Wengers tålamod på prov

Olympiakos på ingång. Bendtner kommer inte att spela. Detta efter att ha kraschat i sin sportbil på väg till träningen i Hertfordshire.

Bendtner...

Killen som tog sig vårens superbläcka efter förnedringen i Champions Leagues semifinalretur mot Manchester United. Dansken är "bara" 21 år. Mycket valp ännu. Men kanske läge att kamma till sig litet.

Koncentrera mer på att finslipa form och driv än att köra Rock'n'Roll-livet. Wenger har haft tålamod med Nicklas. Frågan är hur länge det tålamodet håller med flera "incidenter".

Minns Pennant. Kanske inte är jämförbart. Växter upp med en far som langade crack. Han både söp och körde bil. Unge Jermaine, alltså. Och det Samtidigt.

Att Bendtner klarade sig undan med skrubbsår och blåmärken får man i övrigt tacka högre makter för. Om man nu inte har fullt fokus på det svenska landslagets kommande "måstematch" i Köpenhamn.

* * *
Theo Walcott gråterut i presen över att han inte får spela. Imorgon lär han få göra det. Men mindre gråt i pressen tack. Eller fabriceras allt som skrivs?

* * *
Arsenals ekonomi är bättre än i fjol. Vad nu det säger ett år efter att den globala finanskrisen blev ett faktum. den eviga nageln i ögat på styrelsen, Arsenal Supporters Trust, är dock nöjda med senaste finansrapporten. Plus £56 miljoner - jämfört med föregående verksamhetsår.

På sikt kanske Emiraten kan bli den affär klubben tänkte sig. Återstår så för alla besökare att Emiraten får en publik som bättre hjälps åt att leverera litet tätare atmosfär.

* * *
Inte nog med unga danskar som kör racer, unga Engelsmän som klagar. Skadehelvetet fortsätter att gnaga. Denilson borta i ytterligare två månader. Jag är övertygad om att detta sätter flera än Wengers eget tålamod på prov.

* * *
Så slår vi in en öppen dörr: Olympiakos blir tuffaste laget att möta i CL grupp H.
Det forna brasilianske fotbollsesset Zico, som är manager för den grekiska toppklubben åker med sitt lag til London för att ta poäng. Jag ser helst att de åker hem utan. Det kan sannoli9kt drabba Arsenal när lagen ska mötas för retur i Athen.

* * *
Hockey?
Känns iskallt!

Åtta bort - fyra in

Siste juni i kalendern. Åtta ynglingar ut från Arsenal. Fyra nytt kontrakt:
Luke Ayling (kom 2007), Craig Eastmond (kom 2007), Cedric Evina (kom 2008), samt keepern James Shea (kom 2007)

Vad händer så härnäst med de ynglingar som inte får förnyat förtroende?
Eminenta sajten Young Guns som brukar ha kollen analyserar läget:
http://youngguns.wordpress.com/2009/06/30/where-now-for-arsenals-released-octuplet/

* * *
Fjolårets nyförvärv Amaury Bischoff var en mycket märklig värvning. Fick fyra chanser i A-laget. Men sedan blev det inte mer. Hur tänkte Wenger?
"Jag tar en chans" ?

Det blir inga stora pengar på att ungdomarna lämnar fritt. Några löneslantar mindre. Att släppa Rui Fonte, som presterat godkänt i akademifotbollen ger mig litet frågetecken. Men nya talanger" lär komma. Och gå. Och komma.

* * *
A-laget, då? Stiltje.
Någon Filipe Melo blev det inte. Han har nu förlängt med Fiorentina.
I övrigt är det mest dumrykten så långsökta att de inte ids kommenteras här.
Undrar dock VEM mannen är som ska ta plats på mittfältet?
Eller tänker Wenger att en "upphottad" Diaby är svaret?

* * *
Det blev storstryk för England i U21 och EM-finalen på svensk mark igår. 4-0 mot ett gruvligt effektivt Tyskland. Walcott får servetterna varma på hemmaplanen. Men jag är den förste att försvara honom. Hur tänkte Pearce när han ställde Walcott ensam på topp?
Och mot en sådan ruggig tysk mur?
Walcott fick noll yta. Kunde näpeligen skapa någon själv.

Matchen visade istället hur England fick utgöra klassiskt skräckexempel på att hela lagmaskinen i fotboll hackar om mittfältetet är svagt. Ety svagt var det!
All heder åt Gibbs. Stark insats. Han får resa hem (till litet vila) med rak rygg och glänsande silvermedalj om halsen.

* * *
Läser att Lorik Cana /återigen/ är aktuell för Tottenham.
Please no!
Låt det vara förste april, inte siste juni.
Som sagt, alla dumheter som läses ska inte refereras vidare.
Over and out. Here.

* * *
Välkommen juli!

After spitting, Lotting

Opsis kalopsis. Tjat om en loska har varit veckans tuggis i Arsenalvärlden. Ja, har ni hittat hit idag torsdag kväll, så kan ni den utan och innan vid det här laget. Sura förloraren Phil Brown lämnade Emiraten med sitt Hull och påstod att Wenger inte tagit hand efter match, att Cesc "The Pizza King" Fabregas skulle ha spottat framför assisterande tränaren Brian Horton.
"För en sådan klubb är de, The Arsenal."

Suck. Och självklart ska engelska fotbollsförbundet, FA, nu granska saken närmare. Fortsättning lär följa i en historia där ord står mot ord. Men hur trovärdig är "Bully Boy Brown" ?
Här är en [partisk] hypotes:
http://www.arsenal.vitalfootball.co.uk/article.asp?a=513713
i övrigt rekomenderas litet andra engelska glosor i saken, från The Times;
http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premier_league/hull/article5935106.ece

Nåväl, från "spitting" till "lotting". F'låt, menar lottning. The big draw. Imorgon, fredag den 20:e mars lottar UEFA kvartsfinalerna i Champions League. Vet inte riktigt vilket ben att stå på. Är det "bra eller anus" att vara underdog eller favorit ett år som detta?

Många kamrater har Villareal högst på önskelistan. Jag är inte säker på att det är det mest optimala motståndet. Bayern München - NEJ TACK. kankse just därför blir det så. Mitt stalltips (hur f*n man nu kan "tipsa" i en lottning...) heter Chelsea.

Det är ett "möta-Chelsea-år" i år.
De kommer i FA-cupsemin på Wembley. De kommer i slutet av ligan, när viktiga poäng ska skapa sluttabellen. Det känns på något ologiskt sätt just logiskt att de så kommer i CL-kvarten.
Jag väljer dock hellre ryskt Londonblått som motståndare i finalen i Rom i vår.

Stuart Pearce har plockat ut Englands U21-landslag till landskamperna mot Norge och Frankrike. Walcott är med, och gör onekligen en snabb resa efter sin långtidsskada. Det säger något om hans status i hemlandet. Även landsmannen Kieran Gibbs finns med i truppen!

Eduardo klackade mot Burnley

I ett schemamässigt haltande FA-cupspel blev Chelsea under lördagen klara för semifinalspel. Arsenal hade Burnley i returmöte på hemmplan under söndagen för att försöka ta sig till kvartsfinal. Och det gjorde man!

Vela och Eduardo (som fått den stora äran att bära kaptensbindeln för dagen) på topp och båda nätade. Vacker var Velas 1-0, en lobb, och direkt makalös var Eduardos 2-0, på klack.
Ett mål att minnas. Ett mål som kräver sin brasse, förlåt kroat...

Till och med Eboué hittade mål med ett hårt skott rätt in i nätmaskorna efter en kall bakåtpass av Song. En märklig söndag på Emiraten. Och en oerhört viktig seger.
Målen - som också bevisar att bollen inte måste "gurkburkas in" - det finns alternativ:
http://www.fotbollive.se/news_show_tv_eduardos_konstmal.html?id=5993816

Walcott gjorde i övrigt comeback efter att ha varit skadad sedan mitten av november. Han påminde oss alla om att han är killen som kan kommma med fart. Skärpan var inte den bästa för dagen hos den unge britten, men det må vara förlåtet. Mycket annat gav hopp om en roligare avslutning av det som nu återstår av säsongen. Lär sig Arsjavin att trimma på sina hörnor, och Diaby att fila bort sina ojämnheter så...

I FA-cupen väntar nu kvartsfinal mot Hull 17:e alt. 18:e mars.
Går Arsenal vidare till semi möter man ovan nämnda Chelsea...
Matchen spelas hemma och preliminära datum är 18:e alt. 19:e april.

Nu är det full fokus på veckans match i Italien.
Det känns skönt att AS Roma inte gjorde något mål på sin Londonvisit.
Det kan visa sig vara en mycket viktig nolla som hölls.

För dagen njuter vi nu med Eduardo. Två cupspelsmatcher. Två mål. Och övriga spelare har att lära av Eduardo ocg Vela: det komplicerade är just det komplicerade. De enkla vägarna räcker gott när man ska ta ett avslut!

Det blev poäng mot Wigan...

...full pott till och med. Hade inte räknat med det. Hade närmast varit logiskt med säsongens karaktär i övrigt om Gunners torskat mot ett lag som man tidigare bara haft segrar mot i ligan. (samt spöade hårt med reservlaget i Carling Cup...)

Kan inte kalla matchen "fotbollsmässigt underhållande", och mitt som jag satt där och funderade på varför det uppstår ytor likt gamla klassiska slagfält i form av luckor på det egna mittfältet, så klipper Adebayor plötsligt till med matchens enda mål. Det kunde ha slutat med storseger om skärpan varit bättre (Denilson, van Persie) och om inte målstolpar "stått i vägen" vid två tillfällen.

"En vinst med handbroms" löd för övrigt en lika passande som summerande rubrik efter matchen som nyss passerade de egna ögonen.

För visst kunde det blivit en kryssmatch även om det egentligen aldrig kändes som om Wigan utgjorde någon större fara framåt. Men Almunia fick göra en fet rensning, en boxning i halvliggande ställning. Och under de sista 10 minuterna spred sig plötsligt den i år så välkända oron och ångesten i truppen att paniken gick ut rätt via TV-rutan och in i hjärnbarken på betraktaren. Och darrade värst av dem alla gjorde Eboué som tidigt fått kliva på vänsterkanten (!) för en linkande Nasri.

Killen spelade direkt livsfarligt och helt utan självförtroende eller tanke. När så Kolo Touré visade på litet jävlaranamma i slutspurten fick Eboué totalt psykbryt, bryter Kolos framrusning och passar Wigans mittfält...

Wenger bytte snabbt ut Eboué som fick kliva av planen. Något liknande har jag aldrig någonsin skådat under Wenger-eran!

"I felt he had completely lost his confidence and could not keep the ball anymore. Of course then he became a danger"

Någon som tror att Eboués självförtroende blir bättre efter detta?
TV-kommentatorerna diskuterade med avsky och avsmak att stora delar av församlingen på Emiraten buade åt Eboué hela vägen ut. Och även "old-school Gooners" reagerar med kraft efter den incidenten:
http://goonerholic.com/?p=1444

* * *
Efter alla dessa ändlösa artiklar om att Cristiano Ronaldo "kunde ha blivit" en Arsenalspelare 2003, så kan nu när året 2008 snart är tillända påminnas om att det finns andra spelare att kontraktera på nytt om man vill ha dem kvar: Cesc Fabregas, Robin van Persie och Theo Walcott.

Agera. Inte några nya Flamini-historier, tack!

* * *
Liverpol, Chelsea och Manchester United vann sina matcher, och tabelläget är detsamma idag som det var igår.

* * *
Den 16:e december gör Eduardo Da Silva comeback. Med reserverna - mot Pompey. Om "utförsbacken" började med den hemska Birmingham-matchen (2-2) och Eduardos tragiska skada, kan man alltid hoppas på att denne brasilianske kroats återkomst inte endast gäller den egna hälsan, utan att själva symbolvärdet - återkomsten - i sig kan, fungera som någon form av moraliskt kosttillskott. En nödvändig injektion i ett halvsargat lag, en tämligen gråblaskig säsong.

Ska det aldrig ta slut?

Ska det aldrig ta slut?
Eländet.

Walcott, en av få som åtminstone hållt en hyfsat hög lägstanivå i år, blir nu borta TRE MÅNADER sedan han slagit axeln ur led på träning innan Englands vänskapsmatch mot Tyskland.
SKADOR synes bara vara en av alla förbannelser som numera ständigt drabbar denna fina klubb. Även Kolo och Sagna på skadelistan. Fabregas avstängd efter alla gula kort, medan "svenskdödaren" van Persie nu gjort bot för sitt röda. Gott. Blir det väl ändå inte en ensam dansk på topp?

Ytterligare poängförlust borta mot Man City på lördag?
Sa' nå'n pessimist?
Hörde jag realist?
Gud vet med detta lag, detta år...

Veckans "lök på lax" är lagkapten Gallas frispråkighet. Den här klubben synes inte må helt bra, och Gallas bevisar att han inte vill/bör bära kaptensbindeln, eller?
I pressen gnäller han loss på sina yngre lagkamrater. Kanske ligger det något i saken, kanske försöker en frustrerad (Eller ynklig) Gallas bara rädda eget skin.
"Puke" - blir närmast smaken i munnen...

"When, as captain, some players come up to you and talk to you about a player ... complaining about him ... and then during the match you speak to this player and the player in question insults us, there comes a time where we can no longer comprehend how this can happen. I am trying to defend myself a bit without giving names. Otherwise I’m taking it all [the blame]. It’s very frustrating. I’m 31, the player is six years younger than me."


http://www.telegraph.co.uk/sport/football/leagues/premierleague/arsenal/3490235/Arsenal-captain-William-Gallas-launches-extraordinary-attack-on-young-team-mates-Football.html

Heaven and Hell...

Bolton: 2 (Taylor 14', 44')
Arsenal: 3 (Gallas 63', Van Persie 69 (str), Cesc/Samuel 90')

Heaven and Hell. Gammal boogieliknande rocklåt med Black Sabbath. Ett Sabbath utan Ozzy. Ett litet sunkigare Sabbath. Heaven and Hell. Så kan innevarande säsong sammanfattas i slutet av mars år 2008. Från Heaven till Hell. Ett sunkigare Arsenal. Utan tåga. Utan flyt. Utan flow.

Botten-Bolton och Matthew Taylor chockade på Reebock Stadium och Arsenals kräftgång syntes vara på väg mot ett fullständigt ras. En pinsam kollaps. Diaby underlättade inte genom att dra på sig en vansinnesutvsining. One man down...

Barnförbjudna ord kom ur min strupe likt drabbad av en akut släng av Toruéts Syndrom.
Infarkten i såväl hjärta som hjärna var nära.

I andra halvlek var Arsenal så hårt tillbakapressade att jag inte sett något liknande på...decennier!
En neslig Bolton 3:a bokstavligt talat hängde i luften. Svävade framför Almunia. En överkörning. En omgång att minnas som en vass egg i själen.

Så - plötsligt - vänder matchen.
Otroligt.
Hell goes Heaven.

Gallas på hörna.
Hleb nedriven och Arsenal får en straff.
Repeat: Arsenal FÅR en RÄTTMÄTIG straff!
Van Persie: Tack, Pang, 2-2!
Sedan var det bara Arsenal. Med en man mindre. Offensiva Adebayor och Walcott byttes in och knäckte Bolton. Bröt matchbilden.
Precis innan stopptid slår Cesc en boll på mål som touchar Samuel. 2-0 har blivit 2-3. Noll poäng har blivit tre. Tre.

Heaven came a rainy saturday. Med tio man.
Första segern på fem ligamöten.

Nu - njuta!
Moralboast.

Från San Siro till JJB Stadium

Slött på "SwedArse" i veckan. Har levt på tisdagskvällen i Italien. Nu dags att ställa om skärpa och fokus. Hemma. Ligan. Wigan borta. Från San Siro till JJB Stadium. (som f.ö en viss Sir Alex fick den äran att inviga för ett tiotal år sedan...)

Det finns inga utrymmen att tappa poäng nu. Men Wigan är ett halvknepigt lag. Det skulle heller inte kännas helt oväntat att åka från matchen med ett kryss efter att ha slagit (ut) AC Milan på deras hemmaplan. Steve Bruce, Wigan om Arsenals insats i Europa i veckan, och dagen:

"I was sitting watching and thinking it's as a good a performance as I have seen from a British team abroad. But that is the beauty of being in the Premier League - you get your moments against them."

Så är det. Wigan har två vinster och två förluster på de senaste matcherna. De har aldrig varit så högt uppe i PL-tabellen. Men på de fem möten i högsta ligan mellan Wigan och Arsenal så har Arsenal vunnit samtliga matcher. Man hoppas på en ihållande trend nu när ligan går in en tuff slutfas.

Får vi se Robin Van Persie aktiv på planen idag?
Jag gissar det. Som avbytare. Han kommer in i ...eh...67:e minuten.
Walcott borta. (muskelbristning)
Diaby borta. (muskerlbristning)
Sedan tidigare; Rosicky, Kolo, Song och så självklart: Eduardo.
Eduardo som i veckan i krotaisk press befarade att återkomst kanske inte är att vänta om nio månader utan om femton...
Längst ned på denna sida hittar du för övrigt alltid de senaste uppdateringarna om skadorna i Arsenal. Scroll it!

Eboué, för övrigt avstängd.
Det kan han gott vara.
Jag får allt svårare för Eboué, hans humör och clownerier.

Är den sanna och äkta glädjens skadeglädjen?
Är mäniskan så låg av sin natur.
Jag är det. Ibland.
Konstaterar att scenariot "Mancs mot trippeln" inte kommer att infrias. Ut ur FA-Cupen mot Pompey. Ger i och för sig även ärkerivalerna chans att fokusera på ligan och på CL-spel.
Skräll nummer 2, om inte den fetare: CSKA London ut mot Barnsley!
Storlagen torskade med 1-0 i båda sina matcher.

Det kanske även säger något om att statusen på en av de egna favoritcuperna, anrika FA-Cupen, är rejält på fallrepet. Litet svårt att smälta för en gammal stofil som är uppväxt med FA-Cupens magiska skimmer...

Cash is king nowdays. (CL ger summor som FA-Cupen inte ger)
Vad hände med glory?

Åter svensk mark

Arsenal: 1 (Adebayor 22’ str)
Birmingham: 1 (O’Connor 48)

Det var en strålande solig dag. Som att få ha förflyttats några månader fram till våren. Upplagt för fotbollsfest. Lördagsmatch på Emiraten!
Och så får man skåda "säsongens svagaste insats". Direktcitat Wenger. 1-1 mot Birmingham är "yesterdays news" nu. Men vad det sved. Att vara på plats när Arsenal fick lämna ligaledningen till ManUtd, om än på målskillnad.

Arsenal startade i furiöst tempo, så en tveksam straff och 1-0. Adebayor. Alla sjöng så Emiraten skallrade. Ja, undantaget de tusentalet församlade snett nedanför i sina blåvita halsdukar. Men en pausvila och någon knapp minut senare så blev det desto mer liv där nedanför...

Det ska väl tystna. Snart ska vi stämma samman i "You're not singin' anymore" fantiserade hjärnan. Så blev det inte alls. Kryssmatch och 1-1 under lördagen kändes som en förlust. Och Birminghamklacken röjde loss som om de vunnit en pokal. Men sannerligen var inte Arsenal värda segern. Spelet klickade å det grövsta. Adebayor och Eduardo utgör ingen lyckad kombination tillsammans framåt (gjorde Adebayor NÅGON lycklig denna lördag undantaget straffsparken?), Fabregas var en blek skugga av hela sitt kreativa väsen.

Gallas gjorde dock sitt jobb som kapten!
Ständigt aktiv, ständigt kommunicerande, ständigt manande, pekande, gestikulerande. Sådant man inte ser via TV-rutan när producenten har bilden på bollföraren.

Flamini slet - resultatlöst, Hleb kom ständigt fel i sina upp- som inspel, Walcott som startade som ett rivjärn spelade sig fullkomligt och helt bort ur matchen. Ingenting lyckades i den alltmer frustrerande jakten mot klockans tickande i att söka dyrka upp Birminghams täta 10-mansförsvar. Den forne Arsenalspelaren och Eskilstunaspelaren Sebastian "Bissen" Larsson var en av de bästa kämparna på planen.

En match på plats är förvisso alltid en upplevelse. Något som ger nya intryck och nya minnen. Men spelet och resultatet är mest att förtränga. Det blev stora rubriker i engelsk press där främst Walcott sågades allra mest och allra flitigast. De mer sensationslystna tabloiderna "visste nu" att berätta att det minsann blir tufft för Wengers ynglingar!
Kanske är det sant?
Det gör ont.

Wenger som inte skulle satsa på alla cuper. Nu är Gunners kvar i ligan samt tre cuper. Har det kostat för mycket?

Det får bli revansch på lördag. Måste bli. Tyvärr beskådas det i mörker och kyla, inomhus via TV:n.

Anelkas övergång till CSKA London, Pennants far och ohälsosamma ovanor samt Ronaldos hat-trick dominerade fotbollssidorna - jämte Gunners fatala misslyckande den gångna helgen, och det följde oss ut, sida för sida, tidning för tidning, ut till Stansted och in i måndagskvällen.

Mycket Silly i övrigt nu. Återkommer om det.
Men kommer Wenger att värva?
Tveksamt.

Zzzzzzzömpillret i Prag

Vad var tråkigast?
Vädret eler matchen?
Matchen!
Hade laddat i exil, med att se Arsenal säkra sitt CL-avancemang.
Det måste varit en av de mest tråkiga fotbollsmatcher jag bevittnat på år och dag.
Slavia Prag sprang och slet tröjor mer än spelade boll.
Arsenal lullade runt i ett makligt tempo av sällan skådat slag. Allt medan regn och hagel kom som en syndaflod på diagonalen.
Kankse hade Wenger någon idé om att skola in spelare som Bendnter, Denilson och Song i europaspel, vad vet jag?
Resultatet var bedrövligt och de flesta stjärnorna fick vila sig.
Hade laget blivit instruerade att INTE anfalla?
Eduardo och Walcott var osynliga.
Bendnter anser jag fortfarande vara grov i sitt spel. Passar kanske i Bolton. Eller Blackburn. Men inte i Arsenal just nu.

En skön söndag

Hade dåliga vibbar inför söndagens hemmamöte mot Sunderland.
Vet inte riktigt varför.
Kanske var det att Man Utd parkerat sig i toppen under lördagen, och att Arsenal, med just en match mindre spelad här kunde göra ett litet ryck.
Men skulle vi fixa det?
Skulle The Young Guns dundra vidare?

Och så ett lag som hanteras av Roy Keane.
Roy Keane!
Och så Sunderland.
Stor risk för underskattning.

Det fanns onda omen i luften.
Eller snarare, i min fantasi.
Och i min maggrop.

Så startar matchen i furiöst tempo, och det ser ut som om Derby County är på återbesök.
2-0 efter fjorton minuter, och Senderos hade hunnit presentera sig som målskytt
(säsongens märkligare mål?) efter Van Persies mäktiga frispark som gav 1-0 redan i den sjunde matchminuten.

Sedan såg det ut att bli 3-0 på Diabys kanon, men offsideflagga var uppe.
Istället blev det 2-1.

Clichy vinner ständiga poäng i min bok, men vad han gjorde, eller snarare inte gjorde, när Ross Wallace fick in reduceringen blev jag inte klok på.

2-2 efter en misslyckad utrusning av Almunia några minuter in i andra, och jag befarade att mina taskiga vibbar var på väg att slå in. En ilsken Wenger bytte till min förvåning ut Diaby mot Walcott.

Soffcoachen hade åsikter om den saken.
Men Wenger vet.
Walcott som bidrog till det underbara, förlösande 3-2 målet av Robin Van Persie.

Takpannorna i kvarteret lyfte och dallrade när det kom konstiga vrål från djupet av min mage. Hustrun hade nog sett att jag stannat kvar i mitt tillfälliga exilliv på svenska hotell.
En skön seger.

Skönast av alla var Sagna.
Han fick inte spela hela matchen, men han har uppenbarligen äntligen hittat till en frisör i metropolen London.

Näst skönast idag var att pool och spurs delade på poängen.
Det såg länge ut som att våra älskade grannar skulle ta en trepoängare.
Det börjar bli enformigt, men jag tar det igen:
Tottenham kan inte vinna.