Med drygt två och en halv månad kvar till kommande säsongsstart och en sommar med turné i Asien som Europa och det egna cupspelet på Emiraten så borde ett nytt lag börja nöta.
Men hur "ett nytt lag" ser ut som formeras är synnerligen otydligt en vecka in i juni 2011.
Ska Wenger och styrelse vänta för att försöka göra bra affärer innan midnatt natten till den förste september?
Det har man gjort förr och det resulterade i att Xabi Alonso inte kom. En gång kom Lassana Diarra. Han lämnade redan våren därpå.
Om jag vore tränare skulle jag vilja ha ihop gällande trupp så tidigt som möjligt. Nu är jag inte tränare. På den här platsen är jag en i raden av tyckare.
Kanske väntar alla ut varandra?
Några riktigt stora och spektakulära affärer och övergångar har ännu inte skakat fotbollsvärlden. Kanske grunnas det som bäst på till vem, och för vilket pris, man kan tänka sig sälja Fabregas innan man vet hur mycket man har att handla för. Att det skulle finnas några stora medel i övrigt har jag slutat att tro. Detta trots försäljningar av Kolo Touré, Adebayor, Flamini, med flera.
Att Denilson och Bendtner spelat klart i Arsenal är klart. Få sörjer. Men vem kommer iställlet? Kommer någon?
Lägger vi därtill ovan nämnda Fabregas, Clichy, Rosicky, Eboué, Almunia, och kanske även Arsjavin som Nasri (som tycks ha problem att svara nekande eller avfärdande på frågan om han kan tänka sig att spela för Manchester United) så börjar det se litet tunt ut. Onekligen. Betänk att någon tredjedel alltid är borta på grund av skador under säsongsspel.
Namn som florerar i Silly-tider imponerar inte så att jag faller av stolen. Parker, Samba, Defoe.
Det sistnämnda MÅSTE vara ett skämt.
Nästintill Arsenalfostrade Sebban Larsson i comeback?
Tveksamt. Inte för att jag är emot idén. Larsson har utvecklats senare år. Men få är de som "får" komma åter.
Heter man Vieira, Henry eller Pires så får man komma och träna med laget. Men pengar får man tjäna annorstädes.
Undantagen har varit Sol Campbell och Jens Lehmann.
Billiga lösningar med spelare som passerat zenit i sina karriärer. Sebban är fortfarande för ung och har för lång tid kvar.
Man inväntar svar.
Många växlar har dragits som något slags lenande balsam kring Champions League-finalen. Så utspelade som Manchester United blev, undantaget de första åtta minuterna, skulle bevisa hur bra Arsenal var som lyckades slå CL-mästarna en gång i vintras med 2-1.
Det var ett stort minne. Men det var inte en final i världens största sport. Det var en resa på vägen som fick sitt slut på vägen.
När jag läser om att Bendtner sedan länge bestämt sig för att byta klubb, så undrar jag nästan om han gjort det redan innan returen på Camp Nou.
Emellanåt spelas scenen upp när dansken kom fri. När ett mål hade inneburit avancemang. Hur det istället blev när dansken fick chansen.
3-1 till Barcelona i finalen gav förövrigt en kännbar slant till över 10 gånger insatsen på kontot. Medges ska att jag även satsade 1-3. Där blev jag blåst. Liksom Fergie som inte alls hade gjort läxan.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar