söndag 31 januari 2010

Förnedrade av Manchester Utd på Emiraten

Mindgames: Ferguson full pott, Wenger blottad.

Arsenal blev fullkomligt överkörda i det som skulle bli "den stora hemmamatchen" och som vägde så tungt för säsongens fortsättning som avslut. Nu skulle en tämligen orättvis förlust
uppe i Manchester med självmål och en tveksam straff revanscheras.

Hade man hoppats.

Av hoppet blev intet. Där Manchester United gjort hemläxan på grundligaste sätt och viste var springa, när springa och framförallt – vem håll järnkoll på (Fabregas) så var det inte mycket som stämde hos Arsenal. Manchester United fick snabbt fullt grepp om matchen och var nära att trycka in ett ledningsmål redan i sjätte minuten.

Nu tog det 33 minuter innan Man Utd gjorde första målet efter att Nani haft lekstuga på sin högerkant med Clichy och sedan lobbade in bollen mot mål som Almunia (som stod intill stolpen) såg till att tippa in.


Tvåan bara fyra minuter senare i en kontring som startade efter en hörna med slarv signerat Denilson och där mannen alla borde veta att markera, Wayne Rooney, fick löpa fritt fram till öppet skotläge.

Ridå!

Någon förändring vid andra halvleks start blev det inte!

Wenger ville fortsätta att köra dem han ställt på planen för dagen. Varför Denilson fick fortsatt speltid förblir en gåta. Ytterligare ett snabbt kontringsmål där Denilson återigen agerade mer än uppseendeväckande skulle falla innan Wenger började byta i manskapet.

Först i 61:e minuten, åtta minuter efter Parks 0-3 mål, byter Wenger ut Denilson och in kom... Theo Walcott (!)

Kanske trodde Wenger att dettta skulle generera litet fart och speed. Det enda som inträffade var att de gånger som Arsenal närmade sig Manchester Uniteds straffområde så lommade man runt kring detsamma och hemföll åt sega omständligheter. Ingen tycktes riktigt våga sig på att ta ett avslut.

Ju krångligare desto bättre?

Frustrationen växte och Arsenal kom ingenstans. Tio minuter senare kommer Bendtner och Eboué in för Sagna och Rosicky.

Matchen tänder till under några minuter när Vermaelen lyckas reducera till 1-3. Men anstormningen blir kort. Under de återstående 10 + 5 bedarrar spelet från båda håll.
Det var makalöst uppgivet hos The Gunners.

Eftersnacket gick i gamla klyschor om "män som mötte pojkar."
Men hur många år har vi hört den numera?

Det verkar finnas en överdriven respekt mot just Man Utd.
Det är med vemod man minns hur killar som Vieira och Keown inte lät sig hunsas till sådan rädsla.

Är allt kört och slut nu?

Expertisen visste snabbt att berätta att så var fallet. Nästa Chelsea borta. Och det ser onekligen mörkt ut på horisonten.

Bäst idag: Gallas, Vermaelen!
Arsjavin med rätt attityd.
Fabregas hade attityden med kom ingen vart.
Denilson borde för övrigt gå i skola hos Stefan Schwartz.

1 kommentar:

Widevox - 0220-77 21 00 sa...

Jag säger som Lena PH - Det gör ont!
Vi får tacka Hull som nu tänt ett nytt ljus för oss i veckan. Om vi lyckas att INTE förlora i helgen finns det fortfarande hopp. vPersie verkar kunna komma tillbaka till truppen redan den här månaden, och Diaby inom kort. Med andra ord har vi en relativt skadefri trupp nu (knock on wood!), kan vi knycka 4 poäng de närmaste 2 matcherna så ser chanserna faktiskt rätt skapliga ut. Men det kräver att grabbarna täpper till bakåt mot skitlagen.