Underhållning med fel resultat

Återigen blev det spöket Didier Drogba, som alltid stortrivs mot Arsenal, spelaren som fick huvudrollen när Chelsea och Arsenal möttes på Stamford Bridge.
Som befarat.
Men matchen i sig blev inte som jag tänkt mig.

Långt ifrån trist och tätt. Det blev tvärtom, en i långa stunder öppen historia, med ett grymt tempo från båda håll. Ytor öppnades eller stängdes och händelsderna avlöste varandra som
i en riktigt tät actionfilm.

2-0 till hemmalaget som redan nu rycker rejält i tabellen, och den nya tvåan heter Manchester City, trean manchester United. Och sedan är det "tjockt" med ett knippe lag som har spelat ihop 11 och 10 poäng.

Det finns ingen enskild spelare eller händelse att klandra extra i Arsenal efter söndagen. Tvärtom. man gjorde så gott man kunde med de spelare som var friska och krya. Stundtals var det Arsenal som höll den riktigt tuffa pressen. Att Chelsea kan spela tight, få hela mittfältet att agera extra backlinje är väl känt. Att de sedan har styrkan att gå, som slå, på snabba kontringar var heller inte nytt för dagen.

Arsenal får problem att dyrka upp ett lag som Chelsea. Och det blir avgörande när en nick rullar över stolpen, eller om foten och ögat inte är i hundraprocentig synkromitet när chansen ges eller skapas.

Det positiva från matchen var att se att man offrade sig, och slet i Arsenal. Det var hög press på Chelseas bollhållare, och de möttes tufft som hårt på mittfält som på kanter.

Fabianski går inte att lasta för något av de båda målen.
Det är mest bara "sååå typiskt" att just Drogba lyckas få in en sådant osannolikt mål som 1-0. Självklart litet hjälpt av Mr Cashley.
Grymt starkt forcerade han in från kanten och lyckades på det mest märkliga sätt hitta ungefär tre decimeter för att klacka bollen i mål.

Tvåan var årets hårdaste paket av Alex, efter en frispark som Koscielny vara tvungen att ta på sig när Anelka ensam kom rusande i en mönstertypisk Chelseakontring. Vilken spark. Årets raket.

Arsenal förlorade mot ett bättre som fysikt mer "tungt" och rutinerat lag. Punkt.

Samtidigt finns det flera att hylla, även om det inte blev några mål. Arsjavin kämpade och var ettrig som en terrier, vågade ta skott och hemföll inte åt "handbollsspel" runt Peter Chechs straffområde.

Clichy var på rätt humör, och Jack Wilshere kommer att bli en av Englands stora spelare - om han nu inte får benen lemlästade.

Förlusten i sig är självklart ingen höjdare. Inte minst när man nu ser hur tight det lär vara kring de första fyra platserna. Men det kunde vara värre.

Jag tror att det måste vara tyngre att ha hjärtat hos de röda i Liverpool just nu. Ett "storlag" som numera är på nedflyttningsplats, och som fick sig en hyfsad näsbränna hemma mot årets nykomling Blackpool.
Y.N.W.A?

Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag

En märklig match i Belgrad. En skön seger. Tre viktiga poäng i Chanpions League. Gibbs gjorde det mesta rätt, innan han orsakade en av de tre straffarna. Och Fabianski - plockade straff och växte 100,000 megaton. Mentalt. Får man hoppas.
Arsjavin var grym. Trots en missad straff. Det bjöds litet godis i veckan.

På söndag väntar... vad?
Didier Drogba.
Arsenals värsta spöke.
"Jag har alltid sagt att Arsenal är ett av mina favoritlag" säger Drogba inför söndagens derby.

Klart att han gör. Han brukar ju aldrig glänsa så mycket som när han får runda Arsenals backar.
Kan en kille som Sébastien Squillaci ändra på onda traditioner?

Vi avslutar september mest med övervägabde glädje och ett rejält bottennapp. i hemmamötet mot West Brom.Oktober bjuder ett tuffare spelschema. Chelsea, Shakhtar Donetsk, Manchester City och Newcastle borta.

Det måste bli friskare snabbare i Arsenal.

Drogba fick ha lekstuga - igen!

Vad säga? 2-0.
Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba gjorde det igen. Med sina två mål sänkte han laget han älskar att sänka. Det är bara att vara ödmjuk i studen och lyfta på hatten. Han är snabb, han är grymt fysisk, och han han är en tekniker av rang. Av alla dessa "motsåndare" som komit och gått genom åren så har Drogba min respekt. Till skillnad då mot spelare som Nistelrooy, Ronaldo eller för den delen Tevez.

Uppenbarligen har Arsenals spelare mer än respekt föer Drogba. Man räds detta spöke. Något enormt. Jag vet inte om felet sitter inbränt i hjärnbarken eller om Wenger missuppfattat instruktionerna inför dagens match - men alla borde ha haft det glasklart för sig att Drogba är den ende spelare man inte släpper för en nanosekund i ett sådant viktigt möte. Men det gjorde man. Och det kostade.

Ett något rörligare Arsenal än i matchen mot Manchester United. Men oerhört ineffektivt. Två måls underläge redan efter 23 minuter pressade fullständigt ned självförtroendet i skosulorna hos Arsenal, och skapade dessutom ett stressat lättläst spel som ett tryggt och tight Chelsea hade noll problem att hantera.

Vad gäller Arsenals insats finns inte så mycket i övrigt att säga. Laget, som är så ofysiskt och som dessutom inte har förmåga att åka bort och spela ett defensivt grisspel räckte inte till mot ett topplag. Denna gång heller.

Wenger har själv skaffat det lag han förfogar över. Han kan inte tjura på spelarna. Jag undrar mest bara hur han tänkte när han startade med Walcott? Inte för att Bendtner är så mycket vassare. Men han är betydligt större och kan buffla sig fram genom köttmurar.

Arsjavin slet och slet men den lille ryssen desarmerades lätt av två till tre spelare från Chelseas backlinje eller mittfält.

Så kan inte Arsenal spela. Tyvärr.
Återigen var man alldeles för svaga i att pressa mostsåndarnas bollhållare. Återigen bjussade man på dåliga markeringar som ett kontringsmål.

Nio poäng upp till Chelsea nu. Och återigen bjuder februari på ett faktum:
Inte i år heller!

Kvällens underhållning stod gästande Arsenalklacken för som med bengaler och sång stundtals överröstade Chelseas supportar.

Efter en vecka av elände

Det har stormat bland Arsenalsupportrar förr, och lär så göra även i framtiden. Kan dock inte påminna mig om att jag någonsin tidigare upplevt en så negativ storm från de egna leden som under den gångna vecka. Kan i och för sig bero på att det är lättare för alla att göra sin åsikt hörd i cyberrymden 2010 än vad det var 1995, året innan Wenger kom till klubben.

Utöver krav och önskemål om Wengers avgång är det ingen måtta på hur dåliga i princip varje spelare nu plötsligt är. Jag är själv grymt besviken på insatsen mot Man Utd, där laget gjorde allt annat än spelade just som en lag och en enhet. Men det finns gråskalor även i mörkret.

I veckan som gått tackar vi Hull för att de klippte två poäng av Chelsea. Det visar att saker fortfarande kan hända i tabelltoppen. I vilket skick är förövrigt John Terry inför morgondagen efter att ha varit utsatt för medial kanonad om otrohet och biljettfiffel och som slutligen nu blev av med kaptensbindel för det Engelska landslaget VM-året 2010?

Vet inte om detta kan påverka söndagens match som nu av de flesta betraktas som direkt avgörande för Arsenal denna säsong. Jag vet dock att Didier Drogba är åter och att han älskar att göra mål på Arsenal. Har Arsenal lärt sig någon läxa från söndagen, där Rooney fick härja vilt, så bör man spela mur och hålla fem spelare runt Drogba. Noll yta.

Det kräver jobb, inställning och attityd av laget. Nasri, som gjorde en mycket slät figur i söndags, säger själv att Stamford Bridge blir en avgörande nyckelmatch. Då ska det också synas!

* * *
Wenger har avslöjat att han att han var mycket nära att köpa en spelar precis innan transferfönstret stängde, men att affären inte gick i lås. Nu spekuleras hej vilt om vem det skulle ha varit. Konspirationsteoretiker från anti-Wenger falangen hävdar att det är lögn. Något Wenger påstår för att visa missnöjda supportrar att han i alla fall försökte.

* * *
Marouane Chamakh påstås vilja komma till Arsenal till sommaren. Som jag tidigare skrivit. Jag är skeptisk. Här kan Arsenal bli blåsta av skuldtyngda klubbar som lever på kredit.

* * *
I övrigt så börjar nu, i samband med resultatet snacket om att Fabregas ska hem till Barcelona. Jag vet inte längre för vilken gång i ordningen, men jag gissar att det är för tvåhundrafyrtisjätte gången under de senaste två åren.

* * *
Hur eländigt är läget om Arsenal tar poäng imorgon?
Växer skaran av dem som vill ha Wengers huvud på ett fat, eller är han ånyo ett helgon?

Åter skymningslandet

Här gör Arsjavin 1-2. Men det gör han inte alls. Precis här lyfter domaren André Marriner pipan och blåser av för frispark till Chelsea. Orsaken otydlig. Att Eduardo sparkat mot en boll som Petr Chec inte hade kontroll på.

André Marriner var en fullständig katastrof. Men man börjar bli härdad. Luttrad. Men det var inte där matchen avgjordes även om Marriner är typen som tycker att domaren är större som viktigare än lagen, spelet och matchen.

Det blev helt enkelt storsmisk på bar rumpa i Londonderbyt mot laget vi aldrig kan slå med Drogba på planen. Chelsea kom till Emiraten. Man lät Arsenals lättare spelare fullständigt springa skiten ur sig (utan att skapa några direkta farligheter) för att sedan göra 0-1 ur ingenting, och sedan få till en nästan exakt repris till 0-2. Detta endast tre minuter senare. "Nästan exakt" - då skillnaden var att ettan sattes av Drogba assisterad från vänster av Ashley Cole. Tvåan satte den egna backen Vermaelen, assisterad av just allas älskling, Ashley Cole. (vilket oskönt hån)

Total ridå i ösregn och väta.
Till halvtidsvila med två mål i baken.

Wenger - som innan matchen själv uttryckligt sagt att detta var matchen man väntat på, matchen där man skulle bevisa att det inte var ynglingar mot män - lät för ovanlighetens skull göra byte redan direkt efter halvtid. Song mot Walcott.

Det hjälpte föga. Arsenal hade ingen förmåga att ta sig igenom gästernas försvar. Det blev mest gammal "gurburk", eller:

"Jag-vågar-inte-ta-avslutet-själv-så-jag-gör-saken-komplicerad-och-låter-moståndarförsvaret-samla-ihop-sig-så-kan-jag-passa-in-någon-röd/vit-i-en-kompakt-blå-gröt-först-!"

Att få stryk smärtar. Attt ständigt få stryk av detta Chelsea som har Drogba på planen känns än mer irriterande. Men Chelsea var det långt bättre laget. Lugnare, mer stabila, mer flexibla.

Och klockan talade hela tiden för Chelsea. Vi har sett symptomen förr. Ju mindre kvar av matchen att spela desto mer stressade blev Arsenal. Vätan och kylan gjorde sannolikt sitt,
men skeva passningar och tjongbollar blev plötsligt en bärande spelidé denna sista söndag i helvetesmånaden november 2009.

Två ligamatcher utan Robin van Persie och noll producerade mål i ligan.
Jag har helt underskattat hans frånvaro.
Eduardo, Walcott och sedan Vela kan inte ta de giftiga avsluten.
Fullkomligt opotent. Och varför inte låta ryssen spela längst fram?

Nasri försökte med skott. Ingen följde efter.
Arsjavin sprang och slet som ett djur, han haltade av kramp de sista tio minuterna, men något mål blev det inte. Utöver det bortdömda.

När novemner slutar ser tabellen ut som följer:

1. Chelsea, 14 [12-0-2] 36-8 = 36p
2. Man United, 14 [10-1-3] 30-13 = 31p
3. Tottenham, 14 [8-2-4] 33-19 = 26p
4. Arsenal 13, [8-1-4] 36-18 = 25p

Det skiljer 11 poäng upp till Chelsea, dock med en match mindre spelad.
Det skiljer också tio insläpta mål bakåt.
Är ligasäsongen slut här?
Sannolikt.

Kan bara se två ljus i detta skymningsland nu:

1. Biljetterna till Arsenals hemmamtcher återstående del av säsongen blir billigare av ockerbolagen som säljer fotbollsresor/biljetter.

2. Medgångssuportrarna kan krypa in i sitt vinteride, vråla efter nyförvärv och Wengers omedelbara avgång och sedan följa La Liga.

Avslutningsvis:
Oerhört fundersam övger Wengers val av vänsterback idag. Det blev unge som orutinerade Traoré. Hade hellre sett Eboué. Ingen superfavorit, men väl en energispelare. Och mer långt mer av varan rutin.

Wenger bör själv ha en del att fundera över ikväll. En hel del.
Då inte enbart på skador och dumma domare.

EDIT:
FA-Cupens tredje omgång är lottad. In kliver Arsenal mot ett annat Londonlag, tillika PL-lag, West Ham. Hammers har hemmatch, och den spelas de 2 alt. 3 januari 2010.
Hela lottningen här:
http://bit.ly/5mmAM6