1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.

* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...

Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.
En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?
Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

Kollaps i Londderby

Det brukar bli målrikt mot Spurs. Och Almunia brukar vara som sämst om motståndarna heter Tottenham eller Manchester United. Onsdagen bjöd självklart inget undantag. Åtta mål, 4-4, och två poäng förlorade för The Gunners i en liga där nu bara en dåre överdoserad på crack på allvar överhuvudtaget kan leva i tron att någon titel hägrar.

En verklig "smaskstart" med 0-1 av Arsenalfostrade Tottenhamsupportern Bentley som nu äntligen "kommit hem" till rätt sida gatan. Ett märkligt mål från halva plan där bollen gick i båge in över Almunia som - stod och sov. Att sedan just en gammal Mancs-försvarare i nyförvärvet och mittbacken Silvestre kvitterade för Arsenal via en nick gjorde derbykänslan än mer bisarr.

Sedan såg det ut att bli fason på spelet mot ett fullkomligt tandlöst Spurs. Robin van Persie gjorde sannolikt årets bästa ligamatch då han innan sin kanon till 4-2 varit delaktiga i de övriga tre hemmamålen.

Men till vilken nytta?

Det som stundtals kändes likt en stabil derbyseger som skulle kröna derbykvällen var en simpel illusion. Eller kanske snarare en fet kalkon. En kollaps av ett lag som inte förmådde knyta ihop säcken eller döda matchen.

Nye Spurstränaren Harry Redknapp gjorde alla sina byten rätt och Wenger gjorde alla sina byten fel. Ut plockades matchens energiknippen: Walcott, Nasri och van Persie. In kom Eboué, Diaby och Song. Här skulle säjfas och säkras...
Tjenamoss!

Clichy gjorde ETT misstag på hela matchen, och det kostade 4-3. Almunia var inte direkt på tå när Jenas skruvade in bollen i 89:e minuten. Att Aaron Lennon fick kvittera i 93:e minuten försatte väl så inte någon i chock. Möjligtvis i raseri alternativt glädjechock beroende på var sympatierna ligger.

Det finns pinsamma förluster, och detta kändes som en, även om poängen delades. En titt i tabellen visar redan Arsenal SEX poäng efter ligaettan Liverpool. Detta alltså innan månaden november ens startat. Aston Villa och Hull på 20 poäng, men med något sämre målskillnad. Mancs femma med 18 poäng och en match mindre spelad.

Kommer Arsenal topp-fyra i PL denna säsong?
Svaret är med stor sannolikhet: NEJ.

Om man så räknar bort förluster mot storheter som Fulham och Hull så konstateras att det inte håller att skänka bort poäng i slutminuterna. Tabellen ljuger inte, och Wenger bör fundera litet på varför 2006 års säsong ser ut att upprepa sig 08/09 - eller - riskerar bli resultatmässigt än sämre.

En sjuk dag

Trettioåtta garders feber, något omysigt höstvirus har trängt sig på likt grårusket med regn blåst. Matt och utslagen i soffan. En sjuk söndag. Panodil och barnläsk. Inte på något hejdundrande "partymood" som sig bör inför ett Londonderby.

Med noll aptit startade ändå fotbollssöndagen med en förrätt: mötet Chelsea-Liverpool. Och tänka sig: hemmalaget gick på sin första hemmatorsk sedan 2004. Åttiosex matcher har man hållit gästerna stången. Alla sviter har ett slut. Det som rör sig i en trött feberhjärna är nu hur detta påverkar CFC framöver?

Kännslan av att osårbarheten är bruten kan få effekter. Man minns Arsenals unbeaten-svit. I fyrtionio matcher höll det. När jubileumstiteln "femtio jämnt" skulle tas hos ärkefienderna på Old Trafford blev det soppatorsk, och sedan gick det...svajigt.

Får väl lyfta på hatten för Pool, även om det nu bär emot en aning. Men de spelade taktiskt smart, och Chelsea förvånansvärt fantasilöst. Att det var just Xabi Alonso som sänkte de blå kändes på något sätt typiskt.

Med ytterligare några panodil i blodsystemet dags att ta sig an huvudrätten: West Ham - Arsenal. En märkligt böljande tillställning som ur ett högst subjektivt Arsenalperspektiv lämnade en h e l d e l att önska. Över tjugo minuter spelade innan Walcott bjöd på första målchansen. Bendtner och Van Persie på topp som nykosntruerad anfallsduo gav ingen vidare rakbladsskärpa, men hela laget bidrog mer idel omständliga avslut där ingen ville skjuta när chanser arbetats fram.

Känns det igen?

Med knappt trettio minuter kvar rörde så Wenger som brukligt om i laget, lyfte ut Nasri och in med Diaby. Ut med Walcott och in med Adebayor, och nu började stora Arsenalpressen tugga. Men var inte virket ivägen så var Robert Green omutlig. Rent outstanding. När Julien Faubert skulle rensa skott från Adebayor så var inte ens Green med. 0-1. Adebayor hann så med att hänga tvåan på stopptid.

Tre skönt som nödvändiga poäng på Upton Park även om Arsenal inte övertygade och West Ham spelade klokt. Nu väntar nästa Londonderby mot Redknapps "jag-kunde-inte-tacka-nej-att träna-en stirklubb" Sp*rs. Ett tottenham som tog sin första ligaseger idag, men är kvar i botten. Nu spelar inte placeringen någon roll.

Den tillställningen som brukar utgöra en av årets stora ligamöten.
Hoppas få avverka den uppgörelsen hyffsat klar i skallen och utan paracetamol som bakterier i blodet.