Det kändes (tyvärr) knappast spännande på förhand. Miljardbygget Manchester City, med hemmaplansfördel, skulle sätta A-laget på planen i kvartsfinalen av Carling Cup.Kompromisslöse Wenger, som anser att Carling Cup är ungdomarnas tillställning lät i enighet med sin envishet vara konsekvent att spela just ungdomarna. Med undantagen Rosicky, Song och ålderman Silvestre.
Och de stod emot. I en halvlek och 5 minuter in i den andra. Sedan lät man investeringen Tevez (som inte gjort mål på decennier) få fritt spelrum i eget straffområde. Pang och upp i krysset och 1-0. Inget som Fabianski kunde lastas för.
Tvåan kom i minut 69 när kvicke Shaun Wright-Phillips kom på Arsenals vänsterflank och smällde in tvåan på skott. Det var spiken i kistan, men Citys unge Weiss fick sätta trean i minut 89. Åter var det öppna fält i den egna försvarslinjen.
Arsenal, de kom sällan till några avslut. Men väl när, då sköt inte alls. De unga har tydligen lärt sig att när chanser uppstår - då ska det gås in på mål. En taktik som sällan brukar fungera. Inte heller på Man Citys tunga backlinje. Känslan från start besannades så.
Manchester City och Mark Hughes känner sig sannolikt pressade att prestera troféer redan i år efter att ha börjat slira litet i ligan.
Uppenbarligen känner inte Wenger alls det trycket, utan anser att det finns titlar som kan missas. Detta med tanke på valet av eget lag vs förväntat motsånd.
Så nu är Arsenal ute ur Carling Cup och får inte spela någon fjortonde semifinal, occh inte någon final på "nya" Wembley.
Avslutningsvis några rader om...
...hur fyllkomligt fysiskt illamående Ade-BUY-ors blotta väsen gör mig. Faktiskt långt värre än Ashley Cole (!).
Detta trots att Cole var fostrad i klubben och gick till en stadsrival för pengar, och Ade inte är annat än en simpel legoknekt som spelar för mset pengar. En som kom - och försvann - i Arsenal.
Med tanke på den tidiga höstens dubbla incidenter med överdrivet firande och stämplingen av Robin van Persie, så blev man knappast bättre till mods när Adebayor skulle spela "goa gubben" och gå runt och krama på sina forna lagkamrater. Silvestre som Eboué gjorde miner som sade mer än tusen ord.
Sex gula kort hann ett ungt Arsenal, oförmögna att skapa något riktigt farligt, med att dra på sig under matchen. Måste vara någon notering för rekordböckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar