Hem från London

Åter hemma på svensk mark. Konstigt väder i London. Vinter /riktig råvinter på matchdagen), vår och så sedvanlig "Londohöst", läs regn och dimma. Allt på tre dagar. Missade tyvärr "sommaren". Hade den kommit om man stannat ytterligare en dag?

Redan känns matchen mot Bolton avlägsen. Men det var en orgie i missade målchanser. Eller snarare oskapade målchanser. Ett massivt bollinnehav och passande - men få avslut. Detta syntes sannolikt även väl hemma på TV:n misstänker jag. Men det slutade lyckligt, säsongens första ligaseger när PL hade nystart.

Trots press, inget mål. Allt på ett kort. In med Vela och så kom ju "dansken" in, han gjorde tförst vå rejäla felpass men fick sedan in en boll och ett nog så viktigt segermål.
Arkitekter: Clichy och RvP.

One-nil to the Arsenal,

One-nil to the Arsenal,

Oooone-nil too the Aaaaaaaarsenal.

Emiraten fullkomligt exploderade!

Så: några konstateranden efter denna tillställning:

- Adebayor syntes lat, närmast sanslöst slö. Inte ett steg för mycket, inte en uppoffring, inte en löpning. Han tycks vänta på att bli serverad smörbollar? Vad är det frågan om? Är karlns självförtroende så under isen att han bara går och lufsar på planen?

- Nasri mer centralt på banan. Ja. Han skapar. Han tar utrymme. Det är där han ska vara. Förstå det Wenger!

- Bolton - vilket praktfullt grisgäng. 4-5-1. Eller 10-1? Fotbollsmördare. En triumf för sporten att de inte fick några poäng med sådant mördande tråkigt "spel".

Det gnälls fortfarande en del om "Emiraten". Inga ståplatser (vilket man fullkomligt struntar i bakom mål!) och "bara kostymer och turister". Fel. Här finns "the old lads and gals" ännu. På pubarna utanför i Islington i god tid innan, och redo på plats därinne. Och när sångerna drar igång och runt i grytan blir det mäktigt. Riktigt mäktigt med rullande akustik.

Kanske har kulturskillnaden från flytten och det långt mer intima och klassiska Highbury kanske ändå börjat sätta sig. Äntligen.

Vad man kan förvånas litet över - är att man numera i matchprogrammet uppmanas sms:a matchvärdarna (!!) om någon skriker hånande. Sådana fåniga pekpinnar, och sådant "angiveri" kan vi alla leva utan.

Suger nu på retur nordöstra London 24/2 när Roma är på besök.

Materc nt Riley och Svajiga Gunners

När det stod klart att Mike Riley, Premier Leagues sämsta domare, skulle döma dagens möte skickades ett sms till Fondmäklar'n:
"Mike Riley, The Masterc*nt dömer, när får Villa straff?"

Svaret kom redan i 19:e minuten då Riley pekade på straffpunkten i en högst tveksam situation mellan Theo Walcott och Ashley Young.
Men det var inte här Arsenal förlorade matchen. Något mål blev det inte på straffen sedan Almunia snabbt gått ned åt höger.

Första målet kom först i den 70:e matchminuten då Clichy nickade in bollen i eget mål. Sedan kom 0-2 exakt tio minuter senare i ett kontringsläge där Gallas inte orkade/vågade/hann/kunde/ville gå in i Agbonlahor.

Och så blev det som det blivit tidigare i år: Arsenal jagade utan någon giftighet framåt. (Wenger må vara hur nöjd han behagar över individuella spelare men som en enhetlig lagmaskin klickar det betänkligt.) Det blir alltför ofta individer som söker passa individer istället för ett följsamt lag som böljar framåt i offensiv och bakåt i defensiv. Och problemet vet vi alla, finns på mitten.

Utan någon utpräglad balansspelare med ett defensivt sinne på mittfältet så försvinner Fabregas match efter annan. Denilson skarvar bollar så att den hamnar hos motsåndaren alltför ofta. Och den lille brassen ÄR INTE den tuffa klippan a la Vieira, att sätta sin tillit till vad gäller att pressa motståndarlagets bollhållare. Det blir blaskigt på mittfältet. Diaby blir jag aldrig klok på. Om karl'n lär sig att inte överarbeta varannat moment ena stunden för att sedan slarva bort nästa chans så vore han en väldsspelare. (...om inte "om" fanns...) Men ojämnheten är han signum. Som resten av lagets.

Detta ska inte bli en roman. Konstateras att laget inte räcker till i år, eller har vänt några trender efter segermatchen mot Manchester United. Detta lag har inte förmågan att dyrka upp täta försvar av klasssiskt engelskt snitt. Inte en farlig målchans på 92 minuter. Det håller inte i ligan. Frågan är istället hur långt det håller, räcker det ens till en CL-kvalplats i vår?

Avslutningsvis återigen frågan om Wengers coachning.
Jag tillhör inte dem som krävde Bendtners huvud efter matchen mot Man United. Då skapade han i alla fall ytor åt andra i laget. Idag skapade han inte ett förbannat dugg utöver en spark i skallen på Sidwell. Ibland tror jag att dansken bara är lat då han aldrig tar ett kliv extra för att möta upp boll. Idag börjar jag mer tro att han bör byta sport, alternativt gnugga litet på utlån i annat lag och lägre division.

Hur Wenger kan starta 4-5-1 med Bendtner på topp är en gåta som är långt större än besvikelsen när Arsenal åker på sin första hemmatorsk mot Aston Villa sedan år 1993 (!) Detta synes vara året då många mindre smickrande rekordsviter bryts.

Innan gnällbänken stänger för kvällen noteras att denna "sexpoängsmatch" gav noll utdelning och att det nu är NIO poäng upp till Liverpool, att Manchester United krossade (läs: pulveriserade) ett Stoke som Arsenal inte mäktade slå.

Sedan blev knappast lördagen roligare av att THE MASTERC*NT, Mike Riley, får döma fotboll. Utöver konstiga frisparkar, eller: bristen på regelrätta frisparkar, och så den sedvanliga straffen - så lät Riley bollen gå vidare när Sagna låg skadad på planen.

Detta resulterade i mål och sänkte årets svajiga Gunners den här gången.

Ännu en pajas!

Hull City!

Kör över dem imorgon. Ta ned dem på jorden. Hulls manager Phil Brown är ännu en av fotbollens sorgligare pajasfigurer. Åtminstone om han nu blivit rätt citerad, vilket jag befarar.
Läs och rys:

"For me the Kevin Davies tackle, there was nothing wrong with that. If you take that out of the game Hull City might as well not play at the Emirates on Saturday."

Nothing Wrong...eh...?

http://sport.setanta.com/en/Sport/News/Football/2008/09/26/Prem-Brown-on-Davies-tackle/

Kom inte till Emiraten. Eller lämna W.O.
Eller kom och låt siffror och gjorda mål få tala.
Låt Clichy - som turligt nog ÄR på benen springa sönder er vänsterkant.

För sex månader sedan kunde Eduardo Da Silva blivit skadad för livet, fått karriären som livet slaget i spillror. Nu ville ödet annorlunda. Men grottfolksmentalitet a la Brown föder bara dumheter. Engelsk fotboll ska självklart vara tuff.! Snubbla, rycka tröja och gråta kan de göra i Italiens ligor. Och för de som nu vill ägna sig åt rena griserier ute på planen finns andra sporter. En hel uppsjö. Några varianter spelas med avlång boll.

Pressad Premiär

Så var det igång. "Cirkus" Premier League. Inväntat, efterlängtat. PL-bilagor, experttips och spaltmil av krönikor och utlåtanden har föregått helgen. Och nu är det allvar. Hemmamatch mot nykomlingen WBA. Easy Pieces. Här skulle bli fest och målkalas i Londons varma augustisol. Det blev vinst och det blev tre poäng.

Men en tämligen pressad och mycket blek premiär. Nasri fick dock snabbt presentera sig i ligan och inför hemmasupportrarna med ett tidigt mål. Matchens enda mål. Sedan såg det ut som att WBA var betydligt närmare ett mål och ett oavgjort resultat, än att Gunners skulle mäkta med att utöka ledning och målskillnad.

Nervöst, stabbigt och darrigt varefter matchuret tickade vad var som bjöds från hemmalaget i en pressad premiär.

Löften och uttalande om att lagkapten Gallas nu plötsligt skulle ha "mognat" och ändrat sin attityd mot sina medspelare visade sig vara tomma ord. Det var pinsamt att se Gallas skälla och vråla inför publik och TV-kameror på Djourou, som faktiskt räddade Arsenal med nöd och näppe från att åka på ett kvitteringsmål.

Arsenal hade - återigen - förvånansvärt svårt att söka stänga matchen. Omständligt kringspel och märkliga skott avlöste varandra. West brom stod upp med den äran. Tufft backspel och farliga kontringar.

Ingen premiär att minnas, men banne mig att ta fasta på.
Wenger och Pat Rice har fyra ögon.

Har valt att inför denna säsong inte ge mig på att tippa ligan. Inte ens ligatoppen. Och vad säger en match?
Ja. Ganska mycket. Sättet den genomfördes på gav fler frågetecken än utropstecken kring fortsättningen av de kommande nio månaderna.

Djourou, Clichy och Nasri är trion som har all anledning att glädjas över premiärsegern. Övriga bör nog ägna sina tankar åt hur premiären 08/09 gestaltade sig, och vad man nu har att stå inför.

"Adebayor es del Barça por 27 millones"

Midsommarbuketterma börjar redan sloka. Blommor står bäst jord, inte i vatten. Alla väsen har sitt element. Vad är Emmanuel Sheyi Adebayors rätta element?
Togo?
England?
I Arsenals nya matchställ 08/09?
Eller i Spanien?

Spanska Marca vet att berätta att Barcelona redan gjort affär om Adebayor. För 27 miljoner Euro, närmare en kvarts miljard svenska kronor, så ska Adebayor till Camp Nou. Varför inte?
Det är en fet summa. Nästan gigantisk. Vassa ersättare bör gå att hitta minst två stycken av för den summan. Och: alla har sitt pris. Frågan är bara när, var och hur. Kanske är detta en deal som inte "går" att motstå. Att jag inte avfärdar ryktet som ännu en "silly-ploj" beror på att Marca, av alla tidningar, verkligen fiskat fram stories med bäring. Stories som visat sig vara sanna. Henrys flytt i fjol som ett bälkänt exempel för alla Gooners. Marca synes ha direktinfo till/från den Katalanska storklubben.

Enligt Marca kommer affären att offentliggöras först efter att Wenger hittat ersättare. Kom inte och påstå att sommartider inte är spännande...

Mycket fokus på de som lämnar - eller - de som förväntas komma.
(Nasri offentliggörs snart officiellt)
Sedan finns de som sliter med den äran, och som väljer att stanan och förlänga. Clichy är en sådan. En personlig favorit som skrivit på ett nytt långtidskontrakt med Arsenal. Det tackar vi för!

Midsommaraftonens kväll bjöd på högklassig dramatik i Fotbolls-EM. Osannolik matchavslutning mellan Kroatien och Turkiet. Luka Modric visade sig vara en god straffbrännare. Han passar säkert gott i Spurs...

Vem passar säkert gott i Arsenal - efter Adebayor?

Sagna, Ljungberg och nya dumrykten

En av säsongens mer positiva överraskningar utöver Clichy, stavas Sagna. Kollega på andra ytterbacksplatsen. Idag har mannen med de märkliga flätorna skrivit på nytt långtidskontrakt med Arsenal. Hur lång tid kontraktet omfattar och vilka vilkor som gäller förmedlas självklart INTE av den officiella propagandawebben...
Vi lyfter på hatten, bugar och tackar, hoppas att denna offensiva kantkraft tillika defensiva klokskap får hålla sig hel och frisk, så kan det bli livat även framöver.

Dagens pseudonyhet som citerats flitigt kommer från någon obskyr ryks tidning som vet att mannen som var den första på 60 år att dra in två mål i en FA-cupvinst, mister Fredrik Ljungberg, skulle ha vantrivts i klubben under Wengers "arméliknande" styre.

Mannen med den en gång så vackra röda mohikanen, har under kvällen gått ut med ett "statement" apropå uppgifterna som valsat världen runt:

"Freddie Ljungberg wishes to make it clear that he absolutely refutes suggestions made by Russian Daily Sport paper "Den Za Dnem" that he enjoyed anything but an excellent relationship with Arsene Wenger during his time at Arsenal"

Valencia tänker sälja David Villa för 20 miljoner Euro. Detta medför "självklart" att han hamnar i Arsenals silly-rullor. Och Tottenhams. Och Liverpools...
Men....Hallå?
Manchester United, då?
Chelsea?
Barcelona?
Real Madrid?
Huh?

Idag har jag läst den femtonhubdrasjuttioåttonde rubriken om att Hleb är klar för Barcelona.
Zzzzz!

Straff ala Mike Dean

Det här är situationen som kostade Arsenal 2 poäng. Stuart Parnaby som brutit in från höger håller den egna högerarmen över Clichys överarm och bröst. För att stoppa Clichy. Han har bollen framför sig. Clichy sträcker ut vänster ben - MOT BOLLEN - och foten når densamma. Inte Parnaby. Inte Parnabys ben, eller fötter. Snart ska dock Parnaby falla. Utan någon fysisk kontakt, utöver att han nu själv släppt armen om Clichy:

Domare Mike Dean, som står 5-6 meter snett utanför straffområdet, pekar direkt på straffpunkten. Utan att ens ge en blick åt linjedomaren...

Straff?

Skatseger i FA-Cupen

Arsenal: 3
Newcastle: 0

En härlig "upprättelse" efter semifinalsförlusten mot sp*rs i Carling Cup. Men nu i en Cup med annan tyngd, om än inte semifinal. Newcastle startase oroväckande rappt, men fick ingen utdelning på Emiraten. Adebayor på spelhumör fixade 2 mål och Butt ett självmål som fastställde slutresultatet. En god lördag, som nu har hunnit bli söndag.

Rosicky skadad igen. Smolk i bägaren.
Även Kolo har sragit på sig en skada i ANC, men rapporter under lördagskvällen talar om att det inte ska vara av allvarligare art. Hoppas det.

Enligt franska Eurosport ska nu Caens 21-årige anfallare Yoan Gouffran vara klar för Arsenal. Har skrivit om honom sedan i somras. Vi får vänta och se.
Eurosport är dock INTE "Tribalfootball."...
http://www.eurosport.fr/football/ligue-1/2007-2008/sport_sto1456549.shtml

GOUFFRAN AURAIT SIGNE A ARSENAL
On l'attendait à Paris, Yoan Gouffran pourrait finalement traverser la Manche. Et pas pour n'importe quel club anglais. Selon nos sources, le jeune attaquant de Caen aurait déjà signé un pré-contrat avec Arsenal. Sans grande surprise. Car les Gunners surveillent l'international espoir depuis longtemps. Ils auraient finalement profité du refus d'aller à Paris de celui qui a été élu meilleur joueur de Ligue 2 la saison passée pour se repositionner. Et surtout l'attirer avec un contrat d'une autre ampleur que celui proposé par le PSG qui aurait refroidi le Caennais

På tisdag kommer Newcastle, nu utslagna ur FA-cupen, på Londonbesök igen. Men det vet du redan. Viktiga poäng i ligan att spela kring. Må Keegan ha mardrömmar om väsnteryttern vid namn Gaël Clichy!

Avslaget derby gav årets första seger

Välkommen till vardagen.

Arsenal: 2
West Ham: 0

Det nya året inleddes som det gamla avslutades: med seger för The Gunners i ligaspelet.
Londonderby mot West Ham på nyårsdagen förväntades bli en riktigt spännande fight, men resultatet blev en avslagen och trött historia. Månne sitter det myckna spelandet i tunga fötter och huvuden nu. Eduardo och Adebayor på topp från start, och Eduardo plockade ned boll från en Fab i form och klippte in 1-0 innan matchuret nått två minuter. Kliniskt. Det finns onekligen skön "killer-instict" i kroatbrassen. Clichy, slog på nytt, en låååååååång kross, denna gång till Adebayor, som något turligt ur mycket snäv vinkel lyckades lobba bollen mot högerstolpen varpå den runda pjäsen på ett ytterst märkligt sätt flipprade sig in i målet.

Arton minuter hade gått och slutresultatet var fastställt.

Intressantast i matchen var Hammers Carlton Cole som kändes ständigt giftig främst under första halvlek, men som misslyckades med att ge nerv och Hammersmål i matchen. Gamle bekantingen Ljungberg, som också hade sin chans, linkade av redan i 36:e minuten.Detta till stående ovationer av församlade publicum på Emiraten.
Det är med mycket blandade känslor man åser Freddies öde. Han har redan skrivit in sin plats hos Arsenals supportrar. Med den hårda och fysiska stil som präglat Ljungbergs spel har kostat. Och kostar. Om det gör ont i Freddies kropp, så värker det även i det egna hjärtat att se denna eviga skadekarusell.

Silly:
Diarra ryktas till Everton: Jaha, gör en peng på gnällspiken, då!
Juventus vill köpa Flamini: sälj inte!
Wigan är intresserade av Mputu som tränade med Arsenal: Unga talanger ska till Gunners!

Övrigt:
Song är kallad till Kameruns landslag i African Nations Cup. Det hade inte Wenger räknat med. Inte bra.

Nästan dur!

Från juleljus till mörka annandagstankar till… nästan...strålande solsken. Inombords.
Everton: 1
Arsenal: 4
(och vi började 4-4-2)

När årsskiftet står för dörren läser vi av tabellen:

1 Arsenal 20 14 5 1 40-16 47
2 Man United 20 14 3 3 37-11 45
3 CSKA London 20 12 5 3 31-15 41
4 Liverpool 18 10 6 2 33-12 36
5 Man City 19 10 5 4 27-22 35

När 40 minuter var spelade på Goodison Park skickades irriterade SMS till kamraten på skidsemester i Idre. Han satt och "after-ski surade" för att stugbyn fått trassel med satellitkanalerna. Själv undrade jag gnälligt varför det inte lossnade för Eduardo Da Silva i Premier League. Ställningen var 1-0 till Everton, och den kaxige Cahill, som lovat sänka Arsenal, hade till synes börjat med att infria sitt löfte. Efter ledningsmålet var Arsenal starkt tillbakapressat och man satt som bäst och funderade när tvåan skulle ringa, innan det blev paus.
Det ringde inte.

Sedan, som bönhörd av SMS-frågan: Kroatbrassen Eduardo Da Silva, med pass från Clichy, reducerar strax efter start. Knappa tio minuter passerar innan han klipper till igen. Matchen har vänt och Arsenal leder borta. Mot formstarka Everton. Julmust, eller var det julöl (?) sprutar över TV:n när strupen tappar all kontroll.

Det var klassisk engelsk vinterfotboll. Fysiskt och tufft. Hårt och grinigt. Spelarna såg ut som "förr i tiden", geggigt bruna, lortiga och skitiga. Everton lät sig inte stukas, kämpade hårt, pressade Arsenal långt ned. I 74:e minuten åkte Bendtner ut (med rätta) efter två gula kort, varav det sistnämnda på grund av en otäck kapning av Andy Johnson som gott kunde renderat ETT rött kort i sig.

"Fingertopps-Wenger" skickade in Adebayor bland det decimerade manskapet, "Adde" tackade för förtroendet, och revanscherade sin bleka insats mot Pompey, genom att utnyttja årets backmiss och kunde retligt rulla in 1-3 bakom Tim Howard. Eldiga spanska känslor mellan Arteta och Fabregas och så var även Everton 10 man på plan. Wenger valde själv att lyfta ut en upprörd Cesc och skickade in Rosicky. Vår tjeck lyfte även han på hatten, tackade och avslutade med att slå in fyran!

Man Of The Match: Går det att utnämna någon annan än Eduardo?
Nej!

Allt detta en dag då grannarna Hammers i London använde huvudet för att besegra Mancs.
"En får tacke' "

Dagen slutar i dur. Men inte i fullkomlig glädjeyra. Under lördagen släcktes ett fotbollsliv.
I Skottland föll Motherwells Phil O'Donnell ihop på planen i matchen mot Dundee United. O'Donnell vaknade inte mer. Han blev 35 år.

Mörkt slut på julen!

Underkänt var endast förnamnet när Arsenal tog fram fjolårets handbollsliknande gurkburk och begav sig till Portsmouth för att möta gamla bekantingar som Campbell, Laurenn och Kanu. Att skjuta (på distans) var inte att tänka på, främst inte från Adebayor som såg till att göra dribblingsövningar närhelst han överhuvudtahet orkade närma sig David James eller Pompeys försvar. Men det var en sådan kväll. Rosicky sköt. James räddade, eller; Rosicky sköt; utanför. Eboué sköt. Inte i mål.

Gallas lyckades missa närmast öppet mål i 88:e minuten. Först på stopptid vaknade Gunners till, men det var ju så dags. Bendnter då en vital injektion.

Clichy matchens främste lirare, helt utan konkurrens. Utöver ett furiöst arbete i 94 minuter så såg han även till att det inte blev förlust, detta då Benjani kom fri i en märklig kontringssituation. Almunia rusade ut touchade bollen och Clichy på plats att störa ytterligare.

Att Mancs går upp i topp just nu är väl inte det mest optimala av tillfällen. De har ju en tendens att parkera sig på den platsen om de når den runt nyåret...

Everton borta och West Ham hemma de kommande två matcherna blir ingen lek för Arsenal. Får hoppas att Wenger påminner om att det inte är förbjudet att skjuta, eller att göra rusningar in i motståndarnas straffområde.

0-0 och utöver "tabellraset" (-1p till Mancs) så är även säsongens första mållösa PL-match för Gunners ett surt faktum.

Majestätiskt!

Vilken premiär. Och vilken match. Ett uppoffrande arbetande lagkollektiv visade vinnande väg. 3-0 mot Sevilla. Siffror jag inte hade fantiserat om. Ingen gurkburk. Inga omständligheter. Snabba pass, tillslag och skott. Rosicky planens absoluta dominant åt alla håll, så länge han var på planen. Knutna tummar för att skadan inte var av allvarligare art.

Har inte sett Arsenal spela med detta tempo, denna frenesi, och smarta respektlöshet på tre år. Wenger har gjort ett stort lag av unga män. Väggspelet till 3-0 målet på stopptid lär redan bli svårt att överträffa som höstens höjdare.

Hleb-Cesc-Eduardo.

Rent majestätiskt.

Sevilla var inga duvungar. Detta var fotboll som bäst. Och därför känns segern extra smaklig. Något att somna gott till. Clichy. Måste bara nämnas först. Nu är det gjort.

En kväll som denna har man överssende med Lasse Kinch djupanalys;
"Jag förstår inte buandet åt Kanoute, bara för att han spelat i Tottenham, han är ju en bra fotbollsspelare"

Nästan en klassiker.

Mer imorgon!