Top Of The Table. Underbart att få skriva det. Nasri, bäst i Arsenal denna säsong säkrade segern med dubbla mål (och vilka mål) i Londonderbyt mot Fulham. 2-1.
samtidigt som Chelsea spelade nytt kryss. Och Man Utd spelade inte alls, så månne att tabellen ljuger litet.
Men just Man Utd väntar borta - när vi firar Lucia här hemma. Vill varna för man Utd. Trots att de inte upplevts ha haft någon kometsäsong, so far. Mycket fokus på skador och Rooney. Men observera att laget är obesegrat. Det enda i ligan som är det.
En annan hård nöt som väntar är kvalet till Champions League. Allt hänger på en match. Partizan Belgran hemma under tisdagskvällen. Seger är ett måste. Tuffaste veckan väntar.
Visar inlägg med etikett Top of The Table. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Top of The Table. Visa alla inlägg
måndag 6 december 2010
torsdag 21 januari 2010
Stark moral gav serieledning
Herregud. Många med undertecknad bloggare åoch åsiktsmaskin var nog i lättare traumatillstånd då siffrorna 0-2 var ett faktum på Emiraten. Detta i det snabba "returmötet" mot bottenlaget Bolton.
Skulle Arsenal - återigen - lyckas med att missa chansen till ett tabellryck?
Det var tyst som i graven på Emiraten. Sedan spred sig missnöjet via busvissslingar.
Det kändes svalare än iskallt i norra London.
Att Rosicky lyckades peta in en reducering innan halvtidsvilan kändes inte bara hopingivande. Det kändes absolut nödvändigt.
Annan attityd i andra halvlek. Fabregas fixade kvitteringen. Ett mål som sannolikt kommer att ältas resten av säsongen. Detta då Gallas touchade till Boltons Mark Davies.
Vermaelen satte 3:an, slickt invid stolpen efter en retur, Arshavin den förlösande 4:an.
Plötsligt var allt fest och party.
Top of the table med en match mer spelad än Chelsea. En stor afton.
Också en afton av oerhörd moral. Att vända ett tvåmålsunderläge till en tvåmålsvinst.
Det är skilnaden på årets lag och fjolårets vill jag hävda.
Nu får man suga på karamellen.
Ett närmast osannolikt tufft matchschema tar vid.
Utöver att FA-Cup och Champions League står för dörren så är ligamotståndet det vassaste.
Det kan vara krokodiltårar redan i helgen efter besök i Birmingham då Arsenal möter Aston Villa. Men vem hoppas på sådant?
Skulle Arsenal - återigen - lyckas med att missa chansen till ett tabellryck?
Det var tyst som i graven på Emiraten. Sedan spred sig missnöjet via busvissslingar.
Det kändes svalare än iskallt i norra London.
Att Rosicky lyckades peta in en reducering innan halvtidsvilan kändes inte bara hopingivande. Det kändes absolut nödvändigt.
Annan attityd i andra halvlek. Fabregas fixade kvitteringen. Ett mål som sannolikt kommer att ältas resten av säsongen. Detta då Gallas touchade till Boltons Mark Davies.
Vermaelen satte 3:an, slickt invid stolpen efter en retur, Arshavin den förlösande 4:an.
Plötsligt var allt fest och party.
Top of the table med en match mer spelad än Chelsea. En stor afton.
Också en afton av oerhörd moral. Att vända ett tvåmålsunderläge till en tvåmålsvinst.
Det är skilnaden på årets lag och fjolårets vill jag hävda.
Nu får man suga på karamellen.
Ett närmast osannolikt tufft matchschema tar vid.
Utöver att FA-Cup och Champions League står för dörren så är ligamotståndet det vassaste.
Det kan vara krokodiltårar redan i helgen efter besök i Birmingham då Arsenal möter Aston Villa. Men vem hoppas på sådant?
måndag 11 februari 2008
2-0, Five points clear
Arsenal: 2 (Senderos 4', Adebayor 91')
Blackburn Rovers: 0
Phu!
Phu!
En halvtaskig match som blev till en riktig rysare och nagelbitare. Skulle Arsenal rycka, eller misslyckas?
Tidigt mål av Senderos på hörna av Eduardo. McCarthy tappade helt markeringen på Senderos som använde sin rakade skalle för att dra bollen bakom Brad Friedels nätmaskor. En smakstart. Men Arsenal och tidiga mål behöver inte alltid göra lyckan säger erfarenheten. Och Blackburn växte med råge in i matchen. Dominerade stundtals mittfältet då Arsenal fick slå undan boll ur alla möjliga som omöjliga vinklar. Det började lukta kvittering...
Paus.
Ny Arsenalpress i 50:e minuten, sedan ner i lägre tempo. Nu började de egna handflatorna bli lätt fuktiga. Sportklyschan "släkten är värst" gjorde sig påmind. Skulle Bentley bli mannen som petade in en reducering...?
Arsenal greppade så åter taktpinnen i 70:e minuten, men Friedel syntes omutlig med benparad efter annan. Hleb, Flamini, Cesc, alla med skott. Annars var det just det "tråkigt nätta" och överarbetade spelet det som stundtals utmärkte Arsenal och lagets ineffektivitet för kvällen.
Blackburn segade ur de sista tio minuterna, och på stopptid kunde en tämligen osynlig Adebayor visa måltjyvstakter. 2-0. Underbara 2-0.
Fem poäng till godo i ligatoppen. So sweet!
Men ligan är inte avgjord ännu. Om nu någon lever i sådan villfarelse
Med kvällens spel på näthinnan så suger jag på tabellplaceringen, men avstår att fundera vidare på FA-Cup och CL-spel. Det blir nog bäst sömn av det.
Blackburn Rovers: 0
Phu!
Phu!
En halvtaskig match som blev till en riktig rysare och nagelbitare. Skulle Arsenal rycka, eller misslyckas?
Tidigt mål av Senderos på hörna av Eduardo. McCarthy tappade helt markeringen på Senderos som använde sin rakade skalle för att dra bollen bakom Brad Friedels nätmaskor. En smakstart. Men Arsenal och tidiga mål behöver inte alltid göra lyckan säger erfarenheten. Och Blackburn växte med råge in i matchen. Dominerade stundtals mittfältet då Arsenal fick slå undan boll ur alla möjliga som omöjliga vinklar. Det började lukta kvittering...
Paus.
Ny Arsenalpress i 50:e minuten, sedan ner i lägre tempo. Nu började de egna handflatorna bli lätt fuktiga. Sportklyschan "släkten är värst" gjorde sig påmind. Skulle Bentley bli mannen som petade in en reducering...?
Arsenal greppade så åter taktpinnen i 70:e minuten, men Friedel syntes omutlig med benparad efter annan. Hleb, Flamini, Cesc, alla med skott. Annars var det just det "tråkigt nätta" och överarbetade spelet det som stundtals utmärkte Arsenal och lagets ineffektivitet för kvällen.
Blackburn segade ur de sista tio minuterna, och på stopptid kunde en tämligen osynlig Adebayor visa måltjyvstakter. 2-0. Underbara 2-0.
Fem poäng till godo i ligatoppen. So sweet!
Men ligan är inte avgjord ännu. Om nu någon lever i sådan villfarelse
Med kvällens spel på näthinnan så suger jag på tabellplaceringen, men avstår att fundera vidare på FA-Cup och CL-spel. Det blir nog bäst sömn av det.
Man of The Match? (Friedel ej räknad)
Sagna!
lördag 29 december 2007
Nästan dur!
Från juleljus till mörka annandagstankar till… nästan...strålande solsken. Inombords.
Everton: 1
Arsenal: 4
(och vi började 4-4-2)
När årsskiftet står för dörren läser vi av tabellen:
1 Arsenal 20 14 5 1 40-16 47
2 Man United 20 14 3 3 37-11 45
3 CSKA London 20 12 5 3 31-15 41
4 Liverpool 18 10 6 2 33-12 36
5 Man City 19 10 5 4 27-22 35
När 40 minuter var spelade på Goodison Park skickades irriterade SMS till kamraten på skidsemester i Idre. Han satt och "after-ski surade" för att stugbyn fått trassel med satellitkanalerna. Själv undrade jag gnälligt varför det inte lossnade för Eduardo Da Silva i Premier League. Ställningen var 1-0 till Everton, och den kaxige Cahill, som lovat sänka Arsenal, hade till synes börjat med att infria sitt löfte. Efter ledningsmålet var Arsenal starkt tillbakapressat och man satt som bäst och funderade när tvåan skulle ringa, innan det blev paus.
Det ringde inte.
Sedan, som bönhörd av SMS-frågan: Kroatbrassen Eduardo Da Silva, med pass från Clichy, reducerar strax efter start. Knappa tio minuter passerar innan han klipper till igen. Matchen har vänt och Arsenal leder borta. Mot formstarka Everton. Julmust, eller var det julöl (?) sprutar över TV:n när strupen tappar all kontroll.
Det var klassisk engelsk vinterfotboll. Fysiskt och tufft. Hårt och grinigt. Spelarna såg ut som "förr i tiden", geggigt bruna, lortiga och skitiga. Everton lät sig inte stukas, kämpade hårt, pressade Arsenal långt ned. I 74:e minuten åkte Bendtner ut (med rätta) efter två gula kort, varav det sistnämnda på grund av en otäck kapning av Andy Johnson som gott kunde renderat ETT rött kort i sig.
"Fingertopps-Wenger" skickade in Adebayor bland det decimerade manskapet, "Adde" tackade för förtroendet, och revanscherade sin bleka insats mot Pompey, genom att utnyttja årets backmiss och kunde retligt rulla in 1-3 bakom Tim Howard. Eldiga spanska känslor mellan Arteta och Fabregas och så var även Everton 10 man på plan. Wenger valde själv att lyfta ut en upprörd Cesc och skickade in Rosicky. Vår tjeck lyfte även han på hatten, tackade och avslutade med att slå in fyran!
Man Of The Match: Går det att utnämna någon annan än Eduardo?
Nej!
Allt detta en dag då grannarna Hammers i London använde huvudet för att besegra Mancs.
"En får tacke' "
Dagen slutar i dur. Men inte i fullkomlig glädjeyra. Under lördagen släcktes ett fotbollsliv.
I Skottland föll Motherwells Phil O'Donnell ihop på planen i matchen mot Dundee United. O'Donnell vaknade inte mer. Han blev 35 år.
Everton: 1
Arsenal: 4
(och vi började 4-4-2)
När årsskiftet står för dörren läser vi av tabellen:
1 Arsenal 20 14 5 1 40-16 47
2 Man United 20 14 3 3 37-11 45
3 CSKA London 20 12 5 3 31-15 41
4 Liverpool 18 10 6 2 33-12 36
5 Man City 19 10 5 4 27-22 35
När 40 minuter var spelade på Goodison Park skickades irriterade SMS till kamraten på skidsemester i Idre. Han satt och "after-ski surade" för att stugbyn fått trassel med satellitkanalerna. Själv undrade jag gnälligt varför det inte lossnade för Eduardo Da Silva i Premier League. Ställningen var 1-0 till Everton, och den kaxige Cahill, som lovat sänka Arsenal, hade till synes börjat med att infria sitt löfte. Efter ledningsmålet var Arsenal starkt tillbakapressat och man satt som bäst och funderade när tvåan skulle ringa, innan det blev paus.
Det ringde inte.
Sedan, som bönhörd av SMS-frågan: Kroatbrassen Eduardo Da Silva, med pass från Clichy, reducerar strax efter start. Knappa tio minuter passerar innan han klipper till igen. Matchen har vänt och Arsenal leder borta. Mot formstarka Everton. Julmust, eller var det julöl (?) sprutar över TV:n när strupen tappar all kontroll.
Det var klassisk engelsk vinterfotboll. Fysiskt och tufft. Hårt och grinigt. Spelarna såg ut som "förr i tiden", geggigt bruna, lortiga och skitiga. Everton lät sig inte stukas, kämpade hårt, pressade Arsenal långt ned. I 74:e minuten åkte Bendtner ut (med rätta) efter två gula kort, varav det sistnämnda på grund av en otäck kapning av Andy Johnson som gott kunde renderat ETT rött kort i sig.
"Fingertopps-Wenger" skickade in Adebayor bland det decimerade manskapet, "Adde" tackade för förtroendet, och revanscherade sin bleka insats mot Pompey, genom att utnyttja årets backmiss och kunde retligt rulla in 1-3 bakom Tim Howard. Eldiga spanska känslor mellan Arteta och Fabregas och så var även Everton 10 man på plan. Wenger valde själv att lyfta ut en upprörd Cesc och skickade in Rosicky. Vår tjeck lyfte även han på hatten, tackade och avslutade med att slå in fyran!
Man Of The Match: Går det att utnämna någon annan än Eduardo?
Nej!
Allt detta en dag då grannarna Hammers i London använde huvudet för att besegra Mancs.
"En får tacke' "
Dagen slutar i dur. Men inte i fullkomlig glädjeyra. Under lördagen släcktes ett fotbollsliv.
I Skottland föll Motherwells Phil O'Donnell ihop på planen i matchen mot Dundee United. O'Donnell vaknade inte mer. Han blev 35 år.
söndag 16 december 2007
One Nil To The Arsenal – Top Of The Table
Söndag kväll 16:e december. Facit. Topp fem i ligatoppen ser ut som följer:
1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p
Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.
Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.
Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)
Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.
Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.
CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.
En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.
1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p
Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.
Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.
Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)
Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.
Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.
CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.
En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.
söndag 16 september 2007
Tottenham kan inte vinna
Det finns så mycket att säga. Så mycket att skriva.
Exempelvis en ändlös analys av en enskild och högklassig derbymatch.
Eller gigabyte av tecken kring det faktum att Sp*rs (som enligt "expertisen" tippats
hamna före Arsenal i ligan) inte lyckats slå Arsenal på nitton möten.
hamna före Arsenal i ligan) inte lyckats slå Arsenal på nitton möten.
19.
Fyra korta saker från lördagens summeras i punktform:
- Lille STORE Cesc
- Adebayors 1-3 mål
- Top of The Table
- Tottenham kan inte vinna
- Adebayors 1-3 mål
- Top of The Table
- Tottenham kan inte vinna
Ödmjuk idag?
Nej.
Tottering on!
Nej.
Tottering on!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)