söndag 7 mars 2010

Med Walcott i målprotokollet

Ett Burnley i hastig utförsbacke och på rejäl dekis skulle väl inte ha skuggan av en chans till poäng på Emiraten?

Nej. Det blev inte så. Men som någon sade i den svenska fotbollsstudion efter match: Det kunde mycket gärna blivit 2-2 som 10-1. Det var matchen mycket väl summerad i en mening.

Nyopererade Ramsey's frånvaro skulle binda samman suportrar som lag. Med Ramsey-Tifo, banderoller och särskilda Ramsey-tröjor äntrade The Gunners sin hemmaarena under lördagseftermiddagen. Mäktigt. Men Canal Plus ville hellre visa sin talande trio än ge oss bilderna från London.

Många var sannolikt även de som funderade kring hur domare Chris Foy skulle agera efter den senaste veckans intensiva debatt om vad som händer på de Engelska fotbollsplanerna, där tonläget märkligt nog varit attRyan Shawcross "spelat fotboll som man ska".

Förväntad matchstart följde. Arsenal pressade högt i banan och efter sex minuter hade Bendnter lyckats med att missa tre "öppna" lägen. Spelet mattades över tid trots den berömda dominansen vad gällde bollinnehav.

Det skulle ta mer än halvtimman spelad innan lagkapten Fabregas visade vägen och spräckte nollan genom att prickskjuta ett kort skott mellan benen på Burnleys burväktare Brian Jensen.

Drygt fem minuter senare traskade Fabregas av, till synes utan grimaser, men efter match kom beskedet om att den gamla sträckningen gjort sig påmind. Inte önskvärt med tanke på tisdagens oerhört viktiga returmatch i Champions League.

Diaby fick kliva in på et redan tunt mittfält och det märktes i starten av andra halvlek att rollerna mellan Denilson, Diaby och Rosicky inte var helt glasklara. Så kom även en kvittering där mittfältet blivit frånsprugna i en snabb Burnley-kontring. David Nugent lobbade in 1-1 i båge över Almunia.

Så bjöds ånyo en nagelbitare. Skulle poäng tappa i en av de "på pappret" klassade "lättare matcherna"?

Theo Walcott som inte haft någon lyckad säsong, och i veckan knappast fick ökat självförtroende efter att ha fått spela litet landslagsfotboll mot Egypten, fick Wengers fulla förtroende från start till mål. Den berömda speeden rev upp ytor i första halvlek, men noterbart var att inspel var att föredra framför etgna avslut.
Någonstan tänkte så Walcott om, och en kvart in i andra halvlek provade engelsmannen med något som hör fotbollen till - skott på mål - och äntligen hamnade Walcott åter i målprotokollet!

Stora kramlaset bland lagkamrater illustrerade mycket väl betydelsen av att förbannelsen var bruten.


Skulle det rinna iväg nu? Burnley uppgivna, besegrade och stukade.
Nejdå. Inte alls.
Laget var endast ett mål från poäng och valde att inte backa hem utan tog de tillfällen som bjöds. Och med litet tur kunde mycket väl en reducering ha kommit. Först under sista minuten på tilläggstid kunde en inbytt Arsjavin fastställa resultatet till 3-1.

* * *
Blandade tankar efter matchen: viktiga poäng som håller Arsenal kvar i toppstriden.
Frågor om Fabregas och den förestående returen mot FC Porto,
Bendntner (som förvisso gjort två mål på raken de senaste två matcherna) sumpade chans efter annan.

Eduardo som äntligen anses frisk igen, fick litet speltid på slutet såg ut att vara just riktigt matchotränad.
Arsjavin, som Wenger sannolikt hade tänkt spara till tisdagen, fick kliva in och göra mål. Det måste ha varit en mental karamell.

Så var det då Walcott. Man får hoppas att målet fick den unga engelsmannen att växa likt ett höghus.

Chris Foy - gjorde mest en blek figur.
* * *
I en annan del av London såg i övrigt utlånade Jack Wilshere till att sänka West Ham när Bolton var på besök.
* *
Nu inväntas tisdagen.
Mot framtida segrar!

Inga kommentarer: