Oförmågan att stänga en match

Rosicky i målprotokollet tillhör inte vardagen numera. Mot Leyton Orient fick han till ett nickmål, men någon vinst blev det inte.

Omspel tycks vara säsongens melodi för Arsenal. Om en vecka spelar laget final i Carling Cup mot Birmingham. Men det blev inte raka vägen dit som bekant.

Även i FA-cupen har det redan hunnit bli omspel för att säkra avancemang. Väl i åttondel dags att möta "grannen" Leyton Orient, till vardags tre divisioner under Arsenal och Premier League.

Med tanke på insatser som mot Ipswich så var varningsflagg hissad med underskattningsspöket som Jolly Roger.

Efter den gångna veckans internationella stormatch i CL mot Barcelona så valde Wenger att vila spetsen och låta andra få chansen. Unge spanjoren Ignasi Miquel fick göra premiär som mittbackskollega till Squillachi. Det skulle fungera i 88 minuter.

Charmen med ligacup och FA-cup är skrällarna. Men självklart vill man inte att det ska ske på Arsenals bekostnad.

För Leyton Orient med hemmaarena Brisbane Road och 9,000 platser var det förstås fest och lapp på luckan.

Som match var det ett riktigt sömnpiller till stora delar. Hemmalaget skapade inte mycket framåt, och Arsenal rullade boll i sidled som om de redan spelat in sju, åtta mål.

Song sprang över hela banan och verkade oklar över om uppgiften för dagen var offensiv eller defensiv. Chamakh, Bendtner, Rosicky och Arsjavin spelar sällan tillsammans som kvartett, och det var påfallande att man inte riktigt hittade varandra.

Med 0-0 i halvtid så trodde jag att Wenger skulle göra några byten för att få in ett annat driv, men icke. När Bendtner hittade Rosicky som nickade in 0-1 så tänktes det möjligtvis att det bara var att spela av återstående halvtimme.

Och här borde finnas rikligt med färsk erfarenhet att lära från pågående säsong. Ett, två (eller fyra) måls ledning är ingen garanti. Och framförallt inte med en svag backlinje och Almunia i mål.

Leyton Orient bytte in franske forwarden Jonathan Téhoué som började med att snurra upp Song. Det var väckarklockan hos Leyton. På Arsenals bänk var det stiltje. Och bollen rullades mest i sidled återigen.

Och visst straffade det sig. I rättvisans namn bör påtalas att Arsjavin var stolpen från att stänga matchen. Istället blev det Téhoué som bröt igenom både Gibbs och Miquel, avlossade skottet mellan benen på Almunia. Detta med två minuter kvar av ordinarie matchtid.

Inget byte, ingen ordning på en desperat slutforcering av Gunners innebar 1-1 och ännu ett omspel. Ska det vara omöjligt att stänga en match mot ett lag som Leyton Orient?
Uppenbarligen.

Nu blir det ännu en match i schemat. Endast två dagar efter ligacupfinalen, tre dagar innan mötet mot Sunderland och fem dagar innan returen i Barcelona.

Med tanke på sådana förutsättningar funderas kring vilket lag Wenger ska ställs på planen som satsa på i FA-Cupen.

I potten ligger en kvartsfinal mot Manchester United efter dagens lottning. Ett prestigemöte som i sin tur kräver stor kraft.

Det kostar på att spela på fyra fronter. Med diverse omspel underlättas knappast förutsättningarna.

Målfest på Elland Road

Arsenal vidare i FA_Cupen efter stark insats borta på Elland Road. Onsdagskvällen gav besked om att det inte alltid behöver gå illa när Londons stolthet åker norröver.

Startelvan förvånade något, med Bendtner från start, även om Wenger aviserat att det åter var dags för rotation. Men bänken var tung och Sagna var åter. Och så var trollkarlen Nasri på planen från start. Och trollade gjorde han efter bara fem minuter då han på patenterat kattlikt sätt smög sig förbi försvaret efter en rysk servering och slog bollen bakom Kasper Schmeichel.

Det ser så löjligt lätt ut och det var fotbollsgodis av bästa kvalitet. Därmed hade matchen fått den start jag själv önskat: ett snabbt ledningsmål. Det var bud på flera, från Chamakhs huvud, och om timingen varit precis - från Arsjavin som Bendtner. Istället blev det Sagna som äntligen var åter (tre matchers avstängning har känts...långt) som dundrade in en riktig kanon från höger. Men han tilläts få tiden att stå och ladda.

Det kändes stabilt. Arsenal förde spelet, ledde matchen. Men om Sagnas skott var tungt så kom Leeds reducering till 1-2 som en praktmissil. Bradley Johnsson sköt för drottning och fosterland från 25 meter och rätt in i högerkrysset. Att nätet höll blev kvällens gåta.

För en stund fick Leeds ny energi och Arsenal såg litet skärrade ut. Men det blev ny smakstart efter litet pausvila. Leeds hade inte energin eller verktygen. När Arsenal sedan bytte ut Arsjavin (som gjorde en hyfsad match, men bör genomgå terapi kring de egna avsluten) och en allt blekare Chamakh - mot Fabregas och van Persie - då blev det ny energi.

En stor gåta att Bendtner var kvar på planen - men svaret kom när han serverade en krossboll till van Persie som med nick dödade matchen. 1-3.

Totalt 4-2 till Arsenal som är vidare i cupen och har Huddersfield att tampas medi FA-Cupens fjärde omgång.

Kvällens attityd som spel är ett måste i nästa retur och cupspel. För inte ska väl Arsenal droppa chanserna i Carling Cup?

Gunners For The Win!

Småsurt idag

Litet småsurt en grå och disig januarimåndag. Om det är grått och disigt på andra håll vet jag förvisso inte. reaktionerna efter gårdagen och den mållösa insatsen i Cardiff väcker känslor. Många Goooners ute i cybberymdens bloggosfär samt en och annan välbetlad etablerad krönikör, tycker att det var talande (sumerat i snälla termer) att årets Arsenal inte kan slå ett lag som ligger på sjätteplats i The Championship. Det ligger något i det, även om Cupspel alltid bjuder litet speciella förutsättningar.

Om det går att hitta ytterligare en gemensam nämnare, en "trend", eller ett tema som går igen bland kommentarer är att Arsenal inte bara spelar mediokert numera. De spelar dåligt.
Vad har hänt med det en gång så perfekta passningsspelet?

Ja. Vad har hänt?
Det är väl bara att titta på laget och mittfältet och konstatera det som tjatats om i snart ett års tid. Truppen är inklompett. Eboué är inte Pires. Diaby är inte Vieira.
Det är numera ont om spelare som kan ta ett anständigt avslut.

För pessimisten bör nämnas att Arsenal i alla fall inte ännu är borta ur FA-Cupen. Replay at The Emirates 3rd of february. Går det vägen möter vi West Brom, eller Burnley (som piskade ut oss ur Carling Cup) i femte omgången. Om vi kommer dit - repeat.

* * *
Thomas Rosicky är åter i träning. Inte med laget eller med bollen. Men han är i träning. Det är som en helt ny värvning.
Vad skulle vi egentligen alls med Arsjavin till, när nu Rosicky är på ingång framåt sommaren?

Lägg pengarna på de nya bostadsprojektet i Highbury, dit ingen har råd att flytta, räntor på lyxbygget ska betalas, och pundet rasar!

* * *
Läste nya "Kanonmagasinet" i går. Det officiella fanzinet för Arsenal Swedens medlemmar. Föreningen ska nu ändra sin medlemsstatus. Likt Arsenal. I framtiden kan man vara bronsmedlem, silvermedlem och guldmedlem. Guldmedlemmar är de som får första tjing på Arsenals officiella matchbiljetter som tilldelas föreningen. Guldmedlemmar är de som sitter i styrelsen.
Hua!

* * *
Var det bättre förr?
Kankse. I alla fall idag...

Mållöst på Ninian ger omspel på Emiraten

Charmen med cupmatcher är att de tenderar bli...märkliga.

Söndagens fjärde omgång i FA-cupen 08/09 var inget undantag. Cardiff startade i rasande tempo, Gunners var inte vakna, inte ens med på planen, under de första 20 minuterna. Det var närmast ett mirakel att inte hemmalaget tog en rättvis ledning. Sakta växte sedan Arsenal in i matchen, eller åtminstone delar av laget.

Några vaknade inte till alls. Det blev knappast någon succéartad återkomst för unge Ramsey som inte slog många passningar rätt. Kanske var han skakad av stunden och allvaret. Vad Eboué har att skylla på vet jag inte. Han hann i alla fall med att tumla runt i straffområdet tre gånger (!). Någon straff fick han naturligtvis inte. Väl ett gult kort. Välförtjänt. He's such a cheat.

Robin van Persie, Bendtner och Gibbs var grabbarna som lyckades missa goda lägen under första halvlek.

Under andra halvlek var det 45 minuter Arsenal. Cardiff kom absolut ingenstans och Wenger spetsade till laget på bästa sätt. Ut med Ramsey, ut med Eboué. In med Diaby, in med Adebayor. Då hade Arsenal all den offensiva kraft man förfogar över just nu. Men INGEN kunde ta ett anständigt avslut, och Adebayor missade öppet mål.

Och så rullades bollen runt, runt och runt. Detta utan något annat resultat än att Cardiff fick titta på. Och helt utan någon egentlig farlighet till målchans. Att äga bollen sant ta över mittfältet var vad Arsenal mäktade med. Inte mer än så.

Omspel är att vänta på Emiraten om två veckor. Det känns som en onödig tillställning. Med litet "guts" och litet självförtroende skulle ett "Arsenal i normalläge" ha stängt matchen, med cirkus 2-3 mål i andra halvlek. Men ingen klev fram på Ninian Park. Ingen kunde. Eller vågade.

Stor behållningen i detta mållösa möte var trots allt den engagerade publiken. Självklart hemmapublikens liv och chants, men även de tillresta Arsenasupportrarna lät struparna ljuda. Det är bättre läktardrag i cuperna än i ligaspelet, av någon anledning.