Ny käftsmäll, Plan B, Någon?

Det är den andra oktober 2011 och Arsenal har nu spelat 7 matcher av ligans 38. Laget ligger på femtonde plats och har lika många poäng som matcher spelade. Målskillnaden ligger på minus sex. Inte något lag någonsin har hamnat topp fyra med 7 poäng efter 7 matcher. Det är där vi är idag. Dagen då "The North London Derby" avgjorts.

Det är söndagskväll efter att Arsenal ånyo fått stryk av ärkerivalen Tottenham. Borta på White Hart Lane. Sådant som inte hände förr. I alla fall inte under 16 års tid. Det händer nu.

Ett derby har sin karaktär, sin spänning och sin högst egna regi. Och det kräver extra energi. Motivation kan slå klass. Men den 2:e oktober 2011 så slog klass avsaknads av motivation.
2-1 till Tottenham Hotspur. De lär fira i veckor. Jag befarar att det kan bli en vana.

Jag skiter just nu fullkomligt i om Rafael van der Vaart plockade ned bollen med handen i 40:e matchminuten när han skottade in 1-0
http://t.co/OgrEbrsE
...lyckas man göra mål när man har både Sagna och Mertesacker på eftersläp, så ska det väl vara mål, eller?

Orkar inte ens gå igenom matchen i detalj. Det finns hundratalet subjektiva matchreporter något klick bort. Med fakta och statistik kan konstateras att Tottenham hade flest av det mesta. Avslut på mål, frisparkar, hörnor och brytningar. (via Arsenalrreport)
Då är chanserna stora att man vinner en match.

Den surmulna må säga att det var ett mål som borde blivit bortdömt och en ovanlig men präktig målvaktstavla av Szczesny som råkade ge konkurrenterna vinsten. Att Arsenal pressade på bra under stora delar av första perioden och rejält i början av andra halvlek.

Men när ARsenal har bollinnehav och tryck så är det enda som skapas numera just "tryck". Det är inga ryck som ger mål. Ingen orkar, eller vill, eller kan, eller törs, eller... fylla på i boxen. Vara besvärliga. Stöka runt. Det var EN sådan situation i hela matchen, och då lyckades man få in 1-1.

Men sedan var det rull, rull, inte titta upp, och ett fellpass. De rödvita slog boll efter annan till Tottenhams spelare. Illa.

Inget försvar, möjligtvis någon form av förklaring. Har man en ny startelva varje match (Arsenal har redan använt t j u g o s j u olika spelare i ligan) på grund av skador, skador, några avstängningar och så nya skador, då blir det inte bara svårt, då blir det närmast omöjligt att spela ihop ett lag. Arsenal kör just nu med en mittfältare i backlinjen. Detta trots inköp av två nya backar vid det förra månadsskiftet.

Och The North London Derby bjöd på ytterligare nya skador i backlinjen. Sagna - av alla - på sjukhus när detta skrivs. Såg ut att vrida till ankeln riktigt, riktigt illa när han blev tacklad in i en reklamskylt.

Ska vi gissa att beskedet blir kolsvart?
Operation och frånvaro sex månader?

Francis Coquelin på mittfältet var det enda "roliga" utropstecknet denna söndag. Annars finns tyvärr oerhört litet att höja mungiporna kring vad gäller Arsenal just nu.

I publiken satt Wengers gamle vapendragare David Dein. Jag undrar vad han tänkte?
Wenger inte bara tänkte, han talade också, efter match.
"Vi spelade med handbroms i".
Det var en bra summering i en mening.

Adebayor fick inte göra mål, men väl passa fram till ett. han höll en förhållandevis låg profil och utmärkte sig mest genom att springa offside. Som vanligt.

Annars noteras att Fulham bombade sönder QPR med 6-0 denna söndag. Och att helgen bjöd målfrossa på andra håll. Man City gjorde fyra mål och Chelsea fem.
Det känns som de spelar i en annan liga.

Hur det här ska gå?
Vet ej. Tionde plats?
Någon som har en "Plan-B"?
Och sjukläget blir inte ljusare.

http://twitter.com/swede_Arse

Smärtsamt när 17 årig svit bröts

Tom. Fullständigt tom i skallen.

Nivas artikel i Aftonbladet kändes som ett ont omen. En analys av sjutton år av misslyckanden för Spurs på temat North London Derby, mellan de båda ärkerivalerna och grannarna. Arsenal och Tottenham.

Niva, själv inbiten Tottenhamsupporter, och avlönad fotbollsnörd vet att alla sviter och epoker har ett slut. Idag tog så en slut. (och vad han nådde i TV-studion) Detta när "grannarna" kom, vände ett 2-0 underläge, och vann. 2-3.

Det började "så trevligt".

På puben. I goda vänners lag, och ett snabbt ledningsmål av Nasri. En omöjlig häl-klack som skulle blivit ett stycke fotbollshistoria, men som nu sannolikt snabbt kommer att glömmas bort. För detta blev I N T E matchen någon "Fellow Gooner" vill minnas och återuppleva via den biologiska hårddisken.

Med 2-0 till paus kändes läget uppåt och stabilt. Så fel man kan ha. Emiraten har verkligen inte varit hemmaborg med stabila trepoängare denna säsong. Tvärtom.

2-0 blev 2-1 ,blev 2-2, blev 2-3!

Kollaps?
Lättja?
Falsk trygghet?
Övertro på "traditionens makt"?

Avser inte, eller orkar inte, gå på djupet kring enskild spelarkritik. "Hela laget bör bytas och Wenger avgå per omgående", det står att läsa på varje Arsenalforum som finns.

Själv funderar jag mest kring följande;

1. Lagkaptenen Fabregas (som jag tycker varit ur form en längre tid) ...hur tänkte han, med all sin rutin, när han inne i straffområdet sträcker ut armen för att stoppa boll när Spurs fick sin frispark? Det var att skänka rivalerna en kvittering.

2. Wengers coachning. Nasri, bäst på planen -> ut, och den omtachtränade van Persie som ende utpräglade forward i reserv utöver (den i andra halvlek helt osynlige) Chamakh.

Är Bendtner på väg bort när han inte ens får plats på bänken efter sin frispråkighet om för litet speltid? Hade inte den fysiske dansken varit en bättre avbytare?

3. Hur kan laget ö v e r h u v u d t a g e t tillåta att en tvåmålsedning i edtt prestiderby, men häng på ligaledning i bonus, förvandlas till en uddamålsförlust?

Det är onekligen en av de absolut tyngsta förlusterna på många, många, måmga år. En svit är bruten.

* * *

Thierry Henry var på plats och tittade på sin gamla klubb. Undrar vad han tänkte?

* * *
Att Birmingham lyckades slå Chelsea känns mest som en mycket klen tröst när Arsenal praktföll hemma mot Spurs. Vilken osmaklig pannkaka på Emiraten!

* * *

Blir det nu en tioskivors DVD-box från matchen?
Producerad av Cock-spurs, lagom till julhandeln. Intäkterna ska finansiera ersättningen till fallfärdiga White Hart Lane.
Med sin fanbase kanske de får ihop till några stolsrader.

Kom undan med ännu ett kryss

Höns: 0
Kanoner: 0

Lokalderby mot Spurs. Det brukar tillhöra säsongens höjdare. Matcherna brukar alltid följa sin egen ologiska logik och bjuda målfest och kamp. Någon målfest blev det inte i detta avslutande ligamöte för denna säsongen. Efter 94 minuter bör Arsenal och dess supportrar i ärlighetens namn vara de mest tacksamma efter mäktat kryss.

Detta trots att laget är i "desperat behov" av poäng i en liga där laget nu "kryssar sig fram" i match efter annan, och sakta riskerar dala ned likt ett sänke mot sjätteplatsen. (Ett unikt faktum i Wenger-eran.)

White Hart Lane och Tottenham Hotspur som hade "frälsaren" Robbie Keane åter. Arsenal hade årets mest omtalade nyförvärv i Arshavin. Han fick tillskillnad mot Keane stanna på bänken. (Nu gjorde för övrigt inte Keane någon skillnad)

Det som började med en stark Spurs-press blev snart en öppen tillställning som lovade gott. Actionfotboll. Inget finlir, men bra fart och vilja. Derbyfotboll. Men det var sedan inget som kom att prägla denna match som helhet.

Adebayor skadad. Muskelbristning. Inte för att det kändes som att det gjorde till eller från i matchen som sådan. Det som syntes av Adebayor visade att han fortfarande tycktes lunka runt i sin zombieliknande dimma utan att ta ett kliv för mycket.

Eboué bevisade dock idag slutligen (Herregud, hur många chanser har han inte redan fått/haft?) att hela hans väsen och existens i Arsenaltröja måste vara ett av världens ännu riktigt stora olösta mysterium.

Han tjafsade till sig gult kort (nr1) helt i onödan, och fulsparkade sedan till sig ännu ett, nr 2 (!).
Red, over and out.
Jag vill ärligt talat inte se honom mer med kanonen på bröstet. Ge bort till Leyton Orient.
Är jag ensam i den uppfattningen?
Man kan gott vara av den åsikten det utan att tillhöra "The booing gang".
(Varför slog Eboué för övrigt in en boll i mål - någon halvminut efter att domaren blåst - detta så att det hördes enda till östra Götaland, Sverige..?)

Därefter blev det som det blev:
Ett hungrigt och fulltaligt Tottenham mot ett otroligt formsvagt Arsenal med tio man på plan. Det kändes som att Spurs lätt skulle leka hem segern. Men den gamla naturlagen "Tottenham kan inte vinna i ligan" förblev sanning även för dagen.

Wenger var uppenbarligen inte intresserad av att ens piska laget att gå för seger, utan tycktes vara fullt nöjd med de defensiva insatser som man lyckades prestera. Framåt var det spel som fanns fullkomligt intet, inget, blanco, nada, nothing.

Skillnaden mellan inga poäng och ett poäng denna söndag var Almunia. Tack och bock herr spanjor i målet!

Ännu en allmänt märklig match, där framförallt lagets inställningen imponerar lika litet som passningsspelet, kvaliteten på mittfältet eller självförtroendet.

Song spottade upp sitt defensiva spel i andra halvlek, detta efter en kraftlös första halvlek. Någon playmaker centralt har laget som bekant inte numera. Nasri kommer något mer till rätta när han kommer in i planen (nämnt det förr), men framåt är Arsenal "modell februari 2009" lika vassa som en tandlös gubbe.

Tyvärr. Hur detta gäng, med denna inställning, ens ska klara av att möta AS Roma i Champions League återstår att tänka mycket kring. Eller bättre upp kanske, inte alls. Likaså i returen av FA-Cupen.

Ytterst lär det handla om vilken startelva Wenger vågar ställa på planen. Idag visade Wenger att han inte var på humör att göra något "spektakulärt" alls.

Jag bävar nu för den dagen då Everton passerar Arsenal i ligan. Och det känns inte orealistiskt just nu. Inte ens orättfärdigt. Vilket år.

Tottenham kan inte vinna!

Skulle kunna randa 20,000 rader om lördagens derby.
NORTH LONDON DERBY

Men en sifferkombination räcker gott:
2-1
Och så några namn:
Robbie Keane vs Almunia
Wenger byter in Bendtner i 74:e minuten.
Tottenham kan inte vinna.

Julens färger äro röda och vita!

Alltid.

Citatet:
"Att släppa in ett mål på hörna när vi har tio spelare i straffområdet är inte normalt. Den här typen av misstag ska inte göras av ett proffslag."

-Juande Ramos-
....Proffslag var ordet!

Glögg!