Song och premiären

Dagen efter att ligapremiären är avklarad så kommer det officiella beskedet om att 24-årige Alex Song lämnar klubben för FC Barcelona.

Serien är så - äntligen - igång, men klubbyten fortsätter att genomföras. Det är en styggelse. Transferfönstret borde slå igen när de stora ligorna startar. Att köpa och sälja under de första veckorna kan förändra ett hekt lag. kan ge märkliga förutsättningar.
Lagmässigt som ekonomiskt.    

Ingen har glömt upptakten 2011. En förnedring på Old Trafford, efter i sig sena beslut kring Fabregas och Nasri, kom att innebära en sjuklig aktivitet i transferfönstrets sista skälvande timmar.
Det är långt ifrån optimalt.
Vad blev panikköp?
Vilka affärer sprack i sista stund?
Ingen redovisa sådant. Inte klubbar, inte agenter, inte spelare själva.

Vad betyder det att Song försvinner?
Att Arsenal måste ut på marknaden.
Först och främst.

Alex Song var lagets okrönte assistkung i fjol. Det är fakta. Han är inte fyllda tjugofem och har sannolikt sina fyra bästa år framför sig. Varför man då säljer ännu en spelare med rutin?
"Därför att han ville bort", svarar Le Boss.

Det är ett lika enkelt som ytterst komplicerat svar.
Varför vill våra spelare bort?
Varför stannar de inte kvar?

I Songs fall så var han under kontrakt i ytterligare tre år. Det var inte tal om någon Bossmanrisk i vår.
Det ligger en hund begraven här.

Wenger bygger om. De gamla från projekt ungdom får gå och klubben drar in stora vinster på försäljningen. Rent hus. Förväntas: nya ansikten och spelare. Det påstås att Song hade problem att komma överrens med klubben om sin lön. Kanske är det sant, och nu ska det visas att ingen sentimentalitet får styra.

Real Madrids Nuri Sahin har ryktas länge på lån ända till dess att Liverpool kom med i leken.
Mourinho lånar inte gärna ut till Wenger. Hans före detta förtrogna finns i LFC.
Återstår att se vad som nu sker.

Vad Arsenal behöver är en defensiv kraft som kan dirigera mittfältet. Litet av det gamla snittet, som PV4 i sina glansdagar, eller i Arsenalhistorien gravt underskattade Gilberto Silva.

Song är en offensiv kraft, även om han fått rycka in som mittback när skadekriser varit som värst.

Intressant att se vad som händer med Song. Arsenal har sålt till FC Barcelona genom åren. Och det har inte alltid blivit succé. I fallet Song tippar jag suucefaktorn till 60/40. Han har onekligen bevisat som spelmässiga potential och kan mycket väl passa in bland deras snabba tekniker.

Premiären då?

0-0 i ett kokhett London. Mot Sunderland. Litet av en besvikelse. Sunderland spelade som de flesta gäster gör numera. Parkerade lager lågt på egen planhalva, och spelade på möjlig kontring.
I andra halvlek var SAFC knappt i offensiv zon.

Och årets nykomponerade lag lyckades inte dyrka upp ett tätt försvar.
Walcott i virket, Gervinho i några räder och så när Giroud kommit in, en jättechans i öppet läge.

Det går inte att göra några djupare analyser efter en match. Uppenbart är att detta lag just måste få spela ihop sig. Frågan är hur lång tid det kommer att ta. Hur lång tid det får ta innan det riskera bli kostsamt när tabellen uppdateras.

Det blev mycket bollinnehav under lördagen och alldeles för mycket sidledspassningar.

Jag avstår fördjupa mig i enskild spelarkritik, men med Song frånvarande så visade åtminstone premiärmatchen att Diaby och Ramsey inte är lösningen.
Just nu.

Och just därför måste pengarna från Song återinvesteras på mittfältet och gärna å det snaraste.

Fabregas Kyss - Nasris Twitter

Barcelona hade inte råd att vare sig betala hela beloppet på en gång för Arsenals före detat lagkaptem och inte heller att ge Arsenal ett anständigt belopp.

När Fabregas fått sitt nya femårs-kontrakt (vad nu ett kontrkat är värt) så fixade klubben snabbt en utköps-klausul om £130 miljoner!

Och Nasri Twittrar på sitt twitter. han tycker att Arsenals fans inte behandlar honom med respekt. Några ljushuvuden ska ha sjungit nidvisor i Newcastle. Det får väl tas som ännu en intäkt om att lämna klubben. Jag mår mest illa just nu.
* * *
Nikki Bendtner i truppen mot Udinese inför morgondagens onekligen viktiga kvalmöte. What? Fins inte tillräckligt at sätta på bänken, eller kommer han få spela i en match där Robin van Persie är avstängd (liksom Wenger, som får dirigera från läktarplats)

* * *
Och så Eboué på väg till Turkiet.
Det tunnas ut.

* * *
Engelska FA ska nu utreda Alex Songs skotrampande på St Jamse's Park under lördagens ligapremiär. Ingen Song mot Liverpool att vänta. Så har vi skadelistan. Senast på den; Rosicky.
Som sagt, det tunnas ut...

En såpa fick sitt slut

Så fick evighetssåpan sitt slut. Om uppgifterna stämmer, vilket vi aldrig lär få veta sanningshalten i så fick Fabregas gå för 310 miljoner. Det är en larvig prislapp om det är sant.

Och när många sörjer och önskar lycka till, så kan jag bara beklaga hur denna såpa tillåtits fortgå så länge. Att en lagkapten och förmodad ledargestalt lyckas gnälla sig bort från ett gällande kontrakt ger en sur eftersmak.

Wenger oerhört naiv som i det längsta trodde att han kunde få behålla sin omotiverade spanjor. Nu kan han umgås i omklädningsrummet med Alves och Xavi och slippa Twitter. Ett synnerligen dåligt slut eftersom det hela kunde avgjorts så mycket tidigare. Sannolikt med andra effekter för Arsenal kommande säsong.

Ta 36 miljoner pund - men vad hände med Mata?

Uppgifter i brittisk- som spansk media gör under måndagens eftermiddag gällande att Barcelona nu erbjudit Arsenal £ 36 miljoner (litet drygt 390 miljoner i svenska kronor) för Cesc Fabregas. Arsenal har begärt £40 miljoner. Och ett pris är ett pris. Inte minst för någon som står under kontrakt i ytterligare F Y R A år.

Men budet bör övervägas för att få ett slut på den ändlösa historien. Risken att väga är att vara totalt kompromisslös, hävda sitt krav och hålla fast i en omotiverad spelare. Till vilken nytta?

Möjligtvis till konkurerande lag som gärna ser hur oro, dålig stämning , och i värsta fall, taskig moral förstör laget inifrån.

Barcelona gamblar självklart också. De kan få nobben. Och "den förlorade sonen" kommer "inte hem". Men med tanke på att de höjt budet med +£11 miljoner så är det inte ett fullkomligt skambud.

* * *
I övrigt undrar jag hur det står till i Arsenals högkvarter?
Brittiska Metro rapporterar att affären om Valencias mittfältare Juan Mata sannolikt går om intet. Detta för att man inte betalade rätt belopp - i tid.
Gunners hade lagt ett bud om £18 miljoner till Valencia.

Det förutsatte att affären skulle gått i lås innan den siste juli. Det gjorde den inte. Nu finns en särskild klausul att ta hänsyn till som skulle kosta Arsenal ytterligare +£10 miljoner för att få Mata till England.

Om så skett (och inte är ännu en i raden av tabloidankor) och ett genuint intresse funnits hos Arsenal så är det så pass horribelt skött att man tar sig för pannan.

Detta dock skrivet utan bu-rop.
jag skulle aldrig bua mitt lag.

* * *
Newcastles bråkstake Joey Barton till Arsenal?
Skatorna släpper honom som fri transfer. Förståeligt. Vill Wenger ha ett "problembarn" (28 år) i boet, N5?

Varför ler Fabregas?

11.03.08. Detta är Camp Nou när Lionel Messi slagit in 3-1 på straff, så syns ett leende på Arsenals lagkaptens läppar. Hela anletet ser lättat ut. Grunna på det kvällen efter, då förövrigt Spurs gick vidare till kvartsfinal.

UEFA tar tag i saken efter Barcelonamötet

Det kommer alltid en "dagen efter". En sådan är idag. Efter förlusten mot Barcelona och uttåget ur Champions League. Jag har försökt att hålla ögonen borta från olika skriverier, men likt flugan dras till koskiten, så har det gått sådär. Jag har frossat när ingen sett, och suttit och eldat upp mig i mitt inre.

Barcelonahyllningarna vet inga gränser från etablerade krönikörer och skribenter och det får man ta. Som någon, fritt översatt skrev i en kommentar "Att älska Barcelona är lika kontroversiellt som att säga att man är för fred framför krig." Den snor jag med mig.

Diverse sifferstatiskt om bollinnehav har ägnats stort intresse som att bekräfta att segern var så sann och säker att det annat inte fanns. Jag kan inte påminna mig ha läst liknande när Inter slog ut Barcelona i fjol. Då var det geniet Mourinho för hela slanten. Jag kan inte minnas att Inter hade så mycket mer än målet de gjorde. Jo, ett tätare och tuffare mittfält än Arsenal. Ett mittfält som knäckte Barcelona. Där var skillnaden.

Inte många reflekterar över domarinsatsen, över herr Massimo Busacca's insats och det röda kortet mot Robin van Persie. Någon annanstans läste jag att Busacca som straffade ut sig från den gångna sommarens VM i Sydafrika på grund av märkliga domslut, dömt 29 europeiska matcher där spanska lag varit inblandade och i samtliga har det spanska laget vunnit. Förövrigt huvuddomare när Barcelona slog Manchester United i Champions Leaguefinalen år 2009. En sådan slump. Tro inte att jag insinuerar annat.

Wenger var vansinnig efter match, så även Robin van Persie som talade fritt ur hjärtat. Det gör man inte ostraffat var tankarna som präntades här igår. Och mycket riktigt, det gör man inte!

Nu ska UEFA utreda saken och det till den 17:e mars. Så har man litet extrarbete att pyssla med i norra London. UEFA har själva frågat Busacca och kommit fram till att bestraffningar är att vänta. För Wenger men även för Nasri.

Hur det går för Robin van Persie är ännu oklart. Avstängningar från Europaspel och dryga böter är att vänta. Det är så det kan gå dagen efter ett party som gått överstyr. Kraftig baksmälla!

I övrigt har Arsenals officiella Svenska medlemsklubb dragit igång en debatt om domarnivån, allmänsakligt och utan det snäva Arsenalperspektiv som du hittar här.
Kolla in och lägg gärna dina minnen och exempel till den listan:

http://bit.ly/fygKAM

På sikt riskerar detta jönseri från FA, UEFA eller FIFA, där man ständigt bestraffar de som vågar tala samtidigt som dess representanter agerar som clowner eller misstänkta mutkolvar ute på planen, att urholka världssporten Fotboll.

Up Ya' arse!

CL-slut i Spanien

"Robin van Persie hade synpunkter på domarinsatserna i barcelona. Det kan han komma att straffas för. Domare Busacca följde regelboken strikt och straffade efter densamma"

Så var Europaspelet slut för säsongen. Champions League tog slut i Barcelona och i åttondelen.

Mentalt var jag inställd på saken, inte minst på grund av andra märkliga resultat som olika händelser som skuggat laget under säsongen. Trots en fördel med ett mål tillgodo från första mötet i London väntade onekligen en tuff uppgift. Det var inte omspel mot Ipswich eller Leyton Orient på schemat.

Wengers gameplan var tydlig från start. En hyfsat defensiv startelva med uppgift att främst söka hindra som få Barcelona ur balans. Problemet var att Arsenal absolut inte är Inter och Wenger definitivt inte är Mourinho.

Det blev inte Arsenals spel på något sätt, och i ärlighetens namn så tilläts de heller inte att komma någon vart framåt av Barcelona. Hemmalaget höll helt och hämningslöst i taktpinnen från start. Arsenal parkerades lågt på egen planhalva.

Ännu ett säsongstypiskt omen att Szczeny fick kliva av redan efter knappt tjugo minuter spelade. Wenger tvingades till ett tidigt byte med en numera ovan Almunia som ersättare.
Exakt vad Szczeny skadade uppfattade jag inte, men det såg ut som om något finger, kanske en handled, stukades vid en skotträddning.

Robin van Persie på topp från start var kvällens stora överraskning. Nu blev holländaren i centrum på helt annat sätt än vad man månne önskat.

Då Arsenal knappt kom vidare från egen planhalva fanns inte mycket att jobba på framåt.

0-0 var ett ur Arsenalperspektiv hyfsat resultat när matchuret började närma sig halvtidsvila. Men Barcelona fick ett så psykologiskt 1-0 mål precis innan paus via Messi. Och som att verkligen göra skadan maximalt smärtsam så var det en fullkomligt nonchalant klackning av Fabregas som bäddade upp för det viktiga målet.

Vad det betydde för matchen och de båda lagen behövdes ingen tyngre psykologutbildning i CV:t för att förstå.

Barcelona som ägnat viss energi åt att ramla och snubbla när bollen inte gick helt enligt skiss fick andra krafter och ny växel.

Orkar inte fördjupa mig mer i kapitlet "märkliga domslut" kring Arsenal, det börjar bli tjatigt. Men: nämnde van Persie fick sitt andra gula kort, som blev rött, och åkte av planen för obstruktion. Detta sedan han sparkat iväg bollen i offsideläge. Ett domslut i en åttondelsfinal i Champions League. UEFA måste vara stolta över hur domarkåren följer regelboken ned till punkt och komma.

Intressant var att detta kom minuterna efter när Arsenal fått kvittering via Barcelonasjälvmål på egen hörna. Alltså i en situation då Arsenal hade benet i kvartsfinalen.

Och om inte 10 man mot 11 hjälpte för en Barcaseger på ordinarie tid så skulle väl domaren förr eller senare kunna hitta en straff åt hemmalaget. Så skedde också i 71:a minuten. En situation som kändes billig. Koscienlys ben var i spel på boll, blev ett hinder som Messi dök över, och då att bestraffa.

Och fotbollsvärldens gullegris numero uno, Messi fick chansen att slå in bollen som vore det en regisserad Hollywoodfilm. 3-1. Ridå. Tack och adjö.

Det var så dags att söka ställa om för Arsenal...
Arsjavin och Bendtner in, men så mycket mer framåt mäktade man inte mot ett nu helt avslappnat Barcelona som kunde rulla runt, runt och runt.

Arsenal närmast förnedrade av eget spel och medicin av motståndarna.

Det kom så en chans till 3-2 vilket kunde givit avancemang. Detta när Wilshere fick prick på Bendtner som kom fri. Dansken som inte är den störste teknikern stressade och plockades bryskt. Sedan hände inte så mycket mer.

Kvällens behållning var ändå Robin van Persies frispråkighet efter matchen. Trots allt tjafs om Twittrande och spelares outtalade förbud att använda det fria ordet så var van Persie mänsklig när han gav ord åt domarinsatsen. Sannolikt blir han väl bestraffad på något sätt efter någon klausul som finns hos UEFA.

Facit: På dryga veckan har Arsenal förlorar den inhemska ligacupen som trillat ur Chanpions League. Två så olika världar, två så olika titelchanser som nu gått om intet.

Och även den tidiga marskvällens tapp blev kostsamt på fler sätt med ännu en skada på Szczesny.

Ska Almunia kliva in och åter och söka rädda vad som räddas kan?

Och hur känner sig individerna i laget upptill i huvuden efter de senaste tio dagarna?

Under onsdagen kommer sannolikt Spurs spela ut Milan ur CL. I London.
Det känns märkligt. Eller om man hellre vill, logiskt 2010/11.

Subscribe in a reader

Det drar ihop sig...

Det drar ihop sig till returmötet i Champions Leagues åttondelsfinal säsongen 2010-11. Förutsättningarna är glasklara. Om Arsenal ska avancera vidare i det europeiska cupspelet så krävs att man håller nollan på Camp Nou, eller att man gör fler mål än Barcelona.

Alla har fjolårets möte, då lagen möttes ett steg senare, i färskt minne. 2-2 inför returen där Bendnter öppnade med 0-1, men sedan så rann det iväg till 4-1, och totalt 6-3 till Barcelona.

Det var förvisso ett annat lag då. Med Silvestre i backlinjen och Almunia i mål. Om Djourou-Koscienly sköter jobbet bättre återstår att se. Vem Messi är har ingen missat. Men räkna med hög press från fler spelare än just Messi, den kvicka vesslan. Villa (målskytt senast) och Pedro är inga duvungar som försitter chanser. Bakom den finns Iniesta, Xavi och Busquets som vet hur snabbt slå precisa bollar som varit i rull på minimala ytor. Arsenal kan alltså inte lämna en fri kvadratdecimeter under en mikrosekund när matchuret tickar.

Arsenals eget lag då?
Robin van Persie något otippat med i truppen. Jag gissar att det är mer psykologiskt spel än allvar från Wengers sida. Skulle bli direkt förvånad om RvP får spela alls, om inte läget är ytterst dramatiskt, exempelvis att Barcelona håller en ledning om 1-0 med 85 minuter på matchuret.

I vilken form Fabregas är vet ingen mer än han själv, Weger och laget.
Wilshere som först hade litet svårt mot Barscas kvicka rullande på Emiraten blev plötsligt respektlös i andra halvlek. Mer av sådant är ett måste under tisdagens kväll. Walcott är den stora förlusten. Killen som nu är skadad hade annars varit mannen att riva upp djupa ytor och använda dem mot en backlinje som dras med skador i Puyol och en avstängd Piqué.

Jag tror att det blir tufft och kommer inte att deppa ihop av en respass i och mot Barcelona.
Eftersom Arsenal aldrig riktigt spelar som förväntat, så kanske laget kan höja sig till helt andra nivåer än när man möter Birmingham...?

* * *
Jag har förklarat att drömmen om ligatiteln sannolikt är död. Vi får väl se. (ingen blir gladare än undertecknad om det är uppåt väggarna fel!)

Att Liverpool slog ett ManUtd ur form gynnar självklart Arsenal. Men då gäller det att ta chanserna när de bjuds. Det är fortfarande en gåta hur man kunde ha sådan loj attityd mot Sunderland hemma. Jag tror dessutom att det är läge att blicka bakåt nu. De båda ljusblå lagen under tycks ha hittat formen på upploppet till slutspurten.

Mållös efter tre mål

Phu!
Skulle kunna skriva av mig en roman.

"Någon gång ska väl Arsenal lyckas att klå fotbollsvärldens kelgrisar Barcelona?"
"Kan det bli denna gång?"

Så har tankarna virvlat några dagar. Det kändes större än en final när lagen tågade in i en underbar inramning på Emiraten, f'låt Arsenal Stadium.
Förväntning och spänning, som ett barn på julafton. Risk för besvikelse om tomten inte dyker upp, men hopp om paketet överst från önskelistan.

Så kom 0-1. Och Barcelona rullade boll på ett nesligt sätt. Gunners sjönk ihop. Man kände inombords hur det tänktes på planen. Nervöst, kanske uppgivet, "inte ännu en gång".

Men vilken vändning. Och här skulle romanförfattandet kunna ta vid. Men icke. Vilket balsam, vilken glädje. Eller, fel, frid. Frid är ordet inombords. Ikväll. Det på förhand uträknade liket lever!

Koscienly - vilken match!
Vår tjugo år "gamla" polske keeper. Wojciech Tomasz Szczęsny.
Insatser som imponerar stort.

Det enda som får mig att fundera är hur inbytte segermålsskytt, lille tsar Arsjavin, lämnar planen med resoluta steg direkt efter match. Detta samtidigt som efterfesten började ute på gräset.

2-1.
Spöket dödat. Retur väntar.
Gunners For The Win!

Ligan är redan slut...?

Med tolv omgångar kvar och trettiosex poäng kvar att spela om för de flesta av lagen i Premier League - så avgjordes ligan just under lördagen.

Det var Manchester United som vann Ligatiteln 2010/11 och det var Wayne Rooney som avgjorde med sin (faktiskt makalösa) cykelspark i Manchesterderbyt.

Detta vet flera medier att berätta under helgen. Även den till vardags hyfsat sansade svenska tidningen Dagens Nyheter. Se ettan på söndagens sportdel ovan.

Själv vill jag inte hoppas att det är så. Att de tre månader som återstår av ligaspel och poäng kan innebära annat. Men visst har Manchester United lyckats rycka loss i toppen, inte minst från det senaste miljardbygget, stadskonkurrenterna i bäbisblått.

Arsenal hade precis fått resultatet när man klev ut i hagelskurarna på Emiraten för att ta sig an bottenlaget Wolverhampton som skrällde med sin skalp mot de röda djävularna förra helgen.

Tack och lov blev det inte den baksmälla som man kunde ha anledning att oroas för. Det såg kvickt ut trots en vecka av blandade landslagsuppdrag. Domarnivån var fortsatt undermålig och man behöver inte hemfalla åt paranoia för att fundera på om FA har interna mål att knäppa Arsenal på näsan så fort tillfälle ges.

Chris Foy visade noll känsla för spelet och blåste när han kunde gett spelfördel, och struntade i pipan när någon Arsenalspelare fått en smäll och blivit liggande.
Såhär kommer det uppenbarligen att se ut framöver. Bäst att vänja sig även om läget aldrig kan gillas.

(FA kommer förövrigt att bestraffa spelare som offentliggör sina åsikter via exempelvis "sociala media" hårt, går att läsa i helgen)

Wolves hade mycket boll, men inget vidare spel. Arsenal spelade sig in från kanterna, men saknade den där mästarskärpan i avsluten i kombination med att Wolves walesiske keeper, Wayne Hennessey, gjorde några riktigt stiliga parader.

Det blev Robin van Persie, nu i sannslöst god form, som avgjorde matchen med dess båda mål. Om inte Rooneys luftakrobatik gett utdelning hade 1-0 aspirerat på helgens mål. Jag förstår fortfarande inte hur karl'n fick ut benet liggandes diagonalt.

Med tanke på en del märkliga matchvändningar under spelåret så var det sannolikt fler som kände att "one nil to The Arsenal" var en ytterst skör ledning.
När skull Foy blåsa en straff till Wolves? När skulle en fast situation få Arsenal att darra och Wolves att kvittera?

När van Persie satte 2-0 i en blixtkontring med Walcott så bröt sång ut på läktare och det kändes som att uppförsbacken var för brant för gästerna med halvtimmen kvar.

Djourou som redan var åter gjorde en oerhört stabil insats tillsammans med Koscienly i backlinjens mittlås. Att Arsenal fick hålla nollan var oerhört psykologiskt viktigt.

Arsjavin har hittat formen, tar löpningarna och gjorde stort avtryck tillsammans med Wilshere och stabile Song. Ingen skadad (även om jag läst obekräftade rykten om Sagna) och därmed förhoppningar om att Arsenal kan mönstra en hyfsad startelva i veckan.

För bu byts tillfälligt fokus från liga till Europaspel. Även här "vet" expertis och omvärld att Arsenal kommer att åka ur Cha,pions League i åttondelen när man ännu en gång tar sig an Barcelona.

Låt lagen spela om saken säger jag och laddar inför första mötet på onsdag.

Gunners For The Win!

Snabba tankar efter CL-lottningen

...det finns åtmintsone "revansch" att utkräva, men...

Så var UEFA:s CL-lottning i Nyon, Schweiz avklarad, och inte blev det "önskemotstånedet" i Schalke 04. Det blev Barcelona. Igen.
Ser vi något mönster här?

Final 2006 - och förlust. Kvartsfinal 2010 - och förlust. Nu "nere på" åttondelsfinal 2011. Arsenal - Barcelona.

Personligen fruktade jag Real Madrid värst. Inte för att laget synes mig vara så mycket bättre än Barcelona (eller Bayern München, för den delen) utan enbart för att de nu har den utpräglade super-taktikern i "The Special One", mr. Mourinho.

Vill hävda att Inters CL-vinst i våras var lika mycket Mourinhos egna triumf som Inters samlade spelartrupps.

Om man kunde tänka positivt som logiskt så borde varje förlust vara ett steg närmare en seger. Ungefär som varje Tottenhamsupporter gick och tänkte i sjutton års tid...

Men det finns något oroande här, som jag tar med i huvudet från ligaspelet mot Manchester United i måndags. Återigen förlorade Arsenal mot Manchester United.

Inte för att Manchester United spelade i en annan form av fotbollsdivision.
Utan enbart för att de spelade så mycket mer taktiskt och smart.
Och nu har lagen mötts så många gånger att Wenger borde ha lärt sig Fergusons taktik utan och innan. Men uppenbarligen gör han inte det. Någonsin.

Wengers filosofi är att "det egna laget sak spela det egna spelet". Det kan vara underhållande. Men det är också riskabelt och inte alls särskilt strategiskt.

Wenger kan Barcelona. Han vet hur de spelar, vilka de är. Han har fått känna på det nu. Med litet olika spelarmaterial. Men har han något att lära? Något att ändra?

Tveksamt.

Jag tror att han förlitar sig helt på vad Arsenal gör eller inte gör. Inte hur man möter ett lag som Barcelona. Därmed blir Champions League sannolikt en kortvarig historia för Arsenal kommande vinter. Tyvärr.

Cesc Fabregas möter "sitt" katalanska lag. Igen. Om han är frisk. Eller inte alls. Om han är såld.
Vilket jag förvisso betvivlar.

* * *
Noteras i övrigt vad gäller de Engelska konkurrenterna att Man Utd och Chelsea fick två lätta resor vidare. Åttondelar blir bara ett hopp på väg mot fortsatt avancemang. Kanske rättvist då de i alla fall mäktade bli gruppsegrare.

Ärkerivalen no 1, Tottenham fick dock AC Milan av lotten! Jag är inte säker på att vare sig Bale eller van der Vaart mäktar med den uppgiften. Men fotboll är fotboll.

Ingen Cole - Hur tänker Wenger i Österrike

Det bidde ingen Joe Cole till Arsenal. Han hamnade i Liverpool. Hos kompisen Gerrard. Och gamle bekantingen, tillike nya tränaren Roy Hodgson.

Efter den traditionsenliga träningsmatchen mot Barnet, sade Wenger att det var slutdiskuterat kring Cesc Fabregas framtida klubbtillhörighet. Med framtid avses den kommande säsongen.

Det synes som att Wenger har en synpunkt och Barcelona (som aldrig kan låna för mycket pengar) inte delar samma syn. Jag är fortfarande högst osäker på om Fabregas någonsin spelar i London mer.

Vad har Wenger för reservplaner?
Hur tänker han nu när han tar med /delar av/ truppen på träningslägret i Österrike?
Om Cole inte är ett alternativ och Cesc försvinner. För Ivan Gazidis kan tala med Barcelonas representanter.

Vad är Plan B, och vad är Plan C?

Eduardo på utgång, frågetecken kring målvakt, Sol, Gallas och Silvestre bort.
Vad är det för Arsenal vi får se om någon månad, i ligapremiären mot "Joe Coles" Liverpool?

Två nyförvärv har det blivit. Det försvinner fler än vad som hittills tillkommit.
Vilka spelar när Nasri, Rosicky, van Persie och Arsjavin ligger i sjukstugan?