RUB IT IN: A DRAW!

Ledning. Borta. Inte rättvist, men två mål mot noll. Och mot det som blivit rivalen att jaga i år. Denilson fick göra mål Diaby likaså. Ett riktigt praktmål dessutom. Starten var Aston Villas, och enbart Villas. Ändå tar Gunners ledningen med ett mål, med två mål. Borta i Birmingham.

Men inte höll det!
Den här gången heller.
Inte skulle väl annandagen bjuda på en fröjdefull julavslutning!?

Gallas + Agbonlahor = straff. Slås lätt in av Gareth Barry. 1-2.
Sedan håller man ut. Till stopptid. Zat Knight får omarkerad och ensam närmast stå och ladda för fulla muggar i Arsenals straffområde... 2-2. 92:a minuten. Arsenal läcker till som en vällingstinn blöjbäbis.

En tvåmålsleding släppt.

Två poäng förlorade.
Ett nytt kryss.
Ännu ett kryss.

Nu jagar Everton Arsenal i hasorna.
Flåsande.
Sug på tabellen i slutet av året 2008.

LET'S RUB IT IN:

1 Liverpool 19 12 6 1 30-12 42p
2 Chelsea 19 12 5 2 38-7 41p
3 Man United 17 10 5 2 28-10 35p
4 Aston Villa 19 10 5 4 32-22 35p
5 Arsenal 19 9 5 5 32-23 32p
6 Everton 19 8 5 6 24-25 29p

Lördag den 10:e januari är jag på Emiraten. Om nu inga märkliga ting inträffar. Då är Bolton också på besök. Ett Bolton som avrättades synnerligen enkelt av Liverpool idag. Något säger mig att jag lär få se ett annat Bolton live. Kanske självaste Elmander hjälper Everton på traven?

Materc nt Riley och Svajiga Gunners

När det stod klart att Mike Riley, Premier Leagues sämsta domare, skulle döma dagens möte skickades ett sms till Fondmäklar'n:
"Mike Riley, The Masterc*nt dömer, när får Villa straff?"

Svaret kom redan i 19:e minuten då Riley pekade på straffpunkten i en högst tveksam situation mellan Theo Walcott och Ashley Young.
Men det var inte här Arsenal förlorade matchen. Något mål blev det inte på straffen sedan Almunia snabbt gått ned åt höger.

Första målet kom först i den 70:e matchminuten då Clichy nickade in bollen i eget mål. Sedan kom 0-2 exakt tio minuter senare i ett kontringsläge där Gallas inte orkade/vågade/hann/kunde/ville gå in i Agbonlahor.

Och så blev det som det blivit tidigare i år: Arsenal jagade utan någon giftighet framåt. (Wenger må vara hur nöjd han behagar över individuella spelare men som en enhetlig lagmaskin klickar det betänkligt.) Det blir alltför ofta individer som söker passa individer istället för ett följsamt lag som böljar framåt i offensiv och bakåt i defensiv. Och problemet vet vi alla, finns på mitten.

Utan någon utpräglad balansspelare med ett defensivt sinne på mittfältet så försvinner Fabregas match efter annan. Denilson skarvar bollar så att den hamnar hos motsåndaren alltför ofta. Och den lille brassen ÄR INTE den tuffa klippan a la Vieira, att sätta sin tillit till vad gäller att pressa motståndarlagets bollhållare. Det blir blaskigt på mittfältet. Diaby blir jag aldrig klok på. Om karl'n lär sig att inte överarbeta varannat moment ena stunden för att sedan slarva bort nästa chans så vore han en väldsspelare. (...om inte "om" fanns...) Men ojämnheten är han signum. Som resten av lagets.

Detta ska inte bli en roman. Konstateras att laget inte räcker till i år, eller har vänt några trender efter segermatchen mot Manchester United. Detta lag har inte förmågan att dyrka upp täta försvar av klasssiskt engelskt snitt. Inte en farlig målchans på 92 minuter. Det håller inte i ligan. Frågan är istället hur långt det håller, räcker det ens till en CL-kvalplats i vår?

Avslutningsvis återigen frågan om Wengers coachning.
Jag tillhör inte dem som krävde Bendtners huvud efter matchen mot Man United. Då skapade han i alla fall ytor åt andra i laget. Idag skapade han inte ett förbannat dugg utöver en spark i skallen på Sidwell. Ibland tror jag att dansken bara är lat då han aldrig tar ett kliv extra för att möta upp boll. Idag börjar jag mer tro att han bör byta sport, alternativt gnugga litet på utlån i annat lag och lägre division.

Hur Wenger kan starta 4-5-1 med Bendtner på topp är en gåta som är långt större än besvikelsen när Arsenal åker på sin första hemmatorsk mot Aston Villa sedan år 1993 (!) Detta synes vara året då många mindre smickrande rekordsviter bryts.

Innan gnällbänken stänger för kvällen noteras att denna "sexpoängsmatch" gav noll utdelning och att det nu är NIO poäng upp till Liverpool, att Manchester United krossade (läs: pulveriserade) ett Stoke som Arsenal inte mäktade slå.

Sedan blev knappast lördagen roligare av att THE MASTERC*NT, Mike Riley, får döma fotboll. Utöver konstiga frisparkar, eller: bristen på regelrätta frisparkar, och så den sedvanliga straffen - så lät Riley bollen gå vidare när Sagna låg skadad på planen.

Detta resulterade i mål och sänkte årets svajiga Gunners den här gången.