Oförmågan att stänga en match

Rosicky i målprotokollet tillhör inte vardagen numera. Mot Leyton Orient fick han till ett nickmål, men någon vinst blev det inte.

Omspel tycks vara säsongens melodi för Arsenal. Om en vecka spelar laget final i Carling Cup mot Birmingham. Men det blev inte raka vägen dit som bekant.

Även i FA-cupen har det redan hunnit bli omspel för att säkra avancemang. Väl i åttondel dags att möta "grannen" Leyton Orient, till vardags tre divisioner under Arsenal och Premier League.

Med tanke på insatser som mot Ipswich så var varningsflagg hissad med underskattningsspöket som Jolly Roger.

Efter den gångna veckans internationella stormatch i CL mot Barcelona så valde Wenger att vila spetsen och låta andra få chansen. Unge spanjoren Ignasi Miquel fick göra premiär som mittbackskollega till Squillachi. Det skulle fungera i 88 minuter.

Charmen med ligacup och FA-cup är skrällarna. Men självklart vill man inte att det ska ske på Arsenals bekostnad.

För Leyton Orient med hemmaarena Brisbane Road och 9,000 platser var det förstås fest och lapp på luckan.

Som match var det ett riktigt sömnpiller till stora delar. Hemmalaget skapade inte mycket framåt, och Arsenal rullade boll i sidled som om de redan spelat in sju, åtta mål.

Song sprang över hela banan och verkade oklar över om uppgiften för dagen var offensiv eller defensiv. Chamakh, Bendtner, Rosicky och Arsjavin spelar sällan tillsammans som kvartett, och det var påfallande att man inte riktigt hittade varandra.

Med 0-0 i halvtid så trodde jag att Wenger skulle göra några byten för att få in ett annat driv, men icke. När Bendtner hittade Rosicky som nickade in 0-1 så tänktes det möjligtvis att det bara var att spela av återstående halvtimme.

Och här borde finnas rikligt med färsk erfarenhet att lära från pågående säsong. Ett, två (eller fyra) måls ledning är ingen garanti. Och framförallt inte med en svag backlinje och Almunia i mål.

Leyton Orient bytte in franske forwarden Jonathan Téhoué som började med att snurra upp Song. Det var väckarklockan hos Leyton. På Arsenals bänk var det stiltje. Och bollen rullades mest i sidled återigen.

Och visst straffade det sig. I rättvisans namn bör påtalas att Arsjavin var stolpen från att stänga matchen. Istället blev det Téhoué som bröt igenom både Gibbs och Miquel, avlossade skottet mellan benen på Almunia. Detta med två minuter kvar av ordinarie matchtid.

Inget byte, ingen ordning på en desperat slutforcering av Gunners innebar 1-1 och ännu ett omspel. Ska det vara omöjligt att stänga en match mot ett lag som Leyton Orient?
Uppenbarligen.

Nu blir det ännu en match i schemat. Endast två dagar efter ligacupfinalen, tre dagar innan mötet mot Sunderland och fem dagar innan returen i Barcelona.

Med tanke på sådana förutsättningar funderas kring vilket lag Wenger ska ställs på planen som satsa på i FA-Cupen.

I potten ligger en kvartsfinal mot Manchester United efter dagens lottning. Ett prestigemöte som i sin tur kräver stor kraft.

Det kostar på att spela på fyra fronter. Med diverse omspel underlättas knappast förutsättningarna.