Det är en sådan dag idag

det är en sådan dag idag. Då RSS-läsaren fylls av meningslösa stories och rubriker om och kring Gunners. Nasri om att hjärtat klappar för Arsenal, van Persie som tror att detta år, då, då minsann, ska han och Adebayor bilda PL:s vassaste anfallsduo. Det är en dag då alla spelare i Arsenal är glada och lyckliga, fulla av tillförsikt och optimism. En dag då trötta skribenter och fantasilösa rubriksättare kokar soppor på knappnålar.

En sådan dag. En sådan idiotdag att tillochmed rykten om Gareth Barry kommer i svang igen.
Trots att Wenger redan avfärdat saken offentligt.
Även dumryktet Xabi Alonso hamnar ånyo på agendan.
Inte för att Alonso, som många Gooners tycks anse, är "slut" och redan har gjort sitt i Liverpool. Nej, utan för att Alonso aldrig kommer byta från Liverpool till Arsenal. Valet kanske inte är hans. Men dessa klubbar handlar inte med varandra. Det är en på förhand så stendöd "no-deal".

Om något skvaller är intressant, så är det möjligtvis Rubén de la Red.
Men om säljare är Real Madrid så är prislappen inte Arsenals.
kankse, kanske, endast kanske, kan det finnas något intressant stoff kring Sporting Lissabons mittfältare Miguel Veloso.

Wenger älskar mittfältare.
Men han borde leta efter en mittback.

Och - så kan man hitta ett guldkorn. Apropå mittfält, då.
Och det är (förstås) nyheten om att Wilshere kommer att få förtroendet att spela med A-laget redan denna säsong. Tröja nummer 55 byts till Gilbertos nu efterlämnade nummer 19.
Stort. Och förhoppningsvis klokt.
Cesc var inte äldre när han klev rätt in i den tuffa verkligheten.

Traore har fått nytt kontrakt, Wenger kan ta plats i styrelsen, och efter några dygns fotbollsvila kom jag på vad jag verkligen blev klok på efter Emirates Cup.

Eboué. Den mannen är inte Arsenalo. blir aldrig Arsenal. ska inte spela i klubben. Och om han ändå prompt ska göra det, som reserv för Sagna.

Sagna måste förövrigt fortfarande vara ett av Wengers bästa förvärv på åratal.
Det är så att man förlåter frillan. Inte ser den. Bara ser spelet. Och det är first class.

Dagens varma leende: Eduardo tillbaka - till jul.
Dagens kalla skratt - som har väldigt inget med Arsenal att skaffa: Chippen till Saudi Arabien.
Självklart tycker tomtefar Lagerbäck att det är bra.

Lerigt och skitigt: Cupspelsvinst utan Diarra

Burnley: 0
Arsenal: 2 (Eduardo 9’, Bendnter 75’)

Så klev Arsenal in i den klassiska FA-Cupen och dess tredje omgång. En engelsk klassiker!
Och det var så cuplikt det bara kunde bli borta mot Burnley på Turf Moor. Fotbollsplanen långt ifrån storlagedns- och storarenornas precisionsklippta ytor. Här fick Arsenal spela boll på nedsliten plan med väl synliga jordfläckar. Härligt!

Startelvan Arsenal som tippades i inlägget nedan.
Dock med en noterbar skillnad som gav alla tydliga signaler: ingen Diarra!

Inte ens som bänknötare på utflykt hade den högljutt gnällige fransosen fått Wengers välsignelse. Allt lägre odds på att Diarra har ny klubbadress när månaden är slut.

Matchen då?
Burnley rivstartade och Arsenal sov. Det var oerhört nära ett ledningsmål för hemmalaget redan i fjärde minuten då Lafferty nickade i ribban. Om Burnley fått mål hade sannolikt hela matchbilden blivit än annan. Nu var det istället Arsenal som vaknade till och Eduardo visade ånyo målthyvstakter i matchens nionde minut efter att ha serverats en långboll av Kolo Touré. Burnley sliter och kämpar, tar kommandot i mitten av första halvlek, men får gå mållösa till halvtidsvila. Några mindre lyckade avslut av Arsenal via Eboué, Bendnter och Eduardo plockades lätt av Burnleys keeper Kiarly.(Förövrigt planens coolaste, sjyssta vita mysjoggingbrallor a la reabacken på COOP Forum)

Andra halvlek och Arsenal gick på halvfart. Att rulla boll på planen var inte helt lyckat varpå densamma spelades ut X antal gånger till Burnleys favör. Men trots idel inkast nära Arsenals
planhalva, samt ett antal hörnor, så lyckades inte Burnley skapa någon riktigt het eller farlig målchans.

I 60:e matchminuten blev Burnley en man färre då Lafferty fick rött kort efter att ha kapat Gilberto mitt på planen. När de vilda protesterna lagt sig, så fortsatte hemmalaget att söka pressa ned Arsenal i banan. Diaby och Denilson slog ut bollar litet här som var från mittfältet utan egentlig adress. Hos Traore var trafiken livligast och han fick så lämna plats åt Justin Hoyte i 71:e minuten. Fyra minuter senare fastställer Bendtner slutresultatet. På vast pass från Eduardo kom den unge dansken ensam med Kiarly och lägger kyligt in bollen snävt till höger. 0-2

Härefter orkade inte Burnley resa sig, och Arsenal slog av på takten med någon enstaka kontring utan någon större finess eller ambition. Eduardo kunde ha blivit tvåmålsskytt men en förutsägbar vänsterdragning innan det tilltänkta avslutet plockades av Kiarly i sina nu lerfläckiga joggingbrallor.

Summa summarum:
1. Arsenals spelare förtog sig inte i mötet.
2. Laget för dagen var inte helt samspelta.
3. Bendnter var stundom valpig och överarbetade sina avslut, men gjorde tillslut
ett kyligt mål.
4. Eboués formkurva imponerar inte!
5. Diarra fick inte vara med
6. Vad gör vi utan Kung Kolo om några veckor?
7. Kommer Kiarlys brallor ut på E-bay!?

Varför vill Spurs ha våra spelare?

Okey. Landslagseländet är ännu inte över. Förnedringsmötet i Spanien har nu analyserats i snart två dygn. Det är kniv på strupen på onsdag. Alla vet det. Tror inte att Lagerbäck fixar någon blågul sommarfest efter att ha bevittnat matchen. Nåväl. Det finns otaliga sajter, professionell media, som supporterbloggar som bättre vet att analysera det svenska landslaget, dess spel och dess uttagningar av spelare.

Här avhandlas Arsenal främst. Innan jag lämnar EM för dagen så kan nämnas att Fabregas rullade boll med blekt betyg, men att hans status och roll i det egna landslaget är helt annan än
hemma i klubblaget. Luis Aragones ger som bekant Xavi rollen som den store playmakern.

Brittiska The People skriver att våra "älskade grannar", Tottenham, är intresserade av att köpa loss Abou Diaby i januari. Prislapp: £ 7 miljoner. Även Denilson och Armand Traore skulle vara av intresse för Spurs enligt tidningen.

Under måndagen skriver The Daily Mail att Tottenham nu även intresserar sig för bekantingen Julio Baptista, som fick återvända till Real Madrid i somras efter ett inte helt lyckat år i Arsenal den gångna säsongen...

Stackars Spurs. Måste de verkligen snegla på ärkerivalen för att köpa upp sig några pinnhål i tabellen?
(om man nu överhuvudtaget ska tro på dessa rapporter. Det råder EM-kval även i pressen som bekant)

CSKA London uppges för övrigt vara intresserad av Eduardo Da Silvas gamla lagkamrat, kroaten Luka Modric. En spelare som Arsenal haft ögonen på en längre tid.

Och apropå ryssar. (eller Uzbeker) Har varit relativt tyst om oligarken Usmanov senaste månaden. The Guardian publicerar idag en intervju med Arsenals nya store aktieägare. Usmanov är självklart en helyllekille som alltid älskat Engelsk fotboll. Och Arsenal

"It is well documented that I am a lifelong football fan. My love of the British game started with the 1966 World Cup. I started watching Arsenal about eight years ago."

Läs rubbet. Här:
http://www.guardian.co.uk/russia/article/0,,2212432,00.html

Usmanov köper in sig

En dag då fotbollsvärlden ur ett Arsenalperspektiv mest avhandlar form och strategier inför säsongens första CL-gruppspelsmöte mot Sevilla imorgon kväll, eller uppgifterna om att unge Traore går på Londonderby med knogjärn i fickan, så ägnas nedan några funderingar kring ägarfrågan och framtiden.

Ryske, eller snarare Uzbekistanske, miljardären Alisher Usmanov har nu ökat sin andel i Arsenal via bolaget Red and White Holdings till 21%. Detta efter att ha köpt upp ytterligare 6% av klubben från brittiska finansbolaget Lansdowne Partners Hedge Fund.

Han är nu således klubbens enskilt näst störste ägare.
Smaka på den.

Uppgifter i brittisk media har sedan söndagen gjort gällande att nästa uppköp sannolikt blir den från starten något akterseglade amerikanske affärsmannen Stan Kroenke.

Känns mer som spekulation och gissning än som vederhäftigheter.
Men vem vet?

Kroenke, vårens stora samtalsämne, äger idag aktier motsvarande drygt 12% i klubben. Han har av många, inte minst klubbens supportrar, utsetts till ett rött skynke. En amerikansk cowboy som inte har några andra avsikter än att erövra ytterligare aktier, för att sedan på Glazerskt manér ala Man Utd, tjäna pengar på klubbens skulder. Skulder och lån som finansierat Emiraten.

Bilden av Kroenke har varit svart. Och Arsenals ordförande Peter Hill-Wood har inte heller varit den som sträckt ut handen. Han har istället vid upprepade tillfällen påtalat att Arsenal minsann inte är i behov av ett bredare ägarskap.

Att vederbörande är just amerikan har sannolikt stuckit den konservative Engelsmannen Hill-Wood ytterligare i ögonen. För vad vet amerikaner om "soccer"?

Utan att här agera djävulens advokat och söka nyansera bilden av Kroenke så konstateras att mannen åtminstone satsat litet tid och pengar i sitt hemland på just utveckling om och kring fotboll.

Vad 53-årige Usmanov, som fått smeknamnet "The Hard Man of Russia", har gjort för fotbollen är sämre dokumenterat. Ytterligare en oligark som gjort sig en snabb förmögenhet i Rysslands nya hyperkapitalism, och som nu sprider sitt kapital i flera branscher. Bland annat nu inom media. Och nu så dags för klubbfotboll på världsnivå.

Vad man med säkerhet vet, är att Usmanovs intresse, utöver att köpa nya saker, är att hålla profilen ren. Rykten om tvivelaktigheter kring Usmanovs karriär ska tvättas från varje blogg!

Det sysselsätter nu Usmanovs jurister. Den brittiske ex-diplomatwen, journalisten och författaren Craig Murray (som arbetat för Storbritannien i Uzbekistan) har själv fått erfara
hur Usmanovs advokater jobbar:

http://www.craigmurray.co.uk/archives/2007/09/more_appalling.html

För att citera Arseblog:

"Nice PR and a nice way to treat people who support the club and who have legitimate concerns about the people getting involved in our football club, don’t you think?"

Denne Usmanov äger nu 21% av Arsenal. En man som uppenbarligen låter advokater tysta kritiker. Även om kritikerna har band eller hyser kärlek till klubben.
Vilken ägare.
Om Kroenke tröttnat, och vill sälja sin andel, låt det inte bli till Usmanov.

När Usmanov närmar sig ett 29 procentigt aktieinnehav (vilket han gör om han lägger an på Kroenkes aktier) ligger även vägen öppen för et formellt bud om övertagande.

Är det den ägare du vill ha?