 innan halvtidsvila. Mycket kan inträffa i fotboll. Men uppförsbacken blev ett stup. Eller var det avgrunden som väntade?

Arsenal höll i bollen litet bättre i andra halvlek men förmådde inte skapa några riktiga farligheter. Istället spelades det stressat och själviskt. Sannolikt pressade av underläget.
Rosicky brände skott, Walcott sprang offside, Clichy brände skott...

Clichy annars frisk fläkt och stor vilja. Kanske Arsenals bästa spelare i konkurrens med Diaby, som dock slarvade vid 2-1.

När Arsenal var lagom slutkörda så fick Messi göra sitt fjärde mål. I en kvartsfinal i Champions Leauge. 4-1 är stora siffror.

Så var denna saga slut för året. Kvar är nu ligaspel. Vet inte hur många spelare som förvärrade sina småskador ytterligare. Sannolikt Rosicky. Kanske Nasri.

Och här väntar Totttenham borta och Manchester City hemma. Gladast ikväll var man nog inte enbart på Camp Nou, i Viasat-studions partygäng, eller på kvällspressens sportredaktioner.

Gladast var man nog i Manchester, och i den västra delen av London. Ett sargat lag som nu jagat ut sig helt på sista sparlågan utgör inget hot kring inhemska ligatitlar...?

Diaby, Eduardo, Ramsey...

Nästan exakt två år efter att Eduardo fått benet avslaget av Birminghams Martin Taylor, så får Ramsey foten kapad av Stokes Ryan Shawcross.

Återigen får vi uppleva grymma scener. Arsenalspelare tycks vara högvilt. Får vara högvilt?Kom inte och snacka om "otur". Vi minns nu alla även hur Diaby höll på att bli tidig fotbollsinvalid efter att Sunderlands Dan Smith's fullkomligt hänsynslösa tackling på ligaupplopet i maj år 2006.

Det är en skam. Shawcross tårar ger jag inte mycket för. Det blev en verkligt dyrköpt seger för Arsenal på Britannia Stadium. Moral att efter den hemska skadan orka vända 1-1 till 1-3. Fabregas var så mycket lagkapten man nu kan vara när 1-2, på straff, tydligt tillägnades Aaron Ramsey, vars framtid nu är osäker.
Vad vi vet är att en oerhört lång rehabprocess väntar ännu en Arsenalspelare.

Hur påverkar detta resten av säsongen?
Binder saman laget, ökar moralen, hävdar vissa såhär dagen efter.

Minns samtidigt hur Martin Taylor's behandling av Eduardo fick dåvarande ligaledarna Gunners att fullkomligt implodera. Tappa greppet.
Har något konstruktivt fötts efter dessa erfarenheter?
Hur hanterar laget denna situation?

Det borde vara glädjens dag. Spöket Stoke är besgrat på sin borg.
Men det är mest frågetecken i eget huvud denna dag.
Och självklart tankar till som kring den unge Ramsey - som chockade lagkamrater.

Gott Nytt 2010

Nytt år, nytt decennium. 2009 slutade på bästa möjliga sätt. Detta trots alla dessa skador som plågat drabbade, trupp som supportrar. 3-0 har varit ett gångbart resultat senaste tiden. Nu blev det 4-1 mot Portsmouth. Och vilka viktiga poäng!

Song har blivit en gigant under hösten. Nu hamnade han i målprotokollet med en nick vacker som en bländande nyårsraket. Jag förbannar African Nations Cup. Eller snarare Songs frånvaro.

Unge Ramseys mål var värt mer än målet. Måste ha höjt självförtroendet ansenligt vilket bådar
gott för -10 talet.

Vad har hänt med Diaby?
Han har hittat formen.
Och så fick han nytt kontrakt.

Det enda ledsamma (utöver skadeläget) man mu minns när årtalet byts i kalendrar är Eduardos misserabla form. Mentalt till 100 procent, törs jag lova. Blev han så knäckt kring höstens skriverier?

Så får vi se vad det nya årets första månad bär med sig. Nyförvärv tänker många. Enligt brittisk media har Arsenal kommit överrens om att köpa 16-årige brasilianske anfallaren Wellington Silva. Prislappen uppges vara på £ 3,5 miljoner!

Antar att det inte är ersättaren för van Persie, Bendnter eller en Eduardo utan självförtroende.

Två fotbollsfria dagar, sedan väntar Arsenals intåg i FA-Cupen mot Londongrannen West Ham. Det sista vi ser av Song på ett tag. I övrigt förväntas ett reservbetonat lag med Fabianski i mål. Hur långt går Arsenal i cupen?

Kan man fundera kring när huvudet är litet trött.
Som oftast på nyårsdagar.

Gott Nytt År!

Annual General Meeting

När Arsene Wenger fyller 60 år så passar klubbledningen på att hålla sitt Annual General Meeting. Här ska det gågna året summeras, och framtida direktiv dras upp. Det blir sannolikt en hel del nostalgi kring den födelsedagsfirande tränarens år i klubben.

Samtidigt väcks nya frågetecken om det framtida ägarskapet. Stanley Kroenke är just nu på väg att närma sig ett 30 procentigt aktieinnhav i Arsenal. Han har då formellt att lägga ett bud om att ta över klubben helt.

Under dagen har den tystlåtna amerikanen dock inte lämnat några sådana besked.

Ordförande Peter Hill-Wood håller låg profil och viskar om att några stora förändringar sannolikt inte är att vänta.

Vet han det, eller hoppas han det?

Det lär sannolikt komma litet nya siffror och annat matnyttigt efter mötet.

* * *
Om vi lämnar slipsar, kostymer och (aktie)portföljer och blickar utåt "the pitch" så ryktas att Arsenal har återuppväckt intresset kring en viss Lorik Cana...

Det är så dumt att kommentarer är överflödiga. Om det ens bär någon sanningshalt så undrar vän av ordning varför klubben inte klippte den tuffe albanen tidigare i somras utan lät honom ramla in hos de "svarta katterna", Sunderland, för en i PL-sammanhang inte alltför astronomisk summa.

Det priset har dock sannolikt stigit rejält till nästa transferfönster.
Cana kommer aldrig att spela i Arsenal.

* * *
Det måste alltid finnas en syndabock i Arsenals spelartrupp. Som någon slags naturlag.
Diaby har nu fått klä skott för sin insats i Holland inte minst placeringen vid AZ Alkmaars kvittering i nittiotredje minuten. Rätt eller fel?
Kan konstateras: viss osäkerhet i Diabys spel.
Dibay som "varit på gång" i tre års tid nu...

* * *
Intressant om en konkurrent.
Liverpool:
Mycket pengar, mycket spelare.
Och de har knappt en ungdomsakademi.
Men handla kan man:
http://bit.ly/1HLgQv
Någon tränare lär "sitta löst" som det heter i det där sömniga TV-programmet för ungdomar som sjunger andras poplåtar.

* * *
Arsjavin "avslöjar" att han var ytterst nära att skriva på för Spurs ifjol. Tack och lov så hamnade inte stackarn i en oanständig klubb. I övrigt lyfter den talföre ryssen på en intressant frågeställning:

Hur kommer framtidens Premier League se ut när England inför skattesatser på 50 procent, medan de är 27 procent i Spanien.

Sug på den, och tänk nu något längre än att Adebayor lär gör sitt yttersta för att ta plats i något lag i La Liga. (Egentligen har han väl alltid haft hjärtat just där kommer han att hävda)

Premier League på slack mot La Liga?

Spelare med talang lär gå därhän pengarna finns.

Skön start där allvaret väntar

Det vore tämligen förmätet att klaga på inledningen av säsongen. Två målrka ligavinster och en viktig seger borta mot Celtic i kvalet till Champions League.

Och Gallas, hur gör han det härnäst?
En dagen mål med ryggen, nästa med hakan (!)

Inramnningen under säsongspremiren hemma på Emiraten var lika röd-vit och böljande som förväntat. Ändå var det inte helt utsålt.
Strålande solsken och ett Portsmouth som med största sanbolikhet lär husera på den nedre halvan av tabellen gav goda förutsättningar till tre viktiga och nya sköna poäng. Och så blev det.

Resultatet 4-1 i underkant. Med ytterligare skärpa hade siffrorna mycket väl blivit större. Och Almunia kunde nekat ett Pompey deras enda mål, ett märkligt nickmål. Diaby gjorde förövrigt sin livs match i Arsenaltröja som iskall tvåmålsskytt.

Läget så komfortabelt att Wenger kunde spela av andra halvlek med andra nman och nummer än de allra bästa han har till förfogande just nu. Litet oroande att Fabregas linkade ut i halvtidsvilan för att inte spela mer. För snart väntar allvar.

Celtics retur bör bli en lugn tillställning om alla håller nerverna i schack. Däremot så väntar säsongens första riktiga prövning redan kommande helg i bortamötet mot ett Manchester United som redan har gjort sin plattmatch men därefter tycks ha trampat igång igen.

Det är London i topp denna augustisöndag och utan att bläddra i diverse fotbollstrivia och statistik från bokhylla eller via googlande så funderar jag på när Tottenham ledde ligan senast?
Ärkerivalerna från norra London har också rivstartat 2009/10.

Redan nu konstateras att det kan bli en rikigt spännande säsong. Men ännu omöjlig att förutspå. Den 2:e septemnber vet vi alla bättre. Vilka värvar, vad värvars, vad som var förstärks?

Arsjavin ska enligt uppgifter i skräpblaskan Dail Mail ha sagt att Arsenal måste värva mer. Laget är bräckligt och saknar bredd. Oavsett om ryssen sagt det eller ej, och oavsett om säsongen startat i dur - så är detta ett viktigt faktum.

Några långdragna skador i mittbackslinjen som på mittfältet kan vara direkt avgörande kring hurivida det blir några titlar eller inte några alls för Arsenal 2009/10.

Endast risken i sig är allvarlig nog att inte söka lösa innan transferfönstret slår igen om åtta dagar.

Åtta bort - fyra in

Siste juni i kalendern. Åtta ynglingar ut från Arsenal. Fyra nytt kontrakt:
Luke Ayling (kom 2007), Craig Eastmond (kom 2007), Cedric Evina (kom 2008), samt keepern James Shea (kom 2007)

Vad händer så härnäst med de ynglingar som inte får förnyat förtroende?
Eminenta sajten Young Guns som brukar ha kollen analyserar läget:
http://youngguns.wordpress.com/2009/06/30/where-now-for-arsenals-released-octuplet/

* * *
Fjolårets nyförvärv Amaury Bischoff var en mycket märklig värvning. Fick fyra chanser i A-laget. Men sedan blev det inte mer. Hur tänkte Wenger?
"Jag tar en chans" ?

Det blir inga stora pengar på att ungdomarna lämnar fritt. Några löneslantar mindre. Att släppa Rui Fonte, som presterat godkänt i akademifotbollen ger mig litet frågetecken. Men nya talanger" lär komma. Och gå. Och komma.

* * *
A-laget, då? Stiltje.
Någon Filipe Melo blev det inte. Han har nu förlängt med Fiorentina.
I övrigt är det mest dumrykten så långsökta att de inte ids kommenteras här.
Undrar dock VEM mannen är som ska ta plats på mittfältet?
Eller tänker Wenger att en "upphottad" Diaby är svaret?

* * *
Det blev storstryk för England i U21 och EM-finalen på svensk mark igår. 4-0 mot ett gruvligt effektivt Tyskland. Walcott får servetterna varma på hemmaplanen. Men jag är den förste att försvara honom. Hur tänkte Pearce när han ställde Walcott ensam på topp?
Och mot en sådan ruggig tysk mur?
Walcott fick noll yta. Kunde näpeligen skapa någon själv.

Matchen visade istället hur England fick utgöra klassiskt skräckexempel på att hela lagmaskinen i fotboll hackar om mittfältetet är svagt. Ety svagt var det!
All heder åt Gibbs. Stark insats. Han får resa hem (till litet vila) med rak rygg och glänsande silvermedalj om halsen.

* * *
Läser att Lorik Cana /återigen/ är aktuell för Tottenham.
Please no!
Låt det vara förste april, inte siste juni.
Som sagt, alla dumheter som läses ska inte refereras vidare.
Over and out. Here.

* * *
Välkommen juli!

3-3-3 i form

Premier League omgång 30
Newcastle: 1
Arsenal: 3

Viktig som vacker vinst på St James' Park. En mtach som innehöll det mesta inklusive en plockad straff. Almunia börjar att få rutin på saken...
En match med många matcher i matchen, och inte minst med olika ansikten i olika halvlekar. Under första halvlek gjorde inte Diaby många rätt, under andra var han mittfältskung som dessutom gjorde ett klassmål. Från 0-1 till 1-1 på några sekunder. Så kallad "snabb replik" efter dräll i egen backlinje. Dramatik. Kryssmatc? Näpp. Sedan drog Gunners ifrån. Pärlor av Diaby och Nasri.

3-3-3. Nio poäng på de senaste tre matcherna. Arsenal har hittat formen igen. Underbart. Efterlängtat.

Bonusglädje: Walcotts skade inte så allvarlig som först befarades. Kan vi få en trevlig vår?

Diaby och finanser

*blogger goes twitter style*

Diaby skadad. Igen.Otroligt. Han gjorde kanske sin bästa match på mycket länge under första halvlek mot Roma. När "revansch" på Fulham ska utkrävas i helgen så är Diaby sjukledig. Igen

Det glada budskapet som sprids från propagandaapparaten är att Arsenal gör en större vinst under 2008 jämfört med 2007. Samtidigt går inte de nya flashiga bostadsrätterna att sälja kring Highbury och klubben måste ha mer hjälp av banken för att finansiera Emiraten.

Cdon, ni är förlåtna för stunden. Ett surt mail gav svar om att hela systemet säckat ihop under åtoondelstisdagen. Så fick man två gratismatcher. Perfekt mot Burnley, perfekt mot returen i Rom.

Arsenal targeting, eyes, linked with...

GÄZZZZP!

Knappt har transferfönstret (som inte var nog så odramtiskt för vaje Arsenalsupporter nyligen) slagit igen förrän slaskmedias fantasifulla hejdukar börjar spruta ur sig namn på spelare som "Arsenal följer", "har ögonen på", "ska värva i sommar", "ska köpa".

Ett intressant fenomen i sig.

Kanske drar det till sig ett unikt klick på webben, kanske säljer det något lösnummer i print. Oron och frustrationen hos många Arsenalsupportrar, och vi är några stycken worldwide, är till att spelas på av de mer cyniska påhittarna och rubrikmakarna.
Härromdagen var det David Villa, idag är det:

- Stephen Ireland, Man City (återigen)
- Felipe Melo, Fiorentina
- Etienne Capoure, Toulouse
samt
- Mamadou Sakho, Paris Saint Germain

Samtliga mittfältare. Skitrykten, lögner och påhitt, såklart. Gissa om det kommer att spekuleras och frossas i namn som aldrig förr fram till augusti 2009?

Gamle Rednose Fergie ger Wenger en passning kring Arsenals transferpolicy, där rutin opch defensiv säljs till förmån för unga anfallare. Måste medge att skotten har en viss poäng här. Smärtar litet att medge, men, även "en blind höna"...

Diaby är åter klar för spel och Wenger surar över regelverket som säger att Arsjavin INTE får spela det viktiga mötet imorgon kväll mot AS Roma. Nu är det som det är. Grabbarna som ska
försöka upprätthålla hedern i mötet lär vara följande gäng:

Almunia (Fabianski), Sagna, Gallas, Toure, Clichy, Nasri, Denilson, Eboue, Bendtner, Van Persie, Djourou, Gibbs, Wilshere, Vela, Song, Ramsey och så nu friske Diaby.

Inför matchanalyser hittar du på 1000-talet andra sajter.
I'll be back - after the game!

RUB IT IN: A DRAW!

Ledning. Borta. Inte rättvist, men två mål mot noll. Och mot det som blivit rivalen att jaga i år. Denilson fick göra mål Diaby likaså. Ett riktigt praktmål dessutom. Starten var Aston Villas, och enbart Villas. Ändå tar Gunners ledningen med ett mål, med två mål. Borta i Birmingham.

Men inte höll det!
Den här gången heller.
Inte skulle väl annandagen bjuda på en fröjdefull julavslutning!?

Gallas + Agbonlahor = straff. Slås lätt in av Gareth Barry. 1-2.
Sedan håller man ut. Till stopptid. Zat Knight får omarkerad och ensam närmast stå och ladda för fulla muggar i Arsenals straffområde... 2-2. 92:a minuten. Arsenal läcker till som en vällingstinn blöjbäbis.

En tvåmålsleding släppt.

Två poäng förlorade.
Ett nytt kryss.
Ännu ett kryss.

Nu jagar Everton Arsenal i hasorna.
Flåsande.
Sug på tabellen i slutet av året 2008.

LET'S RUB IT IN:

1 Liverpool 19 12 6 1 30-12 42p
2 Chelsea 19 12 5 2 38-7 41p
3 Man United 17 10 5 2 28-10 35p
4 Aston Villa 19 10 5 4 32-22 35p
5 Arsenal 19 9 5 5 32-23 32p
6 Everton 19 8 5 6 24-25 29p

Lördag den 10:e januari är jag på Emiraten. Om nu inga märkliga ting inträffar. Då är Bolton också på besök. Ett Bolton som avrättades synnerligen enkelt av Liverpool idag. Något säger mig att jag lär få se ett annat Bolton live. Kanske självaste Elmander hjälper Everton på traven?

Dyrköpt kryss

1-1 jag sa', 1-1 det va'...
Det blev ett dyrköpt kryss på Emiraten när serieledande Liverpool kom på besök. Fabregas skadad, och hur lyckligt är det när mittfältet redan är så sargat?

Howard Webb som älskar att stå i centrum, och alltid delar ut fett med kort som en pokerdealer på en sjaskig sylta, samt blåser i sin domarpipa varannan minut, såg dessutom till att ge Adebayor två gula kort. Ut och hejdå. Lysande inför nästa bortamöte mot Villa.

Matchens första 45 minuter spelades i ett hyfsat tempo. Det var fart och attack, från båda håll. Inte avvaktande och segt som befarats. Robin van Persies ledningsmål, ett skott med högern, en delikatess. Men frågan var nu bara exakt NÄR Keane, som varit urusel i Liverpool, skulle få göra mål för Liverpool mot just Gunners. Det fick han innan halvtidsvilan, och "assist" bör tilldelas Djourou och Gallas som låg högt uppe i banan och inte hann ikapp den ständigt väntande Keane.

Andra halvlek linkade. Tack vare Webb. Märkligt nog lyckades inte Liverpool forcera fram något matchavgörande eller några nämnvärda farligheter, detta trots fördelen av en man mer på planen. Och trots Fabregas frånvaro på mittfältet där Liverpool stundtals även tog kommandot.

Fabregas mot Diaby var inget önskebyte, och då har vi ändå inte sett Fabregas i form denna höst/vinter. Diaby är en skicklig dribblare, men håller alldeles för länge i bollen innan han spelar den vidare. Inga farligheter därifrån, trots chans att poassa en friställd Robon van Persie som var onside.

Summa sumarum: Ett rättvist resultat utifrån de förutsättningar och den prägel matchen gavs. Snart får Wenger enbart köra reserver, då ordinarie manskap är skadade / avstängda.

Det blev inget "ryck" idag. För något av lagen. Läge: Status Quo. Gladast ikväll är sannolikt Chelsea, Manchester United och Aston Villa. Där gick ännu en match i serielunken, och vare sig Arsenal eller Liverpool fick ta hem den fulla potten.

För övrigt var det trivsamt att se Nasri åter. Men han syntes dock mest under första halvlek.

Turkish Delight 2-5

Hade inte ens satt en ljummen pilsner på att Arsenal skulle åka till Istanbul och göra fem mål. Om jag överhuvudtaget ägnat mig åt feg-gambling. Aldrig. Never.

Stora siffror i Turkiet och ett kliv närmare en fortsättning efter gruppspelet. Högt uppe i banan placerade sig Arsenal inledningsvis och i elfte minuten stod det redan 0-2. Inte ofta hakan åker i golvet, men här var nära. vid 1-2 var det match igen. Silvestre bjussade på Fenerbaches etthundrade mål i detta speciella cupspel. Men vad hjälpte det?

Att lille store Ramsey fick komma in på slutet och sätta femman, var sött, likt en turkisk dröm.
Allt var inte frid och glans. Då avser jag inte den fanatsika hemmapubliken som orsakade visselorkaner så fort någon i rött förde boll. Den nykomponerade backlinjen var grymt osynkrona. Utan Almunia i mål så hade matchen fått helt andra siffror. Silvestre och Song jobbade för sig, inte tillsammans. Och banne mig att den forne Mancs-spelaren var lagets svagaste länk.

Men efter denna seger skall icke gnällas. Kvällens recept, bjud arbetskamrater eller andra vänner på litet godis till fikat:
http://en.wikipedia.org/wiki/Turkish_Delight

Men of the match (pluralis) Almunia, Diaby.
Punkt.

Följetongen Hleb mot sin upplösning

Media klotet runt rapporterar att Hleb idag, onsdag 16/7, genomgår medicinsk undersökning hos katalanska FC Barcelona. Är det inget fel på vitryssen lär affären offentliggöras under dagen. Då har en långdragen transferhistoria äntligen fått sin lösning.

Väntar nu med spänning på hur mittfältet ska ersättas efter luckor som lämnats.

Nasri kompenserar inte ensam upp de luckor som Hleb och Flamini - och icke att förglömma: rutinerade Gilberto nu lämnar efter sig. Denilson, Song och Diaby räcker inte heller till att fylla dessa platser. Inte ännu. Jag väntar färsk(a) förstärkning(ar).

Inte kan Wenger låta blott 17-årige Ramsey ta en fast roll som mittfältsgigant/bollvinnare/spelfördelare helt!?

Mittfältet ser just nu tämligen skört ut. Vi vet dessutom att spelare som Rosicky och Diaby har en förmåga att vara mer i sjukstugan än ute på planen. Vi har ett tunt och något ömtåligt mittfält som knappast klarar en långtidsskada på en Cesc eller en Nasri. Vi har i nuläget definitivt inte ett mittfält som orkar spela sig igenom PL, CL och en FA-cup.

SÅ: Vem/vilka kommer?

Heaven and Hell...

Bolton: 2 (Taylor 14', 44')
Arsenal: 3 (Gallas 63', Van Persie 69 (str), Cesc/Samuel 90')

Heaven and Hell. Gammal boogieliknande rocklåt med Black Sabbath. Ett Sabbath utan Ozzy. Ett litet sunkigare Sabbath. Heaven and Hell. Så kan innevarande säsong sammanfattas i slutet av mars år 2008. Från Heaven till Hell. Ett sunkigare Arsenal. Utan tåga. Utan flyt. Utan flow.

Botten-Bolton och Matthew Taylor chockade på Reebock Stadium och Arsenals kräftgång syntes vara på väg mot ett fullständigt ras. En pinsam kollaps. Diaby underlättade inte genom att dra på sig en vansinnesutvsining. One man down...

Barnförbjudna ord kom ur min strupe likt drabbad av en akut släng av Toruéts Syndrom.
Infarkten i såväl hjärta som hjärna var nära.

I andra halvlek var Arsenal så hårt tillbakapressade att jag inte sett något liknande på...decennier!
En neslig Bolton 3:a bokstavligt talat hängde i luften. Svävade framför Almunia. En överkörning. En omgång att minnas som en vass egg i själen.

Så - plötsligt - vänder matchen.
Otroligt.
Hell goes Heaven.

Gallas på hörna.
Hleb nedriven och Arsenal får en straff.
Repeat: Arsenal FÅR en RÄTTMÄTIG straff!
Van Persie: Tack, Pang, 2-2!
Sedan var det bara Arsenal. Med en man mindre. Offensiva Adebayor och Walcott byttes in och knäckte Bolton. Bröt matchbilden.
Precis innan stopptid slår Cesc en boll på mål som touchar Samuel. 2-0 har blivit 2-3. Noll poäng har blivit tre. Tre.

Heaven came a rainy saturday. Med tio man.
Första segern på fem ligamöten.

Nu - njuta!
Moralboast.

Från San Siro till JJB Stadium

Slött på "SwedArse" i veckan. Har levt på tisdagskvällen i Italien. Nu dags att ställa om skärpa och fokus. Hemma. Ligan. Wigan borta. Från San Siro till JJB Stadium. (som f.ö en viss Sir Alex fick den äran att inviga för ett tiotal år sedan...)

Det finns inga utrymmen att tappa poäng nu. Men Wigan är ett halvknepigt lag. Det skulle heller inte kännas helt oväntat att åka från matchen med ett kryss efter att ha slagit (ut) AC Milan på deras hemmaplan. Steve Bruce, Wigan om Arsenals insats i Europa i veckan, och dagen:

"I was sitting watching and thinking it's as a good a performance as I have seen from a British team abroad. But that is the beauty of being in the Premier League - you get your moments against them."

Så är det. Wigan har två vinster och två förluster på de senaste matcherna. De har aldrig varit så högt uppe i PL-tabellen. Men på de fem möten i högsta ligan mellan Wigan och Arsenal så har Arsenal vunnit samtliga matcher. Man hoppas på en ihållande trend nu när ligan går in en tuff slutfas.

Får vi se Robin Van Persie aktiv på planen idag?
Jag gissar det. Som avbytare. Han kommer in i ...eh...67:e minuten.
Walcott borta. (muskelbristning)
Diaby borta. (muskerlbristning)
Sedan tidigare; Rosicky, Kolo, Song och så självklart: Eduardo.
Eduardo som i veckan i krotaisk press befarade att återkomst kanske inte är att vänta om nio månader utan om femton...
Längst ned på denna sida hittar du för övrigt alltid de senaste uppdateringarna om skadorna i Arsenal. Scroll it!

Eboué, för övrigt avstängd.
Det kan han gott vara.
Jag får allt svårare för Eboué, hans humör och clownerier.

Är den sanna och äkta glädjens skadeglädjen?
Är mäniskan så låg av sin natur.
Jag är det. Ibland.
Konstaterar att scenariot "Mancs mot trippeln" inte kommer att infrias. Ut ur FA-Cupen mot Pompey. Ger i och för sig även ärkerivalerna chans att fokusera på ligan och på CL-spel.
Skräll nummer 2, om inte den fetare: CSKA London ut mot Barnsley!
Storlagen torskade med 1-0 i båda sina matcher.

Det kanske även säger något om att statusen på en av de egna favoritcuperna, anrika FA-Cupen, är rejält på fallrepet. Litet svårt att smälta för en gammal stofil som är uppväxt med FA-Cupens magiska skimmer...

Cash is king nowdays. (CL ger summor som FA-Cupen inte ger)
Vad hände med glory?

Fullständigt ur form

Arsenal: 1 (Bendtner 94')
Aston Villa: 1 (Senderos 28')

Vi satt hemma hos "Mäklar'n" igår och led. Säsongens sämsta match av Arsenal, alla kategorier, enades vi surt kring. Uppenbarligen var laget fortfarande i någon form av chock efter den gångna helgen i Birmingham. Nu var rivaliserande Birminghamlaget Aston Villa på Londonbesök, och allt som kunde klicka i Arsenal klickade med råge. Egentligen fanns ingenting av, eller i, Arsenals spel som fungerade. Konstiga uppspel, idel felpass, och ett tempo som fick oss att slå hakorna i mäklar'ns ekbord. Att Senderos gav Villa ledningen var talande.

Sagna, Fabregas och Adebayor var så bleka att man undrade om det var deras spöken som lullade kring på planen.

Nu åker ligatitelt definitivt tyckte "Videoproducenten".
Ingen sade emot.
Någon undrade: Vad gör Diaby på planen?
Ingen hade något svar på den saken.

Agbonlahor var bäst på planen. Helt utan konkurrens, och alla undrade när 0-1 skulle bli 0-2.

När Wenger slängde in Bendtner med halvtimmen kvar att spela, suckades det. Jag suckade högst. Men något var Wenger tvungen att göra med tunn bänk. Och han gjorde rätt.

Kvittering i slutsekunderna, Adebayor till Bendnter -pang- in bakom Carson. Det jublades och skreks som om vi tagit en titel. Vuxna män. Om laget blev bestulen två poäng av Mike Dean förra helgen så kan man denna gång påstå att Arsenal egentligen inte var värda någon poäng alls, men ändå fick med sig en. Sådant kan vara "livsavgörande". Men nu ligger Mancs där i hasorna och flåsar. Fulham blev en enkel munsbit för de röda djävlarna. Och endast en poäng skiljer nu.

Wenger efter match, om titelracet efter Arsenals svaga insats:

"For the observers we will not be favourite and Manchester United will be but I believe that we are top, a point in front, have just one game all season and me maybe in a bad spell at the moment but we will bounce back and I am confident we will do it. That point today can make a big difference. The momentum is with Manchester United so people will say they are favourites but of course for me Arsenal are favourites."

Ska detta lag åka till San Siro på tisdag och vinna mot AC Milan? Det känns inte så. Och lika bra kanske det är. Då finns enkom ligaspel kvar att fokusera på. Det lär behövas.