Den nödvändiga vinsten

Ljusblått mot rödvitt. Nyrikt spenderande mot sparsamt och långsiktigt satsande. Manchester mot London. Full fight om platserna i toppen. Söndagen gav alla förutsättningar för samtliga ingredienser som utmärker en toppmatch. Toppmatcher blir ofta avslagna. Det blev inte denna.

0-3 borta mot Manchester City, och kanske var detta en av de viktigare vinsterna på flera säsonger. Kanske var det en av de viktigaste vinsterna för resterande del av innevarande säsong.

Ett Arsenal som inte vek ned sig, inte spelade naivt, inte bjöd på några ytor, kom, såg, spelade och segrade. Att man fick spela 11 mot 10 i drygt 85 minuter påverkade möjligtvis matchbilden - men, so what?
Den lär ha höjt Arsenals lagmoral.
En vinst i en grym prestigekamp mot "uppstickaren" som Arsenal plötsligt haft sådana problem med senare år.

Poäng borta var ett önskemål. Kanske nöjd med ett och ett kryss. Men, nej, så spelar äntligen Arsenal årgång 2010/11.

Aggressivt, snålt och hårt. Det var Wengers drag mot Mancini. Och det gav full pott. Laget verkade lika taggade som under CL-mötet. Hårt arbete, press på bollhållare, kamp om mittfält, skära av motståndarnas passningsled. Och det fungerade.

Ett sådant spel vi alla längtat, hungrat, så länge efter att få se!

Länge (och inte minst här) så utskällde Fabianski spelade med ett självförtroende som gick från tånaglar till örsnibbar. En makalös räddning i tredje minuten blev sannolikt mer matchavgörande än något annat. Här anslogs den omutlige tonen. Och för första gången hölls det undan ända in till slutsekunderna.

Nasri som är i hejdlös form, tillsammans med en stenhårt slitande Alex Song tål att lyftas litet extra. Att lagkapten Fabregas var med från start ska inte underskattas, trots en bränd straff.

I väta, mörker och kyla, svart oktober. Årstiden fick plöstligt en ljusare aura!

Underhållning med fel resultat

Återigen blev det spöket Didier Drogba, som alltid stortrivs mot Arsenal, spelaren som fick huvudrollen när Chelsea och Arsenal möttes på Stamford Bridge.
Som befarat.
Men matchen i sig blev inte som jag tänkt mig.

Långt ifrån trist och tätt. Det blev tvärtom, en i långa stunder öppen historia, med ett grymt tempo från båda håll. Ytor öppnades eller stängdes och händelsderna avlöste varandra som
i en riktigt tät actionfilm.

2-0 till hemmalaget som redan nu rycker rejält i tabellen, och den nya tvåan heter Manchester City, trean manchester United. Och sedan är det "tjockt" med ett knippe lag som har spelat ihop 11 och 10 poäng.

Det finns ingen enskild spelare eller händelse att klandra extra i Arsenal efter söndagen. Tvärtom. man gjorde så gott man kunde med de spelare som var friska och krya. Stundtals var det Arsenal som höll den riktigt tuffa pressen. Att Chelsea kan spela tight, få hela mittfältet att agera extra backlinje är väl känt. Att de sedan har styrkan att gå, som slå, på snabba kontringar var heller inte nytt för dagen.

Arsenal får problem att dyrka upp ett lag som Chelsea. Och det blir avgörande när en nick rullar över stolpen, eller om foten och ögat inte är i hundraprocentig synkromitet när chansen ges eller skapas.

Det positiva från matchen var att se att man offrade sig, och slet i Arsenal. Det var hög press på Chelseas bollhållare, och de möttes tufft som hårt på mittfält som på kanter.

Fabianski går inte att lasta för något av de båda målen.
Det är mest bara "sååå typiskt" att just Drogba lyckas få in en sådant osannolikt mål som 1-0. Självklart litet hjälpt av Mr Cashley.
Grymt starkt forcerade han in från kanten och lyckades på det mest märkliga sätt hitta ungefär tre decimeter för att klacka bollen i mål.

Tvåan var årets hårdaste paket av Alex, efter en frispark som Koscielny vara tvungen att ta på sig när Anelka ensam kom rusande i en mönstertypisk Chelseakontring. Vilken spark. Årets raket.

Arsenal förlorade mot ett bättre som fysikt mer "tungt" och rutinerat lag. Punkt.

Samtidigt finns det flera att hylla, även om det inte blev några mål. Arsjavin kämpade och var ettrig som en terrier, vågade ta skott och hemföll inte åt "handbollsspel" runt Peter Chechs straffområde.

Clichy var på rätt humör, och Jack Wilshere kommer att bli en av Englands stora spelare - om han nu inte får benen lemlästade.

Förlusten i sig är självklart ingen höjdare. Inte minst när man nu ser hur tight det lär vara kring de första fyra platserna. Men det kunde vara värre.

Jag tror att det måste vara tyngre att ha hjärtat hos de röda i Liverpool just nu. Ett "storlag" som numera är på nedflyttningsplats, och som fick sig en hyfsad näsbränna hemma mot årets nykomling Blackpool.
Y.N.W.A?

Inte förvånad, inte upprörd

Så ramlade The Young Guns ur Carling Cup. Om det var med dunder och brak överlåter jag åt andra att bedöma. Jag hade inget tillfälle att se matchen. Jag möttes av resultatet via SVT-text strax efter kl 01:00 under natten. Jag har förstått via rapporter i media och ute på bloggar att laget inte mäktade sätta sina chanser, att Fabianski var tveksam och att Bendtner var slarvig och lat. Jag vet inte. En cup mindre att spela. En titel mindre att vinna...

Burnley: 2
Young Guns: 0

Jag har inga varmare känslor för Carling Cup, men inbillade mig att om Wengers manskap skulle ta någon pokal denna säsong, så skulle det vara chans på denna.
Att de unga och hungriga skulle slita för saken. Nu blir det inget "silverware"alls törs jag hävda.

Det börjar i övrigt bli litet allmänt tjatigt att läsa om att Wenger - ÅTERIGEN - nu talar i pressen om att "truppen var ung", och att "truppen var ofokuserad".

Man kan inte skylla på saker man medvetet valt som evig strategi.
Hur länge ska Wenger hävda att bristen på rutin och erfarenhet alltid ställer till det, om han nu konstant vill drilla de unga.
Och när blir de unga äldre?

Wigan och PL står för dörren härnäst.
Jag tror det blir torsk nummer sex i år.

Tyskt Målvaktsskvaller

Jens Lehmanns vara, eller inte vara, i Arsenal efter det stundande transferfönstrets öppnande har varit ett flitigt ämne för livlig spekulation under hela hösten. The Daily Mail skriver under fredagen att representanter från Borussia Dortmund anlänt till London för diskussioner. Borussias keeper Roman Weidenfeller har varit drabbad av flera skador, och klubbdirektör Michael Zorc vill nu säkra med en hemvändande Jens. Övergången skulle bli klar tidigast till sommaren då Lehmanns kontrakt löper ut, och han kan gå som så kallad "fri transfer". Det var från just nämnda klubb Lehmann köptes för en hemlig summa i juli 2003.

Andra rykten har nyligen placerat Lehmann i Bayern München. Detta sedan Lehmann uppges ha gjort husaffärer i området. Att någon form av förändring är på gång bekräftas mest av Lehmanns egen kommentar:

"I should know more in the next week, so I can make a decision about my future in the first few days of the New Year. I have listened to something but, at the moment, I can't say too much about it."

Om Lehmann försvinner behövs ersättare. Vare sig Vito Manone (med nytt kontrakt) eller Lukaz Fabianski är gjutna val att ta över som förstalagets andre-keeper.Brittisk media skriver idag om en annan tysk (!), 29-årige Heinz Müller. Idag under kontrakt med Barnsley dit han kom i augusti i år. Att lösa Müller skulle kosta Arsenal (eller annan klubb) en miljon pund. Mer kortinfo om Müller här om du sätter din tillit till Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Heinz_M%C3%BCller

I övrigt "lovar" Tim Cahill att sänka Gunners på Merseyside under morgondagen. Självförtroendet är med rätta på topp hos Everton, som vunnit tolv av de femton senast spelade matcherna. Förväntas: en helt annan matchbild, tempo och spel än mot Pompey!Everton lär inte spela försvar i 90 minuter, utan spela för att vinna...