Det är med mycket blandade känslor, på gränsen till sorg, som jag ser Patrick Vieira återvända till Premier League. Orsaken är främst klubbvalet. Manchester City har blivit ännu en odräglig leksak för uttråkad miljardär och nu också med en tränare som får Sir Alex att framstå som sympatisk. Nåja. Nästan.
PV4 tillhör en av de personliga "alltime topp 10-favoriterna" som spelat för Arsenal. En lagkapten som gett så mycket goda minnen och så många tuffa fighter.
Att han nu väljer att runda av karriären i ett av de blå miljardköparlagen gör mig litet illa till mods i vintermörkret.
Jag tror inte känslan varit densamma om han nu envist valt en återkomst till England och hamnat i en londonrival som Fulham. En klubb som jag av tradition har viss respekt för.
* * *
Tanken om att det aldrig någonsin lär bli någon Marouane Chamakh i Arsenal har föresvävat mig både en och hundra gånger. Att vara så öppet intreserad, och på något sätt ta för givet att en spelare som får gå fritt efter säsongens slut också bara kommer är naivt.
Detta apropå pengar och...pengar!
Självklart lär andra klubbar slåss om Chamakh. Några dagar har det talats om de spanska och italienska storklubbarna. Idag är det Liverpool som är intresserade.
Wenger kommer aldrig deltaga i det budandet. Chamakh blir aldrig någon Arsenalsspelare.
* * *
Mycket Silly season nu. Argentinaren Mauro Zarate från Lazio senast i raden. Elller Real Madrids Gonzalo Higuain. Cluj's Lacina Traore från Elfenbenskusten en tredje...
Blir det köp sätter jag min slant på West Hams Carlton Cole.
Hammers behöver pengar, och Cole kan Premier League.
* * *
Rosicky åter. Hallelujah!
Fortsatta frågetecken kring Bendtner och Fabregas.
Skingra dem.
Frågetecknen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar