Visar inlägg med etikett Londonderby. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Londonderby. Visa alla inlägg

lördag 29 oktober 2011

Londonderby efter 4 raka vinster

Har inte skrivit en rad här på 24 dagar. Dåligt. Mitt i fotbollshösten. Har ägnat tiden åt skrivit många rader och rapporter på annat håll och i andra sammanhang. Under tiden som oktober bjudit på arbete som ätit upp oproportionerlig tid så har Arsenal lyckats med fyra raka vinster.

Vinster i ligan mot Sunderland och Stoke, vinst (ocj vilkenb viktig sådan, på målsnöret) i CL:s gruppspel borta mot Marseille. Och så ny vinst i veckan i CarlingCup mot Bolton som gästade London, tog ledningen med 0-1, men föll med 2-1 efter vändning av Arsjavin och Park. Snygga mål dessutom.

Vermaelens comeback en av de stora händelserna vad gäller spelet. Mäktar han med full speltid i det laddade Londonderbyt borta på Stamford Bridge mot Chelsea?
Ett Chelsea på 19 poäng som det således skiljer sex poäng mot då Arsenal nu kammat ihop 13.
Poäng under lördagen för Gunners, om så ett, skulle onekligen innebära att man kan tala om ett trendbrott efter den historiskt usla starten i ligan 2011/12.

Under de senaste tre veckorna har så mycket annat av intresse inom den Engelska fotbollen i allmänhet som kring Arsenal i synnerhet inträffat att det inte får plats att referera nu när jag är åter.

Arsenals årliga möte med aktieägarna den gångna veckan tycks ha varit en rörig tillställning enligt flera förstahndsrapporter av folk som faktiskt var på plats. Kroenke öppnade munnen och gav sitt fulla förtroende för 75-årige ordförande Peter Hill-Wood. Själv tycker jag att nya ansikten i styrelsen, nya hjärnor och nya idéer under rådande förhållanden är lika viktiga som nya spelare i sommarens transferfönster.

Wenger har lättat på förlåten om vad som egentligen inträffade under den turbulenta sommaren 2011. "Halva laget" ville lämna. Käftsmällen på Wembley mot Birmingham City i vintras satt uppenbarligen i länge. Det har vi alla kunnat se. Men att det tog så hårt att "massflytt" blev resultatet påvisar bara hur tung den mentala härdsmältan var. Det kommer att ta sin tid att reparera. Och för att använda en sliten klyscha; "Framgång föder framgång". Får bara hoppas att självförtroende ökar med vinsterna. Att inte Chelsea bjuder på nästa jättepropp.

Apropå jätteproppar så går det inte att undvika att kommentera Manchesterderbyt. 1-6 för Manchester United på hemmaplanen Old Trafford mot ärkerivalen Manchester City.
Trots mina svala känslor för ManUtd, trots att de dessutom piskade sönder och samman Arsenal i höstas med ofattbara 8-2, så kan jag inte känna någon "skadeglädje".

Allt jag känner är att det konfirmerar bilden av att biljardärer med aldrig sinande plånböcker där krispaket till Eurozoner är fickpengar, för alltid förändrat fotbollens villkor. Det går att köpa titlar. Och det är en trist utveckling även i en kommersiell cirkus som Premier League.

Come On You Gunners!

onsdag 14 april 2010

Mot avgörande på flera fronter

Då var det dags för en av ligans återkommande höjdpunkter. Det är sällan så sött vid seger, och surt vid förlust. Prestigederby mellan de mest rivaliserande Londonlagen i Premier League.

Tottenham vs Arsenal!

Optimismen tycks vara hög bland de flesta gooners. Robin van Persie åter i truppen. Om han får spela är tveksamt. Men kanske kan det ge laget en moralisk boast.

Tottenham utan en radda nyckelspelare ibland andra Palacios, Krancjar och Jenas. Sannolik omeback för Ledley King.

Även Arsenal saknar å andar sidan som bekant en del tungt som rutinerat manskap i Fabregas, Arsjavin, Galls, och under tisdagen aviserades även Song.

Det finns inga lätta derbyn, och detta absolut ett av de tuffare. Startelvor och spelarnamn får liksom en underordnad betydelse. Det blir ofta känsla, energi och motståndarens misstag som avgör ett derby.

Båda lagen har kniven på strupen. Arsenal i att söka jaga det som nu jagas kan i loppet mot slutfinish. Chelsea ser onekligen ut att ha nära till ligatiteln nu. (De bör för övrigt tacka domarkåren för de tre poängen hemma på Stamford Bridge mot Bolton, som borde haft minst en straff.)

Tottenham kommer att göra allt som står i deras makt för att söka greppa den åtråvärda fjärdeplatsen som innebär kvalspel till Champions League. Laget nu hårt pressat av Manchester City om platsen.

Det är också två revanschsugna lag som möts under onsdagskvällen. Arsenal efter utskåpingen i Barcelona, och Tottenham efter helgens semifinalförlust mot Pompey i FA-Cupen.

Tottenham kommer inte att bjuda på något, att se Arsenal ha minsta chans på ligatitelns kan inte tillåtas. Arsenal (och dess supportrar) vill fira St Totteringham's day så snart möjligt, vilket kan bli ikväll.

Det är variabler av alla de slag som bäddar för en mycket sevärd drabbning.

Om Arsenal får däng ikväll så är titeldrömmen definitivt borta. Den känns litet avlägsen redan. Var ska Chelsea tappa? Inte mot Liverpool, som de spelar. Sannolikt inte mot Tottenham. Dessutom har Chelsea en målskillnad som inte är helt lätt att äta in på det matchantal som återstår av ligan 2009/10.

* * *
En slag av helt annat slag pågår nu bakom kulisserna. Och det handlar återigen om Arsenals framtida ägarskap. Sakteligen har den tysta jänkaren, Stan Kroenke, köpt in sig i klubben. Med 29.9 procent av aktierna var det mest en formalitet kring när han skulle knipa de sista 0.1% och därmed kunna lägga ett bud på hela klubben.

Men scenariot kan nu ändras drastiskt. Detta sedan forna storägarinnan, Lady Nina Bracewell-Smith, nu gjort sig redo att sälja av sitt ansenliga innehav om 15.9% av sitt aktieinnehav.Gissa om oligarken Usmanov lurar runt hörnet med våta läppar. Detta trots att han under tisdagen lät deklarera att han är nöjd med de 26% han just nu besitter.

Kronke har samtidigt fullt upp på annat håll hemma i USA. Han håller just nu på att slåss i liknande affär om att ta över det amerikanska NFL-laget St Louis Rams.

Var ligger hans fokus och energi?
Hur mycket pengar har Kroenke till dessa köp?
Är det en medveten plan att bli storklubbsägare på båda sidor Atlanten?


En spännande framtid väntar.
Otäckt spännande, vill jag hävda.

* * *
Det babblas och tuggas om Fabregas och Barcelona. Har nästan slagit dövörat till. Men av någon anledning har Wenger tagit till orda. Le Bos, som brukar köra med attityden att spelare som vill flytta bör få göra det, viftar plötsligt med kontraktet som säger 2014 och säger att Fabregas inte är till salu.

Frågan är om Fabregas ens gör klokt i att flytta kommande sommar, även om det blir ännu ett titellöst år. Jag kan inte se vems plats han ska ta i Barcelona just nu. Och kanske vill han verkligen vinna något med Arsenal innan han slutligen flyttar hem.

Övriga rykten handlar mest om Arsjavins framtid i Arsenal. Ryssen anses snacka för mycket och för öppet och producera för litet. Skitsnack tycker jag. Ryssen, som inte kommer att spela sönder sig i Sydafrika, ska vara kvar.

Kanske bör Wenger däremot ta sig en funderare om Eduardo. En utmärkt fotbollsspelare som kanske skulle lyfta i ny miljö. Inte försvinna, sm många som lämnat Arsenal senare gjort.

* * *
Come On You Reds!

torsdag 18 mars 2010

Inför lottningen - fyra lag framför de andra

Det går aldrig att veta om det "blev rätt" förrän matcherna spelats. Egentligen är det ointressant. Ska man gå hela i vägen i en cup eller turnering ska man kunna slå vem som helst. Sedan skadar inte litet lättare stig på vägen än de mer tänkbart svårforcerade.

Man får nästan lyfta på hatten till Inter som slog ut Arsenalspöket och Londonrivalen Chelsea. Det ärett lag som Arsenal tydligen inte kan slå. Bortamötet i ligan under fjolårsäsongen mer som typexemplet av undantaget som bekräftar just nämnda regel.
Därmed så är en motsåndare jag helst inte sett i en kvartsfinal eliminerad.


Hoppas i övrigt att Wenger detaljstuderade matchen. Att spela litet tufft på Drogba fick hela lagapparaten ur spel. Bör finnas något att lära för framtiden.

Hur otroligt "special" José Mourinho än må vara så tror jag att Arsenal på rätt humör har ett lättare möte i Inter om lotten skulle dras, än i Chelsea.

Slipper gärna Bordeaux, Bayern München, Barcelona och Manchester United.
Skulle dock inte förvånas om lotten, som av en slump, hamnar på just Man Utd. Det skullesäkra feta publikintäkter och biljettrusning om de enda två kvarvarande Engelska lagen som fortfarande är med får mötas på hemmamark.


Konspiratorisk? Tankar om riggade lottningar, jag?

Oavsett hur man vänder och vrider på saken så finns självklart funderingar på att få längsta resan mot CSKA Moskva (som tycks vara i toppform), Lyon hur fungerar Arsenal och Wenger mot franskt motstånd?

Imorgon, fredag den 19/3 vet vi vad som gäller.

* * *
Efter fredagen är det dags för Londonderby. West Ham hemma. Det bör bli poäng. Det får inte se lika ansträngt ut som i mötet mot Hull som avgjorde på stopptid.

Förhoppningsvis slipper Samir Nasri (som fick orättvist skändliga betyg av de flesta efter Hull-matchen) att agera både Song och Fabregas på lördag. Han sprang två Marathon i lördags. Var jag den ende som noterade den saken?

* * *
Arseblog och några andra, visar kommande års hemmaställ. What a beauty. Om det nu inte är photoshopskoj.
http://arsenalfcblog.com/wp-content/uploads/2010/03/newkit10.jpg

* * *
Avslutningsvis noteras:

- Artonårige försvararen Luke Ayling , som var en nyckelspelare för ungdomsakademiens lirare som tog en "dubbel" i fjol, lånas ut en månad. Till Yeovil Town.

- Fabregas är åter i träning. Det lovar gott inför kvartsfinalerna i Europaspelet.

- Reserverna sklog Wolves med 1-0. Mer infpo på den personliga favoritbloggen Young Guns.
Ständigt unikt material med fokus på framtidens lirare.

* * *
Come on you Reds!

söndag 29 november 2009

Åter skymningslandet

Här gör Arsjavin 1-2. Men det gör han inte alls. Precis här lyfter domaren André Marriner pipan och blåser av för frispark till Chelsea. Orsaken otydlig. Att Eduardo sparkat mot en boll som Petr Chec inte hade kontroll på.

André Marriner var en fullständig katastrof. Men man börjar bli härdad. Luttrad. Men det var inte där matchen avgjordes även om Marriner är typen som tycker att domaren är större som viktigare än lagen, spelet och matchen.

Det blev helt enkelt storsmisk på bar rumpa i Londonderbyt mot laget vi aldrig kan slå med Drogba på planen. Chelsea kom till Emiraten. Man lät Arsenals lättare spelare fullständigt springa skiten ur sig (utan att skapa några direkta farligheter) för att sedan göra 0-1 ur ingenting, och sedan få till en nästan exakt repris till 0-2. Detta endast tre minuter senare. "Nästan exakt" - då skillnaden var att ettan sattes av Drogba assisterad från vänster av Ashley Cole. Tvåan satte den egna backen Vermaelen, assisterad av just allas älskling, Ashley Cole. (vilket oskönt hån)

Total ridå i ösregn och väta.
Till halvtidsvila med två mål i baken.

Wenger - som innan matchen själv uttryckligt sagt att detta var matchen man väntat på, matchen där man skulle bevisa att det inte var ynglingar mot män - lät för ovanlighetens skull göra byte redan direkt efter halvtid. Song mot Walcott.

Det hjälpte föga. Arsenal hade ingen förmåga att ta sig igenom gästernas försvar. Det blev mest gammal "gurburk", eller:

"Jag-vågar-inte-ta-avslutet-själv-så-jag-gör-saken-komplicerad-och-låter-moståndarförsvaret-samla-ihop-sig-så-kan-jag-passa-in-någon-röd/vit-i-en-kompakt-blå-gröt-först-!"

Att få stryk smärtar. Attt ständigt få stryk av detta Chelsea som har Drogba på planen känns än mer irriterande. Men Chelsea var det långt bättre laget. Lugnare, mer stabila, mer flexibla.

Och klockan talade hela tiden för Chelsea. Vi har sett symptomen förr. Ju mindre kvar av matchen att spela desto mer stressade blev Arsenal. Vätan och kylan gjorde sannolikt sitt,
men skeva passningar och tjongbollar blev plötsligt en bärande spelidé denna sista söndag i helvetesmånaden november 2009.

Två ligamatcher utan Robin van Persie och noll producerade mål i ligan.
Jag har helt underskattat hans frånvaro.
Eduardo, Walcott och sedan Vela kan inte ta de giftiga avsluten.
Fullkomligt opotent. Och varför inte låta ryssen spela längst fram?

Nasri försökte med skott. Ingen följde efter.
Arsjavin sprang och slet som ett djur, han haltade av kramp de sista tio minuterna, men något mål blev det inte. Utöver det bortdömda.


När novemner slutar ser tabellen ut som följer:

1. Chelsea, 14 [12-0-2] 36-8 = 36p
2. Man United, 14 [10-1-3] 30-13 = 31p
3. Tottenham, 14 [8-2-4] 33-19 = 26p
4. Arsenal 13, [8-1-4] 36-18 = 25p


Det skiljer 11 poäng upp till Chelsea, dock med en match mindre spelad.
Det skiljer också tio insläpta mål bakåt.
Är ligasäsongen slut här?
Sannolikt.

Kan bara se två ljus i detta skymningsland nu:

1. Biljetterna till Arsenals hemmamtcher återstående del av säsongen blir billigare av ockerbolagen som säljer fotbollsresor/biljetter.

2. Medgångssuportrarna kan krypa in i sitt vinteride, vråla efter nyförvärv och Wengers omedelbara avgång och sedan följa La Liga.

Avslutningsvis:
Oerhört fundersam övger Wengers val av vänsterback idag. Det blev unge som orutinerade Traoré. Hade hellre sett Eboué. Ingen superfavorit, men väl en energispelare. Och mer långt mer av varan rutin.

Wenger bör själv ha en del att fundera över ikväll. En hel del.
Då inte enbart på skador och dumma domare.


EDIT:
FA-Cupens tredje omgång är lottad. In kliver Arsenal mot ett annat Londonlag, tillika PL-lag, West Ham. Hammers har hemmatch, och den spelas de 2 alt. 3 januari 2010.
Hela lottningen här:
http://bit.ly/5mmAM6

Framåt som bakåt inför derbyt



All medial uppmärksamhet för dagen ligger på Spanien, La Liga och mötet mellan Barcelona - Real Madrid. El Clasico is the shit, and the hype. Förvånas inte nämnvärt då varje svensk sportredaktion som publicerar på papper och webb lägger 2-4 sidor om dagen kring Zlatans förehavanden.

Matchen lär väl ses även här - men utan något hamrande hjärta.
Real Madrid har alltid varit "spaniens Manchester United" för undertecknad, Ändå har de i spelarna Xabi Alonso och Kaka två spelare som aldrig haft anknytning till Arsenal (eller, Xabi kunde ha haft, om Wenger varit snabbare på faxen...) som är roliga att se. Likaså Messi och självklart Thierry Henry.
Hur matchen sedan slutar bekommer mig inte alls.

Det gör dock resultatet av dagens Londonderby.
En av säsongens prestigemöten som kommer att få stor effekt på toppformationen i den liga jag följer, The Premier League.

Moneybayor och Kolo's Man City spelade oavgjort mot Hull under lördagen när SVT hade nostalgikoma med gamla Tipsextragubbar, och Aston Villa delade poäng med Tottenham. Två intressanta resultat.

Hur står då Gunners upp utan Robin van Persie?
Beror på Eduardo som Arsjavin. Kanske även Carlos Vela. Samtliga tre kan vända med boll på en femöring om så nogsamt uppvaktade av tre motspelare. Men sedan gäller det att med den snabbheten kombinera precisionen.
Däri ligger frågetecknet.


Skott utifrån mittfältet är ofta underskattat hos Arsenal. jag hoppas att man lärde sig något från Denilson i veckan.

Men min farhåga ligger främst inte hur det går framåt, utan hur man sköter sig bakåt. Nicolas Anelka och Didier Drogba är livsfarliga vapen i Chelskis tjänst. Och vi har en backlinje som åderlåtits av skador. Jag tror som hoppas att Gallas kommer till spel. Om inte hoppas jag att Wenger flyttar ned Song i mittlåset framför att han kastar in Silvestre. Senderos ska aldrig [N-E-V-E-R] någonsin spela försvar mot Drogba. Det har vi alla flera smärtsamma

facit på.

Eboué kan spela på vänsterkanten, även om det inte är hans favoritposition. Bättre så än att låta unge Traoré förstöra självförtroendet mot ett lag som Chelsea.

Önskad backlinje:
Sagna-Gallas-Vermaelen-Eboué

Befarad backlinje:
Sagna-Silvestre-Vermaelen-Traoré

Vill hävda att det är häri skillnaden kan ligga när matchen ska avgöras. En extra varning utfärdad för "usle Ballack", som just därför kanske inte är så taskig just idag?

* * *
...Tänd ett ljus, och låt det brinna!

söndag 1 november 2009

1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.


* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...


Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.

En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?

Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

lördag 31 oktober 2009

Från ligacup till klassiskt känslomöte

Hat haft strul med bredband, routerers, och gud vet allt som gäller datorer i veckan. Ett äkta "I-landsproblem", men lik förbannt nog så irriterande.

Veckan bjöd en av de mest underhållande matcher jag sett på länge. Och det var inte det faktum att Arsenal gick vidare med seger när de spelade bort Liverpool med 2-1.

Det gjorde självklart inte känslan och upplevelsen från matchen sämre. Men nöjet bestod främst i att se hungriga och taggade spelare ur det yngre ledet. Då tänker jag inte på Silvestre, eller Senderos, som utgjorde mittbackslås. Att få se kalasmål är heller inte skadligt. Här bjöds vi på tre - av tre gjorda.


Detta var sannolikt det mest rutinerade laget Wenger ställt så tidigt i Carling Cup på mången år. Nasri, Eduardo och Bendtner kan gå in i A-laget sju dagar i veckan om de är friska. Nu fick de litet match i ben, kropp och hjärna efter tider av konvalescens.

Oerhört glädjande att se energiknippt Nasri åter. Litet ringrostig, men ett kapital och en lagspelare som (tyvärr) inte använts denna säsong och som kan bli just hur nyttig som helst.

Utropstecknen som förgyllde kvällen bar namn som Fran Merida och Craig Eastmond. Det kunde sett sämre ut. Är detat säsongen då det ska lossna på allvar för Merida?


Fabianski åter som burväktare.
Kändes tryggare och mognare än Mannone i sina ingrepp.

* * *
I Liverpool gjorde så den omtalade sommarvärmningen från Roma entré: Alberto Aquilani. När han kom in på planen fick Liverpool ett helt nytt spel. Här en dirigent. Apropå sparkapital som ännu inte använts. Om han är bättre än Alonso?
Tveksamt, men omöjligt att döma utifrån speltiden som gavs, dessutom i en ligacup.


* * *
Klassiskt "hatmöte" väntar denna lördag som är röd som en söndag. Det blir inte kyrkogård och ljussättning idag. Det är många mils resor när man har de kära men framlidna på annat håll i landet. Det blir Londonderby i hemmet efter en slitig höstvecka.

Vad att vänta?

Full gas från båda håll. Här lär alla spela snäppet ovanför den egna maxkapaciteten. Prestigen är enorm. Men denna gång är faktiskt även tabelläget direkt hårfint mellan lagen. Matchen gäller mer än gammalt fiendeskap.

Se upp för Peter "Storkträdet" Crouch som kommer att slänga sig fram mellan Gallas och Vermaelen, med huvudet som slagträ mot bollar i luften.

Robbie Keane ska man alltid se upp med. I veckan har han gapat och hojtat om att Tottenham är det bättre laget. Varning före att han får truppen att inbilla sig det.


En smäll idag känns tuffare än idiottappet mot West Ham.
Jag hoppas att Wenger drillat sina mannar. Taggtråd till frukost.

* * *
Vem som står i målet för The Gunners?
Blir detta Almunias återkomst?
Sannolikt.

söndag 25 oktober 2009

The Hammer’s hit down

Jag hade en obehaglig känsla i kroppen som började gnaga redan innan helgen.Arsenal kommer att kryssa på söndag. Orsakerna till känslan var följande tankeväv:

1. Arsenal såg grymt slitna ut i Champions League mot AZ Alkmaar i veckan. Det var tungt, och man släppte in en mycket sen kvittering i en match man inte kunde knäppa igen. Ett Londonderby kräver sin energi.

2. Arsenal har de senaste åren av någon märklig anledning fått litet av ett spöke i West Ham.

3. Vinst och tre poäng och Arsenal hade den där chansen att rycka litet till en mer angenäm tabellplacering. Laget har varit i exakt den situationen några gånger tidigare de senaste säsongerna, och resultaten har så istället gått emot.

4. Efter Wengers födelsedagsfirande och Arsenals stora årsstämma lovades medaljer och troféer. Sådana deklarationer är alltid vanskliga och brukar ge rekyl snabbt och skoningslöst.

När så Tottenham under lördagen förlorade hemma på in "borg", så tillkom punkten
5. ...se punkten 3!


Och så rätt jag fick. Tyvärr som fan. Och så heligt sur jag blev. Jag tänker inte skylla på ett horribelt domslut, det var ett rent kompensationsdomslut – efter en incident som de facto var en straff. (Inte för att jag på något sätt accepterar just favörer från domare som rättar till sin misstag i efterhand)

Det var en blek och glåmig match. 2-0 i halvtidsvila och West Ham hade enbart en ensamt slitande Carlton Cole. Likväl fortsatte krysstanken att gnaga på. För mittfältet klickade rejält och spelare som Arsjavin och Fabregas såg inte mindre slitna ut i London ån tidigare i veckan i Holland. Ändå fick de nöta på. Trots att Nasri (!) som Bendtner var åter på bänken.

Det var slarvigt och det blev nonchalant. Och det här var en tillställning som Arsenal skulle ha knäppt igen tidigt efter vila. Så blev det nu inte alls. Viljan kanske fans (men det syntes förbannat dåligt) och orken tröt. När West Ham kvitterade till 1-2 så fylldes hela östra London av energi medan den helt sipprade bort hos gästerna från norr.

Nästa fasta situation blir livsfarlig, tänkte skallen. Och den kom. Visst kom den, i form av en straff. Och där var två viktiga poäng förlorade. Om så domaren lagt till stopptid på 20 minuter hade Arsenal aldrig vänt idag. Så kändes det.

Grunnar nu på hur detta lag ska ladda om till nästa Londonderby. De som möter Liverpool i ligacupen i veckan lär inte vara med då.

lördag 7 februari 2009

Därför MÅSTE Gunners slå Spuds

Därför MÅSTE Gunners slå Spuds:

1 Man United 23 16 5 2 40-10 53
2 Liverpool 24 14 9 1 39-15 51
3 Aston Villa 25 15 6 4 40-24 51
4 Chelsea 25 14 7 4 44-15 49
5 Arsenal 24 12 7 5 38-25 43
6 Everton 25 11 7 7 34-28 40

Villa gör sin bästa säsong någonsin i mannaminne utan Olof Mellberg. Och Everton flåsar Arsenal envist i nacken, eller, naffsar och hugger i bakhasorna.

Londonderby mot Spuds väntasr. Det är aldrig några simpla eller logiska tillställningar, oavsett det faktum att placeringen i ligan brukar skilja lagen rejält åt. Borta på Shite Hart Lane är det tufft. Punkt. Och nu i februari 2009 är "the yids" pånyttfödda och frälsta, kan gå på vatten när deras egen helige gud, "mr spurs" a.k.a Robbie Keane, sålts åter till laget.
Phu!

Det får trots sådant banne mig inte bli förlust.
Får inte.
No. No Please.
Åtta poäng upp till Villa...
Men från och med idag, lördag 7/2, är det väl kanske CSKA London som ska jagas...


Söndagen: dessvärre tror jag på 2-1 till gänget med sin fula tupp. Hoppas dock på sådär 0-4. Att Adebayor vaknar ur sin Zombiedvala är kanske myckety önskat men van Persie bör hitta mål. Kanske även en snabb debut som inkluderar mål av vår nye ryss...?

lördag 31 januari 2009

Märkligt inför Londonderby

Lördagen bjuder Londonderby, Gunners-Hammers. Det går bra för West Ham, sju förlustfria matcher på raken lyder sviten. Totalt ni för Arsenal, som inte fått stryk sedan det sista gruppspelsmötet i CL mot FC Porto den 10:e december. Kan bli en spännande tillställnin. Kan bli, om inte Arsenal agerar lika vilrådigt som mot Everton.

Alla poäng bär vikt som av guld just nu. Ändå är det denna långa transferssåpa som äter allt fokus. Wenger har plötsligt tagit bladet från munnen och talar öppet om Arsjavin. Det ryktas att ryssen lämnat Zenits träningsläger i Dubai. Det ryktas att han är på ingång, på ett flyg till London...

Märkligt.
Allt känns märkligt.

Jag vet inte längre vad att tro.
Eller inte tro.

Vad jag definitivt vet är att det finns litet blandat av personliga bekanta på Emiraten idag. Hoppas de får se en skön tillställning. Ett derby är alltid ett derby.

söndag 30 november 2008

Efter derbyt på Stamford Bridge

Arsenal spelade inget vidare i Londonderbyt. Stundtals riktigt illa. Kom ingen vart. Och när Djourou gav Chelski ledningen med ett självmål...
...så kändes det bara typiskt för hela denna säsong. Det fanns då absolut inget som kunde få mig att tro att Gunners skulle få lämna sydvästra London med något poäng. Eller några mål gjorda på Petr Cech.

Men vad är nu den stora underhållningen med sport i allmänhet och fotboll i synnerhet?
Att det aldrig finns något som är riktigt sant eller riktigt säkert.

På två minuter vänder matchen. Dubbelt upp för seger- och tvåmålsskytten Robin van Persie. Förvisso var kvitteringen regelvidrig, ett offsidemål.
But, what the f*ck!?
Att någon gång få ett felaktigt domslut MED sig kan jag hacka i mig. Idag.
Ärligt felfria vinster smakar självklart annars bäst.
Men minns jag fel om inte Arsenal under det senaste åren, den gångna som den pågående säsongen, fått en del matchavgörande domslut mot sig: straffar som bortdömda onside-mål.

Tvåan av RvP kom strax efter, ett riktigt vackert mål. Och sedan höll laget tätt.
Hela vägen ut till 94:e minuten.

Det var på tiden att få slå ryssens blå knektar.
Publiken på Stamford Bridge reste sig och gick i 85:e minuten.

Vid 1-2.
Obetalbart!

I övrigt tror jag inte att detta innebär att allt nu åter är "frid och fröjd" och att ligaguldet plötsligt hägrar igen. Men resultatet var fint som varm och rund julglögg och nyfärsk lussebulle denna sista novemberdag. Ett extra lyster i skenet från det första adventsljuset 2008.

Före derbyt på Stamford Bridge...

Funderas;
En match som kan gå hur som helst. Det här kan vara en match där poäng kan inkasseras likaväl som det kan bli en ny svidande torsk. Men efter matchen mot Manchester United, som förvisso spelades med "hemmaplansfavör" så har många grubblat mycket kring varför laget presterar mot "klassiskt tufft motstånd" men falerar där prestigen inte är lika hög, men poängpotten densamma. Liverpool har bevisat att Chelsea inte är evigt osårbara i fortet hemma. Så även Burnley!

Vad Arsenal har att bevisa lär eftermiddagen och kvällen utvisa.

I övrigt noteras:
- Att News Of The World (av alla "tidningar") i dag hävdar att Theo Walcott kan vara åter i spel tidigare än planerat efter sin axelskada. Med "tidigt" avses spel i slutet av januari.

- Att samma tidning påstår att Arsenel kommer att köpa FC Twentes holländske anfallare Eljero Elia. Eljia fyller 22 år i februari... Priset skulle ligga på £4 miljoner. Jag tar det som ett av alla dessa huvudlösa rykten i mängden.

- Att Flamini, numera i AC Milan talat ut i ITV som hävdar att han inte ville lämna Arsenal:
"I am not very happy when I see what is going on with the Arsenal team. I’m still an Arsenal fan because I played there for four years. I am still red in my heart."

Samtidigt hävdas att Wenger var "vansinning" över att Flamini fick lämna klubben så lätt.
Något stämmer inte här...?

- Att finanskrisen lär påverka fotbollen hårt det kommande året, och att Wenger ändå är hyfsat nöjd med att klubben kunde redovisa en vinst på £30 miljoner under hösten. Läs hela artikeln i The Times här:
http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/premier_league/arsenal/article5258665.ece

onsdag 29 oktober 2008

Kollaps i Londderby

Det brukar bli målrikt mot Spurs. Och Almunia brukar vara som sämst om motståndarna heter Tottenham eller Manchester United. Onsdagen bjöd självklart inget undantag. Åtta mål, 4-4, och två poäng förlorade för The Gunners i en liga där nu bara en dåre överdoserad på crack på allvar överhuvudtaget kan leva i tron att någon titel hägrar.

En verklig "smaskstart" med 0-1 av Arsenalfostrade Tottenhamsupportern Bentley som nu äntligen "kommit hem" till rätt sida gatan. Ett märkligt mål från halva plan där bollen gick i båge in över Almunia som - stod och sov. Att sedan just en gammal Mancs-försvarare i nyförvärvet och mittbacken Silvestre kvitterade för Arsenal via en nick gjorde derbykänslan än mer bisarr.

Sedan såg det ut att bli fason på spelet mot ett fullkomligt tandlöst Spurs. Robin van Persie gjorde sannolikt årets bästa ligamatch då han innan sin kanon till 4-2 varit delaktiga i de övriga tre hemmamålen.

Men till vilken nytta?

Det som stundtals kändes likt en stabil derbyseger som skulle kröna derbykvällen var en simpel illusion. Eller kanske snarare en fet kalkon. En kollaps av ett lag som inte förmådde knyta ihop säcken eller döda matchen.

Nye Spurstränaren Harry Redknapp gjorde alla sina byten rätt och Wenger gjorde alla sina byten fel. Ut plockades matchens energiknippen: Walcott, Nasri och van Persie. In kom Eboué, Diaby och Song. Här skulle säjfas och säkras...
Tjenamoss!


Clichy gjorde ETT misstag på hela matchen, och det kostade 4-3. Almunia var inte direkt på tå när Jenas skruvade in bollen i 89:e minuten. Att Aaron Lennon fick kvittera i 93:e minuten försatte väl så inte någon i chock. Möjligtvis i raseri alternativt glädjechock beroende på var sympatierna ligger.

Det finns pinsamma förluster, och detta kändes som en, även om poängen delades. En titt i tabellen visar redan Arsenal SEX poäng efter ligaettan Liverpool. Detta alltså innan månaden november ens startat. Aston Villa och Hull på 20 poäng, men med något sämre målskillnad. Mancs femma med 18 poäng och en match mindre spelad.

Kommer Arsenal topp-fyra i PL denna säsong?
Svaret är med stor sannolikhet: NEJ.

Om man så räknar bort förluster mot storheter som Fulham och Hull så konstateras att det inte håller att skänka bort poäng i slutminuterna. Tabellen ljuger inte, och Wenger bör fundera litet på varför 2006 års säsong ser ut att upprepa sig 08/09 - eller - riskerar bli resultatmässigt än sämre.

söndag 26 oktober 2008

En sjuk dag


Trettioåtta garders feber, något omysigt höstvirus har trängt sig på likt grårusket med regn blåst. Matt och utslagen i soffan. En sjuk söndag. Panodil och barnläsk. Inte på något hejdundrande "partymood" som sig bör inför ett Londonderby.

Med noll aptit startade ändå fotbollssöndagen med en förrätt: mötet Chelsea-Liverpool. Och tänka sig: hemmalaget gick på sin första hemmatorsk sedan 2004. Åttiosex matcher har man hållit gästerna stången. Alla sviter har ett slut. Det som rör sig i en trött feberhjärna är nu hur detta påverkar CFC framöver?

Kännslan av att osårbarheten är bruten kan få effekter. Man minns Arsenals unbeaten-svit. I fyrtionio matcher höll det. När jubileumstiteln "femtio jämnt" skulle tas hos ärkefienderna på Old Trafford blev det soppatorsk, och sedan gick det...svajigt.

Får väl lyfta på hatten för Pool, även om det nu bär emot en aning. Men de spelade taktiskt smart, och Chelsea förvånansvärt fantasilöst. Att det var just Xabi Alonso som sänkte de blå kändes på något sätt typiskt.

Med ytterligare några panodil i blodsystemet dags att ta sig an huvudrätten: West Ham - Arsenal. En märkligt böljande tillställning som ur ett högst subjektivt Arsenalperspektiv lämnade en h e l d e l att önska. Över tjugo minuter spelade innan Walcott bjöd på första målchansen. Bendtner och Van Persie på topp som nykosntruerad anfallsduo gav ingen vidare rakbladsskärpa, men hela laget bidrog mer idel omständliga avslut där ingen ville skjuta när chanser arbetats fram.

Känns det igen?

Med knappt trettio minuter kvar rörde så Wenger som brukligt om i laget, lyfte ut Nasri och in med Diaby. Ut med Walcott och in med Adebayor, och nu började stora Arsenalpressen tugga. Men var inte virket ivägen så var Robert Green omutlig. Rent outstanding. När Julien Faubert skulle rensa skott från Adebayor så var inte ens Green med. 0-1. Adebayor hann så med att hänga tvåan på stopptid.

Tre skönt som nödvändiga poäng på Upton Park även om Arsenal inte övertygade och West Ham spelade klokt. Nu väntar nästa Londonderby mot Redknapps "jag-kunde-inte-tacka-nej-att träna-en stirklubb" Sp*rs. Ett tottenham som tog sin första ligaseger idag, men är kvar i botten. Nu spelar inte placeringen någon roll.

Den tillställningen som brukar utgöra en av årets stora ligamöten.
Hoppas få avverka den uppgörelsen hyffsat klar i skallen och utan paracetamol som bakterier i blodet.

torsdag 13 september 2007

I väntan på derbyt och herr Usmanov

Litet segt i väntan på säsongens första stora kärleks-derby.
Fotbolls-VM pågår. Men damfotbollen i Kina engagerar inte riktigt.
Inte alls, faktiskt. Plågades till en bedrövlig andra halvlek mot Nigeria, förövrigt.

Och alla dessa EM-kvalmatcher. Har inte ens haft tid. September är en hektisk månad.

Noteras:
Frankrike darrar. Generationsskifte för Les Bleus.
Stryk mot Skottland.

Dags för klubbfotboll.
Dags för derby.

Utan Gallas, men med Sagna. Utan Lehmann, som skadat sig igen. I armbågen.
Utan Senderos som får smaka sviterna av rött.

Almunia
Sagna-Kolo-Gilberto-Clichy

De ska täta på The Lane.
Hur Wenger tänker framåt, vet endast Wenger.
Eduardo da Silva från start?
Sannolikt.

Mindre trevliga uppgifter i väntan på derbyt:

Härlig approach av nye minoritetsägare Usmanov.
Ironi.
Har skrivit det förr:
Hellre Kroenke sju dagar i veckan året om.
Usmanovs advokater är på blogg-jakt.

"Schillings, the lawyers acting for Usmanov, have been in touch with several independent Arsenal supporters' websites and blogs warning them to remove postings referring to allegations made against him by Craig Murray, the former British ambassador to Uzbekistan."

Dagens "THE VERY MUST" read:
http://football.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,,2167952,00.html

Köp ut den mannen. Snarast!