Hade inte ens satt en ljummen pilsner på att Arsenal skulle åka till Istanbul och göra fem mål. Om jag överhuvudtaget ägnat mig åt feg-gambling. Aldrig. Never.
Stora siffror i Turkiet och ett kliv närmare en fortsättning efter gruppspelet. Högt uppe i banan placerade sig Arsenal inledningsvis och i elfte minuten stod det redan 0-2. Inte ofta hakan åker i golvet, men här var nära. vid 1-2 var det match igen. Silvestre bjussade på Fenerbaches etthundrade mål i detta speciella cupspel. Men vad hjälpte det?
Att lille store Ramsey fick komma in på slutet och sätta femman, var sött, likt en turkisk dröm.
Allt var inte frid och glans. Då avser jag inte den fanatsika hemmapubliken som orsakade visselorkaner så fort någon i rött förde boll. Den nykomponerade backlinjen var grymt osynkrona. Utan Almunia i mål så hade matchen fått helt andra siffror. Silvestre och Song jobbade för sig, inte tillsammans. Och banne mig att den forne Mancs-spelaren var lagets svagaste länk.
Men efter denna seger skall icke gnällas. Kvällens recept, bjud arbetskamrater eller andra vänner på litet godis till fikat:
http://en.wikipedia.org/wiki/Turkish_Delight
Men of the match (pluralis) Almunia, Diaby.
Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar