Det kanske är så. Den vackra fotbollen är god att njuta. Men den vinner inga titlar?Det brukar ofta heta så när det skrivs om Arsenal och ibland är jag benägen att hålal med, även om jag inte vill latt det ska vara så. Sedan finns facit i att det varit skralt i titelskåpet under några års tid nu.
Arsenal - Manchester City. Stormatch i ligatoppen under onsdagskvällen. Av någon anledning hade jag "riktigt goda vibbar" inför en match som jag var ytterst nära att få se live på plats - men där andra omständigheter gjorde att den fick beskådas på svensk pub under trettondagens afton.
Och det började så lovande. Eller var det ett ont omen?
Efter 20 minuters spel dominerade hemmalaget, Arsenal hade haft tre skott i virket, varav en kanon från Fabregas som slickade stolpens insida vid Hart för att ändra riktning snett ut i planen.
Manchester City hade ett riktigt skott på mål, en frispark och någon hörna. De var tämligen tandlösa framåt och hade stundtals svårt att hålla ordning på Arsenal bakåt. Men något mål lyckades inte någon i Arsenal att smälla in. 0-0 i halvtid kändes smått orättvist.
Det var många som gjorde ett synnerligen gott värv i den energifyllda starten; Walcott, Sagna och inte mints Song. Pappa Song! Mannen med nyblonderat skägg som styrde spelet över hela mittfältet - från backlinjen upp till offensiva stötar. Vad han sprang, vilka brytningar han gjorde. Det har blivit lagets viktigaste spelmotor.
Även Sagna gjorde en lysande insats på högersidan. Och Clichy hade uppenbarligen fått stränga instruktioner om att hålla sig långt ned på sin vänsterkant. Har inte sett sådant defensivt coachande från Wenger/Rice på åratal vad gäller ytterbackens uppgift.
Men framåt saknades någon som kunde avgöra. Robin van Persie, som fick på en kanon som räddades med fingertopparna, gjorde en märklig insats. Hans speed och timing är inte som den varit. Ofta stoppades spelet upp, saktades ned, när holländaren fick fatt på bollen.
Mancinini hade gjort sin läxa som varje konkurrerande coach just nu; bolltrollare Nasri skulle inte komma någonstans, och han var alltför flitigt uppvaktad under hela matchen. Det kan bli svårt att ha varit "för bra".
Under andra halvlek mattades energin av betänkligt hos Gunners. stråk av frustration syntes när Walcott började slå ut med armarna till medspelare. Wenger gjorde sena byten, sin vana trogen. Förstod aldrig varför just nämnde Walcott lyftes ut till förmån för Arsjavin, som hamnade på "fel" sida.
Kanke var det just dessa yttre tecken på "uppgivenhet".
Och sedan, ut med Wilshere och in med Bendtner med drygt tio minuter kvar. Piggare ben gjorde ingen skillnad.
Under tiden hade mancini stuvat om i laget. Flyttat ned allt och alla. Ut med lagets ena anfallsvapen, Jo, och in med ytterligare en mittfältare i Adam Johnson. Det här var en match man inte var intresserade av att vinna. Men absolut heller inte att förlora. Laget backade hem fullkomligt som totalt. Arsenal hade otroliga svårigheter att dyrka upp några ytor.
Det blev en taktiskt triumf för den defensiva tråkfotbollen. Miljardbygget anförda av italienske Mancini spelade på tråkigast tänkbara italienska manér. Det var laget som hade mest att vinna på ett kryss - så på sitt sått vann de en mållös tillställning.
Gladast i Manchester efter onsdagskvällen var nog inte de "ljusblå" eller Mancini.
Det var de röda djävlarnas Manchester.
Arsenal kunde inte rycka. Man city ligger efter med två matcher fler spelade. Chelski föll och Spurs föll samma kväll. Arsenal kunde inte tugga sig ikapp mot toppen som seriösa utmanare.
Men - tål att påminna om att säsongen har några matcher kvart att avverka. Att ManUtd är obesegrade - fortfarande - är dock ett besked som bör tas på allvar varefter ligan tickar på.
Åter London: Vad Sagna och Zabaletta "gjorde upp" kring i matchens upplösning vet de bara själva. Sagna brukar vara "mr. King of Cool". Uppenbarligen sades något som fick honom att tappa fattningen helt. Touch med skalle och rött kort åt båda herrarna. Det kommer att svida att ha sagna borta i tre ligamatcher framöver. Eboué lär ta plats, men är en annan spelartyp.
* * *
Så startar snart FA-Cupen för Arsenal. På lördag match mot Leeds. Wenger har själv varit med om att urlaka värdet av denna cup senare år då han mönstrat reserver. Inget talar för förändrad strategi i detta år. Tyvärr.
En inte särdeles kvalificerad gisssning är att Le Boss fortsätter att spela det tyngre gardet i Carling Cup. Där har Arsenal säsongens stora chans på en pokal. En sådan som lyst med sin frånvaro alltför länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar