Poänglöst för skakigt Arsenal på Ewood Park

Tålamod. Det är ordet som jag söker inpränta. I mig själv som till andra. Det har gungat betänkligt i Arsenal en längre tid. Och med spelarbyten som nyförvärv krävs tålamod att sätta ihop ett nytt lag.

Krysset mot tyska ligamästarna Borussia Dortmund i Champions League gav någon vag förhoppning om att laget möjligtvis kanske skulle vara på väg att få i ordning på sitt defensiva spel. En konstant anstormning från hemmalaget resulterade i ett ytterst snöpligt mål.
Kanske trots allt något att bygga vidare på?

När Premier Leagues femte omgång för säsongen var att starta var det besök hos Blackburn Rovers på Ewood Park. Blackburn, ligajumbo, och på sitt sätt lika hårt pressade som Arsenal med ett poäng, tre förluster och sju insläppta mål.

Med sådana förutsättningar och tisdagens match i sinne borde det varit uppdukat till vändning för Arsenal där Wenger proklamerat att ligan "egentligen startade för laget efter transferfönstrets stängning" (och efter den historiska förlusten borta på Old Trafford, 8-2)

Visst. Det såg hyfsat ut i första halvlek där Gervinho fick debutera som målgörare och även Arteta. Arsjavin var otroligt pigg och for fram som ett yrväder och irriterade såväl Blackburns mittfält som backlinje. Song låg djupt nere i banan och agerade som en femte defensiv resurs framför backlinjen där nyförvärvet André Santos trots brist på matchträning tagit plats på vänsterkanten. 1-0 blev 1-1 och här den första defensiva missen, blev 1-2 via Arteta. Gervinho hade chansen att göra 1-3, men sumpade läget till den väntande lagkapten van Persies sura minspel.

Att lagets viktigaste spelare, Bacary sagna linkade fram efter en lufttur kändes inte som ett gott omen. Men till halvtid var det Arsenal som fört matchen och Arsenal som ledde.

Sedan hände det som hänt alltför ofta, som nästan blivit mer regel än undantag, och som blivit märkligt synbart under det senaste året: Andra halvlek var en helt annan match.
Att Blackburn hade alla anledningar som fanns attt trycka på var självklart och naturligt. Att Arsenal återigen skulle "kollapsa" var väl heller inte oväntat efter en rad smärtsamma erfarenheter.

Lika eländiga som Arsenal är på att utnyttja egna fasta situationer, frisparkar som hörnor, lika dåliga är man fortsatt på att försvara sig och rensa när motståndarlaget får en möjlighet nära Arsenals mål. Tidigare kvicke Arsjavin hann inte med i svängarna och bjöd Blackburn på en frispark till vänster om straffområdet. Bollen in i rörig box, och Song bjöd på 2-2 med höften.

När Sagna linkade av för att bli näste man på sjuklistan kom Djourou in. Inom loppet av två minuter hade han dragit på sig ett gult kort som blivit uppsnurrad på läktarplats av Martin Olsson. Hörna för Blackburn några minuter senare och Yakubu som varit giftig på 1-1 under första halvlek stod omarkerad, och sannolikt offside och kunde obesvärat trycka in 3-2.

Det skakade i hela Arsenal som återigen tappt en ledning, och bjudit motståndarna på ett självmål. Som om det inte vlore nog så bjöds ytterligare på ett av Koscielny i 68:e minuten. Även det via bjudningar från Djourou och Song som inte hör hemma i ett spel på den nivå som Premier League ska bjuda. Oerhört tungt att beskåda.

Nu hade Atsenal att jag ikapp ett tvåmålsunderläge och det var en kamp mot klockan. Walcott byttes in för Arsjavin som helt tappat gnistan från den första halvleken. Och med sex minuter kvar fick även inbytte Chamakh läget, trängde sig fram mellan mittbackarna och nickade in en reducering. Det första ligamålet sedan november 2010.

Längre än så kom inte Arsenal. På stopptid brände Per Mertesacker chansen som kunde givit någon form av "upprättelse" eller i alla fall ett poäng. En nick som lade bollen över målramen. Intensiva slutsekunder och Walcott blev fälld. En annan dag hade det kanske blivit straff, men inte lördagen den 17 september på Ewood park.

Tre mål gjorda, eller om man ska räkna korrekt, fem mål gjorda varav två till motståndarlaget.
Och ny förlust. jag kan inte påminna mig när Arsenal senast hade 8 mål i negativ målskillnad men sådant är läget. I tabellen huserar man i botten med lag som Bolton (nästa lag att möta) Tottenham (två matcher mindre spelade) och Sunderland plus Fulham, (en match mindre spelad)

Läget är onekligen allvarligt för att uttrycka sig milt. Jag har aldrig avskrivit ligan efter fem omgångar, men törs göra det i år. Det blir en lång säsong. Att hamna "topp 4:a" i maj 2012 bör till och med den mest positiva slå ur hågen. Hur Arsenal överhuvudtaget ska få ordning på dessa återkommande berg- och dalbane-matcher som defensiva brister förblir stora frågetecken. Om inte nya spelare kan hjälpa till så är det fundamentala brister i lagets taktik. Brister som motståndarna väl vet att utnyttja.

Hur detta ska vändas har jag inte en aning om. Självklart höjs nu allt högre röster som större skaror om att Wenger måste ta konsekvenserna som tränare. kanske är det så, då han uppenbarligen inte når ut till spelarkollektivet som laget. Vem som skulle vara mannen att förändra det material som finns kan man fundera över när Arsenal tycks göra sin sämsta säsong i mannaminne.

Poäng på fusk smakar illa

Så var det dags för litet ligafotboll igen efter landskamper och EM-kval och en "skön fotbollslektion" för de svenska i Amsterdam mot ett av VM:s finallag.

Birmingham som inte vunnit borta mot Arsenal på över 50 år på spelschemat. Gamla bekantingar som Sebastian Larsson och Alexander Hleb på besök. Och så den "särskilda stämning" som rått mellan klubbarna sedan Martin Taylors "kapning" av Eduardo i februari 2008.

Med en skadelista lång som ett helt lag så skulle Arsenal ut och revanschera de egna insatserna efter ännu en Chelsea-smäll. Och tre poäng bärgades när resulatet skrevs till hemmaseger och siffrorna 2-1.

Det finns dock ett övergripande faktum som lämnar en riktigt sur eftersmak. Arsenal vann på fusk. Chamakh dök likt Ruud van Nistelrooy och gav Arsenal en straff.

Detta då Arsenal sedan 34:e minuten var i underläge, 0-1, sedan Djourou helt missat att markera Birminghams 2-metersman Zigic som var framme med huvudet så att bollen visslade till i nätmaskorna bakom Fabianski.

Nasri klipper in bollen och kvitteringen. En kvittering som egentligen inte borde ha skett. Chamakh är en begåvad fotbollsspelare. Han har dock fallit lätt flera gånger under säsongen, och under lördagen var det rent skådespeleri. Jag vill inte se sådant.

Jag minns fortfarande hur Eboué en gång i tiden höll på med liknande dumheter. Jag hoppas att Weger tar ett allvarligt samtal med sin landsman. Sådant agerande lär självklart inte ligga till Arsenals fördel eller favör framöver.

* * *
I övrigt var det en match som tyvärr påminde om alltför många matcher senare år:
Bollinehav - check!
Snabba kontringar - check!
Omständliga avslut - check!
Usla hörnor - check!

Samma gamla problem som ligger kvar. Diaby är en märklig spelare. Han kan ta sig igenom fyra, fem. sex spelare, men sedan tar det stopp. Det ska bromsas upp, överarbetas och potentiella chanser rinner bara iväg. Ut i intet.

Förvisso borde Diaby få mer hjälp, mespelare som hänger med på ruscherna och möter upp. Ett exempel på någon som inte alls tog det jobbet under lördagen var Arsjavin, som gjorde årets blekaste insats.

* * *
Årets insats fram til stopptid stod Jack Wilshere för. Denne yngling lär bli en världsspelare av rang. Men här krävs fortfarande litet mognad. Och som av en händelse så avslutas en lysande match och insats, med ett "major-error", en horribel bentackling mot nämnde Zigic.

Helt huvudlöst och i klass med sådana ageranden som Wenger själv suttit och fördömt om och om igen. Nu blev det rött kort och denna mittfältsmotor blir borta från spel de kommande tre matcherna. Mindre klokt, inte minst med tanke på skadelistans längd.

* * *
Dansken, eller Bendtner, som han heter, gjorde entré som ligapremiär och det såg lovande ut. Det händer saker kring Bendnter. Killen hann visa att han är hungrig och han vill under sitt korta inhopp. Den tågan vill man se mer av. Från andra.

* * *
Med tre poäng avancerade Arsenal till en andraplats i ligan. Den placeringen kan vara borta redan under söndagen när Man City går till spel. Observera att Arsenal därutöver har Man Utd som Tottenham i hasorna med samma poäng, om än bättre målskillnad.

Det lär bli tight i år. Att Chelsea kan förlora poäng visade sig ånyo under lördagen. Om Arsenals trupp kan få hålla sig friska och skadefria, och man slutar att fuska, som tar och jobbar som ett lag, övar på avsluten - så kan det bli en intressant säsong. Men då måste laget höja sig rejält och putsa på bristerna som var så uppenbara som i spelet mot Birmingham.

Högtryck och lågtryck

När augusti 2009 är inne på sin femte dag har högtrycket åter nått vardagsbreddgrader. I det egna huvudet råder massivt lågtryck. I vänster pek- och långfinger råder bultande storm. En sommar av renovering och så på upplopet, när allt nästan är klart: Ett gammalt plasttak, en morakniv och ett knyck fel. Vänster långfinger och pekfinger i bandage.
Det blir pekfingervalsen på tangentbordet någon vecka framöver.

* * *
Ännu inget nytt om Senderos. Samtal pågår fortfarande, men affären är inte i hamn. Ännu. Men självklart lär den bli det. Annars skulle inte omständigheterna bekräftas. Bilder från gårdagen visar Senderos tränandes på Emirates. Men Arsenal blir sannolikt en man kort i backlinjen till ligastarten. Jag hade sett att man sökt sälja Silvestre. Men så är jag inte någon Wenger.

(På backfronten hävdas annars i "kritiska kvalitetstidskriften" The Sun att Wenger försökt köpa Sevillas mittback Federico Fazio, men misslyckats...)

* * *
Att avvakta Chamakh låter klokt. Bordeaux försöker få ut astronomiska belopp för en anfallare som snart går varthän han vill gratis. Välkommen till London nästa år. Hur Bordeaux tänker är en gåta. Grabben lär vara lika motiverad framöver i Ligue 1 för sitt lag som Adebayor var i Gunners och Premier League i fjol.

* * *
Det som jag trodde skulle bli sommarens absoluta lågoddsare som transfer-såpa:
"Fabregas flyttar till klubben X för X antal hundra miljoner kronor"
har först nu kommit igång (!)

När rötmånaden går in på sin andra vecka. Fabregas till Milan.
Prislappen runt 400 - 450 miljoner svenska kronor.

Till och med "seriösa" Dagen Nyheter har pressat in ryktet i sina sportspalter idag.
Gör i sig inte saken mer trovärdig. Konstaterar lakoniskt att rykteskarussellen är igång.
Och att detta är något som absolut inte får ske. Kommer inte att ske.

* * *
Det börjar tippas kring den kommande PL-säsongen litet varstans bland nationella som internationella "experter" i kolumner som i TV studios nu, veckan före premiären. Det är inte många som tror på Arsenal i år, men desto fler på Man City.

Sådana omständigheter gillar jag. Det tar fram barn- och ungdomsårens allra fånigaste supporterfilosofi: "alla hatar oss" eller "vi mot dem"

Något säger mig (tillskillnad från olyckskorparna) att det går bättre i år. Bland annat utan en evigt offisdespringade Adebayor i laget. Men fortfarande lurar frågetecken om backlinjen och inte minst avsaknaden av den där tuffa klippan på mittfältet.

Om det spekulars vilt i Fabregas omedelbra framtid nu krävs i övrigt inget geni för att förstå att han är puts väck om ett år om klubben slutar som i fjol. Eller sämre. Apropå kommande säsong.

* * *
Sanslösa sex miljarder kronor. Det är vad Abu Dhabi United Group har pytsat in i Man City hittills. Roman Ryss står redo att lägga upp runt 1,5 miljarder för Chelsea i Silly Seasons slutspurt. Detta för att få några feta namn som säljer tröjor, elller gör mål, eler både och.
eller inte alls. kanske bara för att visa han kan.

Det är inte avund. Inte ett spår. Men den här cirkusen börjar balla ur. Rejält.
Skulle kunna bli en lång krönika om fotbollen, passionen, hjärta och smärta. Men smärtan är koncentrerad till vänster hand idag.

Orkar snart inte läsa en rad till om den bisarra cirkusen "köp-fetaste-laget-för-mest pengar-och-vinn-allt". Vämjeligt.

Att en av premier Leagues främste spelare, Xabi Alonso, lämnar Liverpool och fyller på i sjukt supershopande Real Madrid gör mig lätt illamående. Trist för oss som följer Premier League, oavsett vilket lag som ockuperar våra sinnen och känslor.

* * *
Orkar i övrigt inte läsa en bokstav till om Zlatan i FC Barcelona. Tänka sig, det har sysselsatt svenska sportjournalister en halv sommar. Är detta - varje steg denne Zlatan tar - verkligen vad som ytterst intresserar varje fotbollsintresserad svensk tillika tidningsköpare?

* * *
Så var vi vid ekonomi igen. Och dagens absoluta lästips.
Detta handlar ytterst om Arsenals framtid.
Vilken klub man kommer att vara.
Vem äger Arsenal på sikt?

Det finns, som tidigare här avhandlats, en ansenlig depå med aktier för över en miljard kronor som ska få en ny, eller flera nya, ägare:
http://bit.ly/2nNhbz

En show att njuta av

Söndagens match, tillika cupvinst, i nora London bjöd verkligen en show att njuta av för varje Arsenalsupporter. Sannolikt för den allmänt intresserade fotbollsentusiasten. Det blev ett brittiskt möte med och mot Glasgow Rangers och deras livliga följe. Försäsong till trots, kanske litet vägledande om hur det kan se ut i matcher mot vissa lag i Premier League. De som Arsenal senare år haft så förfärligt svårt att dyrka upp.

Här var det attack och rivstart. Wengers "nya uppställ" 4-3-3, som mer liknar
4-2-3-1 formation, gav snabb utdelning med en formidabel uppvisning via spelare som Arsjavin, Eduardo och (matchens spelare) Jack Wilshere.

2 mål med mindre än 20 minuter spelade. Och vilka mål. Vilket passningsspel. Boll på snöre. Tillslag och fräcka klackar. Löpningar som sällan blev fel. Det var ren och skär fotbollsfest.

Månne den spelledige Walcott nu får vissa svettningar samt något att fundera på efter att ha studerat sin unge landsman tillika klubbkamrat dominera med ett självförtroende och en fräckhet som som var lika beundrandsvärd som häpnadsveckande.

Efter matchen var Wenger snabb på att prisa Wilshere, men även klar på att söka tona ned förhoppningar som tryck på den unga engelsmannen i ett land där alla ständigt vill ha en ny fixstjärna.

Och återigen: Försäsong är försäsong. Hur Wilshere står sig i ligalunken mot kontrande grislag har ingen svaret på. Räkna med en försiktig infasning i elitfotbollens bästa liga.

Det är självklart flera som tål att prisas efter matchen. Eboué - som sällan får ros här - är ännu en. Almunia, som efter en något tveksam start med sina utrusningar för att sedan spela topp notch.

Intressant blandning av laget "utan ledargestalter" (s.i.c!) där Wenger blandade på bästa sätt från A-lag som Young Guns. Ingen kan säga att framtiden inte ser hoppfull ut.

Men som nämnts - med vilken säkerhet, pondus och med vilket självförtroende spelar sådana som Watt, Ramsey och inte minst Fran Merida när snålblåsten viner iskall över den brittiska ön, samtidigt som det kniper i leriga måstematcher där alternativen noll poäng eller tre poäng kan vara avgörande?

* * *
Bordeaux marockanske anfallare Chamakh har offentligt frinat ihop på sin klubbledning. Han vill till Arsenal. I franska L'Equipe idag:
http://bit.ly/5bRrj
Frågan är fortfarande (och kanske mer efter helgen) om det är just ytterligare en anfallare till i truppen som Arsenal nu främst behöver?

* * *
Senderos till Everton?
Litet här och var står att läsa att affären är klar. Dock inte på någon av de båda lagens propaganda-sajter. Om Arsenal släpper ytterligare en mittback - så måste platsen ersättas.

Frågan är av vem?

Med pengarna sköljer spekulationerna

När vi nu sagt tack och adjö till Emmanuel Adebayor (framförallt tack till pengarna) så följer en fullkomlig silly-sommarflodvåg av spekulationer kring "alla" de Arsenal ska köpa - eller inte köpa.

Namn efter annat (gärna anfallande profiler från franska ligan) ramlar in femton på dussinet som tänkbara Gunners på bloggar och i gästböcker. Spekulationerna passerar styv kuling och når stormstyrka. Och ännu är det långt mer än en månad kvar innan transferfönstret slår igen.

Att Wenger själv namngett Chamakh fann jag anmärkningsvärt och som en möjlig indikation på att något kunde vara på gång. Wenger brukar aldrig tala om spelare han är intresserad av offentligt. Det finns två undantag och av dessa båda exempel går att utläsa intet. Ety det ena blev affär, det andra inte. Jag tänker på Wengers offentliga utlåtanden kring Arsjavin och Filipe Melo.

För dagen hävdas att Chamakh lär hamna hos... spurs (av alla)
Det skulle väl inte förvåna.
Det Arsenal vill ha brukar så Tottarna söka lägga beslag på.

Huntelaar lär kosta för mycket för Wenger. Sällan att så stora pengar läggs på en anfallare. Oba Martins namn dyker också alltid upp igen (likt Fernando Torres alltid gjorde förr om åren i transfertiden. det krävdes en flytt till Liverpool innan de ryktena tystnade) Men är det just en STRIKER Arsenal behöver?

Samtidigt som alla undrar vem/vilka som kommer, om någon kommer alls, så ryktas om utflöde från klubben: Touré följer med till Man City, Senderos säljs, kanske även Eboué...
Alltså de här namnen som inte "ska till" Barcelona/Real Madrid/Inter/Milan" ala Fabregas och Arsjavin.

Utan att veta vad vi har för trupp som står på planen i höst, så sågar gamle spursaren, förlåt Guldtränaren, George Graham Arsenal, och hävdar att de är helt chanslösa på titlar även denna säsong. Vad vet han som inte andra vet?

Och medan vi alla spekulerar, vet, tänker, tror, tycker...
...så är befintligt lag i Österrike för att slåss om sina platser. Det är HÄR svaren om kommande säsongs trupp lär komma!

Imorgon, tisdag, kan man se Arsenal mot SC Columbia.
Matchen sänds på Arsenal-TV.
Start 18:30 , svensk tid.

Tack för pengarna Abu Dhabi United Group

Tack för pengarna Abu Dhabi United Group!
Det kallas för "undisclossed Fee", men Arsenal cashar nog in några skapliga hundratals miljoner, typ ett stycke över 300, på Adebayor, mannen som nu skulle "göra allt för Arsenal". Mannen som flirtade vilt med Milan redan förra sommaren och som nu sommaren efter, trots att han fick sin påökt, går till Englands nya stora köplag - Manchester City.

City vinner inga titlar.

Nåväl. Trots att Wenger efter 2-2 matchen i försäsongspremiären mot Barnet säger:
"We're not on the verge of signing anybody but I'm able to spend the money if we find the right players. We're not in a hurry because we have a big squad. We'll see in pre-season if we need to make any additions. If we need to add something we will. Chamakh is one of the players we've followed and if we need to go for a striker he's a possibility. We're keeping an eye on him."

...så tror jag att vi kommer att få se nya namn i Arsenal.
Sedan återstår att se om det blir just Chamakh som nu Wenger för första gången öppet medger att klubben följer!

Kapital till nyförvärv finns. Wenger har dessutom pressen från den gångna säsongen från supportrar som media i mycket färskt minne. Därutöver en VD som kräver att Arsenal börjar leverera i Ivan Gazidis.

Adebayors svåra ångest

Övergången från Arsenal till Man City för Adebayor haltar. Orsaken är att Adebayor fått beslutsångest. Hemma i Togo är Arsenal ett långt mer populärt lag än Man City.
Tänk nu om landsmännen TROR att "Ade" byter klub för pengar...?

Att det "blir fel" när han cashar in runt £150,000 i veckan. En rekordlön i Premier League.
Tänk om någon tror att han är sniken?
Att han är en girig typ?
Adebayor har svår ångest - synes det som.

Vem ska ersätta Adebayor när ångesten släppt. Huntelaar har mer internationell rutin än Chamakh. Men jag vet ytterst litet om den unge Marockanen förvisso. Han lär väl spela i African Nations Cup i vinter, dock.
Chamakh, alltså.

Behövs en ny striker?
Om Arsenal cashar in på den svåtrt ångestfyllde Adebayor - glöm inte den defensive kraften på mittfältet!