Som Fantomenklubben

What? Så låg ett paket i svart plast och väntade när man kom åter hemmet från arbetsdagens slut. Fru och dotter trodde att det beställts obskyra filmer från Play.com igen. Grunnade själv på vad det kunde vara. Ingen filmbeställning i pipeline förrän den riktigt mörka hösten satt in. Svart plastpaketet från London N5...

Årets "lilla gåva" från den stora klubben till den lilla medlemen. Stort. Känner mig som det barn jag varit igen. Kommer ihåg mitt -70 tal. Då var jag medlem i Fantomenklubben. (Någon som minns den mystiske hjälten som bodde i dödskalle? Mannen där rättsskipandet gick i arv och där gamla djungelordspråk var gudomlig visdom...)

Nåväl, lagom kring skolstarten kom så ett litet paket. Den länge så surt sparade veckopengen hade hjälpt till med ännu ett år av medlemsskap i Fantomens egen klubb. Där kom så per posten hemligt chiffer, coola klistermärken, någon gympapåse med dödskalletryck och annat "spännande".

Jag inser att jag inte blivit ett dugg äldre. Mer än i passet, runt buken och i ansiktet. Inuti samma barn. Medlemspresenter är larvigt kittlande.

I år bjöd AFC på en (oanvändbar) necessär (utan fack), en röd-vit halsduk modell lågbudget, ett fodrall för passet (!) en DVD-skiva, och så en riktig nördbok som sumerade den gångna säsongens alla matcher med samtlig upptänklig statistik. Totalt superfånigt. Totalt superkul.

I övrigt noteras att det spekuleras huruvida Cesc Fabregas är frisk nog att ta sig an Manchester United borta på lördag. Det tror jag att han är. Det är sedvanlig mörkläggning, psykologi och politik. Som alltid inför den typen av matcher.

Sannolikt spelar han däremot inte alls under onsdagskvällen när Celtic kommer på återbesök. Det behövs inte. Och det ska sätta griller i huvudet på Sir Alex. För han kan ju inte riktigt veta...

Rosicky med och tränar igen. Goda nyheter. Lär dock dröja något till spel igen.
Senderos kvar i truppen när Everton fått sin "backklippa" såld till nu ständigt shoppande Man City, men Everton väljer satsa ryskt?

I övrigt inga nyförvärv. Pressen tuggar /återigen/ om St. Etiennes mittfältare Blaise Matuidi. Men Wenger har varit snabb att förneka att någon förfrågan gjorts. Knappt en vecka kvar till transferfönstret stänger. Blir det köp så hoppas jag dock mer på ryktet Rafael Van der Vaart. Förvisso mer offensiv än defensiv i sitt spel, men med ett mycket gott facit från åren i Bundesliga.

Nystart i Arsenal efter året i Spanien.
Ja, varför inte?

One Nil To The Arsenal – Top Of The Table

Söndag kväll 16:e december. Facit. Topp fem i ligatoppen ser ut som följer:

1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p

Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.

Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.

Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)

Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.

Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.

CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.

En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.