Hell is Rome - och underbart

Phu!
Vilken dramatik. Vilken dramatik - repeat.
Helvetetet är Rom. Himlen likaså.
Ett liknande drama har inte upplevts på mycket länge.
Straffar skiljde lagen åt.
Heaven and Hell.
Mot kvartsfinal.
Allways Gunners.

Eduardo klackade mot Burnley

I ett schemamässigt haltande FA-cupspel blev Chelsea under lördagen klara för semifinalspel. Arsenal hade Burnley i returmöte på hemmplan under söndagen för att försöka ta sig till kvartsfinal. Och det gjorde man!

Vela och Eduardo (som fått den stora äran att bära kaptensbindeln för dagen) på topp och båda nätade. Vacker var Velas 1-0, en lobb, och direkt makalös var Eduardos 2-0, på klack.
Ett mål att minnas. Ett mål som kräver sin brasse, förlåt kroat...

Till och med Eboué hittade mål med ett hårt skott rätt in i nätmaskorna efter en kall bakåtpass av Song. En märklig söndag på Emiraten. Och en oerhört viktig seger.
Målen - som också bevisar att bollen inte måste "gurkburkas in" - det finns alternativ:
http://www.fotbollive.se/news_show_tv_eduardos_konstmal.html?id=5993816

Walcott gjorde i övrigt comeback efter att ha varit skadad sedan mitten av november. Han påminde oss alla om att han är killen som kan kommma med fart. Skärpan var inte den bästa för dagen hos den unge britten, men det må vara förlåtet. Mycket annat gav hopp om en roligare avslutning av det som nu återstår av säsongen. Lär sig Arsjavin att trimma på sina hörnor, och Diaby att fila bort sina ojämnheter så...

I FA-cupen väntar nu kvartsfinal mot Hull 17:e alt. 18:e mars.
Går Arsenal vidare till semi möter man ovan nämnda Chelsea...
Matchen spelas hemma och preliminära datum är 18:e alt. 19:e april.

Nu är det full fokus på veckans match i Italien.
Det känns skönt att AS Roma inte gjorde något mål på sin Londonvisit.
Det kan visa sig vara en mycket viktig nolla som hölls.

För dagen njuter vi nu med Eduardo. Två cupspelsmatcher. Två mål. Och övriga spelare har att lära av Eduardo ocg Vela: det komplicerade är just det komplicerade. De enkla vägarna räcker gott när man ska ta ett avslut!

Diaby och finanser

*blogger goes twitter style*

Diaby skadad. Igen.Otroligt. Han gjorde kanske sin bästa match på mycket länge under första halvlek mot Roma. När "revansch" på Fulham ska utkrävas i helgen så är Diaby sjukledig. Igen

Det glada budskapet som sprids från propagandaapparaten är att Arsenal gör en större vinst under 2008 jämfört med 2007. Samtidigt går inte de nya flashiga bostadsrätterna att sälja kring Highbury och klubben måste ha mer hjälp av banken för att finansiera Emiraten.

Cdon, ni är förlåtna för stunden. Ett surt mail gav svar om att hela systemet säckat ihop under åtoondelstisdagen. Så fick man två gratismatcher. Perfekt mot Burnley, perfekt mot returen i Rom.

Arsenal targeting, eyes, linked with...

GÄZZZZP!

Knappt har transferfönstret (som inte var nog så odramtiskt för vaje Arsenalsupporter nyligen) slagit igen förrän slaskmedias fantasifulla hejdukar börjar spruta ur sig namn på spelare som "Arsenal följer", "har ögonen på", "ska värva i sommar", "ska köpa".

Ett intressant fenomen i sig.

Kanske drar det till sig ett unikt klick på webben, kanske säljer det något lösnummer i print. Oron och frustrationen hos många Arsenalsupportrar, och vi är några stycken worldwide, är till att spelas på av de mer cyniska påhittarna och rubrikmakarna.
Härromdagen var det David Villa, idag är det:

- Stephen Ireland, Man City (återigen)
- Felipe Melo, Fiorentina
- Etienne Capoure, Toulouse
samt
- Mamadou Sakho, Paris Saint Germain

Samtliga mittfältare. Skitrykten, lögner och påhitt, såklart. Gissa om det kommer att spekuleras och frossas i namn som aldrig förr fram till augusti 2009?

Gamle Rednose Fergie ger Wenger en passning kring Arsenals transferpolicy, där rutin opch defensiv säljs till förmån för unga anfallare. Måste medge att skotten har en viss poäng här. Smärtar litet att medge, men, även "en blind höna"...

Diaby är åter klar för spel och Wenger surar över regelverket som säger att Arsjavin INTE får spela det viktiga mötet imorgon kväll mot AS Roma. Nu är det som det är. Grabbarna som ska
försöka upprätthålla hedern i mötet lär vara följande gäng:

Almunia (Fabianski), Sagna, Gallas, Toure, Clichy, Nasri, Denilson, Eboue, Bendtner, Van Persie, Djourou, Gibbs, Wilshere, Vela, Song, Ramsey och så nu friske Diaby.

Inför matchanalyser hittar du på 1000-talet andra sajter.
I'll be back - after the game!

Fabregas åter när det är över

Söndagen bjuder snöväder utanför det egna huset. Bra tajming när sportlovet är slut för barnen i den här staden. Fabregas vet samma dag att berätta när han räknar med att vara åter i spel. Lördagen den 4:e april i ligans hemmamöte mot Manchester City, laget som spöade Arsenal med 3-0 i november.

I vilken form, mängd och omfattning man får se Fabregas av det som återstår av den här säsongen är oklart. Vad som är tämligen klart redan söndagen den 22:e februari, är att när Fabregas kommer åter, så är det mesta över!

Arsenal lär åka ur Champions League mot Roma. Vad ska man sätta emot när man inte längre kan göra mål på Tottenham eller Sunderland?
När det krävs omspel efter ett mållöst cupmöte mot Cardiff?
Vem ska plöstligt kliva fram och göra målen?
Hur ska bollen passas framåt när sidledsfotboll är mittfältets spelfilosofi numera?

Kanske kan Fabgregas vara behjälplig i FA-Cupen, om laget nu tar sig förbi Burnley. Det är ingen självklarhet. Burnley har spelat ur favoriter förr. I övrigt vet jag inte om Arsenals nuvarande sepel och form gör dem till storfavoriter.

Wenger är nu tvingad att satsa fullhjärtat på denna cup. En finalplats på Wembley, rätt motivation, och resultat där, och det kan vara garanten som får Robin Van Persie, Theo Walcott och inte minst Fabregas själv, att möjligtvis vilja stanna kvar. Även om hösten sedan endast bjuder spel i UEFA-cupen.

Kalmar FF - Arsenal, någon?

Kom undan med ännu ett kryss

Höns: 0
Kanoner: 0

Lokalderby mot Spurs. Det brukar tillhöra säsongens höjdare. Matcherna brukar alltid följa sin egen ologiska logik och bjuda målfest och kamp. Någon målfest blev det inte i detta avslutande ligamöte för denna säsongen. Efter 94 minuter bör Arsenal och dess supportrar i ärlighetens namn vara de mest tacksamma efter mäktat kryss.

Detta trots att laget är i "desperat behov" av poäng i en liga där laget nu "kryssar sig fram" i match efter annan, och sakta riskerar dala ned likt ett sänke mot sjätteplatsen. (Ett unikt faktum i Wenger-eran.)

White Hart Lane och Tottenham Hotspur som hade "frälsaren" Robbie Keane åter. Arsenal hade årets mest omtalade nyförvärv i Arshavin. Han fick tillskillnad mot Keane stanna på bänken. (Nu gjorde för övrigt inte Keane någon skillnad)

Det som började med en stark Spurs-press blev snart en öppen tillställning som lovade gott. Actionfotboll. Inget finlir, men bra fart och vilja. Derbyfotboll. Men det var sedan inget som kom att prägla denna match som helhet.

Adebayor skadad. Muskelbristning. Inte för att det kändes som att det gjorde till eller från i matchen som sådan. Det som syntes av Adebayor visade att han fortfarande tycktes lunka runt i sin zombieliknande dimma utan att ta ett kliv för mycket.

Eboué bevisade dock idag slutligen (Herregud, hur många chanser har han inte redan fått/haft?) att hela hans väsen och existens i Arsenaltröja måste vara ett av världens ännu riktigt stora olösta mysterium.

Han tjafsade till sig gult kort (nr1) helt i onödan, och fulsparkade sedan till sig ännu ett, nr 2 (!).
Red, over and out.
Jag vill ärligt talat inte se honom mer med kanonen på bröstet. Ge bort till Leyton Orient.
Är jag ensam i den uppfattningen?
Man kan gott vara av den åsikten det utan att tillhöra "The booing gang".
(Varför slog Eboué för övrigt in en boll i mål - någon halvminut efter att domaren blåst - detta så att det hördes enda till östra Götaland, Sverige..?)

Därefter blev det som det blev:
Ett hungrigt och fulltaligt Tottenham mot ett otroligt formsvagt Arsenal med tio man på plan. Det kändes som att Spurs lätt skulle leka hem segern. Men den gamla naturlagen "Tottenham kan inte vinna i ligan" förblev sanning även för dagen.

Wenger var uppenbarligen inte intresserad av att ens piska laget att gå för seger, utan tycktes vara fullt nöjd med de defensiva insatser som man lyckades prestera. Framåt var det spel som fanns fullkomligt intet, inget, blanco, nada, nothing.

Skillnaden mellan inga poäng och ett poäng denna söndag var Almunia. Tack och bock herr spanjor i målet!

Ännu en allmänt märklig match, där framförallt lagets inställningen imponerar lika litet som passningsspelet, kvaliteten på mittfältet eller självförtroendet.

Song spottade upp sitt defensiva spel i andra halvlek, detta efter en kraftlös första halvlek. Någon playmaker centralt har laget som bekant inte numera. Nasri kommer något mer till rätta när han kommer in i planen (nämnt det förr), men framåt är Arsenal "modell februari 2009" lika vassa som en tandlös gubbe.

Tyvärr. Hur detta gäng, med denna inställning, ens ska klara av att möta AS Roma i Champions League återstår att tänka mycket kring. Eller bättre upp kanske, inte alls. Likaså i returen av FA-Cupen.

Ytterst lär det handla om vilken startelva Wenger vågar ställa på planen. Idag visade Wenger att han inte var på humör att göra något "spektakulärt" alls.

Jag bävar nu för den dagen då Everton passerar Arsenal i ligan. Och det känns inte orealistiskt just nu. Inte ens orättfärdigt. Vilket år.

Hem från London

Åter hemma på svensk mark. Konstigt väder i London. Vinter /riktig råvinter på matchdagen), vår och så sedvanlig "Londohöst", läs regn och dimma. Allt på tre dagar. Missade tyvärr "sommaren". Hade den kommit om man stannat ytterligare en dag?

Redan känns matchen mot Bolton avlägsen. Men det var en orgie i missade målchanser. Eller snarare oskapade målchanser. Ett massivt bollinnehav och passande - men få avslut. Detta syntes sannolikt även väl hemma på TV:n misstänker jag. Men det slutade lyckligt, säsongens första ligaseger när PL hade nystart.

Trots press, inget mål. Allt på ett kort. In med Vela och så kom ju "dansken" in, han gjorde tförst vå rejäla felpass men fick sedan in en boll och ett nog så viktigt segermål.
Arkitekter: Clichy och RvP.

One-nil to the Arsenal,

One-nil to the Arsenal,

Oooone-nil too the Aaaaaaaarsenal.

Emiraten fullkomligt exploderade!

Så: några konstateranden efter denna tillställning:

- Adebayor syntes lat, närmast sanslöst slö. Inte ett steg för mycket, inte en uppoffring, inte en löpning. Han tycks vänta på att bli serverad smörbollar? Vad är det frågan om? Är karlns självförtroende så under isen att han bara går och lufsar på planen?

- Nasri mer centralt på banan. Ja. Han skapar. Han tar utrymme. Det är där han ska vara. Förstå det Wenger!

- Bolton - vilket praktfullt grisgäng. 4-5-1. Eller 10-1? Fotbollsmördare. En triumf för sporten att de inte fick några poäng med sådant mördande tråkigt "spel".

Det gnälls fortfarande en del om "Emiraten". Inga ståplatser (vilket man fullkomligt struntar i bakom mål!) och "bara kostymer och turister". Fel. Här finns "the old lads and gals" ännu. På pubarna utanför i Islington i god tid innan, och redo på plats därinne. Och när sångerna drar igång och runt i grytan blir det mäktigt. Riktigt mäktigt med rullande akustik.

Kanske har kulturskillnaden från flytten och det långt mer intima och klassiska Highbury kanske ändå börjat sätta sig. Äntligen.

Vad man kan förvånas litet över - är att man numera i matchprogrammet uppmanas sms:a matchvärdarna (!!) om någon skriker hånande. Sådana fåniga pekpinnar, och sådant "angiveri" kan vi alla leva utan.

Suger nu på retur nordöstra London 24/2 när Roma är på besök.

Marcus Birro om lottningen

swedeArse ger plats till Romanistan, Italienälskaren och fottbollsfantasten Marcus Birro (Jo, han är författare också...)
Nyligen utsedd till Sveriges bästa bloggare och krönikör av fotbollsvännerna på Svenska Fans. Marcus Birro skriver regelbundet i Expressen numera som återfinns i Canal Plus fotbollsstudio. Och trots att han ibland biter till om grått väder, sjaviga pubar och fish'n'chips så har han även fotbollshjärta stort nog att tycka till om Arsenal och dess supportar. Som här:
http://www.fotbollsexpressen.se/Internationell%2Bfotboll/1.1387634/marcus-birro-arsenal-ar-vart-sina-supportrars-karlek

Här följer nu Marcus Birros tankar om dagens CL-lottning:

Hej där.

Läget?

Hur är tillvaron i The Gunners land?

Vilka ekon har ni i era öron nu när lottningen i CL precis är klar. Är det skräck, glädje, lättnad, panik eller mest en axelryckning, ett sådant där "vi-fixar-detta-lätt" ryck med axlar och ögonbryn, som munnen på Strindberg när han skulle fotograferas. Han trodde han log. Men han såg ut som en kaninröv.

De säger att striden mellan Italien och England egentligen inte existerar. Att man kan älska fotboll från alla länder. De har rätt och de har fel.

Och länge har vi Italienälskare varit tvungna att vada fram i klibbig, halvpackad och stinkande Peter Wennman gegga under alla år, och ständigt hamna i försvarsställning för att vår kärlek är grön vit och rädd istället för gapigt brittisk, så länge kommer det alltid finnas en rivalitet mellan England och Italien.

Det spelar ingen roll att Capello tränar landslaget eller att Zola tränar West Ham. Det här är en annan grej. Det är Totti vi snackar om. Världens mest lojala lagspelare som fortfarande kan få vuxna människor att frustande ställa sig vid närmaste bardisk och helt sonika banka med näven hårt i disken i en timme.

Fotboll ska inte vara som livet. Fotboll ska vara fest. Jag tar att sorgen, förlusten, döden och ensamheten är byggstenar i ett liv men fotbollen ska vara flammande röd. fast inte Arsenal röd, utan vinröd. Roma-röd. Tack för detta generösa utrymme och ha en fin jul så ses vi nyktra och fina i tid för match nästa år.

Mvh
Marcus "Totti" Birro

Arsenal FC- AS Roma

Det blev inte Bayern München.
Det blev AS Roma när åttondelsfinalerna i UEFA Champions League lottades under lunchtid på fredagen. Spännande.

SwedeArse kommer under kvällen att bjuda på en "exklusiv" text av Sveriges nyss utnämnde bäste sportbloggare och fotbollskrönikör: Marcus Birro, Serie A fantast och fullblods-Romanista.

Inter
Juventus
Milan

Några lag Arsenal mött i CL under de senate åren, med hyfsad utgång...
Men i år är ett annat år, en annan säsong och en ny motståndare.

Fördelar?
Nackdelar?
Jag släpper bollen till motståndaren under dagen!