Strulig sensommar - mild höst

Det är ligauppehåll och ganska trist. November är ett enda grått mjölkigt dis. Det gråa är ändå det ljusaste man ser av dagen. Svart när man går upp, svart när man går från jobbet, svart när man går till sängs. Jag skriker inte ännu en "vargvinter", men att klampa runt i mörker eller en atmosfär av utspädd lättmjölk, eller gammal Grape Tonic, är inte min melodi.

Det är en osedvanligt mild sen höst. Och mildväder råder sanbolikt även i varje Arsenalsjäl.
Fyra raka segrar i ligan, varav bortavinsten, den makalösa bortavinsten, på Stamford Bridge - sent lär glömmas. 3-5. Det är en match att plocka upp från den biologiska hårddisken och ta fram igen och igen och igen när mörkret äter litet mer av varje dag som går.

En mental vändning. Och nej, jag undslipper mig att travestera monsieur Wengers snack om "Mental Strength". Kanske var detta en match som kan få bli lika avgörande åt ett positivt håll som förlusten mot Birmingham i Carling Cups final blev en färd rätt ned mot botten och mörker, mentalt, som resultatmässigt.

Ny seger, hemma, mot West Brom, där Arsenal fullkomligt häll i taktpinne från start till avslur, där Jenkinson imponerade på högerkanten och där Arteta inte bara gjorde ett klassmål, utan också sin allra bästa insats sedan han kom i Arsenals dress. 3-0. Det kunde blivit större siffror. Och laget har litet målskillnad att tugga upp efter den struliga starten, som man helst vill glömma.

Lunkade på hyfsat även i kvalet till Chapions League med Marseille på besök. Oavgjort med 0-0 lämnar dock för ett onödigt spännande avslut sedan regerande Tyska mästarna Borussia Dortmund kommit igång och är med i gamet om avancemang.

Och medan svensk media ägnar spaltmil åt Zlatan och Zlatans bok, och vet att rapportera att "Engelsmännen är iskalla inför Zlatan" (inte ens halva Wembley utsålt inför träningslandskampen mellan England och Sverige), och det hålls fotbollsgala där man kan tro att det är år 2004 med pristagare som Isaksson, Mellberg och Zlatan, så går man och inväntar att tio dagar av November ska passera så att det kan bli litet angelägen fotboll igen.
Typ Norwich borta.

Det är tight kring fjärdeplatsen, om det nu får bli säsongens realistiska mål. Newcastle har slutat att förvåna och börjat imponera. Tottenham tycks få sin säsong, men Liverpool har inte övertygat fullt ut. Det som återstår av säsongen, vilket är en hel del, är också konkurrenternas misstag. Lika viktiga som egen form.

Törs man tro att Arsenal haft sin beskärda del av skador nu?
Jag trodde nästan så fram till dess jag läste att unge Ryo gått och skadat sig.
Det kom samtidigt som nyheterna om att klubben invigt ett toppmodernt och nytt medicinskt centrum...

Carling Cup denna säsong då?
Manchester City i kvarten.
Det kan ta stopp där, trodde jag.
- Det blir avancemang, visste "Mäklar'n" att berätta!

En än mer positiv supporter, vars namn jag inte känner till, visste att vråla till absolut alla som kom i hans väg efter den där underbara lördagen på Stamford Bridge
"Nu vänder det, WE WON THE LEAGUE AT THE BRIDGE, kom ihåg att jag sade det - i vår!"

Riktigt så optimistisk är jag nu tyvärr inte. Trots en mild höst.