Kryss i tuff CL-premiär

Att åka till regerande tyska mästarna och plocka några enkla poäng finns inte. Nu klev Arsenal in i Champions League och startade bortaspelet mot Borussia Dortmund och den "gula väggen".

Manager Wenger var förvisad till läktare av potentaterna i UEFA och var flankerad av VD Gazidis som styrelseordförande Peter Hill-Wood. Och med ögonen på sig från det mäktiga fotbollsförbund som arrangerar Champions League.

Det var vapendragare Pat Rice som fick hålla ställningarna vid sidan av planen. Utan telefon.

Matchen startade fartfyllt. Två offensiva lag som bytte chanser med varandra på löpande band. Hemmalaget starkare, främst på mittfältet där Arsenal hade svårt att hålla boll som egna positioner. Och när Dortmund kom igenom kändes det riktigt svajigt i backlinjen, främst från Koscielny som låg för högt i banan och blev uppsnurrad gång efter annan.

Det såg farligt ut samtidigt som Dortmund slarvade bort avsluten med bollar som gick både vid sidan som över målramen.

Arsenal skapade sina chanser. Walcott, Gervinho och Robin van Persie kom till avslut men utan några farligare resultat. Men med minuten kvar av första halvlek så kom en snabb omställning där Robin van Persie knallade in 0-1 med högerfoten.

Gervinho hade läge att öka på i andra halvlek men timingen klickade med någon hundradel.

Sedan var det Dortmund från minut 60 och framåt. Arsenals i första halvlek så darriga defensiv var nu plötsligt av betydligt bättre klass. Song som gjort en underkänd första halvlek var nu plötsligt en av Arsenals bäste som en iller på allt i gult. Arteta och Benayoun plockade bort boll efter annan, Koscielny och Mertesacker var ett par och inte två separata individer och Sagna visade återigen att han är en av lagets absolut viktigaste som skickligaste spelare.

Men störst pondus och mest av varan självförtroende hade den unge Szczesny!
Killen låter sig inte nedslås av "8-2". Och det märktes i spelet som i varje rörelse. Arsenals polack kan bli en världsmålvakt vill man inbilla sig efter några skakiga säsonger med Almunia och Fabianski.

Det kändes som att det omöjliga skulle bli det möjliga. Tre poäng i premiären av CL:s gruppspel.
Tre poäng borta i, som mot, Dortmund på Westfalenstadion.

Så gott fick inte kvällen sluta. I åttioåttonde minuten fick Dortmund frispark som rensades undan där Ivan Perisic fick fatt på bollen och slog ett "drömmål" i båge 25 meter in i vänsterkrysset. Ingen att klandra. Ett mål som produceras en gång på hundra.

Surt? Ja.
Rättvist resultat över match?
Ja.

Arsenal kan lämna Tyskland med all heder i behåll. Helt klart är att gruppen kommer bli oerhört tuff. Samtidigt spelade Olympiakos mot Marseille och föll med 0-1. Öppet är bara förnamnet kring utgången av detta gruppspel.

Debut blev det i slutminuterna även för nyförvärvet Santos. Någon större impact hanns inte med. Men nu har även han känt på hetluften i rödvit tröja.

Återigen: Det här laget måste få formera sig som lag - och det sker i skarpa lägen.

Och om Gervinho missade i offensiven så slet han med bravur i defensiven. Pluspoäng.

Jag har saknat ett mer fysiskt spelande Arsenal. Bygg vidare på saken hoppas jag när kväll går mot natt.

18-8 i skott på mål för hemmalaget. 1-1 i resultat.
Godkänt så.

http://twitter.com/swede_Arse

Laget som inte KAN vinna

Den som anser att ligacupen avgjordes vid detta fabulösa fuck-up bör ändå ta en funderare kring vad Arsenal skapade under de förestående åttioåtta matchminuterna av finalspelet...

Bitterheten vet inga gränser nu. Här fanns chansen att spela om en pokal, den första på SEX år. Som tidigare nämnts, inte i den största och mest flärdfulla av cuper, men ändock en cup där lag från hela England sållats ut match efter annan.

Så stod Arsenal i final på Wembley i sin hemstad London och motståndet Birmingham, ett lag med helt annan spelstil, men som inte mäktat slå Arsenal sedan 1937. Typ.

Jag vet inte vad som hur man kommer att förklara förlusten inför media och supportrar. Knappast med gamla och väl slitna "We lack a little bit in maturity".
(Facit blev: "The number of games we played caught up a little bit on us. It took us a while to get into the rhythm and pace of the game" - Arséne Wenger efter match)

Var och varannan spelare har ju talat högt och brett om att man hade hungern, mognaden och skärpan. Och så kliver man in på Wembley och spelar sidledsfotboll och låter Birmingham helt diktera matchen efter egen gameplan.

Bedrövligt. Ingen fart, inget tempo. En blå mur avväpnade ett fantasilöst och trögt Arsenal. I en final.

Så kom 1-0 till Birmingham på en fast situation, en hörna där ingen hade koll på 202 centimeter långe Zigic. Så väl hade läxan gjorts.

Kvittering av van Persie gav tillfälligt hopp men mycket stod att förbättra efter pausvila.

Jag kommer förevigt undra vad Wenger sade där och då. Vad hans stora gameplan var att vända matchen, att ta kommandot.

Efter att ingen större förändring kommit inträffar två märkliga byten. Robin van Persie av och Bendtner in. Hade gärna sett dansken tidigare, men då på bekostnad av Rosicky vars plats Nasri skulle tagit och fått bli den offensive playmakern på mittfältet. Då hade Bendtner kunnat spela ytter. Nu fick han toppen.

Kan inte ha berott på något annat än att även van Persie känt av skada. Passande för vad som nu återstår... [EDIT: uppgifter efter match talar om en knäskada och att även RvP är borta mot returen i/mot Barcelona]

Ett än märkligare byte kommer när Chamakh, osynlig i två månader får ta Arsjavins plats.

Satt som ett frågetecken och undrade hur Wenger tänkte.

Ett jättemisstag gav Birmingham gav segraren? Koscienly och Szczesny bjöd på årets Mona Lisa. Ingen kommunikation och 2-1 till Birmingham på en icke-chans.

Sämst när det gäller.
Bitterheten så, och det är inget "tyckande" det är ett faktum. Sex år ger facit:

Arsenal kan inte vinna. Det gör ont men det är sant.
Det handlar inte om ett grandiost FUCK UP i åttionionde minuten. Hade man haft förmågan hade man spelat ut Birmingham under de föregående åttioåtta minuterna. Men det var aldrig aktuellt.

Många underpresterade stort. Song och Clichy var två. Nasri hittade (tyvärr) aldrig farten och vad Rosicky gjorde i matchen från start till slut är för mig den stora gåtan.

Jack Wilshere och de båda utbytingarna, Arsjavin och Robin van Persie försökte. Men Le Boss tyckte uppenbarligen annorlunda.

Så fest blev det inte denna gång heller.
2-1 är förövrigt resultatet vi minns från just ligacupfinalen senast, då mot Chelsea 2007.

Den som tror att Arsenal nu åker ned till Barcelona och lirar sig vidare till kvartsfinal i CL och därefter till semi och därefter till final som man vinner, köp en lott i farten!

Och FA-cupen där laget inte är vidare ännu, men om laget lyckas slå Leyton Orient så väntar ManUtd härnäst. Vinnarmentalitet för sådant, någon?

Ligan?
Där ovan nämnda röda djävlar tycks gå på högvarv, som alltid på våren.

Det är lätt att vara svartsynt i förlustens stund. Men tyvärr kom nog alla de svar man inte ville ha på Wembley den 27 februari 2011.

Dessa förbannade skador

Operationsbordet nästa för "Fab II" som spelat klart för denna säsong

Har ställt mig frågan otaliga gånger; är det otur, eller är det något fundamentalt fel med Arsenals fysträning? Det går inte en en säsong utan att några (pluralis) viktiga nyckelspelare försvinner på "long time injury". Spelare som behövs. Man kan inte sluta att fundera kring hur vissa matcher, eller hela säsonger, hade slutat bara de bästa varit friska och i speldugligt skick.

Senast på skadelistan är Lukasz Fabianski. En skada under uppvärmningen mot Man City medförde att han nu tvingas till en operation av axeln, och inte spelar mer denna säsong.

Då står laget med Wojciech Szczesny (förviso plöstligt/nyligen uttalad som "no1") och Manuel Almunia, som gjorde comeback efter egen skada först under förra veckan. Känns litet skakigt såhär då både det ena och som andra går in i avgörande faser.

Att årets spelare, Nasri, linkat av och sannolikt kommer att missa båda Champions League-matcherna mot Barcelona kändes illa nog. Att få in Almunia i mål, om nu även Szczeny skadar sig, är onekligen att betrakta som mindre stabilt.

* * *
Vilket tjafs det varit om Cesc Fabregas. Att han skulle ha slängt ur sig "Vem betalar dig" till domartrion i spelargången på väg till paus i matchen mot Everton. Inte första gången Fabregas äår i blåsväder.

Vi minns pizza-slices på Old Trafford, eller när Hull Citys manager Phil Brown anklagade en då skadad (!) Fabregas för att ha spottat på assisterande tränaren Brian Hortin i FA-Cup kvarten för drygt två år sedan. Ingen rök utan eld, brukar det heta. Ingen lagkapten utan temperament, såger jag. Jag accepterar FA:s representanter, säger Cesc Fabregas...

* * *
Köphysterin i fotbollen är grotesk. Jag tappar nästan känslan för spelet när miljardärerna har lekstuga. Och jag är absolut inte "avundsjuk" även om jag anser att Arsenal och dess VD Peter Hill-Wood håller väl hårt i nyckeln till kassakistan.

Men fotbollsbubblan är på väg att explodera. Frågan är när.

Att Man City kliver in och spelar 2-2 mot Birmingham efter att ha köpt Dzeko för nästan 600 miljoner kronor, känns i det närmaste befriande.

Nära snabb respass i FA-Cupen

Skulle det bli intåg och uttåg på en och samma dag när Arsenal klev in i FA-Cupen och dess tredje omgång?

Det såg inte bättre ut. I nittio minuter. Forna "storlaget" Leeds på besök i London, första besöket på Emiraten såg ut att sluta i en riktig lördagsskräll.

Återigen hade Wenger kastat om i startelvan och endast två spelare i Djourou och Song fanns att känna igen sedan onsdagens ligamöte mot Man City. Att spara på spelare kostar i kontinuitet skulle det visa sig ännu en gång.

Leeds kom till London för att spela fotboll. Hedersamt att man inte klev ut på planen och ställde det egna laget runt eget straffområde. Och Arsenals "FA-Cup startelva" var inte sena med att bjuda på ytor. Ett riktigt dåligt spel med mängder av felpass och uddlösa avslut. Chamakh, Bendtner och Arsjavin saknade känslan för samspel, eller kanske var det ren orutin då trion inte spelat ihop på regelbunden basis.

Det blev chanser, tre bollar på mållinjen som rensades bort och en nick av Marockanen i virket. Arsjavin ensam mot Kasper Schmeichel i kontring, men hade inte förmågan eller förtroendet att lobba in bollen i mål. Så mållöst var det vid pausvilan och även Leeds hade skapat sig några avslut, bör tilläggas i rättvisans namn.

I början av andra halvlek fick Arsenal upp pressen men avsluten var tama och i Leeds försvar fanns alltid någon som slet för att ta en avgörande löpning, få fram en fot och en brytning i tid.

Dryga kvarten (54 min) in i andra halvlek fick Leeds straff sedan Denilson satt en tacklat till Max Gradel. Robert Snodgrass slog in 0-1 från straffpunkten. Det rasslade i nätet efter att Wojciech Szczesny nuddat med fingertopparna på bollen. Huvuddelen av publiken tystnadetvärt medan Leeds tillresta supportrar firade som om man vunnit en titel. Hejdlöst.

Och så blev ett omskakat Arsenal än mer stressade och småtaffliga. Den eländiga titta-upp-och-gå-fotbollen drogs igång alltmedan klockan tickade. Wenger satt och vaggade fram och åter som i katatoniskt tillstånd. Ansiktsfärgen gråare än håret.

Fabregas fick komma in och Song åkte av. Ett märkligt byte. Här fanns kandidater i både Denilson och Rosicky som lämpligare avbytare. Någon egentlig förändring i spelet blev det inte förrän rivjärnet Walcott fick komma in.

Då hade jag redan börjat räkna in en snabb respass från FA-Cupen och årets första fiasko.

Full forcering i slutminuterna gav så straff tillslut. När klockan tickat in på stopptid. Lagkapten Fabregas smällde in kvitteringen som räddade laget till omspel. 1-1.

Ännu en match i ett redan tufft spelschema. Lär bli nog så svår uppgift borta på Elland Road den 18:e januari. Var så säker.

Ros åt Djourou som blir allt säkrare som mittbacksklippan nr ett i Arsenal. Ris åt Bendtner som fick förtroendet från start men som bevisligen inte tillför några farligheter.

En skitinsats som man helst vill glömma men som man istället bör dra en del viktiga slutsatser ifrån återstående del av säsongen.

Arsenal mäktade inte ManUtd

Ett sanslöst flaxmål, en löst snurrad volleynick från Ji-Sung Park plockade ned Arsenal på jorden och laget nedåt i tabellen.

Att rubba hittills obesegrade Manchester United, i deras egen hemmaborg, blev tyvärr ett fullkomligt mission impossible. Igen.

Wojciech Szczesny var Gunners burväktare för en höftskadad Fabianski. Men Szczesny gjorde inte något "grovt fel" på 94 minuter, trots att starten vibrerade av viss nervositet. Må det vara skrivet och noterat!

Den tjugoårige polacken var helt och fullkomligt chanslös på en boll som vinglade sig in i mål från Parks huvud. En boll som kom dit när Clichy försökt rensa. Ett mål som blir just ett mål en gång på hundra. Kankse på tusen. Men sådan är fotbollen. Och just sådant gör Manchester United till vinnarmaskinen.

Det började avvaktande. Mittfältsdrabbning helt utan ytor. Det kändes trots allt som att Arsenal hade viljan men ManUtd, som knappast spelade på toppnivå, ändå hade den defensiva kapaciteten att lätt plocka undan Arsenal.

Först i andra halvlek pressades hemmalaget och en kvittering kändes inte helt omöjlig. Men spelet var omständligt och inte rakt. Något som passade Man Utd fullt ut.

När Rosicky, Wilshere och en ojämn Arsjavin bytts ut till förmån för Van Persie, Fabregas och Walcott, så hade Wenger de facto mönstrat det bästa han har att tillgå just nu. Men samspelt var det inte. Och pressen mot Van der Sars mål ökade inte. Tvärtom.

Arsenal kan uppenbarligen inte slå Manchester United!

Skulle kunna slänga in ett långt brandtal mot domare Howard Webb. Mannen som tillåter sig bli knuffad av en övertänd Fletcher, som ytterst dömde larvstraff på Clichy (uselt slagen av fortsatt formsvage Rooney) och dessutom tillåter Rio Ferdinand att använda karatespark mot Sagna så det blev reva i matchtröjan...

Hur usel Webb än må vara:
Arsenal mäktade inte att ta ned Manchester United.

När det bästa Arsenal har att tillgå inte uträttar "ett jävla något" av anfall, attack eller försök till farlighet under hela sista kvarten, och ManUtd har förste man på varje boll, då är det bara att lyfta på hatten - och återigen konstatera att spelstrategi från norra London inte rår på Fergusons taktik.

Om alla spelare i Arsenal hade Alex Songs attityd så vore det k a n s k e ett vinnarlag.

Men när rädslan att förlora är större än viljan att vinna hos Arsenal när man möter "storlag" så följer de resultat som förtjänas.
Statistiken stärker även en sådan kliché.

Tyvärr.

Vinna / Försvinna

Wigan. Bara blotta namnet ger mig rysnmingar numera. Med numera menas tiden efter april under den gångna säsongen, 2009/10. En viktig trepoängare var på väh att bärgas på bortaplan när Arsenal fortfarande hade häng på ligatiteln. På 10 minuter vändes en ledning, 0-2, med en horibel förlust om 3-2.

Och vi har sett det ånyo i höst. Fast då hette motsåndarna Totenham. Och var gäster.

Dags för kvartsfinal i Carling Cup och ett London som är lika snöigt som Svea Rike. Ska Gunners lyckas övervinna troll och spöken som tydligen slagit rot i Carling Cup senare år? Ska Gunners bevisa att Emiraten är en hemmaarena som man tar vinster på?

Intressanta frågor kommer att besvaras under kvällen.

Tyvärr sänder inte svensk TV från mötet. Det kan vara problem med ful-stream också. Arsenal sänder själva matchen via sin officiella webb - i erfterhand. Så TV-kameror är på plats.

Som bekant har Wenger mönstrat ett A-lag i det stora hittills i Carling Cup. Vi kan utgå från att det blir samma visa ikväll. Men med Wojciech Szczesny som burväktare. Och Djourou som Gibbs på plats i backlinjen. Kanske van Persie och Bendntner (som har en del att bevisa) framåt.

Svettigt för spelarna som har Fulham i ligan, som måste avgöra hemma i Champiosn League mot Partizan Belgrad, och som snart tar klivet in i FA-Cupen mot Leeds United. Förvisso på andra sidan årsskiftet, och med en räcka tunga möten i ligan på vägen. Typ Manchester United borta och Chelsea hemma... (och så Wigan igen. I ligan)

Go Gunners!
Revanschera ligatappet i våras i denna Cup - ett halvår senare.

Wigan, då?
På nedflyttningsplats och med stryk 3-1 mot jumbon West Ham färskt i bagaget.
Kanske sparar man på krutet för att äta sig in i ligan.
Kanske är det Wigan som söker revansch mot ett Londonlag efter förlust mot ett annat.

Rekordvinsten

När Arsenal summerat och offentliggjort räkenskaperna för verksamheten fram till och med den 31 maj 2010 så framkommer att klubbens ekonomi är dess minsta bekymmer.

Trots global finanskris, så har man i förtid lyckats sälja av 90 nya bostadsrätter som uppfördes kring Higbury vilket medför att man nu betalat av lånen, och slipper räntekostnader. Pengar som nu kan gå till annan verksamhet. Främst följa avbetalningsplanen av Emirates som beräknas vara betald år 2031.

Totalt redovisar klubben ett resultat på + 61 miljoner pund efter skatt.
Det är siffror som sannolikt får skuldtyngda konkurrenterna att blekna.

Omsättningen har ökat från 313 miljoner pund till 379 miljoner pund.
Intäkterna från ligaspel som Champions League ökade som klubbens vinst på spelarförsäljningar.

Mer här:
http://bit.ly/a4AUeR

Den missnöjde må fråga sig varför inte fler spelare köptes in för säsongen, främst då en ny keeper. Uppenbarligen är Wengers tilltro till den egna truppen så stor att han inte fann det mödan värt, eller att han inte hittade rätt man till platsen.

* * *
A propos målvakter:

Wojciech Szczesny är missnöjd med att han får för litet speltid i Arsenal, och har öppet filosoferat kring ett eventuellt klubbyte för att komma vidare i karriären.

Själv förstår jag inte varför Fabianski nu går före Szczesny.
Vad jag än mindre förstår är varför inte Vito Mannone, som gjorde några habila insatser i ligan förra hösten, ges ett större utrymme.

Uppenbarligen har Wenger någon egen turordning bland målvakterna. Han manar till lugn för den yngre polske målvakten, och söker gjuta olja på vågorna med tal om
att chansen kommer, och erbjudanden om nytt kontrakt. Men före Szczesny finns tydligen nämnde Mannone, enligt Le Boss:

"He is right, he deserves a chance but the keeper is in front of him, Vito Mannone, deserves a chance as well"

Mannone I mål när Carling Cup går vidare!?