Liverpool på besök

Ingen Eduardo åter när Liverpool kommer på besök under kvällen. Ska lille Arsjavin spela ensam forward, vilket han misstrivts med och som heller inte varit särdeles lyckat.
Vet inte hur Wenger formerar laget, men några större förändringar än mot Chelsea lär inte bli aktuellt. De som är friska är de som är spelbara. Liverpool har aviserat en attityd liknande den Arsenal höll inför söndagen. Men räcker deras självförtroende längre?
Ny förlust ikväll och Arsenal är så på allvar inblandade i striden om att nå minst fjärdeplatsen. ManCity tog tre nya poäng i går. Vieira och Adebayor låg bakom det avgörande segermålet mot Bolton.

Re Actions

Reaktionerna efter gårdagens förlust mot Chelsea har inte låtit vänta på sig. Wenger offrade FA-Cupen för att hålla de tunga konkurrenterna stången.Det lyckades som bekant inte alls. Femte året utan titlar. Nu stormar det bland supporter och exporter.

Spelet är sönderläst, trupen svag, styrelsen tanker mer på vinst än sportsliga framgångar. Åsikterna är otaliga. Och hårda. Ett axplock dagen efter förlusten då Le Boss ändå envist hävdade att Arsenal var det bättre laget...

The Online Gooner:
Every big team that can withstand the early Arsenal pressure now has a blueprint to defeat them. Catch them on the counter, home AND away. And if the Euro defeat to Man Utd is what is playing on their minds, they don’t seem to have learnt anything from it.
I have heard every excuse from inexperience to lacking big game mentality to plain bad luck. While Arsenal don't have a divine right to win every game, they also don’t have the divine right to lose in the exact same way ALL the time.

Aftonbladet – Peter Wennman:
Hur kunde Wenger, som hoppade som en galen groda på sidlinjen, tro annat än att Ancelotti skulle jubla när han insåg Arsenals intentioner? Hur kan man åka till Stamford Bridge, utan en enda naturlig anfallare, och tro att man ska kunna rulla upp ett rutinerat försvar i absolut världsklass? Wenger borde ha varit listigare och satsat på snabba omställningar, på bollar till såna som Arsjavin och Walcott, men han är nu så envis och stolt att han vägrar göra avkall på sina principer.

BBC – forne Arsenalspelaren Lee Dixon:
But I don't care how well you pass the ball if you give goals like that away. We know they are bad at dealing with counter-attacks but if you cannot defend corners, when you can practice that on the training pitch and give your players designated jobs, then you are going to get free players arriving in the box. Nobody knows who is picking them up and everything else breaks down from there.

Expressen – Kalle Karlsson:
Det är lite roligt med Didier Drogba och hans förkärlek till mötena med Arsenal. Efter hans tvåmålshow i november på Emirates konstaterade ju Arsène Wenger lite syrligt att "he doesn't do much". Om nu ivorianen inte "gör mycket" i Wengers ögon vore det intressant att höra Arsenaltränarens omdöme om Theo Walcott igår.

Arseblog:
Arsene called us naive last week, the same applies today, and it doesn't come to down to age or experience. You don't need to be 29 to know it's better to stop an attack as early as possible. Arsene might bemoan the likes of Darren Fletcher but a player like that is a valuable asset. How many times have you seen United or Chelsea caught on the break the way we are?

The Times - Tony Cascarino:
When they meet the better teams, all that becomes so predictable. As is often the outcome: defeat. The word is out on Arsenal — press them, smother them, step on their dancing feet. And when you’ve done that, hit them on the break. Manchester United did it the previous weekend, Chelsea did it yesterday. It was like Groundhog Day.

Drogba fick ha lekstuga - igen!

Vad säga? 2-0.
Patenterade Arsenaldödaren Didier Drogba gjorde det igen. Med sina två mål sänkte han laget han älskar att sänka. Det är bara att vara ödmjuk i studen och lyfta på hatten. Han är snabb, han är grymt fysisk, och han han är en tekniker av rang. Av alla dessa "motsåndare" som komit och gått genom åren så har Drogba min respekt. Till skillnad då mot spelare som Nistelrooy, Ronaldo eller för den delen Tevez.

Uppenbarligen har Arsenals spelare mer än respekt föer Drogba. Man räds detta spöke. Något enormt. Jag vet inte om felet sitter inbränt i hjärnbarken eller om Wenger missuppfattat instruktionerna inför dagens match - men alla borde ha haft det glasklart för sig att Drogba är den ende spelare man inte släpper för en nanosekund i ett sådant viktigt möte. Men det gjorde man. Och det kostade.

Ett något rörligare Arsenal än i matchen mot Manchester United. Men oerhört ineffektivt. Två måls underläge redan efter 23 minuter pressade fullständigt ned självförtroendet i skosulorna hos Arsenal, och skapade dessutom ett stressat lättläst spel som ett tryggt och tight Chelsea hade noll problem att hantera.

Vad gäller Arsenals insats finns inte så mycket i övrigt att säga. Laget, som är så ofysiskt och som dessutom inte har förmåga att åka bort och spela ett defensivt grisspel räckte inte till mot ett topplag. Denna gång heller.

Wenger har själv skaffat det lag han förfogar över. Han kan inte tjura på spelarna. Jag undrar mest bara hur han tänkte när han startade med Walcott? Inte för att Bendtner är så mycket vassare. Men han är betydligt större och kan buffla sig fram genom köttmurar.

Arsjavin slet och slet men den lille ryssen desarmerades lätt av två till tre spelare från Chelseas backlinje eller mittfält.

Så kan inte Arsenal spela. Tyvärr.
Återigen var man alldeles för svaga i att pressa mostsåndarnas bollhållare. Återigen bjussade man på dåliga markeringar som ett kontringsmål.

Nio poäng upp till Chelsea nu. Och återigen bjuder februari på ett faktum:
Inte i år heller!

Kvällens underhållning stod gästande Arsenalklacken för som med bengaler och sång stundtals överröstade Chelseas supportar.

Efter en vecka av elände

Det har stormat bland Arsenalsupportrar förr, och lär så göra även i framtiden. Kan dock inte påminna mig om att jag någonsin tidigare upplevt en så negativ storm från de egna leden som under den gångna vecka. Kan i och för sig bero på att det är lättare för alla att göra sin åsikt hörd i cyberrymden 2010 än vad det var 1995, året innan Wenger kom till klubben.

Utöver krav och önskemål om Wengers avgång är det ingen måtta på hur dåliga i princip varje spelare nu plötsligt är. Jag är själv grymt besviken på insatsen mot Man Utd, där laget gjorde allt annat än spelade just som en lag och en enhet. Men det finns gråskalor även i mörkret.

I veckan som gått tackar vi Hull för att de klippte två poäng av Chelsea. Det visar att saker fortfarande kan hända i tabelltoppen. I vilket skick är förövrigt John Terry inför morgondagen efter att ha varit utsatt för medial kanonad om otrohet och biljettfiffel och som slutligen nu blev av med kaptensbindel för det Engelska landslaget VM-året 2010?

Vet inte om detta kan påverka söndagens match som nu av de flesta betraktas som direkt avgörande för Arsenal denna säsong. Jag vet dock att Didier Drogba är åter och att han älskar att göra mål på Arsenal. Har Arsenal lärt sig någon läxa från söndagen, där Rooney fick härja vilt, så bör man spela mur och hålla fem spelare runt Drogba. Noll yta.

Det kräver jobb, inställning och attityd av laget. Nasri, som gjorde en mycket slät figur i söndags, säger själv att Stamford Bridge blir en avgörande nyckelmatch. Då ska det också synas!

* * *
Wenger har avslöjat att han att han var mycket nära att köpa en spelar precis innan transferfönstret stängde, men att affären inte gick i lås. Nu spekuleras hej vilt om vem det skulle ha varit. Konspirationsteoretiker från anti-Wenger falangen hävdar att det är lögn. Något Wenger påstår för att visa missnöjda supportrar att han i alla fall försökte.

* * *
Marouane Chamakh påstås vilja komma till Arsenal till sommaren. Som jag tidigare skrivit. Jag är skeptisk. Här kan Arsenal bli blåsta av skuldtyngda klubbar som lever på kredit.

* * *
I övrigt så börjar nu, i samband med resultatet snacket om att Fabregas ska hem till Barcelona. Jag vet inte längre för vilken gång i ordningen, men jag gissar att det är för tvåhundrafyrtisjätte gången under de senaste två åren.

* * *
Hur eländigt är läget om Arsenal tar poäng imorgon?
Växer skaran av dem som vill ha Wengers huvud på ett fat, eller är han ånyo ett helgon?

Världen har gått under

Idag stannade världen av. Den har nog nästan gått under. Förlusten liksom själva insatsen mot Manchester United under söndagen har orsakat enorma skalv inom Arsenalvärlden.

Petitioner och upprop om med krav om Wengers avgång publiceras runt om på nätet. Av Arsenalsuportar. Törs inte tänka på vätebomberna som briserar likt regnande klusterbomber efter ny förlust mot Chelsea kommande helg

Wenger sågar idag mer eller mindre öppet några av sina egna spelare (läs: Almunia, läs: Clichy, läs: Denilson) men är ändå tillräckligt envis för att vägra värva något nytt under vinterns transferfönster.

"Wenger går styrelsens ärenden, han vill bara dra in pengar till klubben och struntar i supportarna" eller "Inte ännu ett år utan någon titel, nu är det nog".

Tyckanden och påståenden är ändlösa. Som analyser av alla de slag. Därför blir det ingen på denna plats för dagen. Konstateras förvisso att det känns som en mycket tung uppförsbacke nu.

Men.
Fjorton matcher kvar att spela. Det ger fyrtiotvå poäng att spela om.
För några lag, som Man City, fyrtioåtta.

Kommer alla konkurrenter som pretendenter till ligatiteln som till de övriga tre topplaceringarna bara att vinnas av våra "moståndare" ?
Det är en fullkomligt matetamisk omöjlighet.

Här är några, på pappret, "tuffa matcher" som ligger framför några lag som nu slåss i som om toppen. Sedan kan man tappa poäng även mot lag som Wigan. Fram med kalkylatorn. Och spåkulan.

Chelsea har kvar att möta:
Man City 27/2 (h)
Aston Villa 27/3 (h)
Man Utd 3/4 (b)
Tottenham 17/4 (b)
Liverpool 1/5 (b)

Manchester United har kvar att möta:
Aston Villa 10/2 (b)
Liverpool 20/3 (h)
Chelsea 3/4 (h)
Man City 17/4 (b)
Tottenham 24/4 (h)

Man City har kvar att möta:
Liverpool 20/2 (h)
Chelsea 27/2 (b)
Tottenham 6/3 (h)
Man Utd 17/4 (h)
Arsenal 24/4 (b)

Tottenham har kvar att möta:
Aston Villa 6/2 (h)
Man City 6/3 (b)
Arsenal 10/4 (h)
Chelsea 17/4 (h)
Man Utd 24/4 (b)

Liverpool har kvar att möta:
Arsenal 9/3 (b)
Man City 20/3 (b)
Man Utd 20/3 (b)
Chelsea 1/5 (h)

Arsenal har kvar att möta:
Chelsea 6/2 (b)
Liverpool 9/2 (h)
Tottenham 10/4 (b)
Man City 24/4 (h)

Förnedrade av Manchester Utd på Emiraten

Mindgames: Ferguson full pott, Wenger blottad.

Arsenal blev fullkomligt överkörda i det som skulle bli "den stora hemmamatchen" och som vägde så tungt för säsongens fortsättning som avslut. Nu skulle en tämligen orättvis förlust

uppe i Manchester med självmål och en tveksam straff revanscheras.

Hade man hoppats.

Av hoppet blev intet. Där Manchester United gjort hemläxan på grundligaste sätt och viste var springa, när springa och framförallt – vem håll järnkoll på (Fabregas) så var det inte mycket som stämde hos Arsenal. Manchester United fick snabbt fullt grepp om matchen och var nära att trycka in ett ledningsmål redan i sjätte minuten.

Nu tog det 33 minuter innan Man Utd gjorde första målet efter att Nani haft lekstuga på sin högerkant med Clichy och sedan lobbade in bollen mot mål som Almunia (som stod intill stolpen) såg till att tippa in.

Tvåan bara fyra minuter senare i en kontring som startade efter en hörna med slarv signerat Denilson och där mannen alla borde veta att markera, Wayne Rooney, fick löpa fritt fram till öppet skotläge.

Ridå!

Någon förändring vid andra halvleks start blev det inte!

Wenger ville fortsätta att köra dem han ställt på planen för dagen. Varför Denilson fick fortsatt speltid förblir en gåta. Ytterligare ett snabbt kontringsmål där Denilson återigen agerade mer än uppseendeväckande skulle falla innan Wenger började byta i manskapet.

Först i 61:e minuten, åtta minuter efter Parks 0-3 mål, byter Wenger ut Denilson och in kom... Theo Walcott (!)

Kanske trodde Wenger att dettta skulle generera litet fart och speed. Det enda som inträffade var att de gånger som Arsenal närmade sig Manchester Uniteds straffområde så lommade man runt kring detsamma och hemföll åt sega omständligheter. Ingen tycktes riktigt våga sig på att ta ett avslut.

Ju krångligare desto bättre?

Frustrationen växte och Arsenal kom ingenstans. Tio minuter senare kommer Bendtner och Eboué in för Sagna och Rosicky.

Matchen tänder till under några minuter när Vermaelen lyckas reducera till 1-3. Men anstormningen blir kort. Under de återstående 10 + 5 bedarrar spelet från båda håll.

Det var makalöst uppgivet hos The Gunners.

Eftersnacket gick i gamla klyschor om "män som mötte pojkar."

Men hur många år har vi hört den numera?

Det verkar finnas en överdriven respekt mot just Man Utd.

Det är med vemod man minns hur killar som Vieira och Keown inte lät sig hunsas till sådan rädsla.

Är allt kört och slut nu?

Expertisen visste snabbt att berätta att så var fallet. Nästa Chelsea borta. Och det ser onekligen mörkt ut på horisonten.

Bäst idag: Gallas, Vermaelen!

Arsjavin med rätt attityd.

Fabregas hade attityden med kom ingen vart.

Denilson borde för övrigt gå i skola hos Stefan Schwartz.

Efter Villa inför ManUtd

Tiderna förändras snabbt. För exakt en vecka sedan låg Arsenal först i tabellen, och var fortfarande med i FA-Cupen. Nu är FA-Cupen slut och laget befinner sig på en tredjeplats.

Hade Gunners "råd" med ett kryss mot Aston Villa?
Med tanke på tidigare framgångar just borta mot Birminghamlaget hade nog många sett onsdagens möte som det "lättare" i det spelschema som väntar. Det blev allt annat än lätt. Det kunde slutat med noll poäng. Det kunde även slutat med tre poäng. Det var en spännande tillställning och fullkomligt öppen historia.

Man får hoppas att det inte blir Fabregas stolpskott eller Rosickys ribbträff som man minns med bitterhet när säsongen är slut, utan hellre då två kvalificerade räddningar av Almunia.

Det saknades en tuffing på mittfältet. Eller, oj vad man saknade Alex Song!

Aston Villa spelade hårt, snabbt och högt uppe på planen. Det märktes onekligen att många av de som varit skadade och nu återvände i spel inte var helt inne i rätt tempo, blick och tillslag. Clichy som ett exempel. Men det var en nyttig match att få i benen inför söndagen som stundar.

Det såg på andra sätt ut att bli en mardrömsmatch. Vermaelen som spelat samtliga ligamatcher linkade av. Det kändes som det sista Arsenal behövde. Nu klev Sol Campbell in och gjorde ett jobb som får betecknas som "med beröm godkänt".

Därefter vet vi att skadan på den belgiske backklippan tack och lov inte var så illa som först befarades.

Även Eduardo sträckte sig. Han räknas inte åter förrän tio dagar in i februari. Kanske hade det onda det goda med sig: att Wenger nu skulle komplettera laget innan transferfönsteret stänger?
Men, nej, så tycks det inte bli upplyser Le Boss himself!

Nypremiär så för Bendtner. Det var som med Clichy, även om Bendtner fick betydlugt kortare speltid. Han var tung och stark att hålla i boll, men som tidigare, seg att släppa bollen vid rätt tillfälle.
Eller ta ett avslut.

Kryss, mållöst och 0-0 på Villa Park får ändå anses fullkomligt rättvist i mötet.

* * *
Men nu då?
Nu kommer Manchester United på besök. Det är i det närmaste en "måstematch".
Jag vill inte ens tänka på hur det såg ut senast de röda djävlarna var på besök. Även om det då inte handlade om ligaspel.

Wayne Rooney synes vara i fullständigt sanslös form för tillfället. Det vet alla. Hur tänker man nu agera föratt stoppa hans framfart?

Man får hoppas å en smart game-plan. Det blir inte så litet schack över detta för båda parter så viktiga möte.

Förhoppningsvis kan Arsenal dra någon nytta av att Manchester United fick ge allt och litet till för att sätta Manchester City på plats i returen för att nå finalen i Carling Cup. Vad jag har förstått så fick man kämpa. Därutöver saknar ManUtd avstängde Rio Ferdinand i backlinjen. Om det nu gör någon skillnad. Rio har inte gjort sin bästa säsong i år vill här hävdas.

Song gör comeback, och uj vad det behövs i match av denna kaliber. Hoppas nu att det inte finns massor av "mentalt bagage" efter respass i African Nations Cup...

Får vi se Arsjavin som striker?
Kanske. Jag tror dock att Wenger är hyfsat sugen på att spela Bendtner.

Låt klockan gå mot söndagen.

* * *
På Silly-fronten intet nytt.

Wenger är väl inte överlycklig över att ha förlorat Smalling mot Manchester United som uppges ha cashat upp över 140 miljoner svenska kronor. (Detta samtidigt som klubben har skulder på miljarder...)

Litet överdiplomatiskt, kanske mest med tanke på matchen som stundar, så önskar Wenger självklart den unge Fulhambacken all lycka till i sitt framtida värv som karriär.

Några andra köp ser det inte ut att bli av. Det är tillochmed osedvanligt dött på ryktesfronten bland de mest utsvävande spekulationsmaskinerna.
Men vad tyst det varit kring Wolfsburgs Edin Dzeko.
Vi får se...

Tuffa tider startar... Nu!

Samir Nasri åter i träning när säsongens tuffaste turer startar...

Så drar det ett igång. Ett spelschema vars make jag har svårt minnas mig någonsin sett. Borta i Birmingham onsdag kväll. Aston-Villa. Det är starten på den fotbollsresa som avgör ligan denna säsong. Litet typiskt i sammanhanget att Gallas, som spelat varje match, nu har blivit halvskadad.

Vi kan få se Sol Campbell bilda mittlås med Vermaelen under onsdagen.
Tufft. campbell har styrkan, men är inte i högform ännu.

På pluskontot: Bendnter (extremt matchotränad) är åter snart redo för spel tillsammans med Sagna och Nasri. Så "den enes död, den andres bröd" som ordstävet lyder: Eboué och Song vänder hemåt från African Nations Cup. Sannolikt inte spelklara mot Aston Villa, men det är ytterligare några tuffa matcher som ska averkas, som bekant. Där kan de göra skilnad.

Walcott? Jo, han lär vara frisk i stunden. Men hans form har vi nyligen sett.

Ut går nu (som det talats om sedan i somras) Senderos på lån till Everton fram till våren. Det lär vara det sista vi ser av den schweiziske landslagsbacken i Premier League även om senderos redan deklarerat att han gärna stannar.

Varthän Jack Wilshere tar vägen lär avgöras under det kommande dygnet. Här talar vi om utlån för att få litet mer fotboll i kroppen och en självklar återvändare framöver. Burnley eller Bolton är klubbadresser som diskuteras.

In kommer...?
Ingen!?

Wenger har under dagen deklarerat att han inte är intresserad av någon anfallare. Ingen är aktuell. Räkna nu själv hur många dagar det är kvar innan vinterns transferfönster stänger. Tror någon att Wenger dealar upp en radda nyförvärv samma dag som Manchester United kommer till Emiraten?

Apropå Manchester United. Klubben med miljarskulder. Wenger och Arsenal har länge varit intresserade av Fulhams unge engelske back Chris Smalling. Så intresserade att självaste Ivan Gazidis var på uppvaktningsbesök hos Londonklubben söderöver.

Under dagen stod så klart att Smalling (Arsenalsupporter enligt BBC) kommer att lämna Fulham efter säsongen för att gå till Manchester United efter säsongen. Det hela offentligt på Fulhams odfficiella hemsida under tisdagen:
http://bit.ly/6AsWbP

Det tragikomiska var att Wenger under eftermiddagen sade att han fortfarande var intresserad av Smalling, även om ryktet om att United på sedvanligt manér kastas sig över en spelare som Arsenal haft i fokus. Nu blir det ingen Smalling och när detta skrivs går debattens vågor höga i diverse Arsenalforum om hur klubben missar mot man Utd igen.

Det är något tragikomiskt även över detta. Folk rasar över att Arsenal inte lägger 100 miljoner i svenska kronor på en ung back som gjort en start i Premier League.

Klaas-Jan Huntelaar (som jag själv gärna sett som lämplig kandidat i Arsenal) var åter i ryktesfloran och brittisk media valsade med en "arsenal-tag" under morgonen. Ryktet var dött och avfärdat redan innan kvällning.

Tuffa tider startar. Nu.
Come On You Aaaaaarseeenaaaal!

En trofé mindre att spela om

Två matcher blev det för Arsenal i FA-cupen denna säsong. Nu är det slut. Ut åkte Arsenal med buller å bång mot Stoke. 3-1 för värdlaget. Morsning och goodbye.

En medioker tillställning och ett för dagen riktigt dåligt spelande Arsenal. Planen på Britannia Stadium kanske passade Stoke bättre än Arsenal som får svårt att hålla passningsspelet uppe bland tuvor och gropar. Men förlusten ska inte skyllas gräset, eller domaren, eller vädret, eller annat.

Att man inte pluggat på Rory Delaps inkast var märkligt, då man surt fått känna på resultat av dessa förr. Här kom 1-0 redan knappa minuten spelad (det eviga bolltorkandet och dess tidsåtgång för övrigt matchens återkommande irritationsmoment) efter att Delap kastat bollen över hela planen på Fullers huvud medan Fabianski stod och filosoferade.

Attityden – den som var så vägvisande mot Bolton i ligan i onsdags - var som bortblåst. På grund av alla dessa skador (och det kommande stentuffa spelprogrammet) så vågade man inte dra på sig nya, och Wenger i stort mönstrat det yngre gardet, med endast två ordinarie spelare i Fabregas och Debilson.
Och så var dags för Sol Campbells comeback i Arsenal.

Sol gjorde en hyfsad insats, men missade att slå undan bollen då Stoke punkterade matchen med sitt tredje mål i 86:e minuten. Det är inte världens snabbaste Sol, som har hunnit bli några år äldre sedan han lämnade Arsenal. Med kompisar som Traoré och Silvestre i backlinjen, och en för dagen alltför osäker Fabianski, så är tyvärr inte mycket att säga om siffrorna bakåt.

Framåt var det riktigt dåligt. Eller snarare tämligen ofarligt. Frågetecknen kring Walcott börjar tyvärr bli ett enda stort utropstecken. Här fungerar inte mycket. Om det är alla skador och brist på matcher som är problemet, eller om Walcott är talangen som aldrig slår ut i full blom, är den kvarvarande frågan. Men det var segt även för Merida och offensive mittfältaren Jay Emmanuel-Thomas.

I 68:e minuten gjorde Wenger ett trippelbyte. Ställningen fortfarande då 1-1. När Walcott, Coquelin och nämnde ”JET” lämnade för Arsjavin, Eduardo och Ramsey så kanske matchbilden kunde förändras. Det gjorde den. Stoke gjorde både 2 som 3 mål. Arsenal inget.Inte ens nära. Usla hörnor var väl vad som skapades.

Intressant i övrigt att det var länge sedan Arsenal hade så många engelsmän på planen.Men det blev råtorsk mot just ett mer traditionellt engelskt-spelande lag.

Några kanske anser att det var av godo att Arsenal åkte ur detta cupspel för att istället fokusera på ligan som Champions League. Som anhängare av Cupen är jag av motsatt åsikt,Spelschemat som följer nu är nästan bisarrt. Får se vad laget mäktar i dessa tuffa möten.

Om Wenger funderat på att fortsätta spara pengar för att Bendtner snart är frisk, så bör han nog tänka om efter dagens nesliga uttåg ur FA-Cupen. Spets behövs om det ska bli något att vinna. Och med dagen återstår ligan och CL.

Stark moral gav serieledning

Herregud. Många med undertecknad bloggare åoch åsiktsmaskin var nog i lättare traumatillstånd då siffrorna 0-2 var ett faktum på Emiraten. Detta i det snabba "returmötet" mot bottenlaget Bolton.

Skulle Arsenal - återigen - lyckas med att missa chansen till ett tabellryck?
Det var tyst som i graven på Emiraten. Sedan spred sig missnöjet via busvissslingar.
Det kändes svalare än iskallt i norra London.

Att Rosicky lyckades peta in en reducering innan halvtidsvilan kändes inte bara hopingivande. Det kändes absolut nödvändigt.

Annan attityd i andra halvlek. Fabregas fixade kvitteringen. Ett mål som sannolikt kommer att ältas resten av säsongen. Detta då Gallas touchade till Boltons Mark Davies.

Vermaelen satte 3:an, slickt invid stolpen efter en retur, Arshavin den förlösande 4:an.

Plötsligt var allt fest och party.

Top of the table med en match mer spelad än Chelsea. En stor afton.
Också en afton av oerhörd moral. Att vända ett tvåmålsunderläge till en tvåmålsvinst.
Det är skilnaden på årets lag och fjolårets vill jag hävda.

Nu får man suga på karamellen.
Ett närmast osannolikt tufft matchschema tar vid.
Utöver att FA-Cup och Champions League står för dörren så är ligamotståndet det vassaste.

Det kan vara krokodiltårar redan i helgen efter besök i Birmingham då Arsenal möter Aston Villa. Men vem hoppas på sådant?