Arsenal till Sverige - Linköping!

Champions Leaguespel. Med Arsenal. I Linköping. Ja. det är sant. Efter lottning i Scweiziska Nyon idag står klart att Linköping FC möter Arsenal i kvartsfinalen av damernas Champions Leaguespel säsongen 2010/11.

Matcherna spelas 16/17 mars med returnöte 23/24 mars.

Aldrig har väl Folkungavallen i centrala Linköping haft finare besök?
Sannolikt spelas matchen i grannstaden, på Nya parken i Norrköping.

Marouane Chamakh och annat

Wenger talade häromdagen om vikten av att värva tidigt.
Att värva innan VM, detta då spelarpriser riskerar stiga efter enorm exponering och några spektakulära insatser.

Wenger vill ha sitt lag komplett så tidigt som möjligt.
Det talades om flera värvningar. Att han för samtal med spelare (pluralis).
Idag lät Wenger meddela att han kommer att presentera ett nyförvärv innan VM.


ETT nyförvärv.
Av tidigare uttalanden att döma så är det marockanen Marouane Chamakh som avses.
Han känns liksom redan "intecknad". Han kommer gratis, men får sannolikt en hyfsad lön som belastar budget. Så hyfsad man nu kan få i Arsenal.



Frågan är om detta blir Wengers enda värvning?


Om laget ska vara klart före VM så borde Le Boss sagt att han avsåg presentera flera nya namn.
Ett var ordet.


Så kommer tillägget: Om Gallas lämnar, så köper vi en back.
Åh, fan!?
Funkar det inte med "Sylvester" ?
När Wenger säger "om" så betyder det väl i övrigt att Gallas kommer att lämna!



* * *
Vilket högljutt tjafs om Arsjavins frispråkighet. En intervju i en rysk tidning har förvandlat honom till "svikare" och "Baecelonaälskare". Finns det ingen hejd på interna "slag och sparkar" ?

Gooners - divided!



* * *
Att Barcelona skulle åka ur Champions League var lika säkert som amen i kyrkan.


Varför?
För att "The Special Twat" är såååå ooootroooligt smart och taktisk?
För att Italiensk fotboll är på sådant uppåtgående?
Nej, därför att Zlatan bytte klubb!


Svensk medias kelgris numero uno bytte tröja och emblem. Detta för att vinna Champions League.
Självklart vinner man nu inte om man byter klubb från A till B, eller i detta fall från Inter till Barcelona.

Det finns som bekant naturlagar som reglerar sådant.

* * *
Inter vs Bayern München i final. Det måste vara det största sömnpillret sedan Juventus vs Milan 2003. Fick avgöras på straffar efter en mållös match med förlänging. Minns du?
Zzzzz!



* * *
A propå AC Milan, de kommer till Arsenals hemmacup i sommar, liksom Celtic. Cup på Emiraten. Jag är mest nyfiken på hur Arsenals startelva ser ut vid den tiden på året.

Med eller utan Eduardo?

Bra eller Anus ?

Så åkte även Manchester United ut ur Champions League. På hemmaplan mot Bayern München. Inga engelska lag kvar. Decennier av rivalitet och en viss portion av skadeglädje för ständigt skränande "supporters" till Manure borde medföra att Robbens dräpare på Old Trafford var "bra".

Men nu kan de röda djävlarna som Arsenal och som Chelsea lägga all återstående kraft på ligan. Det är som bekant tätt där. Med femton poäng kvar att spela om. Rooney tillbaka. Det sorterar under kategorin "anus".

* * *
Wenger hintar om förstärkningar efter gårdagens utskåpning (4-1).
"We have to add something, for sure, but we have some time to think about that."
Är "something" EN spelare?
Är "something" Marouane Chamakh?
Sedan är det stopp?

Börja med att rekrytera en ny fysioterapeut. Något är sjukt i upplägget med säsong efter säsong erfter säsong md dessa eviga långtidsskador. Eller fyll på med flera (pluralis) rutinerade spelare, så att det finns kraft och power när olyckorna är framme kommande säsong.

* * *
Läk och hela nu - you reds!
Om en vecka väntar Spurs borta. Det kan vara årets sista stora godbit som återstår.
Eller mardröm.
Att vara torsk på boll är en farlig drog. En tuff berg och dalbana.

Messi pulveriserade sargat Arsenal

Tredje gången gillt. 1999, 2006 och 2010. Utan att hemfalla åt klichéer som "traditionens makt", så konstateras att Arsenal inte heller under dessa möten lyckades slå det katalanska storlaget. I April 2010 kom dessutom den största förlusten av dem alla.

Man kan fundera (om man nu inte är i klicken av "sportexpertisen") länge kring hur årets båda möten sett ut med friska spelare som Arsjavin, van Persie, Fabregas, Song och Gallas. Eller kanske en avig Ramsey, eller varför inte en Eduardo i matchform och med självförtroende.

Men vad hjälper det. Ett sargat Arsenal åkte till Camp Nou och fick på pälsen in på bara huden av lille store argentinaren Lionel Messi, född 1987.

Arsenal i ledning borta efter att Bendtner lyckats trycka in bolen på en skev pas från Walcott i 18:e matchminuten. Sedan kom repliken. Messi med assist av Silvestre, endast fem minuter senare.

Vad gjorde för övrigt Silvestre i mittlåset? Om Sol Campbell var så illa däran, varför startade inte Le Boss med Eboué på högerkanten och Sagna i mitten?
Det kommer nya frågor som egentligen inte spelar någon logisk roll att ställa. Frågor som inte har, eller ger, några svar.

När inte Barcelonas spelare föll som käglor så spelade de alldeles utmärkt.De hade backlinje, mittfält och anfall. De hade farten, tekniken och Lionel Messi.
Ingen hade koll på Messi. Han trollade sig fram som han ville. Om han inte fick hjälp av Silvestre.

Det var lätt för Barcelona att komma snabbt. De hade det lätt på mittfältet. Denilson var ett rundningsmärke och kvällens mittlås var som i klister. 1-1 blev 2-1, blev 3-1 innan halvtidsvila. Mycket kan inträffa i fotboll. Men uppförsbacken blev ett stup. Eller var det avgrunden som väntade?

Arsenal höll i bollen litet bättre i andra halvlek men förmådde inte skapa några riktiga farligheter. Istället spelades det stressat och själviskt. Sannolikt pressade av underläget.
Rosicky brände skott, Walcott sprang offside, Clichy brände skott...

Clichy annars frisk fläkt och stor vilja. Kanske Arsenals bästa spelare i konkurrens med Diaby, som dock slarvade vid 2-1.

När Arsenal var lagom slutkörda så fick Messi göra sitt fjärde mål. I en kvartsfinal i Champions Leauge. 4-1 är stora siffror.

Så var denna saga slut för året. Kvar är nu ligaspel. Vet inte hur många spelare som förvärrade sina småskador ytterligare. Sannolikt Rosicky. Kanske Nasri.

Och här väntar Totttenham borta och Manchester City hemma. Gladast ikväll var man nog inte enbart på Camp Nou, i Viasat-studions partygäng, eller på kvällspressens sportredaktioner.

Gladast var man nog i Manchester, och i den västra delen av London. Ett sargat lag som nu jagat ut sig helt på sista sparlågan utgör inget hot kring inhemska ligatitlar...?

Decimerad trupp behöver mer än tur

Att Alex Song skulle försvinan från retutren i Spanien, f'låt Katalonien, var väl det absolut sista som "behövdes". Men så är det i sjukstugan Arsenal Ltd. Jag vill inte ens kolla oddsen för Barcelona idag. Inte för Arsenal heller.

Det talas om mirakel om Arsenal skulle kunna rubba Barcelona ikväll. Jag är beredd att hålla med. Med förra veckans matchbild i tydligt som färskt minne så är det svårt att få hjärna och hjärta att komma överrens.

Förvisso skador och avstängningar i FC Barcelona. Men det är även faktum i Arsenal. Det känns som att ett lag som åker iväg med ett lag som hade svårt att få hål på Wolves kommer få det mer än riktigt svettigt ute på planen på Camp Nou i kväll.

Jag är den förste att medge att jag skulle hamna i någon form av glädjechock om jag får fel. Just nu hoppas jag mest att ett fall ur Champions League inte skrivs i för stora siffror...

En osannolik drabbning

Att det skulle bli något att minnas, oavsett resultat, låg åtminstone i förväntningarna när Arsenal tog emot Barcelona på hemmaplan i det första kvartsfinalmötet i Champions League.

Att se Arsenal så totalt och fullständigt utspelade, som under matchens första halvlek, hade man kanske inte väntat sig.

Det var en sannslös fotboll som Barcelona spelade, som om det vore en magnet i bollen. Arsenal så fullständigt tillbakatryckta, och uppsnurrade. Det spelades nog i chock. Samtidigt ramlade Gallas (som mönstrats in i comeback) samman, och därefter Arsjavin.

Två tidiga byten, och två nyckelspelare borta som vi inte lär se under överskådlig tid.

Världens mest ojämne keeper, Manuel Almunia, blev mannen att hålla kvar Arsenal i matchen under första halvlek. Barcelona kunde gått till vila med minst fem mål på bortaplan.
Nu stod där 0-0 på resultattavlan.
Det kändes fullkomligt overkligt.
Kanske skulle Barcelonas furiösa spel bedarra?
Kanske skulle Arsenal visa att även de kan kriga till sig boll, och spela med densamma, istället för att bara jaga och jaga?

Ut klev istället en annan Almunia. Och "Svenskarnas kelgris numero uno", Zlatan, fick sig en boll serverad som Almunia rusade ut mot. Retfullt l-o-b-b-a-d-e-s bollen över Almunia och ramlade i båge in i mål. som i slow motion. Jag har sätt snyggare mål och sämre målvaktsmisstag inom juniorfotbollen.

Tretton minuter senare kom tvåan. Vermaelen som i denna match ständigt hamnade på efterkälken var fortfarande inte riktigt vaken när Zlatan åter slog in bollen.

Uppförsbacken kändes enorm.
Men sport är sport.

Med en man kvar att byta så slängde Le Bposs in Theo Walcott. Skulle den unge engelsmannens speed kunna riva upp några ytor hos Barcelona?

Svaret som leverardes efter två minuter var inte bara litet yta, utan även en kvittering till
1-2. Det kändes i stunden som ett segermål i en avgörande cupfinal. Strupen skrek och hjärnan fick plötslig tilt.

Barcelonas "totalfotboll" kom så litet i svaj, och knappt tio minuter senare fick Zlatan lämna plats åt Thierry Henry. En man som haft sådan ruvelse inför denna match. Han mottogs som den evige hjälte han är av publiken. Inte ens den mest skicklige dramatiker hade luckats få med ingridienser av den här arten i ett skådespel. vad skulle hända nu? Henry ur form denna ssäong, men skulle han vara mannen att sätta spiken i kistan mot sin gamla klubb?

Det blev inte så. den store Messi bleknade också något varefter matchuret tickade. När Fabregas kom igenom och drev mot mål mot den klubb som fostrat hobnom, så satt den gamle försvarsräven ut ett långt ben. Domare Massimo Busacca pekade på straffpunkten.

En märkbart tagen som pressad Fabregas hämtade lång anda. Såg nästan besvärad ut, när han sedan klev fram och klippte in 2-2. Jag antar att det hördes över större delen av norra London denna sista marskväll år 2010. Jag tyckte att det svajade till i tygsjoken bland diverse klubbflaggor i taket på sportbaren där jag själv satt med sällskap.

Hälften av de församlade i total lycka, den andra halvan i snabb förstämning.

Vilket slutresultat och vilken osannolik drabbning. Det blev också en kostsam sådan. Fabregas drog på sig en skada i samband med straffen, ännu oklart hur allvarlig. Med rådande otur så förvånas jag föga om han blir borta när ligan ska avgöras. I övrigt fick han under kvälen ett gult kort som ändå innebar att han inte skulle få äntra camåp Nou, om så i det bästa av skick.

Arsjavin ett annat tungt avbräck. Att Gallas inte spelar på ett tag (mer i år?) må vara lättare att acceptera. Han var inte i matchform efter sin frånvaro, och varför Wenger startade med honom är litet av en gåta.

Hur det funderas i Arsenal nu skulle man gärna vilja höra. Först är det ligamöte mot Wolves i helgen, sedan väntar en retur på Camp Nou.

Har Arsenal något chans till avancemang med två mål insläppta på hemmaplan?
Vet ej. OM barcelona startar som i London lär det bli snabb respass.
Samtidigt kommer både Pique som Puyol att vara avstängda. sannolikt kommer så Iniesta åter.

Det blir mycket "om" och "men" och "kanske".
Här krävs hårdare spel av framförallt Song och Diaby.
Definitivt en kvickare Vermaelen.

Arsenals gigant under onsdgaskvällen var Samir Nasri. Han tog ett enormt ansvar hemåt som framåt. Sprang han två marathon?
Jag tror det.
Sådan "spirit" är ett måste om en vecka i Spanien.

Svenskt fokus på Zlatan

Onsdagen närmar sig och med den följer första kvartsfinalen i Champions League för Arsenal.

Mycket har skrivits , och mycket skrivs om att just två offensiva lag som Arsenal och Barcelona, som dessutom råkat på varandra i en final för fyra år sedan, nu möts igen.

Bläddrade som vanligt i DN till morgonkaffet och noterade att svenskt fokus ligger på Zlatan. I anglosaxisk press skrivs inte mycket om Sveriges största fotbollsstjärna. Desto mer om att Andrés Iniesta saknas, och att Xavi förväntas samtidigt spela efter att ha gjort comeback i Barcelona mot Mallorca.

Att Iniesta saknas talar för att Zlatan får spela i ett tremannaanfall, resonerar DN.s skribent Göran Bolin. Och spelar Zlatan så skulle det gynna Arsenal blir resonemanget.
Varför?
Därför att Arsenals backlinje har lättare att håll ordning på en stor och fysisk spelare som Zlatan, än de små och kvicka.

Ungefär som att Arsenals vassaste vapen framåt är de korta och kvicka i Arsjavin, Nasri och Fabregas (om han nu kan spela...)

Kanske ligger något i saken. Sol Campbell är heller definitivt inte Arsenals snabbaste i mittlåset. Men Zlatan lär som bekant inte ligga ensam på topp. Det finns fler att hålla koll på och sno boll från i Barcelona.

Man kan glömma det. I detta land.

* * *
Gissar att även Arsenal ställer upp med sin störste pjäs framåt. Danske Bendnter som ska kötta sig fram mot Alves, Puoyl och Pique...
Han får bana väg för de kvicka.

* * *
Matchen då?
Kanske är förväntningarna så stora på att två lag med liknande spelfilosofier drabbar samman, att det blir vad man minst väntar sig. Tror dock inte det. Arsenal vet att mål på hemmaplan är ett måste. Barcelona vet att mål på bortaplan kan vara helt avgörande.

Man får sudda ut minnesbilder som när Manchester United var på Emiraten i fjolårets semifinal. Det här är en annan match, ett annat år, och ett annat lag.

Fördel och favoritskap Barcelona. Men jag vill inte hävda att detta är en kvartsfinal utan chanser.

Jag vill gärna se fysiske Eboué ges plats. Hemma som borta.
Jag vill definitivt inte se Almunia fumla. Vill någon röd-vit, det?
Några anser kritiken efter den gångna helgen orättvis. Spanjoren hade ju räddat en straff mot West Ham helgen innan. Men Almunia känns instabil och oberäknelig. Och Victor Valdéz ÄR den långt bättre målvakten av de två.

Och i kvarten väntar Barcelona...

Såg lottningen live på Eurosport. När de två franska ligakonkurrenterna ställdes mot varandra när de första lott-bollarna drogs, så tänkte hjärnan: "vilken otrolig slump"...
Nu blir det Man Utd för Gunners, då.

Men den snabba lottningsprocessen visade att så icke blev fallet. Det blev regerande CL-mästarna Barcelona för Arsenal i kvarten. Phu! Den absolut tuffaste lotten.

Arsenal startar hemma. Hade personligen hellre sett att Arsenal fått returen på hemmaplanen i CL:s tredje kvartsfinalgrupp.

"Ingen ville ha Barcelona, men den lotten måste falla på någon" säger Arsenals representant på plats i Nyon via TV-skärmen nu. Han ser inte alltför nedstämd ut. Han har ett stort leende över munnen.

Men är det inte nu revanschen ska komma?
Revanschen för finalförlusten i Paris 2006.
30/31 mars är det första mötet. I London.
Returen 6/7 april i Barcelona.

Lottningen:

Lyon - Bordeaux
Bayern München - Manchester United
-----
Arsenal - Barcelona
FC Inter - CSKA Moskva

Om nu Arsenal överlever kvarten återfinns motsåndet i semifinalen av vinnaren av Inter-CSKA.

Helengelsk final i Madrid, Spanien, den 22:e maj, då!?

Inför lottningen - fyra lag framför de andra

Det går aldrig att veta om det "blev rätt" förrän matcherna spelats. Egentligen är det ointressant. Ska man gå hela i vägen i en cup eller turnering ska man kunna slå vem som helst. Sedan skadar inte litet lättare stig på vägen än de mer tänkbart svårforcerade.

Man får nästan lyfta på hatten till Inter som slog ut Arsenalspöket och Londonrivalen Chelsea. Det ärett lag som Arsenal tydligen inte kan slå. Bortamötet i ligan under fjolårsäsongen mer som typexemplet av undantaget som bekräftar just nämnda regel.
Därmed så är en motsåndare jag helst inte sett i en kvartsfinal eliminerad.

Hoppas i övrigt att Wenger detaljstuderade matchen. Att spela litet tufft på Drogba fick hela lagapparaten ur spel. Bör finnas något att lära för framtiden.

Hur otroligt "special" José Mourinho än må vara så tror jag att Arsenal på rätt humör har ett lättare möte i Inter om lotten skulle dras, än i Chelsea.

Slipper gärna Bordeaux, Bayern München, Barcelona och Manchester United.
Skulle dock inte förvånas om lotten, som av en slump, hamnar på just Man Utd. Det skullesäkra feta publikintäkter och biljettrusning om de enda två kvarvarande Engelska lagen som fortfarande är med får mötas på hemmamark.

Konspiratorisk? Tankar om riggade lottningar, jag?

Oavsett hur man vänder och vrider på saken så finns självklart funderingar på att få längsta resan mot CSKA Moskva (som tycks vara i toppform), Lyon hur fungerar Arsenal och Wenger mot franskt motstånd?

Imorgon, fredag den 19/3 vet vi vad som gäller.

* * *
Efter fredagen är det dags för Londonderby. West Ham hemma. Det bör bli poäng. Det får inte se lika ansträngt ut som i mötet mot Hull som avgjorde på stopptid.

Förhoppningsvis slipper Samir Nasri (som fick orättvist skändliga betyg av de flesta efter Hull-matchen) att agera både Song och Fabregas på lördag. Han sprang två Marathon i lördags. Var jag den ende som noterade den saken?

* * *
Arseblog och några andra, visar kommande års hemmaställ. What a beauty. Om det nu inte är photoshopskoj.
http://arsenalfcblog.com/wp-content/uploads/2010/03/newkit10.jpg

* * *
Avslutningsvis noteras:

- Artonårige försvararen Luke Ayling , som var en nyckelspelare för ungdomsakademiens lirare som tog en "dubbel" i fjol, lånas ut en månad. Till Yeovil Town.

- Fabregas är åter i träning. Det lovar gott inför kvartsfinalerna i Europaspelet.

- Reserverna sklog Wolves med 1-0. Mer infpo på den personliga favoritbloggen Young Guns.
Ständigt unikt material med fokus på framtidens lirare.

* * *
Come on you Reds!

Säsongens kross gav kvartsfinalsplats!

Det var säsongens match. Orubbat och helt utan konkurrens. Vilken tillställning, vilket kalas, vi alla bjöds på från London under tisdagskvällen!

Returen i åttondelsfinalen av Champions League mot FC Porto, som hade greppet med sin hemmaseger om 2-1, slogs tillbaka med 5-0.

Knappt hann spelare in i sina omklädningsrum innan vissa "experter" visste att trumpeta ut att det var svagt spel från FC Porto som bjöd bort matchen. Visst startade Porto tämligen ostrukturerat, men de fann sina chanser och fem mål mot noll får tala sitt tydliga språk.

Fria tyckare, som undertecknad, fick sig också en hyfsad näsknäpp när lödagens bollsunpare Bendtner kliver in och gör hat-trick i ett CL-slutspel. Sådana näsknäppar tar jag så gärna. Tio om dagen, trehundrasextiofenm dagar om året. De smeker ändå så mycket bättre än de svider.


Det är lätt att bli euforiks för mindre. Men det var en match att minnas denna berg- och dalbaneliknande säsong. Det kändes litet småmulet med grundförutsätningarna som med Fabregas och Gallas frånvaro. In kliver Campbell, och in kliver Nasri och gör mer än stabila insatser.

Nasri på Fabregas plats sken som en laserstråle över hela planen. Det var hans största match i år. Vilken dirigent med kvicka löpningar och snabba pass. 3-0 målet är redan ett stycke modern Arsenalhistoria. Det var uppvisning och slalom genom Portos försvar med ett avslut som vara kan klassas som äkta "fotbollskonst".

Men framförallt var detta en laginsats. En match där ingen vek ned sig. En match där alla tog sitt ansvar fullt ut, slet för kollektivet och inte backade. Jag vet inte hur en sådan match hade sett ut mot ett tyngre och mer fysiskt lag. Kanske får vi det svaret i den kvartsfinal som laget nu kommer att spela. Det beror på hur lotten faller...

Song och Arsjavins insatser går dock inte att förbise i denna match. Song arbetade kopiöst i defensiven och Arsavin sprang väl en marathonsträcka i sprinttempo. Framspelen till Bendtner var högsta klass.

Det är lätt att bli överentusiastisk efter en sådan match. Men låt alla rödvita få njuta i stunde. Som bonus bara att önska att matchen gav ett självförtroende som man tar med in fortsatt ligaspel som på europaresan som nu följer.

Hatten av i solskenet!

I'm ready to take the gamble

***
Edit måndag 8/3 kväll: Nej, Wenger gamblade INTE. Ingen Fabregas i "ödesmatchen". Ingen Gallas heller. Dock en Song. Och en Sol.
Mäktas "One Nil to The Arsenal"?
***

Citatet i rubriken är från Wenger. Han kan tänka sig att låta Fabregas, med steräckning, spela den (milt uttryckt) viktiga returen mot FC Porto under tisdagskvällen. Två mål mot ett har Porto i bagaget med sig till London, och Arsenal måste vinna. Eller hålla nollan och samtidigt göra mål.

Nu är inte Wenger "gambler-mannen". Tänk på hur han medvetet spelade ett reservlag i FA-Cupen. Det var för att satsat på liga och CL.

Wenger vet något om omfattningen av Fabregas skada som inte vi vet. Han skulle inte ställa lagkaptenen på planen om han visste att det skulle riskera spel i ligans slutspurt.

Eller skulle han det?
Är kraven från styrelsen så hårda på europa-avancemang?
Är kraven från supportrarna det?

Med Walcott i målprotokollet

Ett Burnley i hastig utförsbacke och på rejäl dekis skulle väl inte ha skuggan av en chans till poäng på Emiraten?

Nej. Det blev inte så. Men som någon sade i den svenska fotbollsstudion efter match: Det kunde mycket gärna blivit 2-2 som 10-1. Det var matchen mycket väl summerad i en mening.

Nyopererade Ramsey's frånvaro skulle binda samman suportrar som lag. Med Ramsey-Tifo, banderoller och särskilda Ramsey-tröjor äntrade The Gunners sin hemmaarena under lördagseftermiddagen. Mäktigt. Men Canal Plus ville hellre visa sin talande trio än ge oss bilderna från London.

Många var sannolikt även de som funderade kring hur domare Chris Foy skulle agera efter den senaste veckans intensiva debatt om vad som händer på de Engelska fotbollsplanerna, där tonläget märkligt nog varit attRyan Shawcross "spelat fotboll som man ska".

Förväntad matchstart följde. Arsenal pressade högt i banan och efter sex minuter hade Bendnter lyckats med att missa tre "öppna" lägen. Spelet mattades över tid trots den berömda dominansen vad gällde bollinnehav.

Det skulle ta mer än halvtimman spelad innan lagkapten Fabregas visade vägen och spräckte nollan genom att prickskjuta ett kort skott mellan benen på Burnleys burväktare Brian Jensen.

Drygt fem minuter senare traskade Fabregas av, till synes utan grimaser, men efter match kom beskedet om att den gamla sträckningen gjort sig påmind. Inte önskvärt med tanke på tisdagens oerhört viktiga returmatch i Champions League.

Diaby fick kliva in på et redan tunt mittfält och det märktes i starten av andra halvlek att rollerna mellan Denilson, Diaby och Rosicky inte var helt glasklara. Så kom även en kvittering där mittfältet blivit frånsprugna i en snabb Burnley-kontring. David Nugent lobbade in 1-1 i båge över Almunia.

Så bjöds ånyo en nagelbitare. Skulle poäng tappa i en av de "på pappret" klassade "lättare matcherna"?

Theo Walcott som inte haft någon lyckad säsong, och i veckan knappast fick ökat självförtroende efter att ha fått spela litet landslagsfotboll mot Egypten, fick Wengers fulla förtroende från start till mål. Den berömda speeden rev upp ytor i första halvlek, men noterbart var att inspel var att föredra framför etgna avslut.

Någonstan tänkte så Walcott om, och en kvart in i andra halvlek provade engelsmannen med något som hör fotbollen till - skott på mål - och äntligen hamnade Walcott åter i målprotokollet!

Stora kramlaset bland lagkamrater illustrerade mycket väl betydelsen av att förbannelsen var bruten.

Skulle det rinna iväg nu? Burnley uppgivna, besegrade och stukade.
Nejdå. Inte alls.
Laget var endast ett mål från poäng och valde att inte backa hem utan tog de tillfällen som bjöds. Och med litet tur kunde mycket väl en reducering ha kommit. Först under sista minuten på tilläggstid kunde en inbytt Arsjavin fastställa resultatet till 3-1.

* * *
Blandade tankar efter matchen: viktiga poäng som håller Arsenal kvar i toppstriden.

Frågor om Fabregas och den förestående returen mot FC Porto,

Bendntner (som förvisso gjort två mål på raken de senaste två matcherna) sumpade chans efter annan.

Eduardo som äntligen anses frisk igen, fick litet speltid på slutet såg ut att vara just riktigt matchotränad.

Arsjavin, som Wenger sannolikt hade tänkt spara till tisdagen, fick kliva in och göra mål. Det måste ha varit en mental karamell.

Så var det då Walcott. Man får hoppas att målet fick den unga engelsmannen att växa likt ett höghus.

Chris Foy - gjorde mest en blek figur.

* * *
I en annan del av London såg i övrigt utlånade Jack Wilshere till att sänka West Ham när Bolton var på besök.

* *
Nu inväntas tisdagen.
Mot framtida segrar!

Fabianski och Martin Hansson

Två personer i huvudrollen i Lissabon. Reservkeeper Fabianski och svenske domaren Martin "Irland-Frankrike" Hansson. Snabbt mål efter elva minuter från hemmalaget sedan Clichy blivit fullständigt uppsnurrad och Fabianski tippat in bollen i eget mål på skottet som följde av Valera . En riktigt fet som präktig tavla.

Kvittering efter sju minuter på Arsenalhörna. Och det av Sol Campbell. På nick. Här var matchen öppen och offensiv från båda håll, men Fabregas fick vara fritt vilt för den svenska domartrion. Oj vilken legitim trampmatta spanjoren fick vara.

Andra halvlek fortsatte i rask takt, dock inte mindre ful som hård. När Rosicky så revs ned av Portoförsaret i straffområdet så blundade Hansson.

Spelvändning och fullkomlig påföljande mental kollaps när Campbell puttar bollen bakåt som Fabianski lyfter upp. Med nerverna kvar i London (eller kvar i Polen?) så lämnar Fabianski dessutom snabbt bollen åter till Hansson.
Indirekt frispark till Porto, Hansson släpper bollen mitt framför en hemåtbackande (!) Fabianski.

Bollen är fri att slå, och snabbt hamnar den i mål medan Arsenalspelarna går och funderar på vad som pågår.
Ridå!

Arsenal startar så en välkänd excess i ineffektivitet. Avslut som hörnor blir utan skärpa. Diaby och Bendtner orkar/vågar/vill inte ta avsluten i form av skott. Det blir ökänd pet-fotboll och långa inväntningar på bättre tider. Resultatet blev chanser som rann iväg likt vårfloder.
2-1 och hemmavinst blir resultatet som känns ytterst märkligt.

Att Arsenal darrade bakåt efter Fabianskis orutinerade agerande är inte underligt alls. Att Arsenal hemfaller åt att överarbeta situationer under press är tyvärr en välkänd syn. Att just svenska domare - återigen - hamnar i märkliga domslut när Arsenal spelar i Champions League är mestr bara sorgligt. En ignorerad straffsituation blev istället till ett märkligt, elller taffligt, segermål några sekunder senare.

Ett mål på bortaplan att ta med sig hem.
Om det är någon tröst inför returen?
Jag tror tyvärr inte att det kommer att räcka detta år.

Skador inför åttondelen

Berg och dalbana. Vilken gungig tur. Ligan har varirt hopp, förtvivlan - och nu kanske litet hopp.
Så är det dags för finalspelen i Champions League 2010. Åttondel. Och när Arsenal åker till Portugal i det första mötet mot FC Porto så känns skadelistan längre än någonsin.

Suck!

Häromdagen aviserades att Eduardo skulle med. Att han var frisk. Det är han nu tydligen inte alls. Inte heller Gallas. Nu ska Sol Campbell bilda mittlås med Vermaelen. Arsjavin och Song stannar också hemma. Det känns som de riktigt tunga avbräcken.

Även Almunia stannar hemma med fingerskada, men Lukasz Fabianska kan duga väl så gott mellan stolparna.

Truppen:

Lukasz Fabianski
Vito Mannone

Armand Traore
Bacary Sagna
Thomas Vermaelen

Mikael Silvestre
Sol Campbell
Gael Clichy

Nicklas Bendtner
Carlos Vela

Theo Walcott

Samir Nasri

Denilson

Aaron Ramsey

Tomas Rosicky

Abou Diaby

Cesc Fabregas

Tror att alla (soffcoacher) är tämligen klara över vilka som bäst gör sig på bänken versus planen. Även om skadeläget är, milt uttryckt, frustrerande. Detta återkommande spöke som tyvärr tycks trivas alltför väl i klubben.

Frågor och svar

Porto vs Arsenal?
Knappast en "drömlottning". Kanske den allra tuffaste lottningen. För båda lagen.

Går Gunners vidare från åttondelen i CL mot Porto?
Ytterst tveksamt med nuvarande form, kommande spelschema och ständiga skador.

Vilka vinner Champions League?
Chesea går hela vägen om Drogba är hel och frisk.

Många "speciella möten", är lottningen riggad?
Fotboll korrupt? Nähä...

Skrällen?
Bordeaux går till semi!

Spelar Arsenal Champions League hösten 2010?
Det får vi hoppas. Det avgör den kommande månaden.

Ligahelg igen. Så kommer Hull City på besök. Mins vi alla deras senaste visit?
Ja. Det var en mycket pinsam hostoria för Phil Brown. Men annars njöt vi i stora drag.

Kommer Arsenal att klara sig utan Cesc Fabregas?
Ja. Men det blir med nöd och näppe mot Hull. Men det gick bra senast.
Även om Cesc fick huvudrollen efter en match på bänken...

Blir det en bättre insats idag, än det vi såg av laget mot Burnley i onsdags?
Ja, något. Wenger har varit arg och rutit hela veckan.

Kommer Silvestre fortsätat spela vänsterback?
Tyvärr.

Och kommer Walcott att få spela från start?
Ja. Vilka val har Wenger?

Är Walcott verkligen en ny Francis Jeffers?
Risken finns. Våren lär ge oss alla svaret.

Hur slutar då lördagens match?
En nagelbitare som ger poäng. Ett eller tre.

Blir det något nyförvärv i transferfönstret?
Ja.

Vem?
Wenger måste främst förstärka mittfältet med eviga skador och därtill Songs redan kända frånvaro i Afrikanska Cupen. Om man kan få Rafael van der Vaart till ett
hyfsat pris blir det affär.

Vem försvinner?
Phillipe Senderos som är längst in i Wengers frysbox. Ett öde han inte är värd.

Är det förvånande att Adebayor har bråkat med lagkamraterna i Man Citeh efter förlusten mot Spurs?
Nej. Inte ett dugg. Vi har alla bara väntat på någoty sådant.

Hur tufft blir december/januari för Arsenal, för spelare som supportrar?
Betydligt tuffare än vad någon vågade tro i mitten av oktober.

Hur mycket saknas Robin van Persie?
Oändligt mycket mer än vad någon kunde förutse.

Vad har egentligen hänt med Eduardo?
Han kom tillbaka efter skadan, spelade bra, men lyckas nu missa öppna lägen?
Han är i en tung mental svacka. Främst efter alla skriverier och allt tjafs om "dykningen" mot Celtic. Självförtroendet och det psykiska välbefinnandet blir en oerhört tuff nöt att återhämta.

Tonåringar numret kort

Hade knappast förväntat mig målfyrverkeri. Inte från Arsenals sida när Wenger plockade ihop ett lag av reserver och juniorer för att åka till Aten. Sista gruppspelsmatchen i Champions League hösten 2009 och motståndarna långt mer erfarna Olympiakos.

Måste ändå tillstå att detta unga Arsenal stod emot väl så bra. Skapade stundtals press under första halvlek, ägde bollinnehavet men skapade inga riktiga farligheter framåt. Det blev ett misstag som kostade Arsenal den första förlusten i Europaspel sedan semifinalen i våras.

18-årige Kyle bartley missade i en tackling högt uppe i planen vilket gav fri lejd för Olympiakos Leonardo. Fabianski i målet chanslös. Detta tre minuter in i andra halvlek. Fabianski annars stabil med undantag av en sådan där märklig utrusning som även Almunia och Mannone kan bjuda på.

Men ett mål var det enda som Olympiakos bjöds på. Det kunde varit sämre. Bartly och Gilbert får annars godkänt sett över matchen.

Av Calos Vela och Walcott hade jag kanske förväntat mig något mer. De chanser som gavs, eller skapades, lyckades båda bränna litet väl enkelt. Orkar inte med någon djupare analys av detta faktum för kvällen. Fran Merida ser jag gärna mer av. Ruggigt snabb som teknisk i vissa moment. Men allt måste inte överarbetas...

Man of the match från The Gunners: Alex Song. Mannen gjorde tre personers jobb i Aten. Jag börjar plötsligt fasa för hans frånvaro i vinter.

Liverpool borta från avancemang. Som befarat.
Återstår att se vad lotten ger de övriga tre engelska lagen i åttondelarna.

I övrigt, ingen match att minnas. Blev mycket "stumt och trubbigt" mittfältsspel. Nu laddas för söndag vad gäller fotboll. Lucia och nyss ovan nämnda Liverpool. Får Wenger ihop någon trupp?

Gäsp. Mobilen står på 04:50. Imorgon upp och ut och resa en sväng.
Julsemester snart.
Tack och bock.

Young Guns i Grekland

Det blev det unga gardet, The Young Guns, som får åka till Grekland för att spela sista gruppspelsmatchen mot Olympiakos i Champions League. En klapp på axeln från Wenger då äventyret i Carling Cup redan tagit slut. En otrolig chans för så unga spelare att spela lagfotboll på internationell nivå. Dessutom i en otroligt tuff bortamiljö.
Och så Tom Cruise mot Olof Mellberg. Spännande i sig.

Arsenal har råd att göra så. Avancemanget är redan färdigt. Visst kan man, som andra, fråga sig hur pass sportsligt lagvalet är för belgiska Standard Liege, som också har allt att spela för.
Men vad hade Wenger för alternativ?
Spela ett halvtrasigt lag som har idel tuffa ligamöten, med Liverpool borta på söndag, och riskera åka på än fler skador?

Låt domen komma efter kvällen. Ynglingarna (med ålderman Silvestre som lagkapten) kanske får en glad kväll i Aten?

* * *
Såg hur Micheal Owen lyckades göra hat-trick under tisdagskvällen när Manchester United bortaslog ett Wolfsburg som också hade chans på avancemang. 3-1 var knappast rättvisande siffror. Wolfsburg pressade hårt, hade inte marginalerna helt på sin sida och spelade litet väl vådligt och öppet i matchens sista del. Det straffde sig snabbt.

Läste att förlusten för det tyska mästarlaget som även går halvknackigt i Bundesliga, borde öppna för ett transferköp av Edin Džeko. (Förövrigt Wolfsfurgs målgörare för kvällen)

Tror inte det. Wolfsburg begär 25 miljoner Euro och Džeko får inte spela Champions League för något annat lag innevarande säsong. Å andra sidan värvades Arsjavin i januari. Också då portad från CL-spel för Arsenal.

Men är Arsenal/Wenger beredda att lägga den suman?
Och blir det överhuvudtaget någon värvning, även om Wenger sagt sig vara öppen för det?

Tror tyvärr det är tveksamt.

* * *
Läste också att Real Madrid ska sälja av en startelva efter att nyligen ha shoppat loss för
2,7 miljarder i svenska kronor.

Vad kan prislaapen vara för Rafael van der Vaart?
Ingen utrpräglad striker, och en spelare som tappat tempo och speltid på grund av skadebekymmer. Men ändå. Till rätt pris kan holländaren inte vara annat än en förstärkning som mittfältskraft när Song försvinner till afrikanskt cupspel, och Diaby fortsätter att skada sig, Rosicky är på rehabilitering och Walcott och Denilson spelar var tredje match.

* * *
Wenger kan tänka sig att låna ut Wilshere för mer speltid. Blandade känslor.
Mer speltid är bra. Fler skador i Arsenal och de krafter som finns behövs hemma.

* * *
Avslutningsvis. Humor!

Kostsam seger mot Stoke

Viktiga poäng i ligan när Stoke slogs med 2-0 hemma. Detta efter två kännbara "käftsmällar" i november mot Sunderland och Chelsea. Skadeläget fortsatte precis innan matchstart med en ospelbar Eduardo som hastigt fått en en muskelskada. Så fick Le Boss snabbt möblera om framåt. Platsen som central forward till Arsjavin, som skötte uppgiften lysande.

En del märkligheter hanns med under lördagen, såsom en svagt slagen straff av Fabregas (tänka sig, Arsenal fick en straff...) och Eboué stod ivägen för en boll i ett öppet mål.

Nåväl. Det blev 3 poäng. Och det var väl hyfsat när Chelsea tappade litet mark i "The Clash of Cash". Men jag förhåller mig tillräckligt småsint för att inte någonsin tacka Man Citeh för den saken.

Hurusom syntes matchen mot Stoke ha blivit en kostsam historia. Tomas Rosicky, som nyss slussats in i spel efter 18 månaders frånvaro, skadade ljumsken och förväntas vara borta minst en månad. Det smärtar att skriva, men bör Wenger satsa mer på tjecken efter säsongen?

Eboué, Traoré och Gallas linkade också av planen. Finns nu ens någon backlinje att ställa upp i sista CL-kvalspelet mot Olympiakos på onsdag? Matchen är av ringa betydelse, så varför inte mönstra juniorerna?

Det är så oskönt med dessa skador när man vet hur tufft spelschemat i sig är i december, och strax efter nyåret.

Liverpool borta 13/12, Burnley borta 16/12, Hull hemma 19/12, Aston Villa hemma 27/12, Portsmouth borta 30/12, West Ham bort i FA-cupen 2/1, Bolton hemma 6/1 och så Everton hemma 9/1.

Åtta matcher, exklusive CL-kvalet, på fyra veckor!
Då kan inte sjukstugan vara proppfull.
Nu ser den ändock ut att vara det.

The Gunners säkrade CL-slutspelet

Låt mig först skriva ett namn, ett ord: Song!
Så. En gång till, Song!
Har jag sett honom bättre?
Tveksamt.

Arsenal klara för avancemang i Champions Leagues slutspel.
Återigen!
Detta efter 2-0 hemma mot gästande belgiska mästarna Standard Liege. Wenger hade vaskat om rejält i truppen sedan ligamötet mot Sunderland och Arsenal startade som ett otyglat getingbo. Med denna liknelse nämnd även åsyftandes att det inte bara blev fart och sting.

Det var väl mycket härs och tvärs, lek och sprall också. Det finns en otäck tendens där spelet i sin kvickhet tenderar bli "väl lekfullt", nästan ruskigt nonchalant. Andra halvlek var ett bra exempel på sådana farligheter. Annan disciplin och annan skärpa krävs när Chelsea gästar Emiraten på söndag.

Men varför gnälla när laget är klart för sextondel i denna stora turnering?
Ska inte låta november ätta upp mig som denna hemska månad tycks sluka var och varannan människa.

Denilson åter, och som målgörare, och som målgörare med distansskott. Trevlig come-back!

En ruggig kollision, "head-to-head", mellan Arsjavin och Gallas höll på att sluta riktigt illa. Ett jack i huvudet på Arsjavin, som ändå fortsatte att slita hund.
Gallas som såg ut som en drucken boxare försvann i paus. Får hoppas att efterbörden "endast" blir en blåklocka som lägger sig till söndagen. Att Gibbs linkade av på stopptid såg värre ut.
Chelsea in my mind.

Almunia fick/lyckades hålla nollan. Två gånger dock med målramen som hjälpreda.
Fabreagas hade inte sin bästa dag på jobbet, men det hade som nämnts Alexander Song.
Hur kan det skilja "ljusår" på insatsen dag från annan. Var det samme Song som spelade mot Sunderland?

Kvällens stora (?) "dunder-och-brak" blev dock ett inväntat faktum när Liverpool är ute ur den fortsatta leken. Detta sedan Fiorentina slagit Lyon, trots att pool lyckades slå Debrecen. Det finns ingen chans att komma ikapp nu.

Får Rafa Benitez sparken nu?
"You Never Walk Alone"...
Nu kan de skråla upp i tårdrypande sorgesong, them scousers!

Domedagsfrossa

Åh, vilket eländes elände det varit sedan den synnerligen onödiga förlusten mot Sunderland.
Litet axplock över allt elände som sysselsätter domedagsprofeterna just nu:

- Arsenal är tillbaka i gamla spår, slår man inte Sunderland så är säsongen körd!
- Nu väntar var stryk mot Chelsea också, så skiljer 11 poäng och säsongen är körd!
- Titta vad som inträffar när van Persie skadas, ingen gör mål. Det är kört!
- Värvar inte Wenger nya stjärnspelare i vinter, då är det kört!
- Kroenke är nu på väg att verkligen köpa upp Arsenal, han ska pantsätta alla skulder. Kört!

Och som lök på laxen så vinner Tottenham med hela 9-1 mot Wigan. Äter nästan upp all målskillnad mellan de bittra rivalerna, tillika konkurrerande Londonlagen i en match.

Tänka sig att Erik Edman gjorde så mycket för att hjälpa sin gamla klubb. Jag gissar att det jublas på skumma spelbolag, och att Tottenhams styrelse firar fram till jul över alla intäkter man nu ska få genom att ge ut en särskild DVD-box med matchen om sådär 12-discar.

Och som grädde på moset så går Kolo Touré, denne "hederslirare" ut i pressen och berättar om hur han blev BORTTVINGAD från Arsenal, och att någon (som han inte vill namnge, men som alla och envar ändå v-e-t är Gallas) var stygg mot honom.

Gråt och tandagnisslan.
Domedagsfrossan har hitatt sin platys i novembermörker och svininfluensatider.

* * *
Ikväll blir Arsenal klara för fortsatt spel i Champiosn League. Ikväll har förhoppningsvis alla vaknat till sans och förstått att några glidarmatcher inte finns. Inte ens mot Standard Liege.
Hur är tongångarna ikväll runt 22:45?