Landslagstristess och Appiah

Inget kan få mig att hetsa upp mig över kvalet till Fotbolls-VM, Albanien-Sverige, i kväll. Inget. Ändå anses jag nog som tämligen intresserad av fotboll. Men svensk landslagsfotboll under Lagerbäcks regi har fått mitt intresse att svalna de senaste åren. När denna bortamatch i Tirana dessutom analyseras ned i varenda sportsändning, radio som TV, och fyller ändlösa spalter i tidningar och på webbsidor - och med vinkeln att det blir en "tuff uppgift" mäktar jag inte.

Men det kanske det blir. Tufft.
Det kanske är den väckarklocka svensk fotboll på dekis behöver.
Stryk mot Albanien och ett halvknackigt kvalspel.
Trots att vi har Zlatan. Denne evigt så omskrivne svenske "världsspelare".

Klubbfotboll betyder mer än den nationella fotbollen.
Det kan tyckas märkligt i sig.
Men så är det.

I VM-kvaltider är det tämligen tyst på "matnyttigheter" kring Premier League, som annan europeisk klubbfotboll. Det blir mest larviga rubriker sprugna ur någon kommentar, placerade utanför något reellt sammanhang.
"Jag trivs här"
"Jag har mycket att lära av X"
"Vi kan vinna titeln"
"Krisen gör oss starkare"
Etcetera, etcetera, blaha, blaha!

Ett undantag: Fenerbaches defensive mittfältare, 28-årige ghanesen Stephen Appiah, som efter en längre tids skadeproblem nu får lämna den turkiska storklubben som fri transfer, var tänkt till London och West Ham. Efter att manager Alan Curbishley i veckan hastigt aviserat att han lämnar klubben (fått nog) så kan Appiah få annan klubbadress i London. I norra London, och då inte bland de vita tröjorna...

Appiah spelade under fredagskvällen i VM-kvalmötet mot Libyen, där de Ghana torskade med 1-0. Rapporter idag om att Appiah syntes vara i god form och kondition, när han kom in och fick byta av Chelsea's Michael Essien som skadat sig.

Lönen £40,000 i veckan är vad Appiah varit utlovad av Hammers. Kanske kan Gunners toppa budet, när inget (in)köp av just en rutinerad defensiv mittfältare nu blev av?

Nätet (denna eviga källa till rykten, skvaller och antaganden) bjuder också på några sajter som påstår att Appiah redan tidigare redan har testats av Arsenal (!), men falerat i den medicinska undersökningen...

Fortsättning lär väl följa som det brukar heta. [insert "klyscha" here]
Ungefär så upphetsande blir lördagen - ur ett tämligen snävt Gooner-perspektiv.

Varför vill Spurs ha våra spelare?

Okey. Landslagseländet är ännu inte över. Förnedringsmötet i Spanien har nu analyserats i snart två dygn. Det är kniv på strupen på onsdag. Alla vet det. Tror inte att Lagerbäck fixar någon blågul sommarfest efter att ha bevittnat matchen. Nåväl. Det finns otaliga sajter, professionell media, som supporterbloggar som bättre vet att analysera det svenska landslaget, dess spel och dess uttagningar av spelare.

Här avhandlas Arsenal främst. Innan jag lämnar EM för dagen så kan nämnas att Fabregas rullade boll med blekt betyg, men att hans status och roll i det egna landslaget är helt annan än
hemma i klubblaget. Luis Aragones ger som bekant Xavi rollen som den store playmakern.

Brittiska The People skriver att våra "älskade grannar", Tottenham, är intresserade av att köpa loss Abou Diaby i januari. Prislapp: £ 7 miljoner. Även Denilson och Armand Traore skulle vara av intresse för Spurs enligt tidningen.

Under måndagen skriver The Daily Mail att Tottenham nu även intresserar sig för bekantingen Julio Baptista, som fick återvända till Real Madrid i somras efter ett inte helt lyckat år i Arsenal den gångna säsongen...

Stackars Spurs. Måste de verkligen snegla på ärkerivalen för att köpa upp sig några pinnhål i tabellen?
(om man nu överhuvudtaget ska tro på dessa rapporter. Det råder EM-kval även i pressen som bekant)

CSKA London uppges för övrigt vara intresserad av Eduardo Da Silvas gamla lagkamrat, kroaten Luka Modric. En spelare som Arsenal haft ögonen på en längre tid.

Och apropå ryssar. (eller Uzbeker) Har varit relativt tyst om oligarken Usmanov senaste månaden. The Guardian publicerar idag en intervju med Arsenals nya store aktieägare. Usmanov är självklart en helyllekille som alltid älskat Engelsk fotboll. Och Arsenal

"It is well documented that I am a lifelong football fan. My love of the British game started with the 1966 World Cup. I started watching Arsenal about eight years ago."

Läs rubbet. Här:
http://www.guardian.co.uk/russia/article/0,,2212432,00.html

Tresor Mputu på besök

Missade matchen igår. Men anrika Reading har aldrig slagit Arsenal, så jag var inte sjuk av oro där jag satt. Satt fast. Sådär 11 000 meter någonstans över alperna på ett flygplan som var irriterande försenat. Landad, utcheckad och efter dryga trettio mil av snöglopp på E4:an så visade Text-Tv:n siffrorna 1-3 väl åter i hemmets trygga hägn. Radiosporten behagade inte ge något litet resultat från matchen, de hade fullt upp att sända fotbollsgala och tala om Zlatan. Däremot fick jag mig litet allsvenska hockeyresultat till livs bakom ratten. När man inte talade om Zlatan. Eller Therese Sjögran.

Premier League tycks endast vara intressant om det finns en svensk i laget. Eller på tränarbänken.

Nu ska Sverige ta sig till EM. Det lär rapporteras bibeltexter av analyser inför EM-kvalet i Spanien. Du lär få läsa om varje liten nysning som sker runt Lagerbäcks gossar.
Spännande?
Nej.
Kul om Sverige tar sig till EM?
Ja.
Men för mig engagerar Arsenals fram- eller motgångar mera. Det lär så bli litet av varan Engelsk klubbfotboll kommande vecka. Men det ska förhoppningsvis bli litet ordning på denna sajt igen trots allt.

Allt som skrivits om gårdagskvällens möte om Reading har du redan läst någon annanstans. Eller sett själv. Nyheten för dagen är att Arsenal får besök. Av 21-årige Tresor Mputu från Kongo. Tio dagar får han på sig i London för att visa vad han går för. På YouTube blir alla stjärnor. Så vad säger det?
Här dock ett, av otaliga, klipp på Mputu:
http://www.youtube.com/watch?v=cJieGKM2tpE


I övrigt har Wenger låtit berätta att han kanske kommer att köpa EN ny spelare under vinterns transferfönster. Han väljer att inte berätta om vad han tänker sig. Kan man gissa
på målvakt?

It’s allways kind of Silly!

I skrivande stund har det gått knappt åtta dygn sedan transferfönstret stängdes. Öppnar först igen för att släppa in litet frisk (?) decemberluft. Ändå är spekulationer om kommande övergångar, köp och byte i rullning. An ongoing Saga.

Gilberto Silva är i sikte för Valencia till vintern. Som bekant ägnades åtskilligt i såväl traditionell print som kilobits i cyberspace åt saken den gångna sommaren. Men någon affär blev det inte. Men Valencia ger inte upp utan är redo att betala £10 miljoner för den defensive mittfältsbrassen. Allt då enligt Daily Mail.

Gilberto själv uppges anse att han vill ta en CL-titel med Arsenal. Detta är nu inga citat från Gilbero själv. Han uppges på löst och luddigt manér bara anse så.
Silly rullar på.
Året om.

Arsenals skandinav från de sydligare breddgraderna, Nicklas Bendtner, gnäller ut i media. Detta sedan han tvingades stå över uttagningen i mötet mot Pompey. Den 19-årige dansken”kräver en förklaring” av Wenger. En förklaring kan ju heta Adebayor. En annan Van Persie.

Please, lay off.

Sluta gnäll!

Nitton år ger trots allt inte något alibi för att få agera som en tjurig 4-åring, eller?


Dagen efter den sedan i somras, förväntade förlängningen, av Wengers kontrakt publicerar propagandawebben en hyggligt läsvärd intervju.
Vad driver en herre som Arséne Wenger, hur håla motivationen uppe efter 11 år i samma klubb?

"That's never been a problem because I feel I love to win and I hate to lose. That's just enough to keep the motivation very high. Every defeat in a career of somebody who wants to win is a really, really big bang in your head, you know. That will last as long as I live and, of course, you don't always have the strengths to do that and achieve that but that kind of motivation is stable within myself. When I've achieved something I forget about it and just focus on the future and how much I can do better. That's part of my personality."

I sin helhet, här:
http://www.arsenal.com/article.asp?thisNav=News&article=481177&lid=NewsHeadline&Title=Wenger+-+I+love+the+Club+and+I+love+the+job

Sverige-Danmark ikväll. Har det någonsin skrivits så många spaltmil inför en landskamp som denna?Fantasilöshet råda.Herrarna Filip och Fredriks ”busiga upptåg” känns i rapporteringsflödet som en vital injektion jämfört med främst de svenska tabloidernas trista überbevakning av den totalt humorlöse Zlatan samt Lagerbäck & Co.
Gissar på kryss.