Mental upphämtning?

Jag vet inte riktigt var det började rämna. Det var innan ligacupsfinalen med vidhäftad förlust.
Sannolikt var bortamötet mot Newcastle där Arseanl släppte en ledning med 4-0, till ett kryss, 4-4, något av en vattendelare.

När ligaspelet drog igång igen var förutsättningarna klara; tre poäng till Manchester United, en match mindre spelad och på spelschemat väntade West Brom i ligabotten. West Brom som kom till Emiraten i höstas och vann med 2-3. Läge för revansch och viktig poängskörd.

Med otaliga skador mönstardes ett lag som kunde varit en startelva i början av ett ligacupspel.
Squillachi, Denilson, och en matchovan Aaron Ramsey.
Det hade inte gått tre minuter innan hemmalaget tagit ledningen via en fast situation i en hörna. WBA:s Redi fick stå fri med oceaner av yta och nicka in bollen ostörd. Om Ramsey skulle hållit i markeringen så gjorde han något helt annat. Orutinerat.

Nu fanns folk på planen som borde haft kraft att skapa framåt; Nasri, Arsjavin, van Persie.
Det farligaste som inträffade var en nick i ribban från holländaren i första halvlek. Bollen hamnade framför Ramsey, som inte lyckades lobba in bollen i mål...

Pausvila och ett direkt byte av Wenger; Denilson, som blivit uppsnurrad vid flera tillfällen fick inte starta. En stark markerting från Wenger, som istället satte in ännu ett anfallsvapen i Chamakh.

Men inte kom kvitteringen. Istället kunde hemmalaget gå till 2-0 efter årets målvaktstabbe av Almunia som var ute på mittfältet och sprang där han lyckades riva ned medspelare Squilachi innan bollen kunde rullas in i vidöppet mål.
Det måste vara Almunias sista insats någonsin i Arsenaltröja. Måste.
Gissar att Mad Jens får ta hand om vad som nu återstår av säsongen.

Näst ut var Ramsey innan halvtimmen var spelad, in med Bendtner. Rätt beslut och offensiven så stark den nu kan bli med de förutsättningar skadeträsket medger.

Det tog 71 minuter innan Arsjavin skottade in reduceringen till 2-1. En spelare som av många fått sjukt mycket kritik och frustration från supportar i år. En spelare som jag tycker ständigt sliter och tar långa löpningar, river upp luckor, kämpar. 2-2 kom och var ett viljemål i en märklig situation av Robin van Persie.

Men mer än så blev det inte. Sedvanlig Arsenalpress efter kvitteringen, utan utdelning. Återigen infann sig tanken; varför startade man inte så?

Varför startar man tamt och lojt, och ger bort taktpinnen istället för att ta den?

Ett snabbt mål kan vara förklaringen. Det sitter hårt i huvuden nu efter den senaste tidens förluster och uttåg ur cuper. Mental upphämtning har blivit en mental avgrund.

I slutändan kändes ett kryss ändå som en seger. Märkligt. Och två oerhört viktiga poäng försvann. Igen.

Nu är det ledigt på spelschemat i tretton dagar. Kanske skulle laget ägna tiden att planera hur man vill avsluta säsongen. Manchester United vill vinna ligan, de vill vinna FA-Cupen och de vill vinna Champions League. Vill Arsenals spelare vinna det enda som återstår, eller är man nöjda med ännu ett år att hamna "topp fyra" ?

Dessa förbannade skador

Operationsbordet nästa för "Fab II" som spelat klart för denna säsong

Har ställt mig frågan otaliga gånger; är det otur, eller är det något fundamentalt fel med Arsenals fysträning? Det går inte en en säsong utan att några (pluralis) viktiga nyckelspelare försvinner på "long time injury". Spelare som behövs. Man kan inte sluta att fundera kring hur vissa matcher, eller hela säsonger, hade slutat bara de bästa varit friska och i speldugligt skick.

Senast på skadelistan är Lukasz Fabianski. En skada under uppvärmningen mot Man City medförde att han nu tvingas till en operation av axeln, och inte spelar mer denna säsong.

Då står laget med Wojciech Szczesny (förviso plöstligt/nyligen uttalad som "no1") och Manuel Almunia, som gjorde comeback efter egen skada först under förra veckan. Känns litet skakigt såhär då både det ena och som andra går in i avgörande faser.

Att årets spelare, Nasri, linkat av och sannolikt kommer att missa båda Champions League-matcherna mot Barcelona kändes illa nog. Att få in Almunia i mål, om nu även Szczeny skadar sig, är onekligen att betrakta som mindre stabilt.

* * *
Vilket tjafs det varit om Cesc Fabregas. Att han skulle ha slängt ur sig "Vem betalar dig" till domartrion i spelargången på väg till paus i matchen mot Everton. Inte första gången Fabregas äår i blåsväder.

Vi minns pizza-slices på Old Trafford, eller när Hull Citys manager Phil Brown anklagade en då skadad (!) Fabregas för att ha spottat på assisterande tränaren Brian Hortin i FA-Cup kvarten för drygt två år sedan. Ingen rök utan eld, brukar det heta. Ingen lagkapten utan temperament, såger jag. Jag accepterar FA:s representanter, säger Cesc Fabregas...

* * *
Köphysterin i fotbollen är grotesk. Jag tappar nästan känslan för spelet när miljardärerna har lekstuga. Och jag är absolut inte "avundsjuk" även om jag anser att Arsenal och dess VD Peter Hill-Wood håller väl hårt i nyckeln till kassakistan.

Men fotbollsbubblan är på väg att explodera. Frågan är när.

Att Man City kliver in och spelar 2-2 mot Birmingham efter att ha köpt Dzeko för nästan 600 miljoner kronor, känns i det närmaste befriande.

Slutspurt januari 2011

Från "kylskåpet" till FA-Cupen? Kanske gör Almunia comeback i Arsenal samma vecka som Wenger deklarerat att Szczesny är klubben no1. Hur det än förhåller sig med saken så lämnade inte spanjoren ovan några bestående avtryck när januari ska summeras. Hittills...

När Arsenal under söndagen ställs mot Yorkshirelaget Huddersfield ik FA-Cupen är det januari månads sista match. Den nionde. November bjöd på åtta matcher. Det har varit en intensiv månad där Arsenal tagit sig vidare till final i Ligacupen, och sett till att vara kvar i FA-Cupen efter omspel.

Om denna tuffa månad slutar i dur eller moll återstår att se ned detta skrivs.

Förutom en makalöst sömnig insats borta mot Ipswich, som gav ett omspel, så får ändå januari 2011 summeras i positiva ordalag. Att Arsenal, trots total speldominans, inte mäktade få hål på köplaget Manchester City på egen hemmaplan var kanske två viktiga poäng förlorade när ligan ska summeras.

Trevliga utropstecken har varit samarbetet Djourou-Koscienly, Sagnas och Songs framfart, och Robin van Persies formkurva.

Onsdagsmötet mot Ipswich kändes länge som en högst osäker historia, sedan rann proppen ur och tre mål kom på dryga kvarten efter 60 minuters spel. Kanske gjorde Bendtner sin bästa match för året - men i rättvisans namn ska motsåndet vägas in.

Jag hade hoppats på en ren Londoncupfinal på nationalarenan Wembley. Men när West Ham föll på förlängd tid mot Birmingham så blev förutsättningarna andra. Hade man haft is i magen hade man kunnat beställa ligacupresor till finalen från de flesta större arrangörer för 3 700 - 4 000 kronor. Boende och biljett. Med Arsenal i final så höjdes priserna till 7 000 kronor.
Arsenal säljer med sin breda supporterbas i riket. Och det gäller att ta betalt när man anser sig kunna.

* * *

På måndag stänger transferfönstret och det skulle förvåna om det blir något köp. Sannolikt har du läst alla rykten och spekulationer till förbannelse. Här skrivs inte för skrivandets skull, och att ögna rubriker via diverse RRS-feeds räcker gott.

Konstateras att utlånet av Carlos Vela till West Brom, som nu fått Bolton att gå i taket, sannolikt blir den största händelsen ur ett Arsenalperspektiv under detta transferfönster. Här lär mexikanen få spela Premier League på allvar. Det är inte bara en nyttighet med speltid, det är också litet av "upp till bevis" om Vela fixar det vill jag hävda är världens tuffaste liga.

Om det blir någon affär med Southampton och unge talangen Oxlade-Chamberlain är möjligtvis anledningen att hålla ögonen öppna inför. Men när större aktörer och konkurrenter går in och trissar pris och vilkor så lär inte en klubb som Arsenal haka på. Ordförande Peter Hill Wood har ånyo i veckan deklarerat klubbens närmast extrema hållning till alla utgifter.

* * *
Återkomst för Almunia idag mot laget som spelar två divisioner nedanför?
Från kylskåpet till FA-Cupen.
Ogrundliga äro Wengers tankar.

Gunners For The Win!

Säsongen "slut" i Birmingham?

Jaha. Skitlördag på er!
Är fullständigt tom i skaftet.

Efter den gångna helgen där Arsenal vann Londonderbyt mot West Ham och Chelsea spelade kryss mot Blackburn såg det ut att ändå kunna bli en ljus vår.

Det var då.

Mera då:
För två år sedan åkte Arsenal till Birmingham och förlorade säsongen när Martin Taylor slog av benet på Eduardo. Gunners återhämtade sig aldrig från dennma februariresa, även om det 2008 återstod en hel månad mer av säsongen att spela om poängen på.

Idag åkte Arsenal till Birmingham och råkade inte ut för några svåra fysiska skador. Men vår spanjor i mälet fixade en mental smäll som hette duga.

Laget, lätt åderlåtet i vanlig ordning, hade oerhört svårt att få igång något eget spel under första halvlek. Och 0-0 i paus kändes just som en oroväckande föraning om ett kryssresultat.

Alla känner till att säsongen nu är på upploppet, att matcherna och poängen att spela om allt färre, och så länge Chelsea och Man Utd pumpar på så har man inte råd att tappa en ynka poäng.
Och medan nämnda Chelsea som bäst förnedrade det andra Birmighamlaget, Aston Villa, så hängde den sega nollan kvar på planen och i luften uppe i Birmingham.

En inbytt Nasri lyckades ändra på den saken i 81:e minuten genom att klippa in 0-1 bakom den ditills helt omutlige Joe Hart, som förvisso inte ställts på några svårare prövningar denna sista marslördag 2010.

Så oerhört viktigt.

Trode man naivt.

För vad hjälpte det?
Inte ett skit.

Två minuter in på stopptid ser Almunia till att bjuda på ett nytt pajasnummer när han lyfter in en lobb från Kevin Phillips. I nittioandra matchminuten!

Helt osannolikt. Eller sannolikt?

Arsenal kunde inte stänga matchen eller försvara sina tre poäng, utan förlorade två. Detta med endast sex matcher kvar att spela i ligan. Detta där ingen av konkurrenterna lär bjuda på några marginaler med arton poäng kvar att spela om. (Tre av de "enkla möten" Arsenal har kvar innefattar Spurs borta, Blackburn borta och Manchester City hemma)

Det var grymt, och det var så nesligt.
Den som inte är trött på spanjoren i mål efter denna lördaf och säsong räcker upp en hand, och slår av datorn och tar en disco.

Har i stunden som supporter svårt att ens söka "ladda om" mot veckan som kommer och Champions Leaguespelet mot Barcelona.
Ett drömmöte, som tyvärr inföll två matcher för tidigt.

Kaxige Jens, effektive Eduardo och framtiden

EM-kval och landslagsuppdrag för några av spelarna i The Gunners. Lehmann, som varit skadad i klubblaget var tillräckligt frisk för att spela under lördagen då Wales och Tyskland möttes i en match där inkasserade en bortavinst med 0-2, och Mad Jens således höll nollan.

Arsenals keeper har hög svansföring och utgår från att han kommer åter till truppen som nr 1. Kollegan Almunia (med vilken den interna relationen aldrig varit särdeles varm) får sig en släng av åldermannen Lehmann i The People:

"I have read that Almunia said he deserves to be the No.1 but until now he has not won a single important game."
Fortsättnig lär följa.

Den brasilianske Kroaten, Eduardo Da Silva, slog in matchens båda mål när Kroatien besegrade Estland. Tomas Rosicky hittade också kombinationen boll + nätmaskor när Tjeckien avfärdade San Marino med 3-0.

Nicklas Bendnter gjorde inget särskilt av tiden han fick på Råsunda mot Sverige.
Arsenals nykomling Lassana Diarra fick också genomgå en mållös historia då VM-finalisterna Italien-Frankrike möttes. Ingen Gallas och ingen Sagna med i matchen.

Arsenals för detta viceordförande, David Dein, berättar vitt och brett att det var långt ifrån säkert att Wenger skulle förlänga sitt kontrakt med Arsenal. Dein, som i våras fick foten från Arsenals finrum, hävdar dock att han är glad över Wengers beslut. Dett då klubben fortfarande ligger i hans hjärta. Eller är det i hans plånbok?

Apropå pengar, ägarskap och transaktioner av aktier så går nu Keith Edelman ut i media och polemiserar med Dein och hans syn på klubben; Arsenal behöver inte en storägare!
Det är nya Emiraten som ska generera pengar till kubben. Inte en ensam miljardär:

"There is an idea that someone can come in and put money in for three, four, five years but after that, the club have to live on from the base financial strength that they have. Even Roman Abramovich at Chelsea is showing signs that he doesn't want to invest cash in the club forever and he's probably the wealthiest guy there is."

http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/sport/football.html?in_article_id=480767&in_page_id=1779

Sex dagar kvar till älskvärt ligamöte.
Derby i norra London.
Love!