Här gör Arsjavin 1-2. Men det gör han inte alls. Precis här lyfter domaren André Marriner pipan och blåser av för frispark till Chelsea. Orsaken otydlig. Att Eduardo sparkat mot en boll som Petr Chec inte hade kontroll på.André Marriner var en fullständig katastrof. Men man börjar bli härdad. Luttrad. Men det var inte där matchen avgjordes även om Marriner är typen som tycker att domaren är större som viktigare än lagen, spelet och matchen.
Det blev helt enkelt storsmisk på bar rumpa i Londonderbyt mot laget vi aldrig kan slå med Drogba på planen. Chelsea kom till Emiraten. Man lät Arsenals lättare spelare fullständigt springa skiten ur sig (utan att skapa några direkta farligheter) för att sedan göra 0-1 ur ingenting, och sedan få till en nästan exakt repris till 0-2. Detta endast tre minuter senare. "Nästan exakt" - då skillnaden var att ettan sattes av Drogba assisterad från vänster av Ashley Cole. Tvåan satte den egna backen Vermaelen, assisterad av just allas älskling, Ashley Cole. (vilket oskönt hån)
Total ridå i ösregn och väta.
Till halvtidsvila med två mål i baken.
Wenger - som innan matchen själv uttryckligt sagt att detta var matchen man väntat på, matchen där man skulle bevisa att det inte var ynglingar mot män - lät för ovanlighetens skull göra byte redan direkt efter halvtid. Song mot Walcott.
Det hjälpte föga. Arsenal hade ingen förmåga att ta sig igenom gästernas försvar. Det blev mest gammal "gurburk", eller:
"Jag-vågar-inte-ta-avslutet-själv-så-jag-gör-saken-komplicerad-och-låter-moståndarförsvaret-samla-ihop-sig-så-kan-jag-passa-in-någon-röd/vit-i-en-kompakt-blå-gröt-först-!"
Att få stryk smärtar. Attt ständigt få stryk av detta Chelsea som har Drogba på planen känns än mer irriterande. Men Chelsea var det långt bättre laget. Lugnare, mer stabila, mer flexibla.
Och klockan talade hela tiden för Chelsea. Vi har sett symptomen förr. Ju mindre kvar av matchen att spela desto mer stressade blev Arsenal. Vätan och kylan gjorde sannolikt sitt,
men skeva passningar och tjongbollar blev plötsligt en bärande spelidé denna sista söndag i helvetesmånaden november 2009.
Två ligamatcher utan Robin van Persie och noll producerade mål i ligan.
Jag har helt underskattat hans frånvaro.
Eduardo, Walcott och sedan Vela kan inte ta de giftiga avsluten.
Fullkomligt opotent. Och varför inte låta ryssen spela längst fram?
Nasri försökte med skott. Ingen följde efter.
Arsjavin sprang och slet som ett djur, han haltade av kramp de sista tio minuterna, men något mål blev det inte. Utöver det bortdömda.
När novemner slutar ser tabellen ut som följer:
1. Chelsea, 14 [12-0-2] 36-8 = 36p
2. Man United, 14 [10-1-3] 30-13 = 31p
3. Tottenham, 14 [8-2-4] 33-19 = 26p
4. Arsenal 13, [8-1-4] 36-18 = 25p
Det skiljer 11 poäng upp till Chelsea, dock med en match mindre spelad.
Det skiljer också tio insläpta mål bakåt.
Är ligasäsongen slut här?
Sannolikt.
Kan bara se två ljus i detta skymningsland nu:
1. Biljetterna till Arsenals hemmamtcher återstående del av säsongen blir billigare av ockerbolagen som säljer fotbollsresor/biljetter.
2. Medgångssuportrarna kan krypa in i sitt vinteride, vråla efter nyförvärv och Wengers omedelbara avgång och sedan följa La Liga.
Avslutningsvis:
Oerhört fundersam övger Wengers val av vänsterback idag. Det blev unge som orutinerade Traoré. Hade hellre sett Eboué. Ingen superfavorit, men väl en energispelare. Och mer långt mer av varan rutin.
Wenger bör själv ha en del att fundera över ikväll. En hel del.
Då inte enbart på skador och dumma domare.
EDIT:
FA-Cupens tredje omgång är lottad. In kliver Arsenal mot ett annat Londonlag, tillika PL-lag, West Ham. Hammers har hemmatch, och den spelas de 2 alt. 3 januari 2010.
Hela lottningen här:
http://bit.ly/5mmAM6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar