Fabio/Rooney 2-0 Ännu ett nederlag!

Totalt kolsvart jävla mörker?
Ja och nej.
Såg det komma. Inte förvånad. Mest uppgiven. Inga feel-good rysningar när startelvan presenterades, heller.

Men är "hälften" skadade så får man ha det som finns att tillgå.
Diaby och Denilson exempelvis.

Ska i rättvisans namn sägas att Denilson startade bra med tuffa brytningar. Slo-mo mannen Diaby kräver inga textrader. Det går inte snabbt får räcka.

När Fabio gjorde 1-0 på en typisk rapp som patenterad kontring så bytte jag box och kanal. Är nog första gången på otaliga år jag ger upp en match jag avsett se.

Hamnade i svensk slutsspelshockey. Såg Jan Hlavac göra mål i sudden i en match mellan SAIK och LHC.

Lagade mat. Bytte box. Koscienly var nära att kvittera.
I vändningen gjorde Rooney 2-0 och matchen kändes stendöd. Iskall.

Chamakh in, ingen förändring. Kan söka hundra miljoner ursäkter (för mycket matcher, bla-bla-bla). Avser inte göra det. Arsenal var sämre Manchester United bättre.

Pricken över i, Djourou ut på bår.

Var det ligan kvar nu?
Tjenaremoss!

Wenger får mönstra från akademin snart för att mäkta ligaspelet som jag antar man för höra att "man nu kan koncentrera sig fullt på".

På två och en halv vecka har chanserna rykt och spelet imploderat. Man orkade inte ens läggs långa pass upp mot United. När man kom var det i halvfart och mot en vägg.

Ramsey åter i spel. Kul för honom efter skadan, men han gjorde ingen skillnad på Old Trafford.

Manchester United är inget spöke. Ferguson är en vassare taktiker med fler vinnarskallar när det gäller.

Den som INTE tror att detta påverkar ligaspurten ställer sig på ett ben och joddlar.

Till och med Wenger såg bara trött och uppgiven ut. Som en stor förlorare som tappat sin tro.

Subscribe in a reader