Jag tänker då inte främst på möjligheterna till avancemang och semifinalspel på Wembley främst, även om det är vad som ligger i potten vid vinst.
Jag tänker mest på den kraftmätning mötet i sig innebär. Detta kan vara chansen att återhämta självförtroendet efter en kort och turbulent tid. Detta kan vara det viktigaste trendbrottet på säsongen. Något som sätter tonen för det fortsatta ligaspelet.
Räkna med att Sir Alex Ferguson tänker i linande banor. Här finns chansen att riktigt knäcka det som i stunden ser ut att vara den främsta titelutmanaren. Det lär inte bli några reserver eller "oprövade kort", utan "all in".
Lkafullt är det två skadeskjutna lag som ska drabba samman. Man Utd har två nyckelspelare borta i Vidic och Nani som blev brutalt omhändertagen av Liverpools Jamie Carragher i en match som dessutom måste varit oerhört svidande för Manchestrlaget som kläddes av med 3-0.
Arsenal saknar Fabregas (som enligt uppgift bara kände sig pigg 15 minuter av matchen i Barcelona...) Song, Szczesny och självklar Vermaelen som sannolikt inte blir i spelbart skick denna säsong.
Arsenal kallar hem 19-årige målvakten, tillika den egna produkten, James Shea från Southampton för att vara extrakeeper när nu Almunia tar över i målet igen. Tål att påtalas att spanjoren gjorde en grym insats i Barcelona, men jämnhet är inte Almunias signum.
Det blir en clash mellan två lag som har mycket att revanschera. Manchester United lär inte vara nöjda med sina prestationer i ligan där de förlorat två raka matcher mot Chelsea och Liverpool. Arsenals senaste resultat, Leyton Orient undantaget, behöver väl inte någon närmare presentation. Ut ur Champions League utan ett skott på mål, och förlust i Ligacupens final.
Räkna med mind-games och med "rävar bakom öron" och framförallt ett tufft spel. Ofta brukar dessa möten haussas upp, och så blir matcherna rätt avvaktande. Jag tror inte att det blir någon försiktig tillställning.
Vinst på Old Trafford skulle behövas, men kryss och omspel fungerar. En förlust kan sannolikt påverka resterande del av Premier League. Det vore oerhört kostsamt.
* * *
Varför log Fabregas? - Det var gårdagens fråga.
Några mail har upplyst mig om att det inte alls var ett leende.
Det var en grimasch.
Okey. Då vet jag.
* * *
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eftersom jag inte är bosatt i London, eller är uppväxt i dess norra delar, så lever jag inte med hatet mot Tottenham som en inföding. Men decennier av "Arsenalism" med några tillfälliga månadsvisa bo-nedslag i staden, gör att jag inte hyser några varmare känslor för vad som är våra närmaste konkurrenter.
När hela White Hart Lane efter att ha slagit ut Milan unisont sjunger "Are you watching Arsenal?" så förstår jag hur oerhört stort komplexet är hos den blå kycklingens skara. Istället för att hedra sitt lag så ska Arsenal hånas främst. Det bör få varje Gooner att sträcka på sig!
Någon skribent tyckte det var "extra kul" att just William Gallas fick en avgörande roll i matchen och CL-avancemanget för spurs. Personligen kunde jag inte bry mig mindre. Gallas är en legoknekt.
Han var arrogant mot lagkamrater i Arsenal, satte sig själv främst med ett barn-likt ego. Jag kommer aldrig minnas honom som annat än en parantes i lagets historia. Att Wenger tråcklade på honom kaptensbindeln under en period var ett av de mer märkliga besluten från Le Boss.
1 kommentar:
Kan bara hålla med dig angående Gallas!
Skicka en kommentar