Ny coachvinst av SAF när Arsenal åter föll

Tredje raka förlusten. Hade inte förväntat mig full pott, men kanske ett kryss när Manchester United gjorde sitt årliga ligabesök i norra London.

Helhen i övrigt hade bjudit Liverpoolförlust, Newcastleförlust som kryss för Chelsea och förlust för Tottenham (i de sista sekunderna då Balotelli straffade dem)
Bra läge att ta poäng på. Men icke sa' Nicke.

Första halvlek var Manchester Uniteds. Til fullo minus några minuter av matchstart. Först på stopptid gjorde gästerna 0-1. Valencia nickade in bollen på kross från Nani som haft lekstuga på kanten med Johan Djourou, för dagen högerytter.

Byte från start i andra där Djourou som varit Arsenals svagaste punkt (i ett allmänt oslagfärdigt Arsenal) mot 18-årige Cyprioten Nico Yennaris. Och plötsligt blev det också mer energi och initiativ hos Arsenal. Robin van Persie som lyckats missa mer eller mindre öppet mål såg ut att bli frälsaren med kvittering 1-1 med skott ur osannolik vinkel bakom Lindegårds vänstra burstolpe. Men Manchester United skulle slå tillbaka. Och det var ännu en taktisk som coachningsmässig triumf för Sir Alex Ferguson.

En av de bättre för hemmlaget var Oxlade-Chamberlain som fått förtroende från start. Han spelade på mittfältets vänsterkant och kämpade hårt och fysiskt. I 73:e minuten skulle han av tyckte Wenger som satte in Arsjavin. Vår ryss som inte varit bekväm på planen under i princip hela säsongen.

Ferguosn plockar av Nani och DaSilva, och slänger in Scoles (som gjort en Henry) och Park.
Han drog ned Valencia i banan och balansen blev nu en annan. Inom åtta minuter har Valencia som ligger djupt nee i banan fiskat upp bollen, drar Arsjavin, som inte har ork eller fysik, över hela planen, serverar den till Wellbeck som får dra skott mitt inifrån Arsenals box.
1-2, Ridå!

Det var inga trevliga scener på Emiraten. Men det var inte Manchester United som stod för det provokativa. Hemmafansen buade högt redan vid inbytet av Arsjavin. När ryssen sedan blev syndabock rester sig flera upp och gick. Trots att det återstod sex minuter av ordinarie tid.

Alla VISSTE att Arsenal med denna trupp aldrig skulle hämta upp sig ens till ett kryss.
Det är Arsenal 2011/12.
Ett mediokert lag med taskigt självförtroende.

Och om säsongen startade med turbulens kring Wenger och en styrelse som vägrar att värva, så blev inte läget varmare efter söndagen.

1-2 kändes som 8-2 i augsuti i Manchester.

Utöver änu en smärtsam som kostsam förlust minns man nu tyvärr, utöver fansens burop, ögonkasten från Robin van Persie mot Wenger när Arsjavin byttes in.
De sade något som lär få konsekvenser för klubben på sikt.

Glädje och vrede går omlott

Segt på bloggen. December har varit späckat av andra göromål, och på det litet julledighet. När året 2010 närmar sig sitt slut konstateras att euforisk glädje och vrede går omlott. It's a roller-coaster being a Gooner...

Att Arsenal äntligen lyckades slå Chelsea (med Drogba i laget) var ett trendbrott som var årets fetaste julklapp. Så mycket har analyserats kring den matchen på annat håll, att det räcker med att nämna att det gav en innerlig glädje, som då, i stunden, ett visst hopp om ett riktigt trevligt avslut på året.

Men...

Efter en sådan insats hade man litet darriga vibbar. Förstås. Och tvi vale att de skulle besannas.

Wigan borta borde vara tre poäng. Borde. Ett bottenlag mot ett lag som nu hade en delad förstaplacering att slåss om. Wenger hade möblerat om fullkomligt i laget sedan Londonderbyt. Märkligt må tyckas med tanke på hur startelvan mot Chelsea jobbade på.

Å andra sidan väntar nu hårt matchande. I Premier League, i Carling Cup och inte minst i FA-Cupen.

Och det var litet av en chokstart på bortaplanen. Wigan kämpade och Arsenal spelade "pass-och-stopp". Inget flyt och ingen fart. Mittfältsgeneral för dagen skulle vara Diaby. Han kom in och gick sönder (För 104:e gången, och sedan linkade av.
Sorry, och det är omskrivet här förr; Diabys karriär gick om intet redan våren 2006)

Domare Lee Probert, iklädd rosa mundering a la Italia, var onsdagskvällens stora clown. Men knappast någon som gav behållning i ett hjärtliga skratt. Tvärtom.

I 17:e matchminuten hittade han en straff åt Wigan efter att Wigans Charles N'Zogbia börjat med att trilla på ovan nämnde Diaby utanför straffområdet.
1-0 på DW Stadium.

Arsenals spel var långt ifrån imponerande och det kändes i magtrakten som i hjärnbarken att det inte skulle bli någon särskilt trevlig kväll. Arsjavin och Bendnter lyckades ändra på saken (tillfälligt) där Arsenal så fick tryck på Wigan och de båda herrarna lyckades kvittera som ta ledningen innan vilan.

Vad som sades under paus vet bara gudarna, Wenger och laget. Men uppenbarligen beslutades att man inte skulle ta med sig spelet från slutet av första halvlek, utan istället börja om på ruta ett.

Det blev en tafatt, blek och riktigt trist tillställning. Det kunde blivit en direkt livsfarlig sådan. Ety hälsenor och skankar var fria för varje sko och dobb, vilket bekymrade domare Probert föga. Istället uppvisades en lärobok i fullkomlig inkonsekvens där frisparkar utömdes per pur slump.
Kanske när Probert mest var sugen på att se om pipan fungerade.

Ut åkte i alla fall N'Zogbia via rött kort sedan denne, på bäste Zidane-manér, skallat ned Diabys ersättare Jack Wilshere. Arsenal hade nu chansen attt spela elva mot tio i tretton minuter av ordinarie matchtid.

Istället för att säkra segern fick Wigan kvittera på hörna. Syndabock blev Sebastien Squillaci som störtade fram och stötte in bollen i egen kasse. Men om han så förångats hade målet ändå kommit via Rodallega som fick husera fritt framför buren.

Man funderar på om Djourou gjort någon skillnad här. Jag vill tro det. Med tio minuter kvar var läget sådär lagom "Arsenal-desperat". Wenger lyfte av Arsjavin och Wilshere och kastade in Walcott och Nasri. Föga hjälpte det denna onsdagkväll. Nasri spelade utåt kanterna istället för inåt boxen - och klockan tickade snabbt. En frispark från Nasri togs bort av en blå arm.
Men det var inget som Probert, eller kollegorna på sidan bekymrade sig över.
Se själv:
http://dai.ly/iiAu0b

Så blev det enbart ostrukturerad stressjakt där Wigan lyckades dra ned på tempot med all upptänklig kraft. Hemmalaget hann till och med att plåstra om som städa öronen på den i första halvleken närmast döende Thomas...
...och uret rusade obönhörligt mot slutet.

Och det var - tyvärr - det "dåliga" av Arsenal vi fick se de sista minuterna av fotbollsåret 2010. Ett lag som hade svårt att organisera sig, att forcera, att "grinda" ned motståndare.

En skitmatch. Efter en stormatch. Det känns alltför typiskt.
Jag hoppas slippa läsa om att Wenger skyller på planen eller annat under torsdagen.

Arsenal har det svårt i norr. Och grannarna i Manchester var de lyckligaste när året slår igen. Uppenbarligen hade FA hörsammat sir Alex Fergusons klagomål om domarkåren från tisdagen.

Jag antar att Fergie var nöjde med regeltolkare som Probert på planen där konkurrenterna spelar.

Förnedrade av Manchester Utd på Emiraten

Mindgames: Ferguson full pott, Wenger blottad.

Arsenal blev fullkomligt överkörda i det som skulle bli "den stora hemmamatchen" och som vägde så tungt för säsongens fortsättning som avslut. Nu skulle en tämligen orättvis förlust

uppe i Manchester med självmål och en tveksam straff revanscheras.

Hade man hoppats.

Av hoppet blev intet. Där Manchester United gjort hemläxan på grundligaste sätt och viste var springa, när springa och framförallt – vem håll järnkoll på (Fabregas) så var det inte mycket som stämde hos Arsenal. Manchester United fick snabbt fullt grepp om matchen och var nära att trycka in ett ledningsmål redan i sjätte minuten.

Nu tog det 33 minuter innan Man Utd gjorde första målet efter att Nani haft lekstuga på sin högerkant med Clichy och sedan lobbade in bollen mot mål som Almunia (som stod intill stolpen) såg till att tippa in.

Tvåan bara fyra minuter senare i en kontring som startade efter en hörna med slarv signerat Denilson och där mannen alla borde veta att markera, Wayne Rooney, fick löpa fritt fram till öppet skotläge.

Ridå!

Någon förändring vid andra halvleks start blev det inte!

Wenger ville fortsätta att köra dem han ställt på planen för dagen. Varför Denilson fick fortsatt speltid förblir en gåta. Ytterligare ett snabbt kontringsmål där Denilson återigen agerade mer än uppseendeväckande skulle falla innan Wenger började byta i manskapet.

Först i 61:e minuten, åtta minuter efter Parks 0-3 mål, byter Wenger ut Denilson och in kom... Theo Walcott (!)

Kanske trodde Wenger att dettta skulle generera litet fart och speed. Det enda som inträffade var att de gånger som Arsenal närmade sig Manchester Uniteds straffområde så lommade man runt kring detsamma och hemföll åt sega omständligheter. Ingen tycktes riktigt våga sig på att ta ett avslut.

Ju krångligare desto bättre?

Frustrationen växte och Arsenal kom ingenstans. Tio minuter senare kommer Bendtner och Eboué in för Sagna och Rosicky.

Matchen tänder till under några minuter när Vermaelen lyckas reducera till 1-3. Men anstormningen blir kort. Under de återstående 10 + 5 bedarrar spelet från båda håll.

Det var makalöst uppgivet hos The Gunners.

Eftersnacket gick i gamla klyschor om "män som mötte pojkar."

Men hur många år har vi hört den numera?

Det verkar finnas en överdriven respekt mot just Man Utd.

Det är med vemod man minns hur killar som Vieira och Keown inte lät sig hunsas till sådan rädsla.

Är allt kört och slut nu?

Expertisen visste snabbt att berätta att så var fallet. Nästa Chelsea borta. Och det ser onekligen mörkt ut på horisonten.

Bäst idag: Gallas, Vermaelen!

Arsjavin med rätt attityd.

Fabregas hade attityden med kom ingen vart.

Denilson borde för övrigt gå i skola hos Stefan Schwartz.

Bossar, glappkäften och annat Arsenal

Wenger är orolig. Orolig över att ännu fler spelare dras in i sjukstugan i samband med onsdagens bortamöte på St James Park. Du kan redan skadelistan; Van Persie, Diaby, Fabregas, och efter lördagens Villamöte, Flamini och Hleb. Det rör på sig. I kön till rehabilitering och vila. Tänkbar startelva i Newcastle där backlinjen åtminstone ser hyfsat stabil ut: (Typ 4-5-1, eller 4-4-1-1)

Almunia
Clichy-Gallas-Kolo-Sagna
Rosicky-Diarra-Gilberto-Eboué
Bendtner (alt Eduardo)
Adebayor

Sannolikt ser vi även Denilson och en springande Walcott som inbyten.

Om Wenger är orolig är den "adlade skotten" full!
...Av tillförsikt, alltså.
Han vet att berätta att Arsenal minsann kommer att börja att tappa poäng när han låter käften segerrusigt glappa i Manchester Uniteds egen radiokanal. Poäng lär självklart förloras för Gunners när 24 matcher återstår att spela. Det finns dock onekligen även en viss chans att även Sir Alex Fergusons manskap tappar "något poäng" på vägen under sina återstående
23 [tjugotre] ligamatcher. Intressant att Arsenals förehavanden och form ständigt är i Fergussons intresse.

"Be a Gooner – Be a Giver" Arsenals spelare ska skänka bort sin lön till välgörenhet i mötet mot CSKA London den 16 december. Pengarna, uppskattningsvis £250 000 går oavkortat till nya lokaler för barn med autism. Ändamålet onekligen mycket behjärtansvärt. Men är matchen och tillfället valt av ren och skär slump?
Lagkapten Galls, med förflutet i den ryska miljardmaskinen, ville se supportrarnas stöd:

"I hope that the fans can also make a small donation so it will be a real team effort."

Inte "Le Boss", men väl "The Boss" ska lira loss på Emiraten. Den 30:e maj 2008 kommer Springsteen med spelande kollegor till nordöstra London för att rocka. Inte exakt min personliga tekopp vad gäller musik. Men intressant att arenan får göra premiär för annat än fotboll. Den stora frågan är varthän gräset göms undan när Bossen riffar?

Birminghams manager Alex McLeish vill fortsätta "låna" Johann Djourou efter nyår. (Trots att han gav Spurs en straff)

"Will I try and keep Djourou for the season? I would think that would be a target we would try and achieve. I know Arsene is mindful of the fact Toure is needed for the African Nations Cup. It is an obstacle we will have to try and overcome."

På silly-fronten noteras att Italiensk media vet att berätta att Arsenal skulle vara intresserade av Lyons Sébastien Squillaci för 8 miljoner Euro:

http://www.calciomercato.com/index.php?c=all&a=62874

Och Jens Lehmanns nya klubbadress heter Wolfsburg…

http://thestar.com.my/sports/story.asp?file=/2007/12/4/sports/19657442

Diaby, Gnällskotten och Mourinho

Abou Diaby är inte helt nöjd med speltiden i Arsenal. Något som får den mer tendentiösa falangen av brittisk media att skriva rubriker idag. Rubriker om att Diaby överväger lämna Arsenal. Det är trångt på mittfältet i Wengers nya bygge, och 21-årige Diaby lär få sin tid, eller dela den med landsmannen Flamini. Om man inte vill göra svarta rubriker kring ännu blott 21-årige Diabys funderingar så kan man alltid ta till sig ett citat från honom som viss media tycks ha missat:

"I remain patient and do not give up because I know that my chance will come."

Under snart en veckas tid har jag läst hur den "adlade skotten" gnällt efter matchen mot Arsenal i London. Emiraten är inte en säker plats har Alex Ferguson deklarerat, och hävdat att han och hans kollegor blev verbalt trakasserade av publiken i närheten, och utsatta för direkt livsfara...

(Är det någon som minns när Wenger fick mynt kastade på sig på Old Trafford för några år sedan?)

Knip vänligen din glappande käft Sir Alex!
Det är nu ungefär vad Le Boss säger. Men något mer spetsfundigt, a propå skottens gnäll:

"I was surprised that Alex Ferguson said the game was played in a bad spirit and a bad atmosphere. I didn't have that feeling, I didn't sit on their bench. But, I can tell you, I could get some dossier together from Manchester United when I was there."

En annan ickefavorit, numera avpoleterad från Premier League, "The Special One", färgklicken Mourinho, kan uppenbarligen inte släppa sina aversioner mot Arsenal, Londons historiska fotbollsklubb. När UEFA-presidenten Michael Platini pillar och petar i den europeiska klubbfotbollen med sina feta fingrar så har han självklart lyckats ge den gamle rivalen Wenger en känga för att han lyckats värva ungt, bra och utländskt. I brist på annat att göra numera så sluter Mourinho upp, (likt stallflugan till…) och känner sig manad att berätta om vilket fantastiskt lag han byggde upp med Engelska spelare. Minsann.

"Unlike Arsenal, we sought success and tried to build it through a concept of the game using English players"

Jovisst. Mourinho byggde, Ryssen handlade. Och så ENGELSKT allt blev.
Låt se nu...
Sheva, Ballack, Drogba, Essien, Pizarro, Malouda, Ferreira, Makelele, Chech…
Skön han är. Portugisen!

Efter fem gula kort är Fabregas avstängd mot Wigan, och Beckham ska få träna med Arsenal när han är hemma i England. Det är väl ungefär dagens "sum up" i EM-kvaltider.
Nu ska jag se reprisen Reading-Arsenal som jag missade. Jag gissar på vinst för Gunners.
Typ 1-3.

Spöket fick nobben

Det blev en förväntad matchbild, och det blev en riktig rysare. 0-1 via Gallas hand avslutades med skott från omöjlig vinkel av samme Gallas så att van der Saar fick flytta IN i målburen.
2-2 på stopptid.

Det kändes nästan som en seger. När Almunia var på utflykt (vad är det med den mannen och just Manchester United?) och Walcott sov istället för att markera Evra, så kändes det plötsligt som att luften gick ur Arsenal. Det gav riktigt onda vibbar. Skulle ett gammalt spöke få nytt liv? Allhelgonahelg och allt. Nu blev det inte så. Tack för det. Vid denna "sena timme", snart ett dygn efter matchens avslut, så har sannolikt de flesta läst alla tänkbara analyser och referat efter matchen som kom att hålla Arsenal kvar i toppen, och som nu innebär att laget genomfört tjugofem matcher utan förlust!

Vändningen via kvitteringen kan vara avgörande för hela spelåret vill jag hävda. Spöket fick inte vakna. En grym moral som måste vara den mest stärkande av mediciner. Inte helt oväntat så gnäller Sir Alex. Han hävdar, på allvar, att domaren dömde till Arsenals favör. Surkart!

Och i spelet bakom den enskilda matchen så kan Wenger vara nöjd. 34 möten har han nu coachat Arsenal mot Fergusons Manchester United. 14 segrar för Arsenal, 12 för Ferguson. 7 matcher har slutat med kryss. Jag förstår att Fergusons näsa lös rödare än vanligt av ilska igår. Det blev fest som vid en seger igår.

Trött idag.

Resa. Packa.

För övrigt vill jag se mer av Diarra framöver.