söndag 1 november 2009

1000:e poängen i derbyt mot spurs

Säsongens stora ligaderby del nummer ett av två avklarad.
Arsenal vs Tottenham. Seger, 3-0 och den 1 000:e poängen för Wenger i Arsenal.
Ett härligt omen, om man nu ägnar sig åt just omen, varsel och siffermysticism. Annars bara härligt. En snygg siffra, och just mot Spurs.

Som alltid inför de "stora matcherna" är pulsen lika hög som förväntningarna. Alltför ofta påminns man om att det stora spelet inte alltid återfinns i de på förhand tänkta stora matcherna. Det var sannerligen ingen rolig matchbild under de första fyrtio minuterna. Inte alls. Det kan ingen påstå. Derbykänslan var klen. Och ovanligt mycket slarviga pass och en nervös känsla från hemmalaget.

Arsenals mittfält arbetade omständligt. Song gjorde sin sämsta start för året. Vad Diaby gjorde, eller snarare inte gjorde, var om möjligt ett än större mysterium.

Bendtner fysisk och pigg, till dessa att ljumsken pajade ihop. En ny skada. Om en månad är han åter. Tidigast.
"It's a shame that we lost him today and I am quite scared that he will be out for a while. It is a groin injury and I am scared it could be three or four weeks."
- Wenger-

Sedan hände snabba mirakel. På 11 sekunder. Fotbollshistoria enligt dem som är mer "nördiga" i fotbollens fantastiska statistiska än undertecknad. Robin van Persie (vem annars?) i fortsatt målform. Fram med (höger)foten när Gomes går mot bollen, som istälet slås retligt vackert i nätmaskorna.

Samling vid mittpunkten lads!
Och se där, Fabregas rusar förbi sex vita äggfåglar och skottar in 2-0. Emiraten fullkomligt exploderade i skrik och en vacker fond av rödvita halsdukar.
Mäktigt!

Efter halvtidsvila kom Song i helt ny skepnad ut på planen. Hela laget uppenbarligen stärkta i självförtroendet. Och denna gång läxan vis från den föregående helgen. Fortsatt order att trycka på, gå för flera mål. Inte tappa poäng. (Fjolårets 4-4 satt nog också i allas medvetanden)

Och det gick vägen!
Robin van Persie punkterade i sextionde minuten med 3-0. Och sedan följde en märklig sekvens under 7-8 minuter där Arsenal fullkomligt lekte med Spurs. Rullade bollen inom laget och jublet steg för vaje enskilt tillslag som nu plötsligt satt som en...eh...sportkeps!

* * *
Arsenal kunde/skulle/borde/ gått för både 4-0 och 5-0. Matchens mysterium hur Eduardo som i en kontring kom helt ren med Gomes i en lyckades missa öppet mål. Men sådant må vara förlåtet när Tottenham återigen besegrades i ligaspelet.


* * *
Almunia var åter i målet och gjorde en stabil insats. Kanske en direkt matchavgörande sådan då han tippade ut en hårt slagen frispark slagen av en viss Bentley...


Att Almunia varit borta från planen beror så inte enbart på bröstinfektion. Det vet slaskpressen att berätta idag. Tydligen har spanjoren haft familjeproblem med en mycket sjuk svärmor.

* * *
En härlig seger.

En snyggare tabell tar form.

* * *
Lottat i ligacupen idag.
Och visst blir det ett nytt möte med miljardsatsande Manchester City. Borta.
City kommer sannolikt ställa ordinarie A-lag på planen, för de vill vinna vad som vinnas kan. Något måste man väl få köpa för pengar?

Vad ställer då Wenger på planen?
Återstår att se. Ett lag som revanscherar insatsen i ligan.
Och hur skönt vore det inte att få täppa till käften på glappande sladdertackan Adebayor?

Det görs bäst med seger.
Som på Spurs. Och dess supportar igår.

Talande apropå glappkäftar: Att Redknapp efter lördagens Londonderby ansåg att lagen är "lika bra". Detta efter att hans hönor fått pisk med 3-0.

Inga kommentarer: