När det stod klart att Mike Riley, Premier Leagues sämsta domare, skulle döma dagens möte skickades ett sms till Fondmäklar'n:"Mike Riley, The Masterc*nt dömer, när får Villa straff?"
Svaret kom redan i 19:e minuten då Riley pekade på straffpunkten i en högst tveksam situation mellan Theo Walcott och Ashley Young.
Men det var inte här Arsenal förlorade matchen. Något mål blev det inte på straffen sedan Almunia snabbt gått ned åt höger.
Första målet kom först i den 70:e matchminuten då Clichy nickade in bollen i eget mål. Sedan kom 0-2 exakt tio minuter senare i ett kontringsläge där Gallas inte orkade/vågade/hann/kunde/ville gå in i Agbonlahor.
Och så blev det som det blivit tidigare i år: Arsenal jagade utan någon giftighet framåt. (Wenger må vara hur nöjd han behagar över individuella spelare men som en enhetlig lagmaskin klickar det betänkligt.) Det blir alltför ofta individer som söker passa individer istället för ett följsamt lag som böljar framåt i offensiv och bakåt i defensiv. Och problemet vet vi alla, finns på mitten.
Utan någon utpräglad balansspelare med ett defensivt sinne på mittfältet så försvinner Fabregas match efter annan. Denilson skarvar bollar så att den hamnar hos motsåndaren alltför ofta. Och den lille brassen ÄR INTE den tuffa klippan a la Vieira, att sätta sin tillit till vad gäller att pressa motståndarlagets bollhållare. Det blir blaskigt på mittfältet. Diaby blir jag aldrig klok på. Om karl'n lär sig att inte överarbeta varannat moment ena stunden för att sedan slarva bort nästa chans så vore han en väldsspelare. (...om inte "om" fanns...) Men ojämnheten är han signum. Som resten av lagets.
Detta ska inte bli en roman. Konstateras att laget inte räcker till i år, eller har vänt några trender efter segermatchen mot Manchester United. Detta lag har inte förmågan att dyrka upp täta försvar av klasssiskt engelskt snitt. Inte en farlig målchans på 92 minuter. Det håller inte i ligan. Frågan är istället hur långt det håller, räcker det ens till en CL-kvalplats i vår?
Avslutningsvis återigen frågan om Wengers coachning.
Jag tillhör inte dem som krävde Bendtners huvud efter matchen mot Man United. Då skapade han i alla fall ytor åt andra i laget. Idag skapade han inte ett förbannat dugg utöver en spark i skallen på Sidwell. Ibland tror jag att dansken bara är lat då han aldrig tar ett kliv extra för att möta upp boll. Idag börjar jag mer tro att han bör byta sport, alternativt gnugga litet på utlån i annat lag och lägre division.
Hur Wenger kan starta 4-5-1 med Bendtner på topp är en gåta som är långt större än besvikelsen när Arsenal åker på sin första hemmatorsk mot Aston Villa sedan år 1993 (!) Detta synes vara året då många mindre smickrande rekordsviter bryts.
Innan gnällbänken stänger för kvällen noteras att denna "sexpoängsmatch" gav noll utdelning och att det nu är NIO poäng upp till Liverpool, att Manchester United krossade (läs: pulveriserade) ett Stoke som Arsenal inte mäktade slå.
Sedan blev knappast lördagen roligare av att THE MASTERC*NT, Mike Riley, får döma fotboll. Utöver konstiga frisparkar, eller: bristen på regelrätta frisparkar, och så den sedvanliga straffen - så lät Riley bollen gå vidare när Sagna låg skadad på planen.
Detta resulterade i mål och sänkte årets svajiga Gunners den här gången.
2 kommentarer:
Riley blåste av spelet när en Aston Villa spelare låg ned, men lät spelet fortsätta när Sagna uppenbarligen låg skadad och vred sig i smärtor. Detta var dock vid ställningen 0-0 och situationen ledde alltså till Aston Villas ledningsmål och ingenting annat.
Stoke har för övrigt inte vunnit någon match på Emirates.
När Sagna låg skadad blev det 1-0, visst var det ignen huvudskada men han blåste av vid ett annat tillfälle när en villaspelare låg skadad utan huvudskada. Innan 2-0 målet bröts bollen regelvidrigt vid Villas straffområde och istället för en frispark i riktigt bra läge fick dom en kontring och 2-0.
Trots detta förtjänade vi inte att vinna. Stoke vann faktiskt på sin tajta hemmaplan där inkasten får än större betydelse.
Skicka en kommentar