Tyst Pingst

Det var litet märkligt att så i veckan få skåda Thierry Henry vandra runt med den feta CL-bucklan på huvudet i röd/blått a la Barca. Men han var väl värd utmärkelsen, även om det nu kom vid "fel tid" och för "fel klubb".

Henrys insatser i Arsenal kan oundviklligen aldrig någonsin underskattas!
Neva' Eva'.
Han är förevigt en vital del av klubbens historia. En ikon. Det var honom mer än väl förunnat att få lyfta den enda pokal han saknat. Likväl kändes det hela...litet...vemodigt.

De s.k "drömfinalen" blev inte ens en riktig match. Barcelona dominerade totalt mot ett sälsynt håglöst Manchester United som knappt orkade ta bollen. Och Ronaldo sämst när det gällde.

Det är i övrigt onekligen svårt, närmast omöjligt, att inte gilla Barcas fotboll anno 2009. Rätt lag vann. Punkt.

Tramsigheter som kvällspressens "expertis" kvasifilosoferar kring, som om huruvida detta nu bevisar vilken liga som är "bäst" lämnar jag helt därhän.

Om så Inter/Milan/Juve/Lazio/Roma skulle vinna 30 CL-guld på raken kan Serie A aldrig bli den bästa ligan för mig. Neva' eva'. Det är en smaksak. Simple as that. Italienare må ha bättre väder, trevligare kuststräckor, och godare mat än vad Engelsmännen har. Men defensiv tröjdagarfotboll med publiken placerad 50 meter från planen, på gamla friidrottsarenor, kan aldrig någonsin bli min grej.

Publik ska vara nära planen.
Fotboll ska pelas snabbt. Och hårt.

På Arsenalfronten total stiltje. Barca-segern sätter genast igång en ny våg av spekulationer om Cesc Fabregas framtid. Gäsp!
Tabloider är dasspapper.

Wengers gnäll om att Walcott "riskerar bli utbränd" om han tvingas spela för både landslaget och U21 i sommar gav ingen effekt. En 20-åring bör nog klara det läget. Så Walcott kommer till Sverige i sommar.

Det är en tyst Pingst. Nu, mot havet, båten och de förbannade måsarna.
Cheers!

Marcus Birro om lottningen

swedeArse ger plats till Romanistan, Italienälskaren och fottbollsfantasten Marcus Birro (Jo, han är författare också...)
Nyligen utsedd till Sveriges bästa bloggare och krönikör av fotbollsvännerna på Svenska Fans. Marcus Birro skriver regelbundet i Expressen numera som återfinns i Canal Plus fotbollsstudio. Och trots att han ibland biter till om grått väder, sjaviga pubar och fish'n'chips så har han även fotbollshjärta stort nog att tycka till om Arsenal och dess supportar. Som här:
http://www.fotbollsexpressen.se/Internationell%2Bfotboll/1.1387634/marcus-birro-arsenal-ar-vart-sina-supportrars-karlek

Här följer nu Marcus Birros tankar om dagens CL-lottning:

Hej där.

Läget?

Hur är tillvaron i The Gunners land?

Vilka ekon har ni i era öron nu när lottningen i CL precis är klar. Är det skräck, glädje, lättnad, panik eller mest en axelryckning, ett sådant där "vi-fixar-detta-lätt" ryck med axlar och ögonbryn, som munnen på Strindberg när han skulle fotograferas. Han trodde han log. Men han såg ut som en kaninröv.

De säger att striden mellan Italien och England egentligen inte existerar. Att man kan älska fotboll från alla länder. De har rätt och de har fel.

Och länge har vi Italienälskare varit tvungna att vada fram i klibbig, halvpackad och stinkande Peter Wennman gegga under alla år, och ständigt hamna i försvarsställning för att vår kärlek är grön vit och rädd istället för gapigt brittisk, så länge kommer det alltid finnas en rivalitet mellan England och Italien.

Det spelar ingen roll att Capello tränar landslaget eller att Zola tränar West Ham. Det här är en annan grej. Det är Totti vi snackar om. Världens mest lojala lagspelare som fortfarande kan få vuxna människor att frustande ställa sig vid närmaste bardisk och helt sonika banka med näven hårt i disken i en timme.

Fotboll ska inte vara som livet. Fotboll ska vara fest. Jag tar att sorgen, förlusten, döden och ensamheten är byggstenar i ett liv men fotbollen ska vara flammande röd. fast inte Arsenal röd, utan vinröd. Roma-röd. Tack för detta generösa utrymme och ha en fin jul så ses vi nyktra och fina i tid för match nästa år.

Mvh
Marcus "Totti" Birro