lördag 16 juli 2011

Pre-season vibes

Så kunde man bänka sig vid Canal Digital för att se litet Arsenal. Missade första matchen på Asienturnén mot Malysia XI, men prickade in avslutningen i Kina mot (det i vårars nästan nedflyttade) Hangzhou Greentown i den kinesiska högstaligan.

När Manchester United var på besök den 26 juli 2009 blev det 10 mål. De röda djävlarna gjorde åtta mål och hemmalaget två. kanske inget att dra några växlar på?
Det är ju ändå försäsong. (Vilket det förvisso var även i juli för två år sedan också)

Nåväl. Försäsong it is. Kanske säljer Arsenal några nya tröjor, med Arsenalspelares jubileumströjor med kinesiska tecken på ryggen?

Matchen hade två ansikten, ett för varje halvlek. Litet "Yin-Yan", sådär. De första 45 minuterna fick den bästa (?) spetsen spela, och det sämsta försvaret. I den andra var det tvärtom. Det sade en del. Ja, trots att det är försäsong, men trots allt mindre än en månad innan ligastart. Och CL-kval...

Efter 8 minuter hade Hangzhou Greentown sprungit igenom försvaret som ett vanligt defensivt kontrande lag, typ Stoke, i Premier League. Försvaret var vilse och bollen tog i stolpen. Efter 16 minuter fixade Fimpong en frispark utanför eget straffområde. Fast situation. Bollen tog i Mannones mage, studsade ut, ingen kunde rensa, en enkel retur för Hangzhou Greentowns Uruguayanske forward Vazques och 1-0.

Igenkänningsfaktorn från en verklighet i liga eller cup från senare år var direkt skrämmande.

Bäst under första halvlek var Samir "jag v ill vinna titlar och byter gärna klubb" Nasri.
En kvittering kom precis innan halvtidsvilan, och målskytt blev Carlos Vela för andra gången på Asienturnén. Snyggt uppdukat av Arsjavin och Robin van Persie.

Andra halvlek gav nya spelare. De unga av de unga. Betydligt tightare backlinje med Vermaelen och Koscielny och så Szczesny som burväktare. På mittfältet Ramsey, Wilshere och Song. Kanterna hölls av Walcott och "nykomlingen" Ryo Miyaichi. Jag var uppriktigt nyfiken på den sistnämnde, som dock gjorde ett tämligen blekt avtryck. På planen också det unga nyförvärvet Carl Jenkinson, som synes vara "real raw stuff", men knappast någon bolltrollare. Ännu.

Spelet var oerhört fysiskt och hade det inte varit "vänskapsmatch" hade kortleken fått arbeta törs jag hävda. Nu var det tätare bakåt, men ofarligare framåt. Greetown höll ihop laget bakåt, Arsenal testade "handbollsupställ" som krossbollar, utan resultat. Walcott fick sina chanser, men prickade inte nätet. Kanske fann han sin överman i snabbe som långarmade målvakten Gu Chao.

1-1 skrevs slutresultatet och Wenger såg belåten ut när de gick av planen. Efter matchen beskrevs asienbesöket som en "Huge Success" på Arsenals officiella propagandawebb.

Om succén, från lördagens kryssmatch, bestod i att en kända frågetecken kring det defensiva försvaret som svårigheterna att ta sig in och förbi ett lag med defensiva kvaliteter, då håller jag med. Annars var det onekligen ingen minnesvärd tillställning.

Om mindre än en månad startar allvaret. Och väl medveten om att man inte "får" eller "ska" dra några växlar på en försäsongsmatch där ingen vill skada sig och alla vill hitta formen, så har jag en obehaglig känsla av att Liverpools säsong 2010/11 kan bli Arsenals 2011/12.

Inga kommentarer: