Smärtsamt när 17 årig svit bröts

Tom. Fullständigt tom i skallen.

Nivas artikel i Aftonbladet kändes som ett ont omen. En analys av sjutton år av misslyckanden för Spurs på temat North London Derby, mellan de båda ärkerivalerna och grannarna. Arsenal och Tottenham.

Niva, själv inbiten Tottenhamsupporter, och avlönad fotbollsnörd vet att alla sviter och epoker har ett slut. Idag tog så en slut. (och vad han nådde i TV-studion) Detta när "grannarna" kom, vände ett 2-0 underläge, och vann. 2-3.

Det började "så trevligt".

På puben. I goda vänners lag, och ett snabbt ledningsmål av Nasri. En omöjlig häl-klack som skulle blivit ett stycke fotbollshistoria, men som nu sannolikt snabbt kommer att glömmas bort. För detta blev I N T E matchen någon "Fellow Gooner" vill minnas och återuppleva via den biologiska hårddisken.

Med 2-0 till paus kändes läget uppåt och stabilt. Så fel man kan ha. Emiraten har verkligen inte varit hemmaborg med stabila trepoängare denna säsong. Tvärtom.

2-0 blev 2-1 ,blev 2-2, blev 2-3!

Kollaps?
Lättja?
Falsk trygghet?
Övertro på "traditionens makt"?

Avser inte, eller orkar inte, gå på djupet kring enskild spelarkritik. "Hela laget bör bytas och Wenger avgå per omgående", det står att läsa på varje Arsenalforum som finns.

Själv funderar jag mest kring följande;

1. Lagkaptenen Fabregas (som jag tycker varit ur form en längre tid) ...hur tänkte han, med all sin rutin, när han inne i straffområdet sträcker ut armen för att stoppa boll när Spurs fick sin frispark? Det var att skänka rivalerna en kvittering.

2. Wengers coachning. Nasri, bäst på planen -> ut, och den omtachtränade van Persie som ende utpräglade forward i reserv utöver (den i andra halvlek helt osynlige) Chamakh.

Är Bendtner på väg bort när han inte ens får plats på bänken efter sin frispråkighet om för litet speltid? Hade inte den fysiske dansken varit en bättre avbytare?

3. Hur kan laget ö v e r h u v u d t a g e t tillåta att en tvåmålsedning i edtt prestiderby, men häng på ligaledning i bonus, förvandlas till en uddamålsförlust?

Det är onekligen en av de absolut tyngsta förlusterna på många, många, måmga år. En svit är bruten.

* * *

Thierry Henry var på plats och tittade på sin gamla klubb. Undrar vad han tänkte?

* * *
Att Birmingham lyckades slå Chelsea känns mest som en mycket klen tröst när Arsenal praktföll hemma mot Spurs. Vilken osmaklig pannkaka på Emiraten!

* * *

Blir det nu en tioskivors DVD-box från matchen?
Producerad av Cock-spurs, lagom till julhandeln. Intäkterna ska finansiera ersättningen till fallfärdiga White Hart Lane.
Med sin fanbase kanske de får ihop till några stolsrader.

Arsenal till Sverige - Linköping!

Champions Leaguespel. Med Arsenal. I Linköping. Ja. det är sant. Efter lottning i Scweiziska Nyon idag står klart att Linköping FC möter Arsenal i kvartsfinalen av damernas Champions Leaguespel säsongen 2010/11.

Matcherna spelas 16/17 mars med returnöte 23/24 mars.

Aldrig har väl Folkungavallen i centrala Linköping haft finare besök?
Sannolikt spelas matchen i grannstaden, på Nya parken i Norrköping.

Köp, köp, köp!

Robert Pires förväntas göra comeback i Premier League vid 37 års ålder. Efter att ha tränat med sin gamla Londonklubb en tid, så synes det som att nästa adress blir Birmingham och Aston Villa. Kan inte annat än att önska en "gammal hjälte" lycka till. Intressant att se om de kvicka löpningarna och luriga ruscherna finns kvar. Nasri är dagens Pires.

Köphysterin hos köplagen gör mig alltmer illamående. Låt mig påpeka att det i n t e är av avund. Det handlar enbart om att osunda krafter tillåts förstöra en världssport. Fotbollen, den globala, har levt i ett ohälsosamt tillstånd en längre tid. Klubbar har blivit leksaker för miljardärer med för stora egon som plånböcker.

Det kommer att urholka sporten.

Nu ska Man City, som redan handlat för 3,5 Miljarder, köpa nytt för ytterligare 1 miljard under vinterns transferfönster. Sinnesrubbat. Jag önskar dem all olycka i samtliga serier och cupspel. Fotbollsförstörare.

Tabellen börjar snygga till sig

Sådär, ja!
Vilken "wonderfull" fotbollsöndag det blev såhär i mitten av november 2010. I skrivande stund börjar ligatabellen att "snygga till sig". Det lär ge en god natts sömn in i ännu en arbetsvecka där man far till jobb i kompakt mörker och sedan lämnar detsamma med lampa på den tomma och urblåsta skallen för att överhuvudtaget hitta hemåt.

Godis på Goodison Park.
Bortmatchen kan summeras i tio punkter:

1. Avvaktande
2. Everton
3. Bacary Sagna 0-1 (andra målet i Gunners)
4. Arsenal
5. Fabregas 0-2
6. Stök
7. Arsenal rullar boll
8. Evertonpress och 1-2
9. Fabianski
10. Tre poäng

Och nej, befarad nagelbitare uteblev inte när Everton fick riktig blodvittring i slutet. Men Arsenal lyckades hålla undan, stänga, vinna, segra!

Ögonfröjd: Samir Nasri!
Årets Arsenalspelare. Som en högoktaning racerbil rundar han motståndarna som om det vore stillastående koner. Här talar vi "The Beautiful Game"

* * *
På Stamford Bridge i London var de svarta katterna på besök i borgen. Pansarvärnet Stamford Bridge. Tre enkla för Chelsea som hållt nollan hemma i nio matcher.
Nähädå. Sunderland kommer och gästar och förstör kalset med 0-1, 0-2 och 0-3.
Man får tacka.

* * *
Pulsen i skön rytm nu. den lär stiga under veckan. På lördag väntar hemmaderby mot grannarna i vitt. Kanoner mot tuppar.

Dags för nästa nagelbitare?

Höll på att bå att bokstavligt talat bita tumnaglarna till DNA-spån och flis under onsdagens bortamöte mot Wolves. Ja, inte den första kvarten. Här var det attack och speed som gav utdelning med bortamål efter rekordtidiga 39 sekunder när Chamakh fick bollen på huvudet serverad av Alex Song.

Sedan blev det en synnerligen pressad som svettig tillställning, dör Fabianski gjorde tre räddningar i absolut världsklass. Spelet hos Gunners sjönk på något sätt ihop när Wolves pressade och pumpade på med sin attackfotboll med hemmapubliken som mäktigt stöd.
Och Rosicky, som tog ett oerhört defensivt ansvar under hela matchen, rensade boll på mållinjen.

Varefter matchuret tickade så kändes läget alltmer nervöst hos Arsenal. Med domare Mark Halsey på planen minskades inte oron. Fysiskt spel gav idel hemmafrisparkar. Skulle han hitta straffpunkten åt Wolves?
Den grövsta domarmissen var dock inte mot Arsenal. Fabregas satte i slutet in en sanslös, tanklös, tackling mot Stephen Ward. Kortet skulle ha varit mörkrött, men blev gult.

Chamakh blev tvåmålsskytt på stopptid och på kontring efter att Wolves parkerat hos Arsenal.
Tre poäng. Rättvisa sett över matchbild?
Knappast.
Viktigt?
Enormt.

Söndagen bjuder ånyo ligaspel för Gunners. Mot Everton borta i Liverpool. Statistiken senare år ger vid handen att det skulle kunna bli en komfortabel resa. Lägg därtill att snubben med PL:s skönaste frissa, Marouane Fellaini, saknas på Merseyside efter veckans match mot Bolton.

Men - Everton är i form!
Tillskillnad från Arsenal där spelet inte känns 100 procentigt just nu. Liverpoolalget har inte en förlust under de senaste fyra matcherna. David Moyes dessutom utsedd till "Barclays Manager of the Month" för Oktober. Har han hittat den taktiska lösningen på hur revanschera sig mot Wengers mannar?

Med tabke på att de båda Manchesterlagen kryssade under lördagen skulle tre nya poäng vara av yttersta vikt för Arsenal. Just nämnda faktum gör att man undrar om söndagen bjuder på nästa nagelbitare?

* * *
Bendtner har gnällt offentligt över för litet speltid. Kanske kommer Arsenals egen "Pölseman" ut en väbda på gräset under eftermiddagen och (be)visar att han verkligen är i sitt 22-åriga livs absoluta form?

Tunnare på backsidan

Arsenal beslutade överklga Koscielnys röda kort i matchen mot Newcatle till det Engelska fotbollsförbundet, FA. Beslutet blev inte någon upphävning - utan ett hårdare straff. Orsaken till straffskärpningen motiveras med att det var säsongens andra röda kort.

Koscienly blir nu avstängd i två matcher, dels mot Wolves under onsdagen och match nummer två innebär att det inte blir något spel i nästa tuffa bortamatch, mot Everton på söndag.

Djourou lär bli mannen att ta Koscienlys plats.

* * *
Ett annat tungt besked på backsidan är att Thomas Vermaelen, som var redo för comeback, råkade på ett bakslag under måndagens träning. Nya undersökningar och ny rehabiliteringsrunda väntar nu för "Verminator" och det är oklart när han kan vara åter i spel. På andra sidan årsskiftet hävdas det i media.
Låt oss invänta undersökningarna. Men ett trist besked likafullt.

* * *
"Grannarna i vitt" spelade kryss hemma mot Sunderland under tisdagskvällen. Vi tackar forne Arsenalbacken William Gallas som kolliderade med Younes Kaboul, vilket gav Sunderlands Asmoah Gyan fritt läge att peta in kvitteringen 1-1 på "The Lane".

Helt utan gråskala

November är en riktig skitmånad. Fakta. Idag har dessutom vinterstormen kommit runt husknuten hemmavid. Det är vitt ute. Men lär snart bli till ett enda grått slask. November är den gråa månaden. Jag tänker på det när jag nu läst otaliga reflektioner efter söndagens loja insats mot Newcastle. I supportervärlden existerar inga gråskalor, om jag generaliserar aningen.

Allt är svart.

Eller vitt.

Just nu är det ånyo ett enda avgrundsmörker bland Arsenalsupportrar som bloggar och twittrar. Oktober har aldrig inträffat. Segrarna mot Sjaktar, Newcastle och Man City är redan glömda.

Och så krävs åter Wengers huvud på ett fat. "Snåljåpen som inte köpte när pengar uppenbarligen fanns". Trots att Gunners har gjort 22 mål i ligan på 11 matcher, enbart i offensiv skugga av Chelsea och Man Utd, så är "Allt värdelöst framåt", "Backlinjen är kass", "Fabianski visade sitt rätta jag" efter söndagens utrusning - som gav Newcastle mål...

Så enkelt kan allt vara. Redan nu finns de som vet att hoppet om ligan är helt över. Detta med 27 matcher kvar att spela. Eller 81 poäng kvar att fördela.
Detta samtidigt som det skiljer 5 poäng till topplacerade Chelsea.

Riktigt i så mörka paletter vandras här icke ännu. En torsk mot Wolves på onsdag gör knappast läget muntrare i den egna sfären, men att räkna ut Arsenal redan synes mig onekligen litet tidigt.

Faktum är att Arsenal ställde upp med det bästa man hade under söndagen. Att det inte fungerade må vara en nyttig väckarklocka. Det kan också vara en vanlig formsvacka. Sådana kommer och går, Och även konkurrenter drabbas över tid.

Vi vet att Fabregas spelar med återkommande problem med sin ljumske. Kanske var det därför han gjorde sin sämsta insats för säsongen i söndags?
Vi vet att skade-eländet påverkar truppen. Vem räknar med att Robin van Persie med 30 minuters matchträning i kroppen ska komma in och dominera?

Vi saknar Vermaelen, men var det bakåt det brast?
Ja. Vid ett tillfälle. Ett.

Men det var inte som så att Newcastle öste fram chanser som blev till en förnedrande kross.
Det var det offensiva spelet som klickade.
Och alla tillgängliga varianter provades. Utan resultat.
Vem vet att säga att detta från och med nu är ett permanent problem?

Det är klart att det svider när hemmaspelet lämnar så mycket mer att önska. Och att det svider extra när ligans nykomlingar är på besök och bärgar full pott.
Men det är sport, och det är fotboll. Det är idrottens hela väsen.
Live with it!

Att åka till Molineux Ground och sno åt sig tre poäng är inget som låter sig göras på sparlåga. Det är en tuff uppgift som väntar. Det vet laget. Vi får hoppas att man lever som man lär, när Squillaci tar till orda:

"But when you play for a team like Arsenal, after two defeats you need to respond. A great team doesn’t concede three consecutive defeats"

* * *
Apropå skador: Blir Diaby någonsin återställd?

Det finns inget officiellt datum för återkomst. Läget verkar synnerligen osäkert. Han kommer in, spelar en bra match, han kommer in, spelar en usel match. Linkar av, och hamnar på skadelistan.

Sannolikt fick en lysande fotbollstalang i Diaby hela sin karriär förstörd. Detta redan våren 2006 av Sunderlands Dan Smith. Att Boltons Paul Robinson fick in en ny smäll under hösten förbättrade sannolikt inte Diabys framtid på planen. Det är sjukt. Så sjukt.

* * *
Aaron Ramsey på väg tillbaka. Efter en liknande händelse. Frågan som inväntar ett svar är vad det nu blivit för spelare av denne unge talang. Detta efter lång konvalecens och rehabilitering.

Håglösheten i November

Det är november. Inte någon personlig favoritmånad. Tillika en månad där det brukar gå tungt för Gunners.

Det satt långt inne med segern mot West Ham (då var det dock fortfarande oktober i kalendern...), det var segt och trötta ben som huvuden i förlusten borta mot Sjaktar Donetsk. Och det var fullkomligt...håglöst... när formstarka Newcastle kom på Londonbesök.

Förvisso två bollar i virket och en makalös målvaktsräddning. Men det var allt som Arsenal lyckades skapa under 94 minuter. (Hur många hörnor man inte lyckades förvalta tappade jag räkning på.)

Newcastle tog ledningen via en fast situation och ett märkligt ingripande där Fabianski sprang rätt ut i banan, lämnade buren, för att defacto förbättra läget åt Andrew Caroll. Nick i mål och 0-1.

Man hade hoppats på ett annat spel och en annan attityd av Arsenal i andra halvlek. En uppsträckning och en taktisk uppgradering. Men icke. Wenger gjorde de byten han kunde. Comeback för Robin van Persie. Ut med en för dagen bedrövligt seg Chamakh och in med Bendtner. Nasri mot Arsjavin. Det senare sannolikt som tyvärr på grund av skadekänningar
från den första halvleken.

Men tre byten gjorde ingen skillnad i spelet. Ingen som helst. Skatorna gjorde det bra. Stod högt på mittfältet, samlade försvaret, drog ut på tiden. Alles om Alles en sönderblåst och ryckig historia.

Arsenal försökte transportera bollen luftvägen centralt in mot Newcastles box, en metod som gav noll i utdelning. En metod som snarare uppskattades av gästernas backlinje där boll efter annan lätt nickades bort, bort och bort.

Arsenal vare sig fick, eller kunde, dra igång något snabbt passningsspel utmed kanterna eller på gräset. Man kom ingenvart. Kreativiteten lös med sin frånvaro på ett i övrigt soldränkt Emirates.

Att matchen avslutades med rött kort, säsongens andra, på Koscienly, när Nile Ranger skulle stoppas i ett friläge, kändes närmast bara trist som logiskt i denna typ av match.

Tre oerhört viktiga poäng förlorade på hemmaplan. Ett Arsenal på soppatorsk mäktade inte mer, såg oroväckande loja ut. På det stora hela ett rättvisande resultat.

* * *
Edit:
1. Ett engångstack till Torres som satte stopp för Chelsea

2. Åtvidabergs FF:s säsong i den svenska Allsvenskan blev bara ettårig. Trist. De små lagen med genuin fotbollskultur behövs här hemma.

Eduardo sänkte Arsenal på hemmaplan

Sjaktar Donetsk hemma på Donbass Arena, är inte samma lag som var på besök i London för fjorton dagar sedan. Det Ukrainska mästarlaget hade inte förlorat en match i sin hemmaborg på 48 spelade, och när ett lätt reservbetonat Arsenal kom besök, så bjöds inte något trendbrott.

Det började bra med sprintern Theo Walcott och 0-1 efter 10 minuter. Sedan var det Sjaktar som spelade ut. Snabba kontringar, giftiga avslut och ett tätt försvar fick Arsenal att halta.
November var månaden, för övrigt.

Efter en parad av livsfarliga chanser var det mest en fråga om när kvitteringen skulle komma, och den kom via höran där (i sammanhanget orutinerade) Eastmond var sist med huvudet på bollen. Fabianski chanslös.

Spelet klickade inte riktigt för kanonjärerna, där det var svårt med bolltransporter samtidigt som Sjaktar pressade hårt och var kvicka i brytningar som omställningar.

Eduardo Da Silva satte tvåan, tillika segermålet efter en slarvig, eller snarare missad rensning, från Clichy.

Gunners hämtade aldrig upp sig, tryckte på och tycktes få energi först i 70:e minuten, men lyckades aldrig få till ett kryss.

Fem raka segrar blev inte en sjätte. Arsenal kvar som gruppledare på bättre målskillnad. Kanske känns avancemaget lugnt. Men vem vet hur skador och andra oförutsedda händelser kan ställa till det. Resan till Portugal och bortamötet mot Braga blir ingen "walk in the park".

Ett batteri av viktiga spelare var hemma i England och vilade. Det signalerar att Wenger satsar på ligaspelet. Som tidigare nämnts; Newcastle i ligan på söndag är inte Newcastle i Carling Cup.

Hatten av för Nasri, återigen. Fransosen är i sitt livs form och underbar att skåda även i en förlustmatch. Återigen var Fabianski oklanderlig i målet. Walcott och Djourou får övriga hedersomnämnanden på sin resa i österled.

Några verkade trötta. Vi får hoppas att Bendnter är piggare på söndagen.

Efter en makalös tid

Efter en makalös tid, oktober 2010, kanske den starkaste som mest betydelsefulla på länge, med viktiga segrar i PL, CL som Ligacupen, rekomenderas litet kloka rader. Krönika signerad Piers Morgan:

http://bit.ly/aXmrB8

Blytung seger mot West Ham, som satt 88 minuter långt inne fick Emirates att fullkomligt explodera. Clichy till Song som kastade sig raklång gav 1-0. Många hade nog redan bitit av nagelbanden och inkasserat ett kryss.

Målfesten borta mot Newcastle bevisade att Wenger tar Carling Cup på allvar. Nu väntar Wigan i cupspelet den siste november. Hemma. kan Arsenal klara "förbannelsen" kring den fente omgången?

November brukar inte vara Arsenals lyckomånad och spelprogrammet är fortsatt tight. Hur är det fatt med Fabregas?
Inte följer han med till Ukraina för onsdagens retur mot Sjaktar Donetsk. Fler spelare lär vilas, och yngre få chansen. Avancemanget i Champions League kan klaras med en bortaförlust.

Tuffare att möta Newcastle borta på söndag. De lär inte ställa samma lag på planen som i Carling Cup. Att skatorna fullkomligt pulveriserade ärkerivalerna Sunderland den gångna helgen bör tas som ett styrkebesked.

Att Jack Wilshere skrivit på nytt kontrakt för Arsenal är veckans gladaste nyhet.
Det skriker "framtid" om den killen. Nutid också. Förvisso.