12-12-12

Hade det varit en Hollywoodfilm hade det varit ett för pjåskigt manus, ett för sött slut, en alltför sentimental saga. Ibland överträffar dock de mest sötslikiga momenten verkligheten.

I en föga underhållande match, dock av vikt, där FA-Cupens tredje omgång spelades, ånyo mot Leeds United, så var det också kvällen för "comeback" av nu 34-åriga tillfälligt inlånade patenterade Arsenalhjälten, Thierry Henry.

I sextioåttonde minuten klev han på planen. Det stod då 0-0 och efter ändlösa försök av Arsjavin som av Ramsey verkade ett omspel på Elland Road inte vara en omöjlighet. Leeds taktik var att ställa elva man i eget straffområde och spela om någon kontring uppstod.

Sedan hände det. I sjuttionionde minuten. Pass från Alex Song, som gjort en blek figur, på gammlt Henry-manér, bollen retfullt in i högra hörnet. 1-0. Vilket också blev slutresultat och avancemang i FA-Cupen där Aston Villa nu väntar.

Det är 2012, Henry har fått tröjnummer 12 och han gjorde sitt 12:e mål mot Leeds.
Man kan bli numerolog för mindre. Eller börja tro på dåliga manus.
Men det var vackert och det var sant.

I Dubai satt Robin van Persie med familj på välbehövlig semestervila. han följde matchen på Twitter. Han kan ta ett bad i lugn och ro. Hans frånvaro fixades av reserven på bänken.

Det i sig säger något annat. Om Arsenals oförmåga att göra mål. Utan fixstjärna.
Men det skippar vi efter denna match.

Det finns naturligtvis mycket annat att säga. Bland annat att backlinjen nu blev extremt tunn när även Coquelin fick halta av med muskelbristning. Åtta backar borta.

Arsjavin gjorde en av sina bästa matcher på mycket, mycket länge. Han sprang, minst en marathon. Men stressar sina avslut. Det måste tära på nerver och självförtroende. Det skulle vara stort att få se ryssen i form. Får man det?

Och hur blir det nu med förväntningar på Henry under de knappa två månader han finns på plats?

Räkna inte med för mycket har både han och Le Boss sagt, som i ett mantra.
Många lär förvänta sig fler mirakel.
Men mirakel kommer inte på veckobasis.

CL-avancemang efter 267 mållösa minuter

Efter 267 minuters spel utan målproduktion lyckades inbytte Bendtner ta Arsenal vidare i CL efter 1-0 på Emiraten mot Dynamo Kiev. En underlig match, där bollinehavet var Arsenals, liksom hörnorna, men där Dynamo Kiev hade de två riktigt farliga målchanserna.

Med en skadelista lika lång som ett marathonlopp fick Wenger använda delar av The Young Guns molt internationellt motstånd. Kul att se Vela, som har boll i blodet, men som dock var alldeles för osjälvisk/osäker när avslut bjöds. Fabregas -nyutnämnde lagkaptenen gjorde ett av sina bättre framträdanden på mycket länge i denna märkligt chanslösa match.

Vad Song gjorde på planen, och i Arsenaltröja förblir kvällens gåta. Han är nog inte riktigt den lösningen som efterlyses. Men inget gnäll ikväll. Det skulle kunna bli plenty åt många. Segern var förbannat viktig. Ännu en torsk och ett eventuellt avgörande möte i Lissabon hade inte varit att föredra.

Så åter ligan och Chelseamöte härnäst. Det finns inget av kvällens match som får mig att ens drömma om poäng där. Just det. Inga negga vibbar nu.

Wilshere fick också spela litet. Killen är Rock'n'Boll. Ramsey också. Men han försvann tyvärr varefter matchuret tickade på. Vi avrundar så. Over and out.

Säsongens sista på Emiraten

Arsenal: 1 (Bendnter 77')
Everton: 0

Säsongens sista hemmamatch, och den allra sista för några trotjänare - som Lehmann, som fick komma in och byta av Fabianski med 20 minuter kvar. Vilka som i övrigt gjorde sin sista hemmatch i Arsenaltröjan lär framtiden utvisa. Gilberto Silva? Senderos... (som också fick litet trösttid)
Adebayor med sin snikne agent som nu letar nya klubbar att trissa upp priset med?
Nej, Hleb, Fabgregas, och Flamini spelade ju inte. Ej heller evighetskadade Rosicky, eller Van Persie...

Förhoppningsvis gjorde Eboué sin sista match med Emiraten som hemmaplan.
White Hart Lane kunde annars vara lämplig adress när Arsenal för första och sista gången i historien skänker en spelare til Spurs.

Everton hade något att vinna i matchen. En UEFA-cupplats. Arsenal hade inget att vinna mer än söka bjuda den trogna publiken på litet vårlik och värdig underhållning. Det gick inte ens på halvfart. Avslaget var ordet. Traore skickade en snygg kross till Bendtners skalle. det var det hele. I koncentrat. 28 matcher obesegrade på Emiraten. Alltid något. För kalenderbitaren.

Den som drömmer om feta spelarköp kommande sommar kan glömma saken. Om nu Daily Mail har rätt. Trots affärsmannen Edelemans "avhopp" (ryktet säger: "sparkad!") så blir det inga generösa summor att köpa rutin för. £25 miljoner. Totalt. Hur mycket rutin får man för det? En kvarts spelare? Detta samtidigt som konkurrenterna den gågna säsongen köpt spelare för 100 tals miljoner. I pund. Ett nytt år av "Young Guns" att vänta.

http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/sport/football.html?in_article_id=563830&in_page_id=1779

Flamini klar för Milan:
http://sport.setanta.com/en/Sport/News/Football/2008/05/04/Prem-Milan-claim-Flamini/

Ersätts av Jean II Makoun ?

http://sport.setanta.com/en/Sport/News/Football/2008/05/04/Prem-Thouvenel-on-Makoun-for-Arsenal/

Ändlösa dagar av Silly lär följa.
En säsongssummering här också.
När ligan är slut.

One Nil To The Arsenal – Top Of The Table

Söndag kväll 16:e december. Facit. Topp fem i ligatoppen ser ut som följer:

1. Arsenal 17 - 40 p
2. Man United 17 - 39 p
3. Chelsea 17 - 34 p
4. Man City 17 - 33 p
5. Liverpool 16 - 30 p

Under drygt två timmar fick Manchester United låna tabellens förstaplats. Sedan var ordningen återställd.

Söndagen med de två tungviktsmötena är över, och såväl Mancs som Arsenal kammade hem trepoängare via ett mål mot noll.

Det bjöds en osedvanligt stökig tillställning på Emiraten. Kanske inte helt oväntat. En match helt utan finess och stjärnspel, men känslosamt och fysiskt värre. De gula korten haglade. Inte mindre än tio kort hann domare Alan Wiley, som förövrigt gjorde en pinsam insats åt båda håll, slita upp ur fickan. Ingen syntes fredad mer än Ashley Cole som fick bete sig likt en rugbyspelare vid behov. Helt okey att ge Fabregas en snyting i eget straffområde, exempelvis. Ingen påföljd. Han skulle väl fredas från den stygga hemmapubliken. Men något rött hittade alltså inte den kortviftande Wiley. Han kanske hade glömt det på hatthyllan vid plommonstopet. Och glad ska nog även Eboué vara för det liksom Terry.
Men båda fick ändå lämna planen. (Terry i 30:e minuten, Eboué via bår i 69:e minuten)

Kan man beskriva matchens karaktär i ett ord blir epitetet för tillställningen ”övertänd”.

Det var ingen genomgående rytm eller rejält driv i passningsspelet från någotdera av lagen mer än undantagsvis, som i skov. Det var kamp, kamp och fula slängar åt båda håll. Att Fabregas och van Persie (som kom in med den äran för Eboué) inte har färsk matchrutin i kroppen märktes. Båda herrarna hade bud på mål, men lyckades missa i situationer där de normalt inte bränner sina chanser. Talande nog så blev det seger på en fast situation, Arsenalhörna.
Arsenals lagkapten, och före detta Chelseaspelaren William Gallas nickade in segermålet på stopptid i första halvlek sedan Petr Cech gjort en märklig utrusning. Att Adebayors mål under andra halvlek blev bortdömt på grund av en "Chelseafrispark" var i övrigt helt i linje med Wileys insats i den match han inte hanterade.

CSKA London höll sig högt upp i banan från start, men var förvånansvärt tandlösa utan Drogba. Shevchenko fick på några rökare, men Almunia var omutlig i Arsenals mål.

En oerhört skön seger i en match som rent spelmässigt knappast lär gå till fotbollshistoriens arkiv. Men den trista trenden mot Abramovich "ärorika miljardprojekt" är bruten.
Det är värt att fira.
Här tyvärr med alvedon och te.
Festligare alternativ hade onekligen varit trevligare.

Fabregas 1-0

Fabregas: 1
Schmeichel: 0