Herregud. Många med undertecknad bloggare åoch åsiktsmaskin var nog i lättare traumatillstånd då siffrorna 0-2 var ett faktum på Emiraten. Detta i det snabba "returmötet" mot bottenlaget Bolton.
Skulle Arsenal - återigen - lyckas med att missa chansen till ett tabellryck?
Det var tyst som i graven på Emiraten. Sedan spred sig missnöjet via busvissslingar.
Det kändes svalare än iskallt i norra London.
Att Rosicky lyckades peta in en reducering innan halvtidsvilan kändes inte bara hopingivande. Det kändes absolut nödvändigt.
Annan attityd i andra halvlek. Fabregas fixade kvitteringen. Ett mål som sannolikt kommer att ältas resten av säsongen. Detta då Gallas touchade till Boltons Mark Davies.
Vermaelen satte 3:an, slickt invid stolpen efter en retur, Arshavin den förlösande 4:an.
Plötsligt var allt fest och party.
Top of the table med en match mer spelad än Chelsea. En stor afton.
Också en afton av oerhörd moral. Att vända ett tvåmålsunderläge till en tvåmålsvinst.
Det är skilnaden på årets lag och fjolårets vill jag hävda.
Nu får man suga på karamellen.
Ett närmast osannolikt tufft matchschema tar vid.
Utöver att FA-Cup och Champions League står för dörren så är ligamotståndet det vassaste.
Det kan vara krokodiltårar redan i helgen efter besök i Birmingham då Arsenal möter Aston Villa. Men vem hoppas på sådant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar