Händer, fötter, skador, VM

Veckans snackis ur ett snävt Arsenalperspektiv blev ett uteblivet handslag.
Att wenger inte tog Mark Hughes i hand efter förlusten i Carling Cup har ältats till förbannelse. Enligt någon outtalad gentelemannaregel "måste" tydligen coacherna ta i hand efter spelad match.

Wenger anser att han är fri att handhälsa på vem han vill.
Hughes tillsammans med brittisk media - blåser upp bilden kring Wenger som den arrogante fransosen. Så kom uppgifter om vad Hughes kallde Wenger under matchen.
"F***ing wa**er".

Sandlådenivå.

* * *
Från händer till fötter. Robin van Persie har nu opererat sin skadade fot i Holland. De läkarraporter som Arsenal fått sig tillsända pekar på en lyckad operation. Återstår nu 4 månader av läkning, rehabilitering. träning, övning. Så kan van Persie spela fotbolls-VM i Sydafrika och bli skadad på nytt...
(hopas man inte)

* * *
Arsjavin är frispråkig. Arsenal saknar än det ena, än det andra vet han att berätta i media.
Nu misstänker den rykse stjärnan att han håller på att bli utbränd. Sjukstugan nästa?

* * *
Blir Theo Walcott någonsin frisk, eller tillhör han den överreprsenterade gruppen i Arsenal som ständigt drabbas av skador?
Nu är han skadad. Igen. En halvlek mot tre matchers vila. Inget framgångskoncept.

* * *
Efter Wengers tal om nyförvärv i januari så spekuleras det fritt kring diverse anfallsspelare. ´
Igår skrev Wenger av tre, eller möjligtvis två namn: Edin Dzeko och Mario Balotelli.

Sommarens förväntade värvning, Maroune Chamakh, går för fullt i Bordeaux. I ligan som i Champions League. Vem tror att Wenger lägger pengar på honom nu?
Han kan komma efter säsongen.
Gratis.

* * *
Det får inte bli förlust idag när Stoke kommer till Emiraten. Det blev det senast i fjol. Utgår från att Gunners håller bättre koll på när Rory Delap tar inkasten i år.

* * *
Så går inte veckans stora fotbollshändelse att undvika: lottningen till gruppselet i VM i Sydafrika 2010. Bland många iaktagelser förmedlas två:
England och Italien måste fått de absolut lättaste lottningarna i något mästerskap på flera decennier.

Förstår knappt seedningssystemet när sådana totalt ospännande grupper kan skapas. Allt annat än vidare avancemang för de båda länderna innebär per automatik 2010 års största sportfiaskon.

Kompromisslöse Wenger tog laget ur cupen

Det kändes (tyvärr) knappast spännande på förhand. Miljardbygget Manchester City, med hemmaplansfördel, skulle sätta A-laget på planen i kvartsfinalen av Carling Cup.

Kompromisslöse Wenger, som anser att Carling Cup är ungdomarnas tillställning lät i enighet med sin envishet vara konsekvent att spela just ungdomarna. Med undantagen Rosicky, Song och ålderman Silvestre.

Och de stod emot. I en halvlek och 5 minuter in i den andra. Sedan lät man investeringen Tevez (som inte gjort mål på decennier) få fritt spelrum i eget straffområde. Pang och upp i krysset och 1-0. Inget som Fabianski kunde lastas för.

Tvåan kom i minut 69 när kvicke Shaun Wright­-Phillips kom på Arsenals vänsterflank och smällde in tvåan på skott. Det var spiken i kistan, men Citys unge Weiss fick sätta trean i minut 89. Åter var det öppna fält i den egna försvarslinjen.

Arsenal, de kom sällan till några avslut. Men väl när, då sköt inte alls. De unga har tydligen lärt sig att när chanser uppstår - då ska det gås in på mål. En taktik som sällan brukar fungera. Inte heller på Man Citys tunga backlinje. Känslan från start besannades så.

Manchester City och Mark Hughes känner sig sannolikt pressade att prestera troféer redan i år efter att ha börjat slira litet i ligan.

Uppenbarligen känner inte Wenger alls det trycket, utan anser att det finns titlar som kan missas. Detta med tanke på valet av eget lag vs förväntat motsånd.

Så nu är Arsenal ute ur Carling Cup och får inte spela någon fjortonde semifinal, occh inte någon final på "nya" Wembley.

Avslutningsvis några rader om...

...hur fyllkomligt fysiskt illamående Ade-BUY-ors blotta väsen gör mig. Faktiskt långt värre än Ashley Cole (!).

Detta trots att Cole var fostrad i klubben och gick till en stadsrival för pengar, och Ade inte är annat än en simpel legoknekt som spelar för mset pengar. En som kom - och försvann - i Arsenal.

Med tanke på den tidiga höstens dubbla incidenter med överdrivet firande och stämplingen av Robin van Persie, så blev man knappast bättre till mods när Adebayor skulle spela "goa gubben" och gå runt och krama på sina forna lagkamrater. Silvestre som Eboué gjorde miner som sade mer än tusen ord.

Sex gula kort hann ett ungt Arsenal, oförmögna att skapa något riktigt farligt, med att dra på sig under matchen. Måste vara någon notering för rekordböckerna.

Next year

Känslorna svallar - med rätta - dagen efter mötet med Manchester City. Avser inte avhandla Adebayor i något längre stycke här. En idiot är inte värd mer än tystnad, och Adebayor visade tillslut så öppet och exakt vem han är som vad han står för.

Kan bara hoppas att FA (re)agerar och stänger av kräket. Men money talks and bullshit walks så Mark Hughes tar nog hand om den saken. Slutar sannolikt med någon skriftlig reprimand.

I övrigt törs jag lova att nämnde Adebayor aldrig någonsin lär sätta sin fot på Emiraten i ligareturen den 24:e april 2010. Redan nu vet jag att han kommer att vara "skadad" eller "sjuk".

Vad Robin van Persie tyckte om sin forne anfallskollega efter matchen har framgått med all tydlighet, och det är bra att detta inte förblir RvP:s synpunkt i media, utan även blivit publicerat som ett "statement" på den officiella propgandawebben.

* * *
Matchen då?

Fullkomligt avslagen insats från Arsenal (om alltid efter landslagsuppdrag, men det är inget att skylla på då flera av Citys spelare också haft andra plikter) under de första 45 minuterna. Knappast en boll rätt, och på varje röd fans tre ljusblå. Det snubblades och fumlades.

Denilson gjorde inte mycket rätt. Ett riktigt bottennapp. Men där fanns fler som inte tog ett steg för mycket. Och främst saknades en sprinter som sökte riva och slita upp luckor i Citys mittfält som backlinje. Och nu var laget utan Arsjavin, Nasri och Walcott. Detta samtidigt som Fabregas gick på halvfart.

Almunia har lyckats sjabbla till det på något sätt i samtliga matcher.
Det känns sämre än "sådär".

Rosicky gjorde skillnad, och det var den enda riktiga glädjen att den så av skador länge frånvarande mittfältaren fick debutera igen med ett mål.

Försvarsarbetet i backlinjen lämnade dessutom mycket att önska - 4 mål är inte okey. Akilleshälen som befarades visade sig nu öppet och i full dager.
Samtidigt sjabbaldes det även med chanserna framåt i andra halvlek. Vad Bendnter och Diaby pysslade med stora delar av matchen är jag fortfarande fullständigt oklar över.

* * *
Arsenal har nu spelat fyra matcher. Kanske lät vi oss luras litet av de två första matcherna. Facit nu är en betydligt sämre start än i fjol. " vunna och 2 förlorade. I fjol hade laget 3 vunna och 1 förlorad. Med sex poäng i tabellen är det redan nio poäng upp till serieledande Chelsea.

Det är ett tyvärr ett synnerligen stort glapp trots att så många matcher återstår att spela.
I fjol kunde man skriva av drömmar om ligatitlar redan i oktober.

Det finns ett stående skämt bland Arsenalsupportar kring begreppet "Next Year", det brukar användas på Spurs som deras bärande fotbollsfilosofi.
"Om inte i år, så NÄSTA ÅR, då, minsann!"

Frågan är om inte det skämtet numera ligger oss själva närmast?
Även i år, även denna säsong - så blir det inte av men... "Next Year", då...

Hoppas inte det!

Lurade nästan mig själv

Jag lät mig n ä s t a n dras med i haussen. Jag började fantisera att det kanske skulle, att det kanske kunde bli affär med Zenit St Petersburg och Arsjavin. Trots allt. Men jag har nyktrat till. Självklart blir det inget av saken. Alla motstridiga uppgifter i sig gör denna redan märkliga följetong till en snart glömd skröna i ännu ett transferfönster som kom och gick. Om det är Zenit som desperat söker suga miljoner, eller agenten Dennis Lachter (som vill ha 30-50 miljoner för att sköta själva försäljningen), eller om det är Arsenal somhar så ont om pengar...
oavsett "varför" - känns mindre intressant.

Någon affär lär det aldrig bli. Någon Arsjavin i Arsenal lär vi aldrig se. Kanske, eller sannolikt, vaknar nu någon annan till. Som ger ryssarna vilken orimlig summa de än vill ha. För Arsjavin, för agenten, för framtida pay-offs vid eventuella cupvinster eller övergångar.

Har svårt att tänka mig att en Mark Hughes, numera med obegränsad börs, låter sig nöjas med Craig Bellamy (!!) som det STORA förvärvet till "Man Citeh", när Kaká tackat nej, och AC Milan nobbar 1,1 miljard. Men det finns ytterligare aktörer bland de riktigt peningstinna elefantskötarna i europeisk klubbfotboll.

Om inte de riktigt välbesuttna handlar just nu, så lär någon hjälpa Arsjavin i november, då han är fri att köpa ut sig. Han lär inte välja Arsenal.
"De kunde köpt mig om de verkligen var intresserade" - lär han tänka.